2000 m sim är väl typ en fis i rymden för de riktiga simmarna men jag jämför mig enbart med mig själv vare sig det gäller simning, löpning, lyfta vikter, att måla, utbildning osv osv. Det är ju liksom helt meningslöst. Jag gör mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har just nu och med de ev mål jag har i sikte.
Dagens 2000 m var dessutom plättlätta och hade det inte varit för jag skulle till jobbet så hade jag velat fortsätta. Sånt räcker mer än väl för mig.
Kram från Ingmarie
Det är högst oklart hur det hände men när jag frågade Anders om han ville med på intervaller i går så svarade han ja.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det går alldeles utmärkt även om man inte har varken samma fart eller gör lika många. Varje set var 2 min bort och 3 x 30 sek tillbaka. Tanken är att man ska komma tillbaka till startpunkten på de där 3 x 30 men det är lättare sagt än gjort för en som har max 3 växlar. Jag körde 8 set och Anders 6 och vi hade det galet skoj samtidigt som vi kämpade på riktigt bra.
Mina ben var spagetti efter de avslutande utfallsstegen och grodhoppen och jag tror banne mig jag höjde vattentemperaturen flera grader.
I dag kämpar jag (märkligt nog) varken med träningsvärk eller stela ben men däremot med nattjobbs-baksmälla. Jag ogillar verkligen den känslan. Seg i kroppen och i huvudet, jag vet inte om jag är hungrig eller vill spy, om jag ska andas eller inte, stå, sitta eller ligga. Nu har jag ju varit i den här statusen oräkneliga gånger förr och vet att det inte hjälper att vara passiv och inaktiv. Vara ute, träna, skapa och hålla igång är utan tvekan bästa sättet att komma in i en något sånär normal rytm igen. Allt är dock helt kravlöst och lågintensivt.
Löptur i ömsom regn och sol med en luft som luktade så gott att jag nästan luktade ihjäl mig!
En sväng på gymet samtidigt som jag med emellanåt kollade hur det gick för Truls på OS. Vilken kille alltså!
Sen ner till havet medan regnet strilade och jag inte såg mer än en meter framför mig men jag skulle ju ändå bli ännu våtare så det spelade ju absolut ingen roll. Vattnet var ljummet och jag var helt ensam där. Märkligt…
Avslutar dagen med att kolla på Sarah och de andra superatleterna och förhoppningsvis somnar jag ovaggad i kväll så jag pallar den sista veckan innan 13 dagars semester.
Kram från Ingmarie
Ytterligare två helger + några vardagar med jobb sen har jag semester i 13 dagar och jag måste nog säga att jag längtar en hel del. Jobbpassen försvinner i en rasande fart, ffa för att det är så vansinnigt mycket att göra, men man är också helt rökt efteråt.
Jag brukar dock alltid tänka att jag får åtminstone gå hem. Värre för patienterna..
Jag kunde och fick dessutom vara ute i skogen och springa innan. Inget märkvärdigt men skönt svettigt och energigivande!
Kram från Ingmarie
Phju!
Jag var inte mycket att hänga varken i julgranen eller ens i garderob i går kväll när jag slutade jobba. Fyra tuffa dagar med högt tryck och många timmar tär på mig ffa mentalt.
Dessutom hade jag kört lite intervaller i går innan jag trampade iväg mot sjukan. Inget avancerat och inget som dränerade mig men ändock. Benen fick jobba lite extra. Å andra sidan får jag energi av träning så jag tror faktiskt att det är enbart av godo att få upp pulsen och svettas lite. Har aldrig begripit hur de som sover nästan fram tills de ska jobba pallar!
Jag var även en sväng ner till havet men jösses vad det var vilt! Jag fick hålla mig stenhårt i stegen för att inte dras med ut och vågorna gjorde att jag blev garanterat både duschad och sköljd.
I dag sov jag längre än klockan… Plus att det blev en siesta i solen på em. Tror jag behövde det…
Simpasset bidrog säkert också. Jag kan verkligen bli jätte-sömnig efter det. 2000 m som kändes riktigt bra blev det i alla fall.
Havet var lugnare och precis lagom busigt i dag. Tror det är minst 20 grader i vattnet nu!
Jag hoppas jag är pigg(are) och på hugget tills i morgon för då blir det äventyr igen!
Kram från Ingmarie
Jag blev 58,5 år i dag. En del kanske inte tycker det är något att ens tänka på. Inte jag heller egentligen men av någon anledning gjorde jag det i dag och tyckte det var värt att firas. Det är ju långt ifrån alla som får uppleva just 58,5 år…
Firandet blev utan både tårta och sång men det blev en fin löptur innan jobbet i alla fall. Om det var åldern eller något annat vet jag inte men benen var både sega och tung men hjärtat och sinnet var lätt så man kanske kan säga att det jämnade ut sig.
Jobba är kanske inte roligaste kalaset men tiden gick fort och jag fick både äta i lugn och ro och gå hem i tid.
Kram från Ingmarie
Om man kutat/gymat precis före jobbet så kan det hända att man har lite rosigare kinder och har varma händer. I övrigt är det inget som avslöjare en. Åtminstone inte mig.
Simning däremot! Helt omöjligt att dölja för mig. Iskalla händer och goggle-ögon i timtals.
Men det är det värt! Det dröjer inte många minuter på jibbet innan händerna är varma igen och vem bryr sig om goggle-ögon? Inte jag i alla fall för jag ser dem ju inte ens.
Kram från Ingmarie
I går sprang jag intervaller i solen och för att riktigt suga i mig varenda stråle jag kunde få letade jag upp en runda som var skuggfri. Ja sån är jag. En solens dotter som aldrig kan få nog av den. Undra om det finns en bokstavs-kombination även för en sån ”åkomma”..?
Cyklade sen ner till havet för att njuta ännu lite till innan jobbet.
Jobbet ja. Det finns de (ffa politiker )som påstår att det inte finns någon vårdkris. Jag kan sätta både mina ben, mina armar och mitt huvud på att dessa människor inte hade pallat ens ett halvt arbetspass hos oss. Fatta mig rätt. Jag gillar verkligen mitt jobb och mina kollegor på akuten där det hela tiden är full rulle, och känner att jag hittat rätt, men det finns förstås gränser för hur mycket jag/vi pallar och klarar av. Att mer eller mindre varje arbetspass tvingas jobba över, stressäta och inte räcka till är oerhört påfrestande. Jag är hyfsat bra på att inte stressa upp mig. Hur det än är så har jag bara två ben, två armar och ett huvud och kan inte varken gå, göra eller tänka snabbare än vad jag redan gör utan att riskera misstag. Jag kan även hantera och acceptera att jag aldrig blir klar, aldrig kan göra allt och aldrig kan allt men jag kan inte acceptera att det är patienterna som är de som blir lidande bara för att det ska sparas och för att vi är för få i förhållande till belastningen. Helsingborgs akuten är dessutom den med flest besökare i förhållande till folkmängd och personal i hela Sverige så vi inbillar oss inte. Jag var ruskigt trött när jag äntligen fick gå hem i går kväll långt efter att jag skulle ha slutat och jag hade aldrig pallat säga ja till de smått desperata sms från ledningen om att det behövdes extra personal på natten. Igen!
Helst hade jag velat ha sol i dag närjag var ledig men det sket sig om jag säger så. Rejält!
Det var blöta cykelturer till och från simhall och gym men det var inte kallt och jag är ju inte gjord av socker så det kunde absolut ha varit värre. det kan det väl förresten i princip alltid? Träningarna gick superbra så jag är jätteglad!
Uppvärmning, 6 x 200m + avbad och drills på simningen.
På gymet blev det marklyft, latsdrag, hopp, axelpress, core och jag vet inte allt. Min fantasi kan verkligen gå bananas på gymet! Avslutade med lite yoga-moves och fattade inte att jag varit där i över en timme. Då har man roligt!
Kram från Ingmarie
Om man nu ändå ska jobba när solen skiner som bäst så är det en stor fördel att jobba en helg-kväll eftersom vi nu under sommaren inte börjar förrän kl 14. ”Kostnaden” är att vi inte får någon rast och att det blir ett pass extra för de totala timmarna måste ju trots allt jobbas.
Hur som helst så var jag fri som fågeln till kl 13.30 när jag cyklade till jobbet. Då hinner man ganska mycket.
Som t ex att sprada. Det är faktiskt en perfekt grej att göra innan man ska in i röran. Fantastiskt fin natur, frisk luft och ljuvligt vatten. När jag sprang nere på strandpromenaden kändes det som jag var i Santa Monica i Californien! Så himla häftigt! Visst har jag sagt att jag älskar att vi flyttat hit?
Det finns faktiskt fler fördelar med dessa fina soliga och varma dagar. Jag kan cykla i T-shirt både till och från jobbet och jag slipper frysa när jag är där.
Kram från Ingmarie
Solsken och ljumna vindar. Ändå valde jag att simma inomhus innan jobbet. Men med facit i hand var det värt det. Dels gick passet makalöst bra och dels fick jag en så fin kommentar efteråt. ”Du simmar så fint” sa kvinnan som simmat i banan bredvid. Till saken hör att hon var en ”riktig” simmare, en sån som tävlingssimmat och gör voltvändningar, så självklart blev jag väldigt glad! Faktum är att det är andra gången jag hör det här på Filborna och tredje gången sen vi flyttade hit. (En gång var efter ett havssim.)
Jag börjar ju nästan tro på det! haha
Jobbet var hektiskt som alltid men det flöt på bra och jag fick fina cykelturer så lite har jag fått njuta solen. Men det svider lite att behöva vara inne (läs jobb) i princip hela denna soliga helg som väntar…
Kram från Ingmarie
Lustigt det där med när man får/inte får feeling. När jag hojade till gymet kände jag mig mest less på regnet och gråvädret. Egentligen hade jag ingen jättelust att gyma heller men jag vet av många års erfarenhet att jag ändå alltid mår bättre av träning så jag körde igång. Det tog max 5 minuter sen vände det och jag förlorade helt uppfattningen om både tid och rum. Hittade på övning efter övning, svetten rann och jag hade skitskoj!
Men så plötsligt kom jag på att jag ju skulle jobba! Jämrans vad det gick fort att cykla hem, duscha och sen trampa till jobbet på rekordtid. Där var det inget flyt alls under de nästan 11 timmar jag var där. Tvärtom. En riktig skitkväll på alla sätt och vis. Hoppas verkligen nästa blir bättre…
Kram från Ingmarie