Två fester på en dag

Det är ju tur jag inte är 60 ännu så jag orkar med att vara på två fester på en dag.

Den första var min egna på gymet. Var i ärlighetens namn lite småseg innan men det räcker med 5 minuter på det där stället sen är jag igång och fattar inte alls vad kropp & knopp höll på med för (latmask)trams innan.

Den riktiga festen var för Anders. 56 år i dag vilket betyder att han är stor på riktigt nu.

Vi tog båten tillsammans med våra cyklar över till Danmark. Förutom att det var kasst skyltat vart man skulle cykla för att komma med så var det sjukt smidigt. Först på och först av.

Vi hojjade direkt till pampiga Kronoborg slott som, trots att vi ser det nästan dagligen och trots att jag varit i Helsingör oräkneliga gånger, ingen av oss har besökt innan. ja jag vet, dcet är nästan lite skämmigt…

Det kostar 145 danska riksdaler om man vill gå in på själva slottet och jag kan verkligen säga att det är värt det!
Väldigt fint och lärorikt med ”lagom” mycket att läsa och kolla på. Vi har sett utsikten runt slottet både från land och 145 trappsteg upp upp i luften, Hamlet-scenen, de ståtliga salarna, de gigantiska himmels-sängarna, köket och matförråden som tjänarna fick sköta, det gulliga kapellet och hur konstigt allt blir när man blir full. Jag höll på att skratta ihjäl mig när vi var bland speglarna!

Ser du de tre vita husen i mitten? Det längst till vänster är där vi bor!

Vi har lekt kung & drottning, dansat i neon (eller det var jag som gjorde), gått i fängeslegrottornas smala, mörka, låga tunnlar och suttit fast i skampålen (bara jag igen…).

Det finns flera caféer och matställen att välja mellan runt omkring men jag hade riktat in oss på Kaffebaren Strandvejsristeriet som inte bara hade massor av olika kaffe att välja mellan utan även x antal olika kakor och smörrebröd. Hur mumsigt som helst.

Efter många timmar där tog vi oss norrut förbi flådiga strandhotell och hus som mest såg ut som små slott med ett och annat litet pittoreskt med halmtak. Makalöst vackert och jag vågar inte ens gissa vad de där husen som var till salu skulle kräva för månadslön.
Efter Hellebaek ligger Ålsgårde och där finns även Langebro. Här har man byggt upp bryggor så det skyddar mot de starkaste vågorna och massor av stegar att gå ner ifrån. Plus supersmarta korgar att lägga grejerna i så det inte blåser iväg.

Danmark kan verkligen det här med badkultur! Jag höll på att dö lyckodöden och det vet i sjuttsingen om jag inte gjorde det också.

Anders var inte riktigt lika entusiastisk till att bada (!!!) men han skrattade gott åt badankan som dök upp och ner och aldrig ville gå upp. (Dvs jag) Som han sa, tänk att du numera älskar att vara i vattnet och simmar både över och under vattnet utan rädsla!
Jag ska inte säga att allt går bara man vill men man kan bra mycket om viljan finns! Ffa om man vill övervinna rädslor.

Men jag gick såklart upp. Vi satt kvar en stund och bara njöt av vyerna och konstaterade att hit vill vi igen.

Vägen tillbaka till Helsingör var densamma men (förstås) från ett annat synhåll och med en enorm medvind. Det var nog banne mig nästan Tour de France speed på oss! (Nästan…)

Precis jämte Helsingör centrum ligger Varvets matmarknad med alla möjliga och omöjliga maträtter att välja mellan. Kanske inte den största gourmet-maten men väldigt gott, internationellt, roligt och super-mysigt.

En tur genom centrum blev det också innan vi tog båten hem och hojjade uppför alla backarna till det där vita huset på höjden.

En fantastisk dag som jag tror födelsedags-mannen uppskattade även om han kommer få träningsvärk. Det är ett bra minne om du frågar mig.

Kram från Ingmarie

Krapperup & lite annat

Mellan Höganäs och Mölle ligger Krapperup gods.
Förutom godset, alla dess byggnader och marker så finns det en stor park som är öppen att strosa omkring i (gratis) museum, en konsthall och en musikhall, en butik och ett trädgårdscafé.

Vi har åkt förbi där massor av gånger men aldrig varit där. Förrän i dag och vi fick med oss mamma, Ulf och Sheila.
Det är inte det billigaste caféet du kan hitta men utbudet är både stort och varierat och man blir rejält mätt! Dessutom var det galet gott så väl värt både pengarna och ett besök.

Parken är jättehärlig att strosa runt i och innehåller både urskog, dammar, blommor och stora gräsytor. En liten oas helt enkelt!

Det var så himla mysigt att ha dem här och vi hann även med en promenad vid havet här hemma innan de tre skulle norrut igen.

Benen hade jag rastat lite mer ”ordentligt” på förmiddagen med en liten tur i skogen. Märkligt nog var kroppen helt ok efter gårdagen. Den kanske kommer ihåg det i morgon och börjar protestera då. haha

Planen var att jag skulle ta en simtur i havet också men vågorna var lite för galna för det. De var dock perfekta att leka i!

Kram från Ingmarie

Finbesöks-sightseeing och PB!

Jag och Lisa har känt varandra sen massor av år tillbaka. Minst 20. Hon var tonåring då och jag hade ett löpar-läger i Falun för Huddinge AIS. Det är som att ha en lillasyster för sen har vi följt varandra i alla år genom ups and downs.
Ibland har vi kunnat ses ganska ofta men oftast blir det bara ett par gånger per år men det är ändå som om det vore senast i går. Så sjukt häftigt!

Förra gången var i maj när jag var i 08a land på besök. Innan dess får vi gå tillbaka ända till för ett år sedan när hon var här på första sight-seeing trippen.

När man får sånt finbesök från storstan av en människa man väldigt gärna ska flytta hit så gäller det såklart att visa de finaste vyerna. Nu är det i och för sig inte särskilt svårt här och särskilt inte om man gör det springandes.

Blev en jättefin runda i min favvo-skog inklusive ett dopp (för mig) och kaffe på Lilla Bruket.
Vi hann att prata om i princip allt från jobb och prestationsångest till löpning och vardagsliv. Löpning måste vara den absolut bästa terapi-formen. Man får en massa må-bra hormoner, frisk luft, motion och tid för att prata.

En tupplur senare (visst har jag sagt att jag äääääälskar tupplurar?) så drog jag till gymet. Hade ingen särskild plan och egentligen kände jag mig inte ens särskilt på g.
Men kroppen du vet. kommer som sagt var aldrig att begripa mig på den. Inte knoppen heller förresten.
Började med lite lätta marklyft och axel-övningar + spänst. Sen hände något för jag lastade på mer och mer och mer och det blev så ”mycket 8allt är som bekant var relativt) att det blev ett nytt PB med 1,5 kilo. Det kan verka lite men allt räknas!

Det var garanterat ingen bra laddning inför morgondagen men vem bryr sig! Nu är nu och PB är PB!

Kram från Ingmarie

Vilken start…

….på augusti månad! Om den bara blir hälften så bra som i dag kommer den bli superdupertoppen-bra!

För hör  (läs) här;

15 km fin-fin trailrun i Saxtorpsskogarna med Anna och Fredrik. Det är rackarns många kringelikrokar så jag är tacksam jag hade sällskap som hittade annars hade jag nog hållit på fortfarande.

Sånt man kan hitta i skogen!

Nu vet jag var de bor!

Start och mål var vid en av mina absoluta favvo-sjöar, Saxtorps-sjön, och vad kan då vara bättre än att passa på att simma lite? Anna fortsatte springa medan jag och hard-core simmar-Fredrik, han skippade t o m våtdräkten, simmade.

1200 m fick jag ihop och det var ljuvligt!

Anna avslutade dock med oss. Det går liksom inte att motstå den sjön!

Sen var vi (såklart) hungriga och ett jättebra ställe att stilla den på är Lilla Bruket här i Helsingborg. I alla fall blev jag mätt.

En massa extra energi fick jag tydligen också för lite senare var jag på gymmet och svettades.

Det enda tråkiga i dag, samtidigt som det varit så himla roligt, är att Bertil och Ove åkte hem tillsammans med Anna & Fredrik. Vi är jätteglada över att ha fått låna dem dessa dagar och vi hoppas verkligen de vill komma tillbaka!

Tack  också snälla Anna och Fredrik för den mumsiga presenten!

En annan fin sak med i dag är denna. Jag tolkar det som ett tecken på härliga dagar framöver.

Kram från Ingmarie

Bjäre trail 2025

Jag har varit på väg flera gånger att kuta Bjäre trail men det har alltid varit något som sabbat den planen. Tills i dag.

Så här beskriver de själva loppet;

Bjäre trail – ett terränglopp utöver det vanliga

Vågar du anmäla dig till ett trail-lopp som erbjuder det mesta och lite till … Banan är VÄLDIGT kuperad! Ni springer upp och ner längs Hallandsåsens norrsida, ni kommer springa genom Sinarpsdalen, närmare Astrid Lindgrens ”Körsbärsdalen” kommer man inte i verkligheten (enda skillnaden är att körsbärsträden inte blommar i juli). Ni springer genom täta bokskogar med forsande vattenfall, beteshagar med betande djur, nedlagd skidbacke, nedlagd järnväg.

Många har sagt -”aldrig igen” när de har gått i mål, men alltid återvänt året efter! Det utlovas förutom massor av mjölksyra i benen en otaliga tillfällen till leenden och sagolik utsikt som slår det mesta. Välkomna med din anmälan!

Så jag visste dels av denna text och dels av historier från löpare som kutat det att det är t-u-f-f-t men helt klart hade jag ändå inte fattat…
Trots att det står VÄLDIGT kuperat med STORA bokstäver.

Det finns flera klasser att välja mellan och jag valde 17 km. Med facit i hand är jag glad jag inte var tokig nog att välja det dubbla.


Starttiderna var utspridda även inom klasserna och först tyckte jag det var lite konstigt men nu vet jag att det var jättesmart! Det blev i princip aldrig någon kö ens på de allra smalaste partierna, det fanns alltid någon att följa och det blev en utspridd målgång vilket också gjorde att det var gott om plats.

Före start gick arrangörer Sven (Nilensjö – tvillingbror till välkända BG som bl a gör super-tidningen SPRING)  igenom banan och prick på starttiden fick vi springa i väg.

Vi kan väl säga som så här. Framförallt de första 6 km var väääääldigt mycket utanför min comfort-zone. Faktum är att jag undrade om jag skulle tvingas bryta när skulle kravla mig över en bäck med hala stenar och sen vidare upp för en backe med absolut noll fäste och noll grejer att hålla sig i. Det var första stället jag är glad att ingen filmade just där. Det blev många fler där jag tänkte samma sak men det visste jag ju inte då. Jag vågade inte ens ta fram telefonen för att skapa bildbevis.

Efter ca 5,5 km kunde man välja ”enkla långa” eller ”korta svåra”. Jag behövde inte ens fundera. Mitt adrenalin var redan förbrukat men det finns tydligen en reserv för det skulle visa sig att den ”riktiga trailen”, som en medlöpare sa, inte ens hade börjat. Det var också där jag messade Anders och skrev att det här kommer att ta tid.
Vattenfallen var i alla fall magiskt vackra!

Att ”ladda” med  först ett halvakut tandläkarbesök på 2,5 timmar, sent jobb och sen en  sen konsert-kväll som genererade i 5-6 timmars sömn var högst troligt inte den bästa. Benen var som klumpar och eftersom jag är klumpigare än klumpig när det blir allt för mycket bröte i form av stockar, stenar, stängsel och stegar så blev kilometer-tiderna därefter. Jag krälade på alla fyra så många gånger att jag inte kunde hålla koll på antalet till slut. Tack och lov att det var torrt för hade det regnat hade det varit stor risk att jag hade fått ( i bästa fall) åka tut-tut bilen.

Att lida av svindel som jag på en sån här bana där man emellanåt springer på skrå utmed stup och ska upp och ned för tokbranta backar är verkligen att utmana sin comfort-zone. Jag var på riktigt ruskigt rädd mer än 7 gånger.
Som sagt var, Skåne är inte platt om nu någon tror det. Satan i gatan vilka backar det var men utsikten alltså!
O lallaaaa!

 

Mitt första mål var att komma mål med armar och ben i behåll. Check på den men jag såg desto fler som for i backen och som efteråt fick tvätta blod och gå med is-påsar. De var också en smula smidigare och snabbare än mig om jag säger så.. Jag mesade rejält och tappade en massa tid bara för det men helt ärligt, vem bryr sig?

Jag hade ett hemligt tidsmål men när de första 6 km tog nästan en timme så insåg jag att det kunde jag fet-glömma. Nu blev det dock långa perioder av riktigt springvänliga stigar och vägar så de resterande 11 km gick betydligt snabbare men med bly-ben hjälpte inte det.


Kom i alla fall långt ifrån sist och jag tror jag var 3a i min ”mogna damer-klass”.

Sven och BG har verkligen gjort ett kanon-lopp och efteråt fick man både banan, bulle, en påse med en massa grejer och en sån där härligt tjär-doftande medalj! Jag sniffade nästan ihjäl mig! Är det bara jag som blir så? Älskar att stå vid järnvägsspår och jag blir även lika sniff-benägen i ex källare och trappuppgångar som luktar cement. Undra just vad det är för brist jag har..

Efteråt var det bara en sak, näst efter att dricka mig otörstig, jag ville och det blev i gulliga Magnarps hamn.

Och efter det kom hungern. Det är märkligt det där men när man inte har behov av mat verkar det finnas caféer och restauranger i varenda hörna men när man vill ha då finns typ inget på flera mils avstånd. Vi chansade till slut på Baguetteria utanför Ängelholm och fick två riktigt smarriga baguetter som stillade hungern en stund.

Nu är vi hemma igen och det är så himla mysigt att komma hem till de där två fyrbenta. De verkar dock inte ha saknat oss lika mycket som vi dem och är mest intresserade av tvättmaskinen…

Kram från Ingmarie

Svårslaget

Havet i dag alltså. Som att vara vid medelhavet någonstans. T o m nästan (nästan) Oceanien! Kristallklart och bara små krusningar på ytan! Måste vara varje simmare och badares dröm!

Min fina vän Nina var på besök och vi hängde kvar en bra stund innan vi gick in till stan via hamnen till mysiga Bruket för att äta. Märkligt nog var det gott om plats men vi kom nog på ”rätt” tid. Dvs efter lunch men före eftermiddagsfikat. Alldeles för längesedan jag var där så det var verkligen dax!

Blev många härliga timmar tillsammans och jag älskar verkligen att hänga med nina. Vi är ”likeminded” och hon är nog den enda jag verkligen kan prata med om de där riktigt svåra och djupa sakerna i livet utan känna mig dum eller konstig. Så himla tacksam för det!

Löpningen var bättre i dag. Blyet i skorna var tack och lov borta. Men jösses vad det var fuktigt i luften. Trots att jag tog det lugnt så rann det svett ner i skorna!

HIIT-passet är alltid svettigt och i dag var inget undantag. Det är tur det finns magnesium-talk för man svettas t o m i händerna! Underbart!

Kram från Ingmarie

Dagsutflykt med extra svett

Att vara storasyster betyder att man har yngre syskon vilket betyder att man kan få extra bra träning när man tränar tillsammans. Särskilt när syskonen är vältränade killar! 😅

Jag har förvisso fler yngre syskon än Daniel och Markus men eftersom vi alla är utspridda lite här och där så är det inte helt enkelt att få ihop livspusslen. 🤪

Faktum är att det var första gången jag och Markus tränade ihop! Det är ju galet! Hoppas verkligen han vill fler gånger efter det som jag hittade på i dag!

Antagligen bara vi som fattade vad det stod men det var 5 bubblor à 6 minuter där man jobbade 2-4-6-4-2-4-6 osv set så länge klockan gick.

”Vilan” var 2 minuter men då skulle även 20 valfria utfallssteg göras. Finalen var 10 squat-jumps och 2 minuter jägarvila. Den var det bara jag som tyckte var rolig…🤣.

Svetten rann ner i skorna men allt var typ en miljon gånger lättare än löpturer hemma i morse. Någon elak hade nämligen hällt bly i mina skor…

Men tillbaka till syskonen och Halmstad där vi sågs. Det var tur det fanns dusch för efteråt mötte vi upp en del av resten av familjen för god mat och häng i kvällssolen på mysiga Rotundan i Norre Katts park. Om du är i närheten så ta en sväng dit. Klart värt det!

Är verkligen tacksam för både min familj och denna dag men också för att få komma hem till Helsingborg. Visst har jag sagt att jag älskar att bo här?

Kram från Ingmarie

Söndags-lyx

Nu är ju allt som bekant relativt men med mina mått mätt så har det varit en riktigt härlig chill-söndag.

Efter morgonyoga på terassen, frukost och städ så drog jag till gymet. Söndag förmiddag = gott om plats och jag hade det mesta för mig själv. Inga som satt och dumglodde i telefonen och därmed samtidigt ockuperade det jag ville ha. Himla bra!
(För övrigt undrar jag varför man gör det. Glor i telefonen alltså. När man tränar ska man väl träna?)

Sen hem för att packa bilen och en färd till Saxtorpsskogen där vi gick en jättefin 6 km runda. Vinden var rejält hård men solen värmde så det gick verkligen ingen nöd på oss. Hela området är en oas men vet man inte om den är den lätt att missa trots att det ligger precis vid E6an och det t o m är skyltat därifrån.

Det är även här Saxtorpssjöarna ligger. Utan tvekan ett av de bästa simställena jag vet. Vackert, det går att simma (nästan) hur långt man vill och det är säkert för det finns ingenting som är drivet av en större motor än en människa.
Vattnet var underbart och t o m Anders låg i en bra stund. När han väl kom i vill säga. Vägen dit kan vara väldigt lång om jag säger så…

På tal om ett av de bästa så är det också perfekt för att bara hänga och äta medhavd matsäck.

På hemvägen blev det storhandling och väl hemma gjordes det både mat och matlådor. Inte så märkvärdigt som det låter för jag gör oftast olika slags sallader och rawfood så här års. Tycker det är jättegott!

Kram från Ingmarie

Brö-loppet!

Jag är ingen party-pingla men det finns vissa fester jag ogärna vill missa. Såna där jag slipper stramande kläder och får bli både svettig, snorig och ha ful-frissa.
I dag var en sån fest med extra allt!
Anna och Fredrik firade 25-årig bröllopsdag och bjöd in till 25 km löpfest!
Tre rundor på olika håll i Malmö med utgångspunkt från deras lya. Med andra ord fick vi inte bara springa utan även fantastisk sight-seeing!

Första turen-gänget

Första rundan gick i Pildammsparken. Inklusive Kärleksstigen såklart. Den är inte jättestor men det går att virrevarra sig till 8 km.

Andra rundan var bl a ut mot Ribban med ett extra fint ekipage så vi fick musik hela vägen. Sjukt skoj! Även med begynnande tunga ben som blev tyngre och tyngre.

Tredje rundan gick in mot stan, på Kärleksgatan, över de nya broarna och genom Slottsparken. Här dog mina ben totalt och fötterna gjorde snoront men med lite, lite lägre fart tog jag mig runt på även denna rundan.

Så här blev det till slut.

Mellan rundorna bjöds det på en massa godsaker och efteråt blev det både pizza och bröllopstårta! Fredrik var orolig att det skulle vara en massa tårta kvar men då hade han glömt att det var hungriga löpare som han bjudit.

Vilken heldag alltså! Vem bryr sig om trötta ben när man får hänga med så många härliga människor, skratta massor, snacka ännu mer och få mat. Dessutom var det både soligt och varmt! Bättre än så kan det ju inte bli, eller hur?

Det blev en varm dag och så varmt att t o m jag blev lite överkokt så det fanns bara en sak jag ville när jag kom hem och hade lastat av mig grejerna.
Hoja ner till havet och b-a-d-a!

Kram från Ingmarie

 

En till….

…fantastisk (sommar)dag!

I dag blev äventyret lite norrut mot Förslöv och Hålehall Strövområde där Catrine tog mig runt på en jättefin 15 km runda.
Grusvägar, trail, en massa backar, makalöst vacker skog och t o m en tupp minsann.

Medan vi hade roat oss där så hade Anders gått ett gäng kilometer och Johan lyft vikter på ”sitt” gym så alla var badsugna. Eller nu ljög jag för egentligen var det bara jag och Catrine som ville men när de där andra två väl var i så ångrade de sig (såklart) inte.

Catrine och Johan bor fantastiskt fint och vi fick njuta både av solen på deras altan, jättegod mat och deras sällskap resten av eftermiddagen/kvällen. Så himla lyxigt!

På vägen hem blev det en liten omväg till Västersjön utanför Hjärnarp. Jag har badat där en gång innan, på vintern, och jag minns att det blåste då också men har jag bestämt mig så har jag och även om det var en superkort simtur så var den jättehärlig!

Jag må gilla vinterbad men det här att slippa tretton lager kläder och att slippa frysa är paradiset för mig.
Livet är så ofantligt mycket enklare då!
Från nu har det dock vänt och det vankas snudd på höstväder men med hjälp av de här senaste dagarna så känner jag mig ”upptankad”.

Kram från Ingmarie