Livet

Hoppas på förr

Det känns som att ingenting händer här när det gäller tillfrisknandet men det gör det tack och lov.

För bara några dagar sedan hade jag ju faktiskt feber och jag tror inte ens jag fick ihop 500 steg/dag de där vidriga feber-dagarna. Inte för att det spelade någon som helst roll utan det är mer ett sätt att påminna mig själv om hur illa det var.

I går slet jag mig till 9000 steg mellan sov-attackerna och i dag har jag på något vis fått ihop över mitt normala dagliga mål som brukar vara en baggis.

Jag tänker sällan på hur mycket jag trots allt rör mig i vardagen med träning, jobb, ”fraktande” av mig själv hit och dit och det där vardagliga man gör men jag har verkligen fattat nu.

Att gå 12 000 steg/dag är verkligen inte mycket för mig men nu känns det som jag har kutat flera långpass på raken. Dock utan att få någon endorfin-kick. Jag vill bara sova. Hur mycket kan man egentligen sova? Jag snittar 10-11 timmar/natt plus 2-3 på dagen just nu. Att gå ut och gå är inget jag liksom längtar efter utan jag måste tvinga mig upp och ut. Skulle jag vänta på inspiration och motivation hade jag väntat fortfarande. Helt ofattbart hur det kan bli..

Väl ute är det dock helt ok även om jag fortfarande har svårt för att finna njutningen av att gå. Tycker tiden går långsamt och att det är en smula småtråkigt. Dock är det miljarders miljarder gånger bättre än att inte vara ute alls så jag kämpar vidare både med kropp och knopp. Förr eller senare kommer det ju att vända. Bara hoppas på att det blir förr.

 

Ljuset i tunneln

Det här är min normal-temperatur;

Så att ha över 38,5 och upp mot 41 i 9 (NIO!!!) dagar är en pers för mig. Jag har inte muskelvärk pga influensan men jag har fått blåmärke för jag legat ned så mycket. Fatta eländet.
Det har ”uppstått” en massa andra extremt märkliga saker också men jag återkommer till det i ett annat inlägg.

Just nu känns det i alla fall äntligen som jag ser ljuset i tunneln för jag är feberfri!

Hostan från hell är kvar och jag mår verkligen inte väl av den Cocillanan men av två onda ting får jag välja det minst onda om jag ska kunna sova ö h t.

Jag är sjuk kanske en gång var 5e år och då blir jag verkligen sjuk-sjuk. Ibland önskar jag nästan jag fick en mancold någon gång per år i stället som vanliga människor..🤪😂

Det lär dröja innan jag kan träna (och jobba) igen men så länge det går framåt är jag tacksam. Planen om att springa ett winter-editionlopp redan i januari har jag lagt ner och stället helt enkelt flyttat fram den till The Spring-edition. Det blir säkert ännu bättre!
Det var en massa andra grejer som också brinner inne, bl.a en Stockholmresa, men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen.
Mitt närmsta mål är så simpelt som att få komma ut i skogen varje dag. Det räcker fint just nu.

Kram från Ingmarie

Gott Slut

Jag har varken emigrerat till något wifi-löst ställe eller börjat handarbeta istället för att träna och blogga/Instagramma.
Anledningen till min frånvaro är att jag varit i feberlandets dimmor och det slutade så illa, eller kanske man ska säga bra, att jag hamnade på jobbet för att få vätska upp min uttorkade stackars kropp. 🤢

Jag ljuger om jag säger att jag blev pigg men jag blev i alla fall piggare och ffa kissade jag. Tack gode gud för mina fina och skickliga kollegor.

I dag var också första dagen jag var ute på fem dagar. Bara en sån grej! Fem dagar är en halv evighet när det gäller att inte ha fått andas uteluft. Är oerhört tacksam att jag slapp stanna kvar där inne…🙏🏻❤️

Det är 30 år sen jag hade influenza förra gången och det är mycket möjligt jag har glömt hur det var men jag minns inte att varken jag eller någon annan jag hört om drabbats av så mycket mjölksyra i kroppen att det blir omöjligt att resa sig utan att svimma. 
 När jag vaknat till liv efter att ha sovit nästan hela tiden från torsdag kväll till söndag lunch (!!!) räckte det med 10-15 sekunder efter att jag rest mig innan jag var tvungen att direkt lägga mig ner på golvet för att undvika att helt drösa ihop. Det var som en blandning av mjölksyra och sockerdricka ända upp i hårfästet och innan det svartnade blev det sånt där surrande ljud i öronen och pulsen var högre än under ett hårt tränings-pass. Intervallerna på hur mycket jag klarade av att vara upprätt ökade men det blev aldrig mer än 5-10 minuter. Ingen har hittills kunnat förklara varför/hur det blev så där. Kanske du vet?
På något vis anade jag att det kunde ha med vätskebrist att göra så jag har verkligen druckit massor men det räckte alltså inte. Magen är ju trots allt en begränsad plats. Även min. 🤪

Vi är tydligen väldigt många på jobbet som blivit smittade så jag är inte ensam. Akuten är värre än dagis på det viset för vi får in precis alla varianter som finns och inte ”bara” barn-bacillusker.

Det finns inget att göra åt detta mer än att vänta ut tiden och stötta kroppen. En dag i taget och jag kommer att kunna både springa, gymma, simma, yoga och jobba igen men just nu känns det som miljoner år bort. Orkade gå max 500 m men det är bättre än noll, eller hur?

Så ett riktigt gott slut är det väl kanske inte men jag tänker att det kunde ha varit så mycket värre. I morgon skriver vi 2025 och jag ser med spänning fram emot vad det ska bjuda mig på.
Egentligen tycker jag raketer är både onödigt och korkat men nu är det som det är och vi bor verkligen på första parkett.

 

Kram från Ingmarie

Belönad

Jag har aldrig riktigt fattat hur man kan se träning som ett ”straff” eller ett ”måste”. Att träna är en belöning i sig för mig och ett enormt stort privilegium. Det finns miljardtals människor som varken kan eller får och det är viktigt att påminna sig om emellanåt tycker jag. Det är så himla lätt att ta för givet och när man gör det så slutar man många gånger även att uppskatta det.

Jag tänkte på det i dag när benen var så där sega som de kan vara dagen och dagarna efter tuffa pass. Vilken cool grej att få uppleva! Tänk alla de stackars människor som aldrig har fått känna hur det är att få bli så där oslagbart härligt fysiskt trött med kroppen full av måbra-hormoner. Så sorgligt på något vis. Och ännu värre om man inte vret hur det känns att vara ute i naturen.

Marinas två onsdags-pass i Halmstad är förvisso inte ute men ger garanterat både en trött och starkare kropp och en överdos av lycko-hormoner. Lika roligt varje gång

En annan grej som är en stor belöning för mig är såklart att bada men jag kan liiiite mer förstå att alla inte tänker samma och inte ens vill utmana sig med att testa. Eller förresten, jag kan inte riktigt förstå varför man inte ens vill prova. Innan dess har man ju faktiskt inte en susning om hur det är, eller hur?

Min abstinens var skyhög, Har ju inte varit i sen i fredags men nu har den stillats en smula. 7 grader i vattnet, 3 i luften och helt kristallklart vatten.

Kram från Ingmarie

Nöjdhets-döden

Mitt målarrum/ateljé har uppgraderats ännu ett snäpp. Nu blev det lite mer ordning så jag är jättenöjd med hyllan och hela rummet.

Jag är också jättenöjd med dagens intervaller. Inget märkvärdigt egentligen, 2o x 60-30 sek, men det gick lätt och kändes bra! Vädret var också perfekt!

Jobbet gick ovanligt smidigt och det gjorde inget att det regnade snöblandat jox när jag cyklade hem i kväll för jag hade medvind!

Haha, det där lät väl positivt och bra men faktum är att jag känt mig jättenöjd, och glad, hela dagen och även om jag brukar göra det så tänkte jag av någon anledning på det lite extra mycket i dag.

Kram från Ingmarie

När man redan vet innan det har hänt

Jag kommer ha träningsvärk i morgon. Kanske t o m på onsdag.

Inte pga av varken tokjobberiet, regnochblåst-springet eller regnochblåst-cyklingen i går.

Inte heller av de där sim-kilometrarna i förmiddags.

Och absolut inte av lite måndags-vin. Helt utan anledning egentligen. Eller det är ju ledig måndag så det kan vara en anledning nog så bra efter en jobb-helg med många övertidstimmar och ett tandläkarbesök med positiva besked om att käken läker som den ska. (Hurra!)

Det jag kommer få träningsvärk av är kvällen Prf HIIT. Utan tvekan ett av de roligaste jag varit på ever och det säger en hel del för jag har ju varit på några stycken innan. (Läs oräkneliga.)

Kram från Ingmarie

 

Är det kallt?

Oräkneliga gånger är de gånger jag fått frågan om det inte är kallt att bada på vintern?

!!!!!!!!

Det är ungefär som att fråga om en banan är en banan.

Såklart det är kallt! Det är ju det som är grejen. Det ska vara kallt! Annars kan jag ju lika väl bada i ett badkar…

Dagens blev i Halmstad och helt ärligt fattar jag inte hur man inte vill bada när det är så här. Under 10 grader i vattnet men ändå varmare än på land.

Något som däremot inte var kallt var att springa i shorts. I årets första snö! Håller det sig till så här lite är det helt ok men jag är helst utan även om det lyser upp fint.

Gyma och yoga är absolut inte kallt. Inte mysa med gulliga Sheila och äta supergod soppa hos mamma och Ulf heller.

Gå och cykla barbent  i minusgrader var onekligen en smula svalt men med många tröjor och alla vackra ljus i Halmstad så håller man sig ändå varm. Jag är dock oerhört tacksam jag får sova inomhus. Något som inte är alla förunnat… Att utsätta sig för kyla, ellet riktig värme, är helt ofarligt för de allra, allra flesta och det gör dels att vi utmanar oss och inte fastnar i bekvämlighets-träsket och dels att vi påminns om all bekvämlighets-lyx vi faktiskt har.

Kram från Ingmarie

 

 

 

Hoppfull

Lika snabbt som jag hamnade i en svacka, lika snabbt verkar jag har kravlat mig upp igen. Inte helt men tillräckligt för att jag skulle orka mer än i går och för att känna hoppfullhet igen. Tänk så märkligt det där är ändå. Att man ena dagen upplever det som att allt är sjukt tungt, slitsamt, tråkigt och jobbigt och sen på mindre än ett dygn så känns det tvärtom. Just i mitt fall just nu kan jag fatta det för en infekterad käke är inget man varken kan leka bort eller låtsas inte finns men ibland är det ju så här utan att man fattar hur. I alla fall för mig.

På något vis inbillar jag mig också att detta var ett sätt för kroppen att bromsa mig på alla plan. Det har ju hänt x antal gånger innan när jag inte lyssnat på den. Trodde jag skulle ha lärt mig men tydligen inte…
Det har varit mycket på många plan ganska länge nu men bara det att jag faktiskt tillät mig att strunta i jobbet i går em gjorde på något vis att flera kilo försvann från mina axlar. Min arbetsmoral är extremt hög och jag är ”expert” på att bita ihop vilket för det mesta säkert är jättebra men långt ifrån alltid. Det krävdes dock att både en läkar-kollega och min chef sa att jag skulle gå hem och stanna hemma i dag…

Jag har verkligen chillat denna fredag och tagit flera små siestor men till skillnad från i går ville jag röra på mig så det blev en mega-lugn tur i fin-skogen och ett förvånansvärt bra pass på gymet.

På tal om gymet så är du välkommen på detta nästa vecka!

Har även fortsatt med några av alla mina målar-projekt och varit vid (och i) havet.

Kram från Ingmarie

Varför?

Jag tror att det är viktigt att med jämna mellanrum fråga sig varför man gör vissa saker. Både för att fundera på om det är något man vill fortsätta göra och om det är något man vill förändra. Om man hittar ett ärligt därför så är man antagligen på rätt spår i livet.

Så varför kör jag intervaller när jag ändå inte kommer bli varken snabbare eller elit igen? Varför liksom ”plåga” mig med det när det är betydligt enklare att bara såsa omkring?

Svaret är enkelt. Därför att jag gillar känslan av att känna mig stark, känna pulsen bli så där bultande hög, bli trött och svettig och därför att när man utmanat sig och varit en smula utanför sin komfortzon och klarat det så är det själva belöningen. Att ha klarat av något som är jobbigt och där man fått kämpa för att klara av det. Intervaller av olika slag är utmanande även om de kan kännas mer eller mindre lätta/svåra.
Dagens 14 x 2 min. var någonstans mittemellan och känslan efteråt var lika härlig som alltid.

Så varför Hot Yoga? Det är som det låter hot. Så hot att svetten fullkomligt stänker. Nu gillar jag förvisso värme men övningarna kan göra att både ben och armar darrar värre än asplöv och en del positioner kommer jag högst troligt aldrig klara även om jag övar varje dag. Men det är ok för varje gång kommer jag på något mer om mig själv och kroppen känns som en mjuk skumboll. Så därför fortsätter jag glida omkring i min svett.

Och varför bada året runt? Därför att där kommer vi till det där med att utmana sig själv igen. Ännu är det inte jättekallt men 10 grader är 10 grader att doppa hela kroppen i och eftersom jag fortfarande cyklar (barbent) är det lite dubbelt utmanande. Men känslan, upplevelsen, närvaron och euforin överväger allt och är mitt därför.

Vet du dina ”varför”?

Kram från Ingmarie

Benen

Inte konstigt mina ben är en smula trötta efter denna jobbkväll…

Jag är verkligen tacksam de är så starka som de är och klarar av både de hårda betonggolven och springa i skogen före. Eller så är det just för att jag springer i skogen före som de klarar betonggolven…

Kram från Ingmarie