Löpning

Olika slags trötthet

Att köra (tröskel)intervaller kl 08 är inte min grej men ibland händer det. Efteråt känner jag mig som en superduper-woman och undrar varför i all sin dar jag inte gör det oftare….

Träna (hårt) blir man ju såklart trött av fast samtidigt blir man ju faktiskt även pigg av det. Utan träning blir jag seg, trög, trött och oerhört lat. Det är liksom som om jag aldrig riktigt kommer i gång om jag inte gör någon slags fysisk aktivitet. Antar att det är en av anledningarna till att jag varken kan eller ens vill helvila. Jag skulle helt enkelt fastna i soffan och inte få någonting gjort. Dessutom skulle jag bli deprimerad…

Måla och skapa blir man också trött av. Och pigg! Som jag skrev i går testar jag lite nya metoder och milde himmel vad det tar på krafterna. Inte rent fysiskt som de där intervallerna utan mer mentalt. Fastän jag egentligen inte ”tänker”. Men jag fokuserar och är verkligen i själva processen. Det är jobbigare än man tror. Men också vansinnigt skoj!

Därför är det superviktigt med pauser. Ibland sitter jag bara och dumglor. Ibland går jag ut i galleriet och inspireras av Jonna och Peppes konst.

I bland pratar jag med någon annan som tar paus eller som i dag, tar en tur till Rådmansö bageri. Det är ett måste att besöka när man är här. Finns ju liksom en anledning till varför de år efter år efter år efter år blir framröstat till Roslagens bästa och till varför folk mer eller mindre vallfärdar dit.

En annan bra grej är att simma. Helt ärligt var det en smula motigt att gå till sjön i regnet men väl i spelade det ju absolut ingen roll! Tror t o m att det var varmare i sjön än på land.

Men jag var glad över att jag hade en mössa i jackfickan…

Kram från Ingmarie

Det lilla som egentligen är gigantiskt

Jag känner mig ofta både bortskämd och oerhört priviligerad för allt jag har och får av livet. Tänk ändå att jag av alla miljarder människor som finns på vår planet bor där jag gör, gör det jag gör och har de vänner jag har. Det är banne mig hisnande när man tänker efter! Allt är förstås till låns under den tid jag är här på vår jord men det skulle ju lika väl ha kunnat bli att jag fötts i slummen någonstans där jag tvingats tigga varje dag för att få mat, där mitt hem (i bästa fall) bestått av två plåtväggar och där de enda vänner jag hade var de i samma situation. Eller att jag fötts upp i en djurfabrik utan att få se varken ljus eller gräs under min korta levnadstid innan slakthuset gjorde slut på plågan.

Ibland får jag väldigt dåligt samvete över detta fastän jag ju vet att det inte hjälper ett skvatt. Som många andra ”dövar” jag mitt samvete genom att skänka pengar och kläder till  organisationer som jobbar med att hjälpa de som behöver. Nu hjälper jag förvisso sjuka människor i mitt jobb men det är en annan sak. Jag får ju faktiskt betalt för att göra det. Mest skänker jag nog ändå pengar till olika djurrättsorganisationer för djur har verkligen ingen som helst möjlighet att få det bättre utan snälla människors hjälp.

Varför jag tänker extra mycket på detta just i dag är nog för att jag tillsammans med Fredda varit hemma hos Eva och Roger i deras supermysiga hus. Så otroligt gästvänliga, trevliga och härliga människor att man nästan inte tror det är sant! Blev bjuden både på lunch, efterrätt och lån av tvättmaskin. Plus oräkneliga skratt, djupa samtal och massor av inspiration.

Plus att jag fick gosa med alla söta kissekatterna som verkligen lever riktiga djurliv! Tror de var totalt fem med granngästerna. Total lycka för en sån som mig!

Sprungit har jag också gjort. Två timmar av en annan slags total-lycka. Vår svenska natur och allemansrätt är unik och alldeles för lätt att ta för given men de är inte självklara. Jag tror vi måste påminna oss om det med jämna mellanrum och inse hur förbenat bra vi faktiskt har det.

 

Och dagens 25armhävningari25dagar-plats.

Kram från Ingmarie

När det inte går att förklara

Vissa upplevelser och träningspass går inte att förklara hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Dagens löppass i Riddersholms naturreservat är ett sånt. Jag och Anders var här den där augustidagen för 3 år sedan då jag även hittade bageriet och Skaparladan. Vi var lika euforiska då som jag var i dag. Det är ett magiskt ställe. Så vackert och varierande att man fullkomligt tappar andan. Jag tror banne mig det går att springa där flera dygn i sträck utan att korsa samma väg eller stig två gånger.

När de här tjurarna låg/stod på stigen vände jag dock…

Hade det stått ”Till salu” här hade jag slagit till direkt. Utan att fråga varken om priset eller om banken tyckte det var en bra ide. Vilken pärla!

Riddersholms gård. Hade inte tackat nej till den här kåken heller…

Finns även ett fint vandrarhem man kan bo på!

Dagens armhävningsutmanings-plats.

Och sprada såklart!

Samma sak med dagens simpass. Varmare i plurret än på land och vattnet var silkesmjukt!

Det är betydligt svalare att simma nu än för bara någon vecka sedan. Vare sig jag gillar det eller ej så är hösten på väg med stormsteg så det gäller att verkligen njuta av de här sista mössfria dagarna!

Kram från Ingmarie

 

 

Avchillad

Det bra med att låta kroppen chilla några dagar är att den sen blir snudd på överfull av energi. Vad just chilla betyder är såklart både relativt och högst individuellt men för mig räcker det oftast med 2-3 dagar med bara lugna pass för att det ska bli lite action i kroppen igen. Det är lätt att vara ivrig när allt känns bra men med högre ålder krävs det (förstås) fler dagar mot när jag var yngre så det gäller att tänka sig för.

I dag har jag i alla fall kört på! Först ett riktigt bra intervallpass. Kanske ett av de snabbaste i år? 10 x 120-60 + 10 x 60-30 + 10 x 30-30. All vila var gå/jogg. Plus upp- och nedjogg och armhävnings-utmaningen.

Man kan väl säga som så att det var skönt både att få sträcka ut sig på gräset och att få sätta tänderna i lunchen efter det där.

Sen drog jag in till ”stan”. Dvs Norrtälje. Nu när jag varit här en hel del så hittar jag ganska bra och har liksom byggt upp en bas med bra ställen.

Friskis är ett sånt. Trevligt, stort, bra grejer, fräscht, lättillgängligt och bra pris när man bara gör ströbesök. En timme gnetade jag på. Den här bollen är f.ö i princip den enda bollen jag tycker är kul att leka med.

Svårare än det ser ut…

Sen drog jag hit. Till Uddeboö badplats.

Vägen dit är en liten slingerväg som det är absolut omöjligt att begripa hur man får köra 70 på! Det finns inte heller någon egentlig parkering mer än en smal remsa utmed vägkanten. Men just i dag var det gott om plats överallt! Det var typ jag och kanske någon fågel där. Svårslaget!

Nu ska jag hålla mig lugn ända tills i morgon.

Kram från Ingmarie

Ett slut och en början

Det kändes enormt lyxigt att få stanna kvar i dag och veta att man har en hel vecka kvar på denna fina plats när alla de andra på kursen var tvungna lämna idyllen. Nu har jag fyra dagar utan kurs och utan några större planer än att upptäcka, träna, sova, äta och besöka några kära vänner.

Hurra!

Jag började upptäcka lite redan i dag. Inte på morgonturen för jag hade en tid att passa och då vågar jag inte chansa och helt virra bort mig. Men säkra rundor är också fina! Särskilt när de innehåller en sprada!

För att göra den där armhävnings-utmaningen lite skojigare gjorde jag den i vattnet. Jo jag vet. Jag är lättroad!

Simpasset var också på det vanliga stället i Djupsjön. Ingen lång historia men allt räknas, eller hur?

Upptäckten jag gjorde var bl.a gulliga Åkerö-badet.

Där finns nog en av de sötaste badhytterna jag någonsin sett!

Denna helgens Skaparlade-kurs är som sagt var slut och jag har verkligen lärt mig en massa nytt och verkligen både improviserat och utmanat mig själv. Så himla skoj! Några grejer är klara men många ska jag jobba vidare med nästa helg. Vi avslutade helgen med att mumsa i oss av Rådmansö bageriets enorma kardemumma bullar. De är nog de största du kan hitta i världen! Det är alltså ett mycket hett tips att inte missa bageriet när/om du kommer hit.

Peppe knöt ihop allt så fint med bl.a en text och ett stycke från ett radioprogram om det här med att känna prestationsångest. Väldigt bra och väldigt både tänkvärt och påminnande. Vi är inte vår prestation och så länge vi behåller barnasinnet och upptäckarlusten så löser det mesta sig.

Jag vägrar hamna i något prestationsträsk när det gäller målandet. Faktiskt i det mesta när jag tänker efter. Jag lever ju mitt liv för min egen skull, inte någon annans liv för någon annan. Därmed inte sagt att man ska vara 100% egoistisk men jag tror du förstår vad jag menar. Jag målar enbart för min egen skull och jag målar helt och hållet utifrån mig själv. Med andra ord skulle jag aldrig kunna göra något på beställning. Jag leker runt med färgerna, verktygen och formerna och plötsligt kan det bli något av ingenting. Igen! Lika häftigt varje gång!

Början…

…och slutet

Den här dök också upp från ett annat ”ingenting”. Tycker hon är riktigt rolig!

I Peppe och Jonnas galleri finns massor av otroligt vackra skapelser och bl.a hittar man några av Peppes många, många kor. Han har nog gjort oräkneliga vid det här laget och de är sjukt fina, roliga, vackra, tokiga och häpnadsväckande. Denna är utan tvekan en av mina favoriter. Jag dog sötdöden direkt och hade det inte varit för att vår lya redan är full av tavlor hade jag slagit till direkt!

Förresten, om man tror det minsta lilla på tecken och vidskepelser så blir min framtid extra spännande efter att jag fått dessa två på en och samma eftermiddag!

Kram från Ingmarie

Improviserar

Det händer märkliga grejer här. Och roliga! Och galna! Peppe är en rackare på att hitta på skojiga, underfundiga och spännande (improvisations)övningar och jag har varit jättemodig i dag! Testat hej vilt och struntat fullkomligt i att det emellanåt varit både fascinerande fult och rent galet knasigt.

Övningen kallades ”Pressveck” och detta är mina självporträtt. Visst är det lite likt?

 

Foto: Peppe. Vi testar en massa olika redskap, tekniker och verktyg. Jätteskoj!

Så här kan det bli från kaos till något helt annat. (Är riktigt stolt över mig själv att jag kom ihåg att fota emellanåt för när jag väl börjar hitta något förlorar jag både tid och rum.)

Är inte helt säker på om hon är klar men tack och lov behöver jag ju inte bestämma mig ännu. Egentligen aldrig om det inte är som så att hon flyttar till ett annat hem så småningom förstås.😄 Märkligt förresten att det är så svårt att fånga en bild på en bild…

Målarkursens tema verkar ha smittat av sig på träningen. Det blir som det blir och det blir också bra. Bl a hittade jag några nya vägar och stigar.
(Nästan) alla vägar bär dock till Djupsjön och en sprada.

Utmaningen blev i högt gräs i skogen bara för jag tyckte det fint där.

Och när hjärnan var överfull nu i kväll ( tro det eller ej men det är tokjobbigt för skallen att måla) så tog jag mig tillbaka till sjön. Snacka om ett makalöst vackert vattenlöpningspass-ställe! Och jag hade det helt för mig själv!

Kram från Ingmarie

När man har svårt att räkna…

Om man inte kan räkna får kroppen lida.Den där utmaningen består av 25 armhävningar så gör man bara 23 får man göra om och göra rätt. Och därmed extra många.

Å andra sidan tänker jag att det blev ju bra ”extra” träning efter löpning och gym.🤪

Nu är jag i alla fall äntligen på det där stället jag älskar så innerligt. Rådmansö är en pärla och som alltid invigde jag det här så här.

10 dagar inklusive två målarhelger.. Det är inte utan att jag lipar lite av lycka.🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Mellanlandning

En dag hemma. Lagom för att packa om och packa nytt för nästa resa blir både längre och annorlunda. 10 dagar på fina Rådmansö inklusive två målarhelger på Skaparladan . Gissa en som längtar!

Med en stor sol som skinit järnet i dag har jag utnyttjat varje möjlig sekund ute. För den som av någon anledning inte vet kan jag berätta att det är väldigt, väldigt, väldigt svettigt att springa intervaller i 27 + grader men också väldigt, väldigt, väldigt härligt och skoj!

Avslutade med 25 nya armhävningar på min 25-dagarsutmaning som Veronica gett mig.

Syftet med det hela är att göra 25 armhävningar i 25 dagar för att hjälpa till att öka medvetenheten om saker som PTSD (Post Traumatisk stressjukdom), ångest och depression som driver människor att begå självmord.

Reglerna är enkla:
* När du är nominerad börjar dina 25 dagar följande dag.
* Varje dag spelar du in dig själv när du gör 25 armhävningar även om du måste gå ner på knä.
* Varje dag måste du nominera en annan person.

På köpet hoppas jag bli en rackare på att göra armhävningar!💪🏻

Jag har simmat också. Två gånger faktiskt. Svårt att låta bli när sjön är så vacker som den här.

Eftersom vinden låg på blev det lite guppigt och efter alla dagar med spegelblankt vatten var det lite ovant. Men skoj!

Har förresten lyssnat på två ”Sommar” till. Sångerskan Laleh och prästen Camilla Lif. Båda var ”bra” men Camillas var absolut det som berörde mig mest. Hade ingen aning om vem hon var och hon överraskade!

Kram från Ingmarie

 

Tillbaka i 08a land och beslut taget

Det blev en härlig halv sista dag i min hemstad. Solen fortsatte skina och även om jag inte hann med varken någon sprada eller något sim så blev jag plaskblöt ändå. Av svett. Och kanske någon liten både lycko- och sorge-tår. Lycka för att jag får och kan uppleva detta ännu en gång och sorg för att jag måste lämna det.

Men så där är ju livet. Inget varar för evigt vare sig det handlar om lycka eller sorg. Det förenklar såklart att jag vet att jag kommer åka tillbaka. Jag vet bara inte exakt när i skrivande stund.

Tågresan hem gick smidigt. Det är något särskilt det där med att åka tåg tycker jag. Man reser vare sig man sover, läser, fikar, är på toa eller glor ut genom fönstret.  Det är också väldigt mycket enklare att undvika träsmak! Under förutsättning att det rullar som det ska vill säga. Det vore en mardröm att bli inlåst i ett stillastående tåg när det är så här varmt ute! Öresundståget upp till Göteborg var som en bastu men SJ hade perfekt temperatur!

Nu är jag hemma en kort sväng innan nästa äventyr. Det sista innan det blir jobb igen. Nu har jag velat och valt klart och bestämt mig för vad. det blir. Faktum är att valet blev ganska lätt till slut. Jag trivs ju på mitt jobb, mina kollegor och mina chefer är toppen och det är skönt att vara ny. Så jag blir kvar. Det känns faktiskt rätt både i hjärtat och i magen!

Kram från Ingmarie

Ingmarie-väder

Som den sol- och värmeälskare jag är så är jag förstås extra tacksam över att ha varit ledig och i Halmstad just precis nu när termometern nästan glöder. Ja det är varmt och ja det är svettigt men jag älskar det! På riktigt! T o m gymet var svettigt trots AC. Eller så var den överarbetad. Vem vet. Svettigt var det i alla fall.Och jättekul!

Jag hade förresten fintröjan på mig.

Den åkte dock av när jag sprang. Kutade mestadels utmed havet söderut men det fanns inte en tillstymmelse till fläkt ens där. Havet var absolut stilla och så där vackert som nog bara stilla hav kan vara.

Östra stranden är väldigt gullig med alla stugor och fina sanddynor.

För att inte tala om hur ljuvligt det är att sprada där!

Det blev många bad med mamma och Ulf! Så många att vi tappade räkningen. Precis som det ska vara på sommaren!

Lite ångrade jag mig att simkläderna inte var med men det var för att jag visste det skulle bli sim på kvällen och det kändes liksom onödigt att vara trött redan innan när jag nu fick chansen till sällskap. Vi var ett stort gäng från alla håll och kanter som samlades vid Torvsjön. Lika vackert som alltid men jag kan ändå aldrig se mig mätt på det.

Man kan välja precis hur kort/långt man vill simma. Alla kan vara med! Några simmade lite fram och tillbaka vid kanten, några bort till första bryggan och några (bl.a jag) till andra änden via första bryggan. (Ca 2.3-2.5 km)

Att det var helt magiskt behöver jag kanske inte varken berätta eller förklara?

Vi satt kvar länge och fikade, pratade och njöt. Det är stunder som dessa som jag kommer minnas när vinden viner och det grå omsluter världen.

Kram från Ingmarie