Jobbhelg

Jag är verkligen lycklig över att vi hamnat där vi har nu när vi flyttade hit. Tror inte det hade kunnat bli bättre faktiskt. Dessutom älskar jag vår lya. Både i går och i dag har kvällarna bjudit på denna snudd på oslagbara utsikten.

”Min” skog är magiskt vacker och den är bara 5 minuters slöjogg bort. Även när det ösregnar från precis alla håll som i går. Mamma Mia så blöt jag blev och emellanåt såg jag knappt någonting pga allt regn i ögonen.

I dag däremot bjöds jag på solglimtar och båda dagarna har bjudit på pigga ben så jag är extra tacksam över det.

Förutom att springa och städa så har jag dock mest jobbat denna helg. det är alltid halv- eller helgalet på akuten oavsett dag men på helgerna är vi också alltid färre personal. Som på de flesta, eller t o m alla, ställen så har akuten i Helsingborg personalbrist. Strejken gav oss absolut ingenting så någon förbättring blir det inte heller. Mycket trist och mycket, mycket oroande med tanke på att trycket på vården bara ökar och ökar.

Men hur galet det än är så trivs jag jättebra!

Kram från Ingmarie 

Älskade sommar

Om jag hade kunnat hade jag stannat tiden nu,  Eller i alla fall sett till så vi hade den lite längre än de få ynka månaderna/år som den är. De här varma dagarna är ännu mer lätträknade och jag kan helt ärligt bli ganska irriterad på folk som gnäller över dem. Vi har betydligt fler kalla och regniga dagar än dagar med + 25 grader eller mer.

Det var i alla fall  väldigt många som liksom jag njöt av finvädret i dag. Både i skogen och vid havet. Bokskog är nog den vackraste skog jag vet. Det är som att vara i en grön kokong där mjukt ljus strilar genom trädkronorna.

Det blev bara en kort tur för dels vill jag spara benen till lördag och dels skulle jag träffa en ortoped som är specialist på ”min typ av  fötter”. Det första han nästan sa är att ”jag förstår att du har ont när du springer men jag förstår inte hur du kan springa”. Minst fem av mina tår är helt ur led och exakt hur många och hur mycket får jag veta när de röntgats. Sen ska jag klura på om jag vill bli opererad eller ska vänta tills det absolut inte går längre..  Det finns ju inga garantier för att det blir bättre men han var ganska optimistisk till att åtminstone få de ”små” tårna rätt igen. Själva stortåna och hallux valgusen får vänta för det kommer kräva steloperation av hela stortålederna och det i sin tur kan göra att jag absolut inte kan springa.
Det blir lång rehab och sjukskrivning, särskilt eftersom jag behöver operera båda fötterna, och det kommer bli en vansinnig utmaning för mig att inte få träna men allra värst är nog att jag inte kommer få varken simma eller bada på 5-7 veckor. (!!!!!!!) Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag komma på något knep.. haha!
Om jag bestämmer mig för att göra det vill säga och om läkaren tror det kan bli bra efter att han sett röntgenbilderna…

I dag var det om möjligt ännu härligare än i tisdags att simma i havet. Vattnet här är verkligen ofattbart fint och det funkar fint att simma mellan bryggorna. Just i dag var det massor av folk både i och jämte vattnet så jag kände mig extra ”vaktad”. Ville nästan inte gå upp och jag tror jag hade klarat mig fint med bara en swimrun-dräkt. Det kändes snudd på för varmt med våtdräkt nämligen!

Kram från Ingmarie

Måndagslyx

En väldigt bra grej med helgjobb är att då har jag (oftast) måndagsledigt och det tycker jag är helt fantastiskt härligt!

Särskilt när det samtidigt blev finväder! Fick ihop 19 km på fm och även om det inte kändes jättelätt så var det en magiskt vacker runda på både kända och okända stigar och vägar inklusive en sprada.

Tandläkarbesöket gick bra men det kommer bli många fler ej lika ”trivsamma” besök där närmaste tiden.. Fötter och tänder är tydligen mina svaga länkar för det känns som det nästan alltid är något som krånglar på just de ställena. Men resten är hyfsat bra så jag ska inte gnälla. Det kunde ju vara betydligt värre!

Min gamla hoj har helt säckat ihop och eftersom jag är extremt beroende av en så fick det inhandlas en ny i dag. Inget märkvärdigt alls men i jämförelse med den andra så känns den som en megalyx-hoj! Den är ju t o m helt tyst! haha! Glömde dock ta bild på den men jag har redan invigt den genom att cykla hem den från Väla.

Har även varit en sväng på gymet och anmält mig till ett lopp flera dagar i förväg.

Kram från Ingmarie

Inget att förlora

Egentligen hade jag tänkt att det skulle bli säsongspremiär för havs-simning i dag men när jag såg vågorna så tänkte jag om. jag kan absolut simma i vågor men inte solo första gången på nytt ställe och efter lpngt uppehåll.

”I might be crazy but I´m not stupid”

Bada var dock inga problem och i dag ville t o m Anders i! Eller ville och ville, det var väl kanske att ljuga en smula, men han ångrade sig i alla fall inte!

Trots Ingmarie-vädret har jag inte sprungit ett steg och det har varit helt självvalt! Nej ännu har jag inte blivit varken senil eller fått total hjärnsläpp men jag har tagit ett beslut om att ändra om lite och se vad som händer.

Dels ska jag försöka dra ner på antalet löppass. Jag springer ju mest för att jag älskar det men kanske kan färre pass göra att benen blir piggare och fötterna gladare? Newton-skorna är min räddning men inte ens de kan göra mirakel med mina (genetiskt) extremt knöliga och ömmande fötter. Ja jag har funderat på operation men ännu har ingen läkare sagt att det garanterat skulle kunna bli bättre av det, tvärtom faktiskt, så jag håller ut så länge det funkar.

Det jag däremot ska köra lite mer av är styrka. Jag blir ju inte yngre och jag vet att muskler är livsviktigt för åldrandet plus att jag tror det kan vara en fördel rent löpmässigt att bli starkare (igen.)
Turligt nog ligger gymet bara 700 m hemifrån så det blev både ett Body Balance pass och ett styrkepass för överkroppen. (Benen fick ju sitt i går.)

Efter att ha börjat hos kinesiologen Thomas, plus en himla massa positiva inlägg/vibbar från diverse håll, så har jag en önskan jag inte trodde jag skulle få någon mer gång. Jag vill springa en ”riktig” mara igen och den jag vill kuta är Helsingborgs marathon. Visst hade det varit skoj att kuta Stockholm men då får det bli nästa år då det blir ett slags ”jubileum” för mig men först ska kroppen såklart vara med på det hela. Jag ska försöka så får jag se hur långt det räcker. Provar jag inte så kommer jag aldrig veta och det vore värre än att prova och inte klara hela vägen. Har ju faktiskt inget att förlora, eller hur?

Kram från Ingmarie

Hur man gör en fredag extra bra

Här är receptet;

Börja med en löptur i en skog som magiska Pålsjöskogen.

Sen tar man tåget (som håller tiden) till Malmö. Där kör man ett Prformance strength-pass på Sats Malmö City.  Jag har. saknat denna klass jättemycket för det är verkligen ett av mina favvo-pass. Instruktören, Tobias, var grymt bra och jag kommer försöka vara med på hans pass så ofta det bara går.

Sen ser man till att ha en dejt med allra bästa Anna. Hon är inte bara en väldigt kär vän och en rackarns bra löpare, hon vet också var alla Malmös guldkorn finns. Dessutom är hon inspirerande som få så nu har jag en massa (galna) idéer i skallen. Just i dag blev det Nostra som är mer än väl värt ett besök om du är i krokarna!

Innan man sen åker hem igen (med tåget som håller tiden) har man bokat ännu ett besök hos Thomas på Kinesiologikliniken. Jag är mer och mer imponerad av hans kunskap och även om vissa grejer är ”jobbiga”, känslor och spända muskler kan ju liksom vara det, så känner jag massor av hopp och inspiration!

Väl hemma i fina Helsingborg igen så cyklar man direkt till havet, det tar max 4 minuter från tågstationen, och njuter av vattnet och solnedgången. Anders ville av någon skum anledning inte bada. Vet inte vad det är för fel på karln om jag ska vara ärlig…

Älskar dessa små omklädningshytter!

Efter en liten cykeltur i stan trampar man hem, gör mat, chillar på balkongen och njuter av utsikten.

Vad är ditt bästa fredags-recept?

Kram från Ingmarie

Livsviktiga element och kalas

Det finns tydligen de som tycker skog och vatten är läskigt. Som känner sig orolig i dess omgivning och t o m att den är hotfull. Det finns även de som tycker det är hemskt att svettas, få hög puls och att behöva ha träningskläder på sig.

Jag tillhör i-n-t-e någon av dem.

Skog och vatten är mina element. Utan dem skulle jag ruttna och dö inifrån. Min fasa är att hamna i en situation då jag inte kan/får komma ut som jag vill. Jag borde starta ett äldreboende där man garanterat både får komma ut i skogen och får bada varje dag och som har ett gym så jag kan garantera mig en plats redan nu. Eller finns det kanske redan? Hade det funkat så hade jag kunnat ha träningskläder på mig alltid men ibland behöver jag verka lite ”normal” och ha vanliga kläder på mig och sen är det ju bra att ha på den där landstings-pyjamasen om jag vill få lön emellanåt…

Nu hoppas jag såklart jag inte kommer behöva ett sånt boende ö h t och ännu mer önskar jag att förslaget om att WHO ska få mer makt så de kan bestämma lite hur som helst om vi ens får gå ut inte går igenom.

Nåja, just nu kan jag göra i princip hur jag vill och det är nu som gäller, eller hur?

Löpturen blev här hemmavid. Det är så grönt att det nog inte kan bli grönare!

Badet blev i Malmö. Minst sagt annorlunda på alla sätt och vis mot förra gången!

Anledningen till att det blev i Malmö var dels för att jag har varit på en spännande behandling som jag återkommer till vid ett annat tillfälle och dels för att vi har varit på kalas med allt från glass och jordgubbar till fiskdamm.

Det är minsann inte varje dag man är på 6-årskalas!

Kram från Ingmarie

Nu är det sommar!

Naturen nu alltså! Detta är den absolut bästa tiden om du frågar mig. Särskilt när det dessutom är nästan 25 grader och sol! Galgberget och stigen utmed Nissan är som att vara i en sagobok! Så gudomligt vackert att ögonen nästan tåras.

Har jag förresten sagt att  södra Sveriges bästa kiropraktor finns i Halmstad? Mitt vänsterben gillade inte att resa de där 24 + timmarna men Hans fixade det hela på ett tjillenix. Egentligen är det högerbenet som strejkar men det är västerbenet som får ta smällen. Dvs det är som så ofta inte det som gör ont/strular som är grundproblemet.

Att jag har universums bästa frissa har jag garanterat berättat och jag vet att jag aldrig blir besviken efter ett besök hos Anne. Hon gör magi även av trollhår och hade jag kunnat så hade jag bett henne fixa till mitt hår varje morgon!

Enda kruxet var att jag ville bada efteråt och då helst utan att förstöra allt direkt när jag nu för en gång skull inte såg ut som ett troll. Haha!”
Jag lyckades hyfsat bra trots att det var guppigt som attan och gratis-duschen var extra givmild. Var tvungen att hålla mig i stegen ett bra tag för att inte helt flyga bort!

Första picknicken ute blev det också så nu är sommaren verkligen invigd!

Kram från Ingmarie

Hjärndimma

Det är märkligt hur olika jetlag kan påverka beroende på vilket håll man åker. Och på vem man är såklart.

Själv har jag i princip inga som helst problem att åka västerut, dvs ”bakåt” i tiden. På bara något dygn är kroppen helt acklimatiserad och jag mår toppen.

På andra hållet, dvs österut och ”framåt” i tiden har jag vansinniga problem. Det tar minst en dag/timmes skillnad innan jag mår ok igen. Första natten, som i går, är jag mer medvetslös än sovande men sen är det helt kört. Kroppen tror det är dag när det är natt och vice versa och det känns som jag går omkring i en tjock dimma när jag inte vet om jag är hungrig, mätt,  levande eller död. I natt sov jag max 3-4 timmar och har fått kämpa både med hjärdimma och blytunga ben hela dagen. Jag var så snurrig att jag inte ens vågade springa så det fick bli gymet istället. Då är det illa med tanke på hur magiskt härligt vädret är just nu! Bara att hoppas på att det blir en bättre sömn i natt. Gunga är kanske inte ett knep för att sova gott men jag blir i alla fall glad av det!

Flyttprojektet fortsätter och sakta men säkert går det framåt. Vi håller på att leta efter ffa en ny soffa men även skrivbord till Anders och ett köksbord. Det är ju inte enkelt ens när hjärnan är som vanligt. Just i dag var varenda soffa skön och jag hade lätt kunnat ligga kvar i varenda en av dem vi provat.

Vi har tillfälligt lämnat Skåne och flytten för en kort Halmstad-visit. Vägen hit är så bedövande vacker nu att det gör ont i ögonen! Dessutom hittade jag en sjö som jag såklart ville testa. Helt klart värt den lilla omvägen!

 

Kram från Ingmarie

Jag är hemma!

Efter över ett dygns resa med bil, 2 flyg, tåg och bil igen kom jag till nya lyan i går eftermiddag. Det flöt på bra även om det är mycket väntan.
Bäst var långflyget. Business-klass alltså. Plötsligt blir det en baggis att vara i luften + 8 timmar.

Väldigt gott om plats, 5-rätters, champagne, tyst, filmer och massage i stolen!

Sov faktiskt lite och det var så himla skönt! När vi närmade oss landning så kunde jag se alla fina rapsfält från luften.

Och sen även från tåget.

Jag måste säga att det verkligen är en perfekt tid att komma hem nu! Så vansinnigt fint överallt! Min ”nya” skog som det tar under 10 min slöjogg att kuta till fullkomligt badar i grönt!
Kroppen var seg och trög, jetlag har den effekten på mig, men det går ju över och jag njöt ändå.

Jag har badat också förstås. Detta är något jag längtat vansinnigt mycket efter!

Mest har jag (och Anders) dock ägnat oss åt att packa upp och fixa i vårt nya hem. Jag blir som en duracell-kanin kombinerat med Alfons Åberg och ”ska bara”. Men nu är också alla lådor tömda! (Bara förrådet kvar.) Det känns som vi kommer trivas väldigt bra här på våning 13 och 14!

Kram från Ingmarie

När verkligheten överträffar sig själv

Har du någonsin varit med om en upplevelse som är så stor att du känner att det nästan inte kan bli mer vackert eller hisnande?

Jag har fått göra det magiska flera gånger och fastän jag varje gång verkligen trott att just  ”det här” måste vara det häftigaste ever så har det hänt om och om igen.
Senast i dag.
Livet alltså. Så himla häftigt det är!

Vi kom iväg i hyfsad tid från Albuquerque efter att jag hade kört ett yoga- och vattenlöpningspass.
De första ca 20 milen till Gallup har vi kört innan men det var tydligen så längesedan att vi glömt hur cool vägen trots allt är. Den kan tyckas platt och kal men de röda bergen, de oändligt långa tågen, de enorma lastbilarna och husbilarna, husen ute i ingenstans och skolbussarna som släpper av ungarna på en väg där man får köra i hundra knyck (!) gör att det aldrig blir tråkigt.

Vi åt medhavd mat från Wholefoods på ett av alla roadstops. Det finns mat att köpa där men om jag är snäll så kan jag väl säga att det inte riktigt är vad jag vill stoppa i munnen… Inte Anders heller.

Däremot köpte jag kaffe och som allt i detta landet är det stort även när det är small.

När man nästan precis passerat gränsen till Arizona så kommer man till Windowrock där det välkända monumentet Tribal Park & Veterans Memorial finns.
This small park established sometime around 1936, features the graceful red sandstone arch for which the capital is named Tségháhoodzání (Window Rock). 

In 1936, the Navajo Nation headquarters and other government offices were built in close proximity to this arch, due to its history and cultural significance, paricularly with the Waterway Ceremony. In Navajo culture and history, there was once a water pond right below the arch opening on the ground, a Navajo medicine man would collect this water to use in the Waterway Ceremony. This location was one of four sacred water ponds. Although today, you likely won’t witness a ceremonial water collection while visiting. But nonetheless, the area should be respected and there is no climbing allowed onto the Window Rock arch or its surrounding sandstone formations.

A Veteran’s Memorial was established in 1995, this is also at the base of Window Rock to honor the many Navajos who served in the U.S. military. Many Navajo soldiers are recognized in the annals of history for their role as Code Talkers, whereby they used the native Diné language to create a code that was never broken by the enemy. Historians credit the Navajo Code Talkers for helping to win World War II.

Är du i närheten så åk dit!

90 minuter senare var vi vid dagens slutstation Chinle..  Trodde och tänkte vi i alla fall. Vi skulle åka in en liten bit i Canyon de Chelly eftersom vi fått det rekommenderat. Inte hade vi fattat att detta var bland det mäktigaste, coolaste och vackraste vi någonsin sett. Inga bilder i världen kan beskriva dessa hisnande vyer, färger och utsikter! Som Grand Canyon och Körsbärsdalen i en unik kombination men också ändå helt olika.  Långt ner i  dalarna rann floden kantat av träden, hästar och kor betade och det var så stilla att jag ibland trodde allt bara var ett foto och en illusion. Jag fick en så stor lyckokänsla att tårarna rann.
Jösses alltså.

 

Vi avslutade denna magiska 3-timmars tur med att äta vår kvällsmat med denna vyn.

Min hjärna och mitt hjärta är överfulla av lycka och tacksamhet. I natt sover vi i Arizona. I morgon blir det en annan stat och en plats jag velat till i minst 10 år.

Kram från Ingmarie