Det blev inte så illa som jag befarade efter gårdagen. Trodde benen och fötterna skulle totalstrejka men förutom lite stram vänster-hamstring var det helt okej både att komma ur sängen, gå i trappor och få ihop de dagliga minimala 12000 stegen. (De uppnås plättlätt på jobbet.)
Så eftersom benen fick sitt roliga i går fick överkroppen ha sitt i dag. Någon rättvisa måste det ju ändå vara.
Kram från Ingmarie
Jag är en egoist för även om jag helst vill ha sol varje dag så tycker jag det är ok om det är skrotväder när jag jobbar men när jag är ledig vill jag ha FINT väder. Inte detta..
Det gick ju an när jag cyklade till simhallen för jag skulle ju ändå bli blöt men hem hade varit najs om jag slapp en extra dusch..
Men det är som det är och man har egentligen inte några problem om en typsik svensk sommar är det största bekymret. Haha!
Jag hade dessutom hela simhallen för mig själv så jag ska verkligen inte gnälla!
Inte nog med det. Jag vann ett litet pris när jag snurrade på ”hjulet” på Sats Trainingday. Förvisso bara en dryck, som jag inte ens gillar, men eftersom jag glömt min egen flaska så var den välkommen och absolut bättre än ingen alls. Jag var dock för mätt efter frukosten så jag skippade de andra godsakerna som det bjöds på.
Jag överlevde förresten gårdagens 11-timmars pass. Ja det har du såklart redan fattat. haha! Fast vem vet, det kanske är jag som skriver från himlen med tanke på min kompis i bakgrunden.
För att spara benen både till jobbet och morgondagens äventyr blev det bara en kort tur i skogen i går men åh vad den var härlig!
Morgondagen ja. Den kommer bli en utmaning för mig men jag kommer inte kunna skylla på ev ”misslyckande” varken på vädret eller sällskapet. Jag längtar i alla fall med en skräckblandad förtjusning jättemycket efter i morgon!
Kram från Ingmarie
Man ”måste” ju lyda Garmin när den erbjuder intervaller även om det bara är korta sådana. Så dert gjorde jag + några extra lite längre bara för att jag kände för det.
Om det var så smart vet jag inte eftersom det fortsatte med en slags intervaller hela eftermiddagen och kvällen på jobbet. Det är liksom inte särskilt många sekunder jag doppar rumpan i stolen. Men tiden går fort och det gillar jag för att ha långtråkigt på jobbet vore verkligen rena mardrömmen för mig.
Rör du dig mycket på jobbet?
Kram från Ingmarie
Inte vet jag hur det gick till men benen var jättepigga i dag och jag kände mig som en ogrön Hulken på gymet.
Observera min koncentrerade min. haha!
Resten av dagen har det varit full rulle på jobbet. Som vanligt får jag väl lov att säga för det är är sällan, typ aldrig, lugnt på akuten där jag numera försöker göra nytta. Det bra med det är att det blir aldrig långtråkigt och tiden går rasande fort. Rätt som det är är det dax att lämna över till nästa gäng och just i kväll bjöd himlen på en extra fin cykeltur hem.
Kram från Ingmarie
Det där att börja jobba kl 7 är verkligen inte min grej. Särskilt inte när den enda pausen under över 8 timmars non-stop full rulle är ett matuppehåll då man på 10 minuter ska få i sig både mat, kaffe och gå på toa. Så är nämligen helgpassen och så är den svenska (akut)sjukvården allt för ofta i dag. 3 miljoner övertidstimmar hade sjuksköterskorna förra året. TRE MILJONER. Det är nästan 8000 heltidstjänster. Det är inte ett dugg konstigt att personal lämnar och börjar med något helt annat. Bara att hoppas att blockaden och strejken som pågår kommer att göra en förändring för det är minst sagt nödvändigt om vi ska ha någon sjukvård kvar i framtiden.
Jag trivs dock på mitt nya jobb och ska berätta mer om det lite senare. Börja kl 07 kommer jag inte gilla oavsett hur mycket bättre det blir. Det enda bra är att jag slutade innan kl 15 och därmed hann fint till Filborna-bassängen för lite vattenlöpning. Precis som i går hade jag egen bana och när jag kom var det t o m helt tomt i tävlingsbassängen.
På tal om vatten så tycker jag det mer än väl räcker med det som kommer uppifrån. Stäng kranen och sätt på värmen igen!
Kram från Ingmarie
Jag vet egentligen inte hur man ”ska” fira nationaldagen. Kanske borde man ha någon slags Nationaldräkt på sig eller åtminstone blå-gula kläder? Hissa flaggan alternativt sätta en på balkongen/terassen? Äta jordgubbar, grilla och sjunga Nationalsången?
Jag har inte gjort något av det där men jag har ändå firat på mitt sätt att jag bor och lever i Sverige. Allt är långt ifrån perfekt och bra här men jag är ändå tacksam det är här jag är född.
Så som vanligt har jag firat på mitt sätt.
Det blev intervaller hemma i ”min” skog på förmiddagen. 5 x 6 minuter som kändes helt ok.
Planen var sen att åka till Halmstad och stanna tills i morgon men du vet hur det kan strula till sig i bland med både det ena och det andra så det blidde bara en eftermiddags- och kvällsvisit i min gamla hemstad. Men det är ok för dels är det bara en kort resa numera och dels blev det några galet bra timmar där.
Började med ett styrkepass på Sats innan jag hade ett Outdoor-runningpass. Inte så många i dag trots röd dag och det utlovade regnet helt försvann och istället blev det sol och perfekt löpväder! Well, de som var där hade både roligt och blev härligt trötta!
Utan att passera någon dusch, hann dock byta till torra kläder, så klev jag rakt in i personalmötet på ovan nämnda gym. Mycket bra snack med massor av skratt och inspiration. Jag är verkligen glad och tacksam över att få vara en del av detta härliga gäng!
Nu är jag hemma igen utan att ha varken ha sjungit eller ätit en enda jordgubbe men det gick ju bra det också! Särskilt när man har denna kvällsvy!
Har du firat något i dag?
Kram från Ingmarie
Jag har längtat ganska mycket efter denna dag. Säsongsstart för utelöpning på Sats Halmstad + ”återstart” av Yin yogan. Så himla skoj!
Passade på att gyma innan och det gick jättebra! Lekte med en boll på det enda sättet jag kan och tycker är kul. Jag tycker nämligen alla bollar är både läskiga och gör ont!
Innan allt detta har jag bl.a hunnit med en sprada. Vet inte hur du tänker men för mig gäller det att passa på att njuta av allt detta till max!
Förra gången jag såg fullmånen var jag i Albuquerque. Nu är jag här i Halmstad och ser den. Visst är det sjukt häftigt när man tänker efter!
Kram från Ingmarie
Ett av de riktigt stora projekten jag jobbat med här hittills, organisera och städa ett av dubbelgaragen, är klart! Hurra!
Enda gången jag var ute på hela dagen var när jag sprang!
Det har tagit många svettiga och skitiga timmar men oj vad bra det blev! Nästa jobb-projekt är betydligt pilligare m,en det börjar jag med först i morgon. I dag har jag bara lekt!
Jag började vid floden. För att riktigt festa till det tog jag mina nya ”fart”skor. De andra var verkligen utslitna men om du är som mig så märker man det inte förrän dels sömmarna börjar spricka och dels vilken skillnad det är med nya.
Jag tyckte de klämde lite och på köpet hade jag ”fel” sockar. Du vet såna som kasar ner under foten. Men jag tänkte att jag provar och vilken tur att jag gjorde det för jösses alltså! Detta var snabbare än på väldigt länge även på sealevel! Hurra igen!
Inte vet jag vad som hände men kroppen liksom bara svarade. Jag tror att det dels beror på att jag varit här i 4 veckor nu och har hyfsat vant mig. Det tar tid att vänja sig vid höghöjden, de har det alltid gjort för mig, och det blir banne mig inte lättare av att jag blivit äldre men det är helt ok!
3 x 5-3-1 minut dusted and done! Plus lite hopp&skutt övningar efter.
Passade även på att göra lite sköna yogamoves ute i solen. Tycker det är jättehärligt efter löpning och särskilt efter intervaller. Bra sätt att liksom sträcka ut, samla ihop sig och lugna ner kroppen.
Jag körde styrka också. Dock inomhus.
Och avslutade med ett Barre yoga pass. jag tycker det är riktigt skoj! Lite extra coolt att det är blinkade ljuskronor och poppig musik. Om man ser det utifrån kan det nog verka mesigt och det är liksom inte svettigt men shit alltså! Jag kunde nästan inte gå efteråt! Jacuzzin satt verkligen extra fint just i kväll.
Så hurra för allt detta!
Kram från Ingmarie
Kanske du gissade hur min sista dag i Åhus skulle tillbringas, kanske inte, men bra blev det i alla fall och det är jag väldigt glad för!
Det blev intervaller som jag körde på elljusspåret. Dels för att jag gillar det men dels också för att skjutfältet är stängt och för att de fina skogsvägarna är förstörda av de där skogsmaskinerna. Kroppen var helt med på noterna och det gick t o m snabbare än förra gången jag körde de där 3 x 5-3-1 minuterna.
Gött!
Nästa intervallpass lär inte bli så lätt för den kommer (förhoppningsvis) ske på höghöjd och det är aldrig enkelt hur bra form jag än har varit i.
Jag hade även gott om tid för ett sista bad från bryggan. Det här är något jag kommer sakna oerhört mycket men i Helsingborg finns det ännu mer möjligheter så det kommer bli riktigt bra nästa vinter!
I ””The Land Of Enchantment” dit jag nu är på väg är det dåligt med kallbad men det finns. Det intressanta är att varje gång jag är där så minskar suget och jag tror det är så enkelt att det är för att solen är där!
Första stoppet är Köpenhamn och tror det eller ej men det flöt på riktigt bra hit med Skånetrafiken!
Jag vet verkligen inte riktigt hur det här känns för det är en enorm blandning av förväntan, nyfikenhet, saknad, sorg, glädje och obeskrivbar tacksamhet. Men alltså jag längtar nästan ihjäl mig till torsdag när jag är framme (låååång resa) på ”min plats” dit jag längtar varje dag men även tills vi fått ordning på det nya boendet i Helsingborg. Sen ska jag visst välja jobb också…
Anders får sköta det praktiska med flytten (vi har flyttgubbar som gör allt jobbet men någon måste ju styra dem…) och jag får släppa kontrollbehovet. Nyttigt för oss båda! I april kommer han över och det är ännu en grej jag längtar efter.
Tack Åhus för denna tiden! Det har varit en väldigt fin tid men nu börjar en massa nya kapitel i våra liv.
Kram från Ingmarie
När jag sa upp mig kändes det som evigheter till det skulle bli sista dagen på IVA. Det var liksom ”sen” men i dag kom alltså det där ”sen” och det blev sista gången jag gick in, och ut, genom dessa dörrar.
Liksom sista gången här som jag hade på mig den blå IVA-västen, slängde i mig maten halvsittandes, fick en massa extra steg och försökt få ordning på alla slangar, sladdar, apparater, papper, läkemedel, telefonsamtal osv osv osv.
Lite vemodigt kändes det allt men samtidigt så är detta avslut början på något nytt och jag ser verkligen fram emot allt som ska hända framöver. Det första äventyret börjar redan nästa vecka med resan över atlanten.
En sak jag inte kommer att sakna är att vänta på/jaga bussen. Ska bli så sjukt skönt att slippa detta! Oavsett vad nästa jobb blir, nej det är inte klart ännu helt enkelt pga att jag inte har valt, så kommer jag att ha cykelavstånd.
Sista löppasset är dock inte gjort ännu och i dag kunde jag njuta av mestadels barmark!
Kram från Ingmarie