Mumsmums

Ett närliggande guldkorn

08a land är bra! Det finns verkligen något för alla. T o m för en fotskadad klenis som ändå vill träna och svettas.

En dryg halvtimmes cykeltur från lyan finns t ex Sats Sickla. Där är allt placerat på ett plan, är ljust och hyfsat fräscht. Även om jag inte kan fundera på att testa ens ett löpsteg så måste jag säga att foten var jätteduktig! Körde t.o.m 2 x 10 min på crosstrainern utan problem men jag höll mig lugn och utmanade inga öden. Samtidigt provar jag såklart vad som funkar men jag är så försiktig jag kan och extremt lyhörd för alla signaler.

Anledningen till att vi valde just Sicklagymet var för att precis jämte ligger Saltsjöbanan. Dvs den gamla järnvägen man åker ut till Saltsjöbaden och Solsidan. Åkturen är ”gratis” om man har SL-kort och tar runt en halvtimme hela vägen ut. Saltsjöbaden är inte jättestort men väldigt gulligt och perfekt om man har båt och/eller gillar skärgård som även har nära till skogen. Det är även där anrika Saltsjöbadens Grand Hotell ligger. Dyrt och flådigt och jag skulle gladeligen bott där en natt eller två!

Men vi åkte inte dit för att beskåda hotellet utan för att besöka Saltisbadet. Fastän jag varit i krokarna flera gånger har jag helt missat denna lilla pärla! Det kostar 70 spänn att gå in och det är värt varenda öre! Friluftsbadet byggdes i början av förra seklet och är helt gjort av trä. Det finns ett dambad, herrbad och ett mellanbad. Allt är inspirerat av den tidens kurorter och 2012 blev badhusen byggnadsminneförklarade.

Jag blev kär direkt! Anders är sällan så där överväldigad och entusiastisk som mig men även han gillade det. Då är det bra!

I caféet kan man köpa enkla men mättande och hyfsat billiga rätter vilket vi gjorde. Utsikten ingick!

Badhusen, ja nu såg jag förvisso bara damernas från insidan, var så fina och söta att jag kände det som jag var i en film! Små vackra badhytter, bastu, dusch, toaletter, hopptorn samt soldäck på flera våningar plus en badvik där man kunde vara helt näck om man ville. Lugnet tog helt tag i mig och jag somnade minsann en stund där i solen.

Det är många båtar som åker här och hade jag inte varit ensam så hade jag nog vågat mig på att simma utmed kanten som mannen i kassan föreslog. Damerna på bryggan tyckte däremot absolut inte jag skulle det för ”en del kör som idioter oavsett.”

Så jag löd dem och höll mig innanför linorna vilket såklart var helt ok det med! Extra skoj blev det när det blev rejäla svallvågor från de där båtarna!

En magiskt fin dag på en magiskt fin plats! Hit ska jag garanterat igen! Det är nämligen egentligen både spring- och cykelavstånd från vår lya (särskilt när man har en glad fot) och de har öppet året runt!😍

Kram från Ingmarie

Fetfots-gnäll med hopp

Tja vad ska jag skriva i dag som åtminstone låter lite muntert…🙄

Svullnaden har nog gått ner någon millimeter. Eller så är det en synvilla för nu är allt på något vis jämntjockt men med extra feta tår. 😱

Var på behandling hos Fredrick i dag igen. Det känns som att lasern hjälper för svullnade går ner direkt! Bara hoppas det hjälper i långa loppet. Justeringarna han gjort har i alla fall helt klart gjort nytta I dag kan jag nästan gå vanligt även ner för trappan.

Det är såklart kämpigt att ha ont. Vaknade pga smärta vid 03.30 i natt och kände efter ett tag att jag faktiskt inte stod ut så jag tog en painkiller-tablett. Funkade sådär…😢 Det jag ändå mest måste kämpa med är att inte trilla ner i det där svarta hålet. Passar jag mig inte så tar det mig direkt. Fördelen är att jag vet om det och förhoppningsvis är mer förberedd än i vintras… Två timmar i bassängen, i solsken, gjorde i alla fall ingenting sämre. 😍💕 Varken fysiskt eller mentalt. Men jag blev väldans kissnödig !🤪

Jag vet ju att detta kommer att gå över, och att allt kunde varit väldigt mycket värre, men det känns allt lite taskigt att nu när jag äntligen får lite ledigt så händer detta! Dessutom verkar regnet ha parkerat sig över hela landet från nu fram till forever! 😱 Bellmans familj är hemma igen så inget mer sånt mys just nu heller.😢

Håhåjaja. Nu ska jag sluta gnälla! (Fast det var skönt att få göra det!) Jorden snurrar vidare och jag är ju faktiskt på bättringsvägen! Har precis druckit en bauta-cappuccino (koffeinfri med havremjölk) så god att jag nära på dog smarrighets-döden! Och mätthets-döden. 😄

Kram från Ingmarie

Stora Stöten Swimrun 2018

Man kan nog tycka och tänka mycket om mig men en sak är säker. Jag en rackare på att hitta bra Swimrun-partners! 😄

Kenneth är en Falu-kompis som jag lärt känna via diverse olika kanaler (long story) och som inte tvekade ens en halv sekund när jag frågade om han ville köra Stora Stöten Swimrun med mig. Trots att jag varnat honom för att han troligtvis skulle kunna springa baklänges och ändå hålla min fart och dra i simningen. Men det blir som bekant inte alltid så illa som man tänkt sig.🤪

Starten var inte förrän kl 13 så det var massor av tid att slöa och bli nervös på om jag hade varit lagd åt det hållet. Hade sovit ok men inte jättebra för tydligen var parkeringen vid hotellet en väldigt bra plats att festa på efter midnatt. Jag hade tydligen missat något där…🙄

Kroppen kändes ok men inte topp och jag valde att tänka att det kanske skulle ändra sig. Ibland är den ju väldigt lurig du vet. Kroppen. Det skumma är att jag känner mig mer trygg och säker i simningen när det gäller just den biten, där matar jag ju liksom bara på i typ samma fart oavsett, men i löpningen kan det verkligen, verkligen skifta från allt till blyben och stövlarna på till gasellsnabba lättviktsstudsiga ben. Man kan liksom aldrig riktigt veta!

I lagom tid blev jag upplockad av Kenneth och vi åkte till starten vid Falu gruva. I år var det inte bara två swimrunsträckor (ca 11,7 och 23,4 km) utan även två ”vanliga” traillöp som följde våra banor men skippade simmen. Precis som alla andra race jag kört i år så var vädret perfekt! Bara hoppas det håller i sig så resten av säsongen!🙏🏻 Vi hann precis lagom kitta upp oss, testa lina och värma upp innan den gemensamma samlingen och promenaden ner till starten i gruvan.

Hela detta område, inkl mestadels där vi sprang, är ett av Sveriges Världsarv så restriktionerna och reglerna var och är stenhårda! Att få gå/springa där nerifrån är förvisso tufft, 100 höjdmeter de första 750 meterna, men också bara ytterst få förunnat. Som vi swimrunners t.ex.😍 Löparna fick nämligen nöja sig med att starta från toppen.

Foto: Stora Stöten Swimrun
Foto: Stora Stöten Swimrun

Efter den där starten så är backarna dock inte slut. Faktum är att det är i princip uppför hela vägen de där första ca 3 km till första simmet i Vällan. Har man tryckt på för mycket och är slut redan där kan resten bli väldigt jobbigt! Vi körde lugnt och jämnt  Kenneth låg lite före och höll farten och jag bara hängde på vilket var perfekt för mig! Men helt klart var han piggast för han babblade t.o.m mer än jag!🤪 Jag hade å andra sidan öronpropparna i mest hela tiden och var därmed rejält lomhörd och ingen vidare bra snackekompis.😱

Första simmet gick lätt. Snabbt i och snabbt upp. Andra löpet var det längsta, drygt 6 km, och vi travade på. Det är gudomligt vackert! Faluröda dalahus blandat med ängar, skog, kopparröd slaggsten, stigar och publik både i buskarna och med häst och vagn! Andra simmet drog Kenneth också på men jag kände att jag fick vila lite för mycket så vi provade simma jämte varandra på resten vilket var perfekt! Sjukt coolt att samtidigt hämta andan och få ögonkontakt när man simmar jämte varandra! Banan följer vattnets väg och den är bitvis ganska tekniskt tuff och kuperad men mest är den bara vansinnigt vacker! Två av simningarna är lite väl fyllda av växtlighet men alla de andra är superfina! (Tack för dessa bilder Maria!)

Det var också kul att emellanåt stöta på traillöparna. De i täten fullkomligt flög förbi oss! Jösses alltså! Jag kan ju låtsas att de löpare vi sprang om tänkte samma om oss. 🤪 Sista simningen går i Faluån och den var riktigt skoj! Hade inte alls samma ”växtlighetsdekoration” med mig som förra gången. Lyckades dessutom simma om några! 💪🏻

Foto: Stora Stöten Swimrun

Totalt är det 9 löp och 8 sim och det blev ca 23,8 km enl. våra klockor. Längsta simmet är 670 m och längsta löpet 6,2 km.

Foto: Stora Stöten Swimrun

Allt är enormt välorganiserat och fint arrangerat. Så himla glad jag ännu en gång fick vara med (tack Erik och Hoka!) och att just Kenneth ville köra med mig!

Resultatlistan var inte helt uppdaterad men tror vi kom 6a. PB med drygt 10 min mot 2016 blev det i alla fall och ett grymt både roligt och bra träningspass!

Kenneth var tvungen hasta hem och missade den goda maten vi fick på Kopparhatten. Men jag lassade in för åtminstone 1,5 person för näst efter att hitta bra Swimrun-partners så är jag en jäkel på att äta!

Hann t.o.m fixa en koffeinfri (klockan var ju långt efter 15) kaffe med skummig havremjölk innan tågfärden hem. Hur smarrigt som helst!

Kram från Ingmarie

Vindar, födelsedag, mat och resa

Man skulle kunna tro att vi bor på bästkusten nu för jösses vad det blåser. T.o.m lilla Söderbysjön hade vågor som emellanåt stänkte långt över näsan när jag körde min vattenlöpning i förmiddags. Och det märks att vattnet (redan!) är svalare. Kallt vatten är jättehärligt när man Spradar men inte för sim och vattenlöpning. Men ännu viker jag mig inte!

Anders fyller år i dag och jag har firat honom så gott jag kunnat innan den där resan norrut. Han säger att han inte är så mycket för att fira men jag undrar jag. Tror inte han velat vara utan varken presenterna eller maten på Lilla Utban Deli. Food to (nästan) die for! 😍

Men sen hann vi inte mycket mer för jag skulle med tåget till fina Falun! Älskar åka tåg och jag älskar Falun!

Allt är nästan sig likt sen vi bodde här. Ibland kan jag sakna Falu-livet fruktansvärt mycket. Så där så hjärtat gör ont. Därför känns det extra fint att vara här! Hotellet jag bor på har jag bott på jag vet inte hur många gånger och det är också sig likt.

Och Faluån ligger där och väntar på oss swimrunners. När vi väl tagit oss hit i morgon är vi i princip i mål.

Ska bli jättekul att köra med min kompis Kennet. Han är en grym både löpare och simmare så jag känner mig trygg där. Bara hoppas han inte har för bråttom till målet. Men vi är ju som sagt var ett team så utan mig blir det ingen målgång hur bråttom han än har.🤪

Kram från Ingmarie

Typiskt bra…

…andra semesterdag och därmed andra dagen jag är helt klockfri! (Jag lovar jag ska sluta tjata om att jag är ledig. Snart…🤪) Har enbart roat mig i dag!

• Slog på stort och tog helt nya dojjor till dagens löptur. Eller nya och nya förresten. Mina fötter kan ju bara ha Newtonskor och jag vet precis vilka av deras modeller som funkar. Denna modellen har jag haft i 18 evigheter och fördelen med det är att jag behöver inte ”gå/springa in dem”. Bara sätta på och kuta iväg. Vilket jag gjorde!

• Löpning utan tidspress är grymma grejer! Jag lät känslan styra. Är förvånansvärt fräsch och jag tror inte det blir något bakslag efter helgen. Det borde kommit i dag i så fall. Även om vi höll låg fart så höll vi trots allt på ett tag menar jag. Drygt två timmar njutning i skogen fick jag i alla fall i dag. Bättre kan det inte bli!

• Alla utegymen vi har här omkring är guld! Smidigt, enkelt, effektivt och samtidigt får jag njuta av solen ännu lite mer. Kör oftast ca 20 min när jag ändå passerar något. Dock inte varje gång för då skulle det bli typ varje dag för även om jag gillar det massor så är det inte så roligt. Och jag skulle bli stor som en ladugårdsdörr. Kanske.. Vilket skulle innebära att jag behöver köpa ny garderob och det är inget jag varken tycker är skoj eller har råd med. Alltså kör jag (svenskt) lagom.🤪

• Kommer aldrig tröttna på att äta medhavd homemade (vego)lunch med denna vyn. Aldrig, aldrig, aldrig.

• Vyn innehåller ju en av mina favvosjöar. Bara att rulla i och simma så länge man vill och orkar. Och inte fryser för våtdräkten fick vila. Våtdräkt är en fantastisk uppfinning, och jag är oerhört tacksam att jag har två stycken olika, men simma utan är ändå det bästa. Här snackar vi frihet! Det var roliga små vågor också!

Hoppas du också haft en fin tisdag!

Kram från Ingmarie

SL-utflykt

Jag, och många till, må gnälla mycket på SL men till deras försvar så får man verkligen mycket för pengarna när det väl funkar. I dag åkte jag t.ex ”gratis” hela vägen ut till Didriksdal på Värmdö. Fredda och Carola hade bjudit dit mig till deras fina, fina lilla gulliga stuga. (Anders är på vift annars hade han såklart också varit bjuden.)

Men inte bara det! Jag fick först ett jättehärligt 2,5 timmes swimrunpass på nya fina vägar och i fina vatten. Benen var bly men simningen kändes helt ok! Man får vara glad när åtminstone 1 av 2 funkar.🤪

Sen blev jag även bjuden på lunch och skönt slöande ute på altanen.

Alltså vilket paradis! Den här dagen kommer jag bevara i minnet tills jag lämnar detta jordelivet. Kanske sen också förresten för vem vet liksom hur det blir efter detta?

SL passerar också en väldans massa Sats och jag var så inspirerad och energifylld av de där två pärlorna jag besökt att jag inte kunde låta bli att svettas och matta ut mig lite till.

Vilken lyxdag alltså! Nästan som semester fastän det är en hel vecka kvar tills den börjar på riktigt.😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

Hängt med proffs

För att ens ha en chans att klara reptiderna och överleva det där loppet med kroppen i hyfsat behåll så tänker jag att jag ska omge mig med proffs så mycket det bara är möjligt. Har jag tur smittar deras kunskap, erfarenhet och styrka över till mig.🤪

Joanna träffade jag på Trispot första gången för typ åtta evigheter sedan och redan då pratade vi om vi skulle träna ihop för vi bor nästan grannar. Ändå blev det inte förrän i dag! Jag tror helt ärligt inte det enbart berott på osynkade liv. Jag har varit lite feg helt enkelt! Joanna är en superwoman som trots insulinbehandlad diabetes varit elitsimmare, kört galna swimrunrace (inkl ÖtillÖ), pluggar avancerade grejer, jobbar heltid och jag vet inte allt. En sån som simmar min veckodos på en av sina morgonsim och kan kuta trots både högt och lågt socker. Men mest är hon cool, härlig, ödmjuk och extremt pedagogisk. När vi simmade nu i kväll (för henne blev det väääääldigt mycket vila när hon skulle vänta in mig) fick jag massor av bra tips på vad jag bör tänka på.

Superbra såklart och jag är henne evigt tacksam! Armbåge, armbåge, glid, glid, glid är mina nya mantra. Dessutom var det tokhärligt.

Men det där var bara den ”korta” grejen nu i kväll. Vi har kutat också. 3 mil. I 32-gradig värme. Jag blir förstås också varm och svettas floder men jag kan hantera det miljarder gånger bättre än kyla. Joanna är tvärtom men tack och lov kan jag var vattenhålen finns så det gick hur bra som helst! Inte ens hennes blodsocker svajade men jag tror jag pratade så mycket att det var i chocktillstånd.😀

Det var inte många (fisljumna) droppar kvar när jag väl var hemma igen men de nyttjades in i det sista!

Lunchen hade jag gjort i förväg så när jag väl bäljat i mig en liter kolsyrat vatten behövde jag bara (nåja) cykla till Flaten och parkera mig. Snacka om lyxdag i kubik!

Kram från Ingmarie

Försenat (annorlunda) Midsommarfirande

Man kan fira midsommar på väldigt många olika sätt och vis. Man kan t o m fira den någon dag för sent, utan både midsommarstång, blommor under kudden och ringdans, och det kan ändå bli både kärlek och magi!

Åtminstone om man som jag gillar att bli blöt, svettig, skitig, trött, endorfinhög och hänga med likasinnade vänner.

Mitt lilla festplanerande började väldigt spontant i torsdags och lite mer seriöst i fredags. Jag behövde ju liksom någon slags plan när jag bjudit hem en bunt människor på Swimrun-äventyr. Både när det gällde runda och belöning efter.

Efter några avhopp så blev vi till slut sju stycken som samlades hemma hos oss. Aldrig har där väl varit så mycket våtdräkter, dolmar, paddlar, goggles och badmössor på en och samma gång.

Snälla Anders ställde upp som cyklande supporter och både fotade, filmade och servade oss med vätska.🙏🏻😍 Sängen fick agera som uppsamlingsplats för allt han skulle ha med sig. Det fanns helt enkelt inte så mycket annan plats över i vår lya.

Jag, Anna F. (som jag körde Utö sprinten med), Kenneth (som bla.skriver här i RW), Camilla, Inger och nya bekantskaperna Anna A och Mikael gav oss i väg mot första simmet i Söderbysjön. Det är alltid lite pirrigt innan man liksom kommer in i det och märker hur kroppen svarar. Löpmässigt vet jag ju ganska bra hur min fart är i förhållande till andras men simmässigt tror jag fortfarande att jag är vandrandepinne-långsam. Men riktigt så illa är det faktiskt inte längre.🤪

Foto: Anders Gustafson

Meningen med hela den här grejen var också att vi skulle hålla ihop och vänta in varandra och så förblev det. Tävla kan man göra vid andra tillfällen. Ingen kunde ju heller egentligen köra före mig för det var ju bara jag som visste vart vi skulle.😄

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Efter Söderbysjön sprang vi vidare till Hellas.

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Jag vet inte hur många gånger vi konstaterade att Stockholm är fantastiskt i allmänhet och Nackareservatet och Hellas i synnerhet. Tänk att kunna springa och simma i flera timmar i och runt en och samma sjö  bara cirka en mil utanför vår huvudstads absoluta mitt. Var någon annanstans i världen är det ens möjligt?

Foto: Camilla Renz

Och som vi simmade! Och sprang! Och peppade, hejade, babblade och bara njöt. Ingen stress någonstans men utan att bli långtråkigt. Det är nog förresten svårt att bli less för det är en de fina grejerna med Swimrun. Man hinner liksom aldrig tröttna!

Foto: Camilla Renz

Foto: Camilla Renz

Foto: Camilla Renz

Foto: Camilla Renz

Foto: Camilla Renz

Foto: Camilla Renz

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Jag tror att alla kände sig precis lagom nöjda när vi flera timmar senare var tillbaka vid starten igen. Du vet. Inte så där dödströtta men inte heller jättesugna på att fortsätta. Alla hade jobbat på jättebra men jag tror ändå att Inger som än en gång trots skador överträffade sig själv, och Anna A som simmade längre än någon gång förut, ändå var de som gnistrade mest av oss alla guldklimpar!

Camilla, Anna A och Mikael var tvungna att fortsätta vidare direkt men vi andra gick all in på fikat!

Ingers hembakade godisar var helt klart populärast! Mamma Mia så smarrigt!

Kanske var det de som gjorde att jag lite senare även hakade på när Anders skulle ut på en liten tur? 😄

Men nu slöar jag i soffan. Mätt, glad, tacksam och överlycklig. Tack alla för att ni kom. Det var ni som gjorde min dag till ett minne för livet!🙏🏻❤ Har redan börjat planera på nästa gång.😍

För dig som vill finns en härlig liten film att kolla på både på FB och på Insta. (Följ mig förresten gärna på Insta: Ingmarie_yoging. )

Kram från Ingmarie

50-turen 2018

Jag ljög i går. Eller kanske inte ljög-ljög men jag hade ruskigt fel! Ett bra fel för det tog inte alls 3 timmar + som jag trodde för jag satte PB med 19 (nitton!) minuter på 50-turen Swimrun.  2.56.04 stannade klockan på. Det är typ 50 sek/km snabbare mot innan om man slår ut det på de där 19 km löp och 3,5 km sim som den är.

Förra året hade jag någon minut bättre än 2016 så det här är typ ofattbart. Jag är fortfarande i någon slags chocktillstånd för jag fattar inte riktigt hur det gick till. Eller jo, det gör jag kanske. Lite i alla fall.🤪

• 50-turen är ingen stor tävling men det är fantastiskt trevligt och stämningen är alltid på topp! Sånt smittar! Man kan välja på 1 eller 2 varv. Jag körde alltså 2 som jag brukar. De flesta väljer 1 varv men i år var det ovanligt många på 2 vilket var bra för jag hade fler att jaga. Och för all del bli jagad av.

• Det var perfekt Ingmarie-väder. Precis lagom ljummet i både luften och vattnet..

• 50-turen är hyfsat kuperad och går till 90 % på springvänliga stigar och grusvägar vilket gynnar mig. Men det har det å andra sidan gjort de andra åren också för banan är exakt densamma. Min löpträning har tydligen varit ”rätt”.

• Jag började med energi-gel tidigt och såg till att få i mig vatten vid varje kontroll.

• En chansning var att testa ett par nya skor men de visade sig vara superbra för Swimrun. Lätta med bra dränage!

• Simningen gick kanon! Även när det guppade. Simmade (nästan) rakt som en linjal. Flit lönar sig och att ha coach Ulf som simtränare måste ha varit ett av mina bästa beslut! 🙏🏻

• Jag maskade inte vid växlingarna eller vätskedepåerna som jag vet jag haft en tendens till innan. Vila är ju skönt.🤪 Jag planerade i tid med att fixa till grejerna så jag snabbt kunde komma i och upp ur vattnet.

• Min Ark swimrundräkt är guld värd! Och då menar jag inte bara för att den var dyr. Den är helt enkelt otroligt smidig och både sim-och springvänlig.

• Sen ska man aldrig glömma vänner som inspirerar och peppar! Inger och Richard t.ex!

• Jag behöll fokus hela tiden och vägrade lyssna på tvivlet eller tröttheten i skallen. Och i mål var jag både skitnöjd och stolt! Det går att utvecklas fastän man är 50+!

• Sen visste jag ju att ju fortare jag kom i mål ju fortare skulle jag få vila och kunna börja mumsa i mig av den goda maten! Och babbla med mina likasinnade. Det var förresten Viktor (tvåa från vänster) som vann hela biddevitten! Han och grymma Sofia som sitter jämte ska köra ÖtillÖ i september. Sånt ger respekt!

Det här ska jag tillåta mig att njuta ordentligt av nu! För hur det än är och blir så har min tredje swimrunsäsong börjat väldigt bra! 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Försök till snabb-uppladdning

I går körde jag korta intervaller. 30 st 30 sekundare för att vara mer exakt. Inte max men så pass hårt att jag ändå blev väldigt trött.

Jag härjade även en stund på ett av gymen i stan, bytte ett par (löpar)skor, handlade två tunga kassar med mat på Paradiset som jag fick släpa på genom den där halvt evighetslånga SL-renoveringsfärden och jag var på ett spännande möte på ett av 08a lands bästa Kaffe-hak.

Hur och vad det blir av mötet får tiden utvisa.😀

I dag var jag uppe med tuppen, cyklade till Hellasgården och kl 08 var alla vi TS simträning Deluxe- gänget i vattnet. 90 minuter simning som liksom bara ”försvann” för det var så galet skoj! Vi gjorde en massa roliga teknikövningar + ett härligt fika-sim.

Cyklade hem igen, åt frukost, städade, tvättade, rensade på balkongen och kånkade på skräp till återvinningsrummet.

Men sen har jag (nästan) bara slappat! Legat i det snustorra gräset vid Söderbysjön, lyssnat på några talks och läst.

Bara hoppas det räcker för att jag ska orka det där 3-timmar + äventyret jag tänkte göra i morgon.🤪

Kram från Ingmarie