Hemma bäst

När jag är i ex USA, Australien eller Spanien längtar jag i princip aldrig hem men när jag är iväg i Sverige så gör jag det ofta. Även om jag bara är borta en eller några dagar.  Visst är det märkligt?

Det har varit en fantastiskt härlig dag i Halmstad med 14 km löpning, lunch med mamma, Ulf och Sheila, gymträning och min fantastiska yin yoga grupp.

Vår lilla lya i Halmstad må vara minimal men den är jättemysig och jag älskar att vara där men ändå längtar jag hem en smula och hjärtat slår dubbelslag när jag passerar stadsgränsen till Helsingborg.

Det är en ynnest att få känna så tänker jag för att inte trivas i sitt hem är riktigt oskoj.

Kram från Ingmarie

En liten vinst utan något lopp

Ibland vinner även jag på utlottningar!
Denna vinsten kom på posten i dag! Fina handgjorda koppar och exklusivt kaffe. Oj vad jag ska njuta! Extra skoj att det kom i dag när knegandet började igen.

För att ladda till jobbet drog jag till Olympiaskogen och körde fartlek. 30 x 30-30 sekunder. Kändes riktigt bra!

Innan dess hade jag hunnit måla lite också. Det har sina fördelar med att börja sent. I alla fall första passet för jag kommer ju i säng sent också vilket betyder att jag sover lite längre på morgonen därefter men för mig är det perfekt!

Kram från Ingmarie

 

Näst sista

Bara en dag kvar på denna semestern och det känns väl si så där lattjo men nu är det som det är och jag försöker tänka att det är ju ändå väldans bra att ha ett jobb att gå tillbaka till…

Eftersom vi prokastinerat både städning av lya och bil så var det första prio i dag men sen! Sen var det bara lek.

löpning i skogen. Tyvärr har det känts trögt och jobbigt länge med löpningen med undantag av några få ljusglimtar. Helsingborgs halvmara känns en smula osäkert. Det är helt ok att det går långsamt men jag vill inte behöva springa med en känsla av att ha bly i benen och gummistövlar på fötterna varav den vänstra gör mer ont än vanligt.

Det är dock två veckor kvar så jag behöver tack och lov inte bestämma mig ännu.

Gymandet går dock bra! Alltid skoj och även om jag är trött så finns det liksom alltid power i kroppen.

Vi passade också på att besöka fina Linneaträdgården. Trots att det känns som evigheter sen sist så känner de alltid igen mig och vet vad jag vill ha. Festligt och gulligt!

Jag var sjukt badsugen (som alltid) men för att slippa vågorna så åkte vi till Höganäs. Kvickbadet  är en pärla och det är i princip alltid lä i den viken. Kristallklart vatten och absolut perfekt temperatur. Önskar att jag hade varit smart nog att ta med badmössa och goggels men tantsim och lek dög fint det också.

För den som undrar så är Anders fot mycket bättre. Måste vara tack vare den finemanga lindningen av foten han fått…

Kram från Ingmarie

En 7-rätters på en fredag

Två av de sju var i ärlighetens namn en smula svettiga men lik väl en del av det goda.

Den ena var ett löppass i finskogen.

Den andra var ett HIIT-pass inklusive ett spontant deltagande i ”The row-challenge” coachen dragit i gång. Om man lägger till ålderstillägg kanske, kanske, kanske jag inte kommer sist men annars kan jag konstatera att rodd är inget jag har talang för. Men skoj var det och man kan lätt säga att jag har både utvecklings-potential och chans att förbättra mitt Pb på 500m.

De fem som var kvar var däremot verkligen mat-rätter.
Lilla Bruket på Tågaborg ordnade ett special-event denna kväll med en fem-rätters specialmeny.

Och alltså! Vilken mat! Så galet gott att det inte går att förklara! Egenkomponerat, mycket var närodlat och det som inte var det var noga utvalt från små gårdar.

Inför varje rätt och dryck fick vi en utförlig beskrivning på varenda ingrediens.

Helt fantastiskt!

En helt magiskt härlig kväll helt enkelt!

Kram från Ingmarie

Nära-grejer

Ett av de bästa ställena att springa på i Halmstad (enligt mig) är Galgberget. Hur många gånger jag kutat där vågar jag nästan inte fundera på men det är många. Jag kan varenda liten kurva, raksträcka och backe och det är snudd på att jag kan varenda sten och gren också.

Det går att bygga ihop de olika slingorna som finns eller så väljer man en av dem. 3, 4 eller 5 km.

Springer jag dit och hem igen så kan det lätt bli en mil och det går att förlänga i princip hur mycket och långt man vill genom att lägga till andra fina ställen.

Några stenkast från vår lilla lya ligger västra stranden och det var verkligen guld att kunna vara där några timmar denna fina dag. Extra plus att jag var nästan helt själv där!

Några stenkast till ligger Galleri 70. Passade på att hänga lite nya tavlor på min plats. Gillar verkligen det stället och kommer därför att vara där ett år till. Känns skoj!

Sats-gymet ligger på andra sidan Nissan-bron, ja det är så man säger här för att förklara, så det är bara ganska nära och när jag nu är här passade jag såklart på att vara med på dubbelpass.
De sista tabata-burpeesarna (heter det så???) tog verkligen bort den sista lilla energin jag hade kvar men så galet skoj det var!

Tur då att vi bokat dejt med mamma och Ulf på Bastard Burgers som ligger mittemellan gymet och vår lya. Det må vara en snabbmatkedja och garanterat inte det nyttigaste man kan äta men jag gillar det stora vego-utbudet och servicen här är fantastisk!

Hoppas i alla fall det gav bra med energi till morgondagens lilla äventyr.

Kram från Ingmarie

 

Nostalgi-tripp och ett slags rekord

Jag börjar med ”rekordet” som inte alls är något rekord egentligen men ändå är det.

Så här;
När jag var elit-löpare så tyckte jag det var normalt och lagom att springa 15-16 mil/vecka. Min max vecka var 20 mil och en vilovecka var 10-12. Plus bl.a styrka och vattenlöpning. (På den tiden hade jag inte fattat grejen varken med simning eller yoga…)
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om att springa så mycket.
Det känns som den tiden var i ett helt annat liv och det var den ju i och för sig.

Tack och lov kan jag ju fortfarande springa även om det går galet mycket långsammare. Känslan kan dock vara exakt densamma. Det är bara klockan som skvallrar om att så är det inte.
Tre-timmars långpass då var snabbare än mina intervaller är nu. Helt crazy när man tänker efter!
Det jag dock lyckats bevara är passionen och kärleken till löpningen. med tanke på mina fötter, avsliten hamstring, två diskbråck plus diverse annat strul så hade jag ju kunnat ha hur många ursäkter som helst till att sluta men jag har på något vis alltid hittat lösningar.

Denna veckan (mina tränings-veckor är lördag-lördag) så har jag gnetat ihop 73 km och för mig är det mer än på många år!
Det fanns ingen egentlig plan till det men när jag märkte i går att det innte var så mycket kvar till 70 km + så ville jag prova och det gick!

Nu velar jag lite om jag ska försöka ”byta upp mig” från halvan till helan i Helsingborg om 3 veckor. Jag tror man har minst 6 timmar på sig nämligen. oavsett sträcka så kommer jag behöva gå för mina fötter 6 asfalt är inte bästa kompisar…
Ska vela lite till innan jag tar ett beslut. Det kanske inte ens går för allt är utsålt sen länge.

Sen var det nostalgi-trippen.

Från andra till åttonde klass bodde vi i Egernahult utanför Knäred. Det ligger långt ut i skogen och anledningen till att vi flyttade därifrån var bl.a för att vi skulle hamna ännu längre ut i skogen. Jag är m a o egentligen en riktigt lant-lolla och det är väl därför jag ”måste” ha naturen in på knuten.

Hur som helst. Vi hade både hästar och hundar och jag red ofta till bl.a Össjöasjön ( i Småland) för att bada. I dag blev det både sim och picknick med mamma, Ulf, lillebror Daniel, Anders och lilla Sheila. Tyvärr kunde en av mina andra lillebröder. Markus, inte haka på och den andra har jag sorgligt nog ingen kontakt med längre..

Nästa stopp var vårt hus. Det gjorde mig så glad att allt var så välbevarat och fint. Det enda som saknades var mormor och morfars lilla stuga jämte dit jag ofta gick för att få rostat bröd med massor av marmelad och kaffe med ännu mer mjölk i.

Mitt över vägen går en stig ner till Flammafallet där jag badat och lekt oräkneliga gånger. Lika fint nu som då!

Nästa stopp blev Knäred för att bl. a kolla skolan som jag minns som gigantisk men i verkligheten är den pytteliten.

Vi gjorde även ett stopp på ”Kakor & kackel”. Ett café som man bara måste besöka om man är i krokarna. Det är verkligen unikt med allt från byggnaderna, inredningen, omgivningarna och maten. T o m utedasset var vackert!
De som har det gör precis allt själva och helt från grunden. Allt från att mala mjölet till att göra egna skärbrädor och läsk.
Ett kanonställe!
Det är bara öppet ca 10 veckor på sommaren så passa på innan det är för sent!

 

En makalöst fin dag att bevara i minnet!

Kram från Ingmarie

Hallands väderö-dag

Ungefär 3 km rakt ut i havet från Torekov ligger Hallands väderö. Den är inte så stor, ca 3 km lång och 600 m bred på smalaste stället, men i förhållande till sin storlek är ön en av landets artrikaste platser.

Berggrunden består av näringsfattig gnejs som är starkt söndersprucken. Det skapar en terräng med omväxlande torra hällmarker och fuktiga kärr. I söder finns en liten skärgård. Norra delen av ön överkorsas av gångar med mörka bergarter näringskrävande växter trivs.

Många fornfynd vittnar om att människan sedan stenåldern har fiskat och jagat på Väderön. I modern tid har ön varit bebodd året runt under drygt hundra år. En lotsfamilj kom till ön 1844 och därefter en skogvaktare. Fyrfolket lämnade ön 1965, som de sista året-runt-boende. Husen vid Kappelhamn, som även använts av stenhuggare, skogsarbetare, forskare och konstnärer, är nu endast sommarbostäder. I lotsstugan finns idag det sevärda Väderömuseet.

Varför den heter Hallands väderö har jag inte fattat för den är skånsk men det finns en del olika gissningar.

Jag har bara varit där en gång innan för typ hundra år sedan. Eller i alla fall över 25.
Man tar båten från Torekov och stiger av på Sandhamnsbryggan och man kan sen välja att gå någon av alla välmarkerade stigar. Eller så går man alla som vi mer eller mindre gjorde. Det finns också ett litet café där med en smula osäkra öppet-tider.

Ön är oerhört varierande och emellanåt är det rejält utmanande med klippor och stenbumlingar. Här och var betar får, kor och islandshästar, vyerna är hisnande och jag tror banne mig man hade kunnat överleva flera veckor på alla björnbär som finns där. Några sälar såg vi dock inte trots att det tydligen ska finnas gott om dem runt ön..

Vid Kappelhamn hittade vi en perfekt brygga för bad och fika. Kanske den simplaste fikan ever men banan och danskt rågbröd ska banne mig inte underskattas. Det satt som en smäck i magen.

Sista biten tillbaka till båten var lätt-traskad och med helt annorlunda natur. Tack vare att det börjar bli lågsäsong så var vi nästan helt ensamma hela tiden. Jätteskönt!

Vi hann i perfekt tid till sista båten tillbaka. Man kan förvisso bo över om man vill men för oss räckte detta finfint.
Rekommenderar det verkligen!

Den här lustiga hittade jag förresten på min löptur i morse. En röd trädsvamp? Har aldrig sett liknande innan, har du?

Kram från Ingmarie

Två fester på en dag

Det är ju tur jag inte är 60 ännu så jag orkar med att vara på två fester på en dag.

Den första var min egna på gymet. Var i ärlighetens namn lite småseg innan men det räcker med 5 minuter på det där stället sen är jag igång och fattar inte alls vad kropp & knopp höll på med för (latmask)trams innan.

Den riktiga festen var för Anders. 56 år i dag vilket betyder att han är stor på riktigt nu.

Vi tog båten tillsammans med våra cyklar över till Danmark. Förutom att det var kasst skyltat vart man skulle cykla för att komma med så var det sjukt smidigt. Först på och först av.

Vi hojjade direkt till pampiga Kronoborg slott som, trots att vi ser det nästan dagligen och trots att jag varit i Helsingör oräkneliga gånger, ingen av oss har besökt innan. ja jag vet, dcet är nästan lite skämmigt…

Det kostar 145 danska riksdaler om man vill gå in på själva slottet och jag kan verkligen säga att det är värt det!
Väldigt fint och lärorikt med ”lagom” mycket att läsa och kolla på. Vi har sett utsikten runt slottet både från land och 145 trappsteg upp upp i luften, Hamlet-scenen, de ståtliga salarna, de gigantiska himmels-sängarna, köket och matförråden som tjänarna fick sköta, det gulliga kapellet och hur konstigt allt blir när man blir full. Jag höll på att skratta ihjäl mig när vi var bland speglarna!

Ser du de tre vita husen i mitten? Det längst till vänster är där vi bor!

Vi har lekt kung & drottning, dansat i neon (eller det var jag som gjorde), gått i fängeslegrottornas smala, mörka, låga tunnlar och suttit fast i skampålen (bara jag igen…).

Det finns flera caféer och matställen att välja mellan runt omkring men jag hade riktat in oss på Kaffebaren Strandvejsristeriet som inte bara hade massor av olika kaffe att välja mellan utan även x antal olika kakor och smörrebröd. Hur mumsigt som helst.

Efter många timmar där tog vi oss norrut förbi flådiga strandhotell och hus som mest såg ut som små slott med ett och annat litet pittoreskt med halmtak. Makalöst vackert och jag vågar inte ens gissa vad de där husen som var till salu skulle kräva för månadslön.
Efter Hellebaek ligger Ålsgårde och där finns även Langebro. Här har man byggt upp bryggor så det skyddar mot de starkaste vågorna och massor av stegar att gå ner ifrån. Plus supersmarta korgar att lägga grejerna i så det inte blåser iväg.

Danmark kan verkligen det här med badkultur! Jag höll på att dö lyckodöden och det vet i sjuttsingen om jag inte gjorde det också.

Anders var inte riktigt lika entusiastisk till att bada (!!!) men han skrattade gott åt badankan som dök upp och ner och aldrig ville gå upp. (Dvs jag) Som han sa, tänk att du numera älskar att vara i vattnet och simmar både över och under vattnet utan rädsla!
Jag ska inte säga att allt går bara man vill men man kan bra mycket om viljan finns! Ffa om man vill övervinna rädslor.

Men jag gick såklart upp. Vi satt kvar en stund och bara njöt av vyerna och konstaterade att hit vill vi igen.

Vägen tillbaka till Helsingör var densamma men (förstås) från ett annat synhåll och med en enorm medvind. Det var nog banne mig nästan Tour de France speed på oss! (Nästan…)

Precis jämte Helsingör centrum ligger Varvets matmarknad med alla möjliga och omöjliga maträtter att välja mellan. Kanske inte den största gourmet-maten men väldigt gott, internationellt, roligt och super-mysigt.

En tur genom centrum blev det också innan vi tog båten hem och hojjade uppför alla backarna till det där vita huset på höjden.

En fantastisk dag som jag tror födelsedags-mannen uppskattade även om han kommer få träningsvärk. Det är ett bra minne om du frågar mig.

Kram från Ingmarie

Krapperup & lite annat

Mellan Höganäs och Mölle ligger Krapperup gods.
Förutom godset, alla dess byggnader och marker så finns det en stor park som är öppen att strosa omkring i (gratis) museum, en konsthall och en musikhall, en butik och ett trädgårdscafé.

Vi har åkt förbi där massor av gånger men aldrig varit där. Förrän i dag och vi fick med oss mamma, Ulf och Sheila.
Det är inte det billigaste caféet du kan hitta men utbudet är både stort och varierat och man blir rejält mätt! Dessutom var det galet gott så väl värt både pengarna och ett besök.

Parken är jättehärlig att strosa runt i och innehåller både urskog, dammar, blommor och stora gräsytor. En liten oas helt enkelt!

Det var så himla mysigt att ha dem här och vi hann även med en promenad vid havet här hemma innan de tre skulle norrut igen.

Benen hade jag rastat lite mer ”ordentligt” på förmiddagen med en liten tur i skogen. Märkligt nog var kroppen helt ok efter gårdagen. Den kanske kommer ihåg det i morgon och börjar protestera då. haha

Planen var att jag skulle ta en simtur i havet också men vågorna var lite för galna för det. De var dock perfekta att leka i!

Kram från Ingmarie

Finbesöks-sightseeing och PB!

Jag och Lisa har känt varandra sen massor av år tillbaka. Minst 20. Hon var tonåring då och jag hade ett löpar-läger i Falun för Huddinge AIS. Det är som att ha en lillasyster för sen har vi följt varandra i alla år genom ups and downs.
Ibland har vi kunnat ses ganska ofta men oftast blir det bara ett par gånger per år men det är ändå som om det vore senast i går. Så sjukt häftigt!

Förra gången var i maj när jag var i 08a land på besök. Innan dess får vi gå tillbaka ända till för ett år sedan när hon var här på första sight-seeing trippen.

När man får sånt finbesök från storstan av en människa man väldigt gärna ska flytta hit så gäller det såklart att visa de finaste vyerna. Nu är det i och för sig inte särskilt svårt här och särskilt inte om man gör det springandes.

Blev en jättefin runda i min favvo-skog inklusive ett dopp (för mig) och kaffe på Lilla Bruket.
Vi hann att prata om i princip allt från jobb och prestationsångest till löpning och vardagsliv. Löpning måste vara den absolut bästa terapi-formen. Man får en massa må-bra hormoner, frisk luft, motion och tid för att prata.

En tupplur senare (visst har jag sagt att jag äääääälskar tupplurar?) så drog jag till gymet. Hade ingen särskild plan och egentligen kände jag mig inte ens särskilt på g.
Men kroppen du vet. kommer som sagt var aldrig att begripa mig på den. Inte knoppen heller förresten.
Började med lite lätta marklyft och axel-övningar + spänst. Sen hände något för jag lastade på mer och mer och mer och det blev så ”mycket 8allt är som bekant var relativt) att det blev ett nytt PB med 1,5 kilo. Det kan verka lite men allt räknas!

Det var garanterat ingen bra laddning inför morgondagen men vem bryr sig! Nu är nu och PB är PB!

Kram från Ingmarie