Vilse och rumpskav
Det har blivit många timmar i bilen i dag som varit planerade men ändå oplanerade.
Vi vill ju liksom ”passa på” att se så mycket som möjligt för vem vet när det blir nästa gång? Därför blir det lätt både omvägar och extrarundor. Men det har det varit värt!
Det svåra är att välja för det är en omöjlighet att hinna se allt. Inte ens om du lever hela ditt liv här hinner du uppleva allt.
Men det är ett lyxproblem att behöva välja. T o m rumpskav pga allt bilåkande är det.
Vi har bl a varit i Port Gamble där det även finns en gigantiskt stor park man kan springa vilse i (återkommer till det), gulliga små butiker, den festligaste General Store jag varit i och en vik så jag kunde ta mig ett dopp i Stilla havet. Det var uppfriskande om jag säger så.
Parken ligger precis före Port Gamble och har ett myller av stigar och vägar. På kartan kändes det som att det skulle vara lika enkelt att hitta som alla andra vi varit i. Jag hittade direkt skyltar att följa och gav mig iväg. Upp, upp upp upp.
Det var fina skogsvägar och magiskt vackra stigar. Emellanåt var jag i en djungel!
Hela tiden tyckte jag att jag hade koll på var jag var. Även när jag sprang in på denna stigen. F ö en dröm att springa på!
Jag hade uppenbarligen inte koll för när jag väl kom ut på en väg igen stämde ingenting. Tog till telefonen och den nedladdade kartan och sprang fram och tillbaka för att försöka fatta var jag var. Fattade om möjligt ännu mindre men tack och lov kom en man med sin hund precis så med hans hjälp kom jag åtminstone på rätt håll.
Stressen att inte kunna förmedla mig till Anders att jag skulle bli lite sen gjorde att jag försökte pinna på allt benen kunde vilket var minst sagt slitigt i backarna.
Är man löpare här blir man garanterat snabbt en bergsget!
Sladdade in 25 minuter sen på parkeringen men tack och lov är ju Anders ganska van så han var inte överdrivet orolig.
Efter Port Gamble drog vi över till Olympic National Park-sidan. Om man kör non-stop kortaste vägen runt tar det ca 8-10 timmar så den trippen har vi lagt ned för längesedan men vi tog oss till Port Angeles och hann därmed se lite av den norra sidan. Kan lätt konstatera att det finns mycket skog här, bergen är gigantiska och vädret hur som helst. Kanske därför väders-folket här spår vädret lika dåligt som SMHI…
Lunchen åt vi i jättemysiga Port Townsend.
Vi var båda jättehungriga och tog första bästa ställe vi hittade vilket visade sig vara en höjdare.
Vi såg även denna på vägen!
Innan vi var hemma var det kolsvart men här är några bilder från söta Poulsbo där vi är nu.
I morgon blir det andra äventyr!
Kram från Ingmarie
