Mumsmums

Första dygnet i Seattle

Man hinner tydligen makalöst mycket på mindre än två dygn trots att man tillbringat 10 timmar i en plåtburk högt upp i luften.
Förvisso har vi åkt ”bakåt i tiden”, en fördel med tidsskillnader när man åker på rätt håll, så det hjälpte ju onekligen till.

Men så här har det varit.

I går fredag började jag dagen på hotellgymet innan den långa resan över Atlanten och hela Usa började. Hann avverka tre filmer (redan glömt vilka), x antal måltider, en kort tupplur och en evig väntan både på att få gå på och av planet, komma fram, shuttle-bussen till hyrbilsplatsen och att få hyrbilen.
Men allt har ett slut, även väntan, så vi kom till första stället vi ska bo på och lyckades även handla innan vi totaldäckade. (Utan alkohol.)

Vaknade första gången kl 03 (vår tid) men lyckades somna om ända till kl 07.
På 12 timmar har vi sen hunnit, förutom frukost, detta:

Kutat (Anders gick) i helt makalöst magiska Discovery Park. Det tog ca 40 minuter att ta sig dit men det hade lätt varit värt det dubbla. Det finns massor av trails att upptäcka och jag hade hur enkelt som helst kunnat hålla på där i många timmar men 75 minuter var nog ändå helt lagom i dag.

 

Bara en kort bit från parken hittade vi en Wholefoods där vi åt lunch. Det stället är liksom alltid ett säkert kort.

Nästa stopp var inne i stan.

Egentligen hade vi bara en vag plan om ett besök på Space Needle men eftersom vi inte fick plats direkt att åka upp så hann vi med en promenad till Olympic Sculpture park vid vattnet. Redan när vi kom hit så kunde vi  förresten konstatera att Seattle är galet kuperat. San Fransisco är inte ens i närheten! Vägen till parken var en baggis. Tillbaka lite svettigare. (Om du frågar Anders så blir det mycket svettigare…🤪)
Parken i sig är inte så stor men utsikten var storslagen och båtarna gigantiska.

Space Needle ligger i det som kallas Seattle Center med en massa olika museum, food-courts, lekparker, utställningar och jag vet inte allt. Där finns även The International Fountain.
Den gjordes i samband med The World´s fair 1962 där vattnet rör sig i olika vågor och allt vatten återanvänds dessutom. Barnen älskar att bada och ”duscha” där men nu är jag ju som jag är och tyckte det var dax att höja medelåldern några snäpp. Jag hade sjukt skoj och fattar inte varför inte fler vuxna hängde på. Jag är säker på att flera ville men av någon anledning inte vågade…😳
Mina motton är bl a att jag aldrig ska sluta leka och aldrig ångra något jag inte gjort. 😄

Sen var det då Space Needle. Innan vi åkte hit visste jag helt ärligt inte vad det var men numera vet jag bl.a att det är en av Seattle´s största kännetecken.

At 605 feet tall, the landmark was constructed to symbolize humanity’s Space Age aspirations, and since its grand opening on April 21, 1962, continues to represent the innovative and forward-thinking spirit of Seattle.

The tower’s 520’ saucer-shaped “top house” offers visitors Seattle’s only 360-degree indoor and outdoor panoramic views of downtown, Mount Rainier, Puget Sound, and the Cascades and Olympic mountain ranges.

Det är inte billigt att åka upp (98 $ för oss två) men det var mer än väl värt det! Vilken grej alltså! En sån där Once in a lifetime-thing.

Och jodå, jag vet att jag har samma kläder hela dagen men jag hade ju duschat.
Haha! 🤣🤣

Det är mäktiga Mt Rainier i bakgrunden

Längtar redan till i morgon när vi ska fortsätta utforska denna fina plats!

Kram från Ingmarie

 

Guppigt, gott och galet bra!

SMHI skrev att det var hyfsat svag vind i dag och det var det kanske egentligen men vågorna var ändå en smula jobbiga för mig. De kom liksom lite huller om buller och var löjligt ojämna. Ibland kunde jag andas vanlig tre-takt men oftast fick det bli två-eller fyrtakt för att jag skulle slippa få halva oceanen i magen.

Det blev därför inte så långt men det var härligt och vattnet var fortfarande ljummet!

Tanken var att benen skulle få vila lite i dag men vädret gjorde att vi gick en riktigt lång promenad. Dock pausade vi halvvägs på ett av våra favvohak för att njuta av maten, solen och omgivningarna.

Sist men inte minst så hoppas jag du såg 10 000 metersfinalen på VM i dag. Almgren alltså. Vilken löpare och vilket lopp han och de andra bjöd på!

Kram från Ingmarie

Och en maxad lördag

Det där crosstraining-passet i går visste var det tog. jag tror banne mig jag hade träningsvärk i precis hela kroppen när jag vaknade i morse!

Men springa ville jag. Den första halvtimmen var det nog dock mer stapplande. Milde himmel vad jobbigt det är att springa med trötta ben!
Tog ett varv på Galgberget och sen ut till Sperlingsholm och utmed Nissan tillbaka hem och en runda runt huset för jag kunde ju inte stanna på 19,6 km….

Solen sken och rundan var jättefin så trötta ben är ju verkligen inget att gnälla över.

Jag var ruskigt hungrig när jag träffade min kära vän Nina så det var tur att maten var både riklig och jättegod på Söderpiren.

Det där gjorde susen och att jag orkade kånka på den megatunga sjukvårdryggan på matchen jag jobbade på. Trevligt att hänga med kollegorna men fotboll är verkligen inte min grej. I alla fall inte en allt för stor del av publiken. Vad är det egentligen med fotboll som verkar locka fram det sämsta hos en del?

Kram från Ingmarie

Maxad fredag

Är man uppvuxen, och bor, vid (bäst)kusten så vet man att det i princip alltid blåser. Det är mest bara en fråga om från vilket håll och hur mycket. Turen vid havet i morse var inget undantag. Motvind ut och medvind hem och får jag välja är det den absolut bästa varianten.

Strax före lunch blev jag hämtad av mina fina kusiner för en heldag tillsammans. Älskar att vi har så bra kontakt och det är alltid lika roligt och mysigt att träffas. De är som mina storasystrar!

Vi var på utflykt till lantmännen och Hafi i Harplinge och det kan kanske låta tråkigt men det är två riktigt skojiga ställen att besöka och jag gjorde en hel del fynd i form av lampor, färg och kryddor.

Några stenkast därifrån vid kusten hittar man Göstas i Steninge. Ett ställe som funnits så länge jag kan minnas och trots att det ligger lite ”off” så blomstrat det mer än någonsin. Sånt gör mig glad! Jättemysigt ställe och maten var makalöst god!

Jag är säker på att allt det där gjorde att jag hade extra mycket energi på Marinas fredags-(crosstraing)fest. Det enda man vet innan är att det kommer blir snor-jobbigt. And it was!

Turligt nog behövde jag inte göra mat efteråt för den fick jag hos mamma, Ulf och Sheila.

Hur har din lördag varit?

Kram från Ingmarie

Hemma bäst

När jag är i ex USA, Australien eller Spanien längtar jag i princip aldrig hem men när jag är iväg i Sverige så gör jag det ofta. Även om jag bara är borta en eller några dagar.  Visst är det märkligt?

Det har varit en fantastiskt härlig dag i Halmstad med 14 km löpning, lunch med mamma, Ulf och Sheila, gymträning och min fantastiska yin yoga grupp.

Vår lilla lya i Halmstad må vara minimal men den är jättemysig och jag älskar att vara där men ändå längtar jag hem en smula och hjärtat slår dubbelslag när jag passerar stadsgränsen till Helsingborg.

Det är en ynnest att få känna så tänker jag för att inte trivas i sitt hem är riktigt oskoj.

Kram från Ingmarie

En liten vinst utan något lopp

Ibland vinner även jag på utlottningar!
Denna vinsten kom på posten i dag! Fina handgjorda koppar och exklusivt kaffe. Oj vad jag ska njuta! Extra skoj att det kom i dag när knegandet började igen.

För att ladda till jobbet drog jag till Olympiaskogen och körde fartlek. 30 x 30-30 sekunder. Kändes riktigt bra!

Innan dess hade jag hunnit måla lite också. Det har sina fördelar med att börja sent. I alla fall första passet för jag kommer ju i säng sent också vilket betyder att jag sover lite längre på morgonen därefter men för mig är det perfekt!

Kram från Ingmarie

 

Näst sista

Bara en dag kvar på denna semestern och det känns väl si så där lattjo men nu är det som det är och jag försöker tänka att det är ju ändå väldans bra att ha ett jobb att gå tillbaka till…

Eftersom vi prokastinerat både städning av lya och bil så var det första prio i dag men sen! Sen var det bara lek.

löpning i skogen. Tyvärr har det känts trögt och jobbigt länge med löpningen med undantag av några få ljusglimtar. Helsingborgs halvmara känns en smula osäkert. Det är helt ok att det går långsamt men jag vill inte behöva springa med en känsla av att ha bly i benen och gummistövlar på fötterna varav den vänstra gör mer ont än vanligt.

Det är dock två veckor kvar så jag behöver tack och lov inte bestämma mig ännu.

Gymandet går dock bra! Alltid skoj och även om jag är trött så finns det liksom alltid power i kroppen.

Vi passade också på att besöka fina Linneaträdgården. Trots att det känns som evigheter sen sist så känner de alltid igen mig och vet vad jag vill ha. Festligt och gulligt!

Jag var sjukt badsugen (som alltid) men för att slippa vågorna så åkte vi till Höganäs. Kvickbadet  är en pärla och det är i princip alltid lä i den viken. Kristallklart vatten och absolut perfekt temperatur. Önskar att jag hade varit smart nog att ta med badmössa och goggels men tantsim och lek dög fint det också.

För den som undrar så är Anders fot mycket bättre. Måste vara tack vare den finemanga lindningen av foten han fått…

Kram från Ingmarie

En 7-rätters på en fredag

Två av de sju var i ärlighetens namn en smula svettiga men lik väl en del av det goda.

Den ena var ett löppass i finskogen.

Den andra var ett HIIT-pass inklusive ett spontant deltagande i ”The row-challenge” coachen dragit i gång. Om man lägger till ålderstillägg kanske, kanske, kanske jag inte kommer sist men annars kan jag konstatera att rodd är inget jag har talang för. Men skoj var det och man kan lätt säga att jag har både utvecklings-potential och chans att förbättra mitt Pb på 500m.

De fem som var kvar var däremot verkligen mat-rätter.
Lilla Bruket på Tågaborg ordnade ett special-event denna kväll med en fem-rätters specialmeny.

Och alltså! Vilken mat! Så galet gott att det inte går att förklara! Egenkomponerat, mycket var närodlat och det som inte var det var noga utvalt från små gårdar.

Inför varje rätt och dryck fick vi en utförlig beskrivning på varenda ingrediens.

Helt fantastiskt!

En helt magiskt härlig kväll helt enkelt!

Kram från Ingmarie

Nära-grejer

Ett av de bästa ställena att springa på i Halmstad (enligt mig) är Galgberget. Hur många gånger jag kutat där vågar jag nästan inte fundera på men det är många. Jag kan varenda liten kurva, raksträcka och backe och det är snudd på att jag kan varenda sten och gren också.

Det går att bygga ihop de olika slingorna som finns eller så väljer man en av dem. 3, 4 eller 5 km.

Springer jag dit och hem igen så kan det lätt bli en mil och det går att förlänga i princip hur mycket och långt man vill genom att lägga till andra fina ställen.

Några stenkast från vår lilla lya ligger västra stranden och det var verkligen guld att kunna vara där några timmar denna fina dag. Extra plus att jag var nästan helt själv där!

Några stenkast till ligger Galleri 70. Passade på att hänga lite nya tavlor på min plats. Gillar verkligen det stället och kommer därför att vara där ett år till. Känns skoj!

Sats-gymet ligger på andra sidan Nissan-bron, ja det är så man säger här för att förklara, så det är bara ganska nära och när jag nu är här passade jag såklart på att vara med på dubbelpass.
De sista tabata-burpeesarna (heter det så???) tog verkligen bort den sista lilla energin jag hade kvar men så galet skoj det var!

Tur då att vi bokat dejt med mamma och Ulf på Bastard Burgers som ligger mittemellan gymet och vår lya. Det må vara en snabbmatkedja och garanterat inte det nyttigaste man kan äta men jag gillar det stora vego-utbudet och servicen här är fantastisk!

Hoppas i alla fall det gav bra med energi till morgondagens lilla äventyr.

Kram från Ingmarie

 

Nostalgi-tripp och ett slags rekord

Jag börjar med ”rekordet” som inte alls är något rekord egentligen men ändå är det.

Så här;
När jag var elit-löpare så tyckte jag det var normalt och lagom att springa 15-16 mil/vecka. Min max vecka var 20 mil och en vilovecka var 10-12. Plus bl.a styrka och vattenlöpning. (På den tiden hade jag inte fattat grejen varken med simning eller yoga…)
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om att springa så mycket.
Det känns som den tiden var i ett helt annat liv och det var den ju i och för sig.

Tack och lov kan jag ju fortfarande springa även om det går galet mycket långsammare. Känslan kan dock vara exakt densamma. Det är bara klockan som skvallrar om att så är det inte.
Tre-timmars långpass då var snabbare än mina intervaller är nu. Helt crazy när man tänker efter!
Det jag dock lyckats bevara är passionen och kärleken till löpningen. med tanke på mina fötter, avsliten hamstring, två diskbråck plus diverse annat strul så hade jag ju kunnat ha hur många ursäkter som helst till att sluta men jag har på något vis alltid hittat lösningar.

Denna veckan (mina tränings-veckor är lördag-lördag) så har jag gnetat ihop 73 km och för mig är det mer än på många år!
Det fanns ingen egentlig plan till det men när jag märkte i går att det innte var så mycket kvar till 70 km + så ville jag prova och det gick!

Nu velar jag lite om jag ska försöka ”byta upp mig” från halvan till helan i Helsingborg om 3 veckor. Jag tror man har minst 6 timmar på sig nämligen. oavsett sträcka så kommer jag behöva gå för mina fötter 6 asfalt är inte bästa kompisar…
Ska vela lite till innan jag tar ett beslut. Det kanske inte ens går för allt är utsålt sen länge.

Sen var det nostalgi-trippen.

Från andra till åttonde klass bodde vi i Egernahult utanför Knäred. Det ligger långt ut i skogen och anledningen till att vi flyttade därifrån var bl.a för att vi skulle hamna ännu längre ut i skogen. Jag är m a o egentligen en riktigt lant-lolla och det är väl därför jag ”måste” ha naturen in på knuten.

Hur som helst. Vi hade både hästar och hundar och jag red ofta till bl.a Össjöasjön ( i Småland) för att bada. I dag blev det både sim och picknick med mamma, Ulf, lillebror Daniel, Anders och lilla Sheila. Tyvärr kunde en av mina andra lillebröder. Markus, inte haka på och den andra har jag sorgligt nog ingen kontakt med längre..

Nästa stopp var vårt hus. Det gjorde mig så glad att allt var så välbevarat och fint. Det enda som saknades var mormor och morfars lilla stuga jämte dit jag ofta gick för att få rostat bröd med massor av marmelad och kaffe med ännu mer mjölk i.

Mitt över vägen går en stig ner till Flammafallet där jag badat och lekt oräkneliga gånger. Lika fint nu som då!

Nästa stopp blev Knäred för att bl. a kolla skolan som jag minns som gigantisk men i verkligheten är den pytteliten.

Vi gjorde även ett stopp på ”Kakor & kackel”. Ett café som man bara måste besöka om man är i krokarna. Det är verkligen unikt med allt från byggnaderna, inredningen, omgivningarna och maten. T o m utedasset var vackert!
De som har det gör precis allt själva och helt från grunden. Allt från att mala mjölet till att göra egna skärbrädor och läsk.
Ett kanonställe!
Det är bara öppet ca 10 veckor på sommaren så passa på innan det är för sent!

 

En makalöst fin dag att bevara i minnet!

Kram från Ingmarie