Löpning

Sömn-dopad

För första gången sen vi flyttade hit så har det varit dåligt löpunderlag!


Nu var det ändå ingen katastrof för mest var det så här:

Så det var med andra ord inga som helst problem att springa fartlek i dag. 44 minuter (varje “set” är 11 minuter och x 4 så blir det den lite udda siffran) + upp- och nedjogg förstås. Sen mådde jag extra gott i solen!

Jag sov över 10 timmar i natt (var visst t o m tröttare än jag trodde efter de där tre utbildningsdagarna) så kanske inte så konstigt jag har känt mig så pigg i dag! Sömn är verkligen värsta, bästa dopingen! Jag har röjt här hemma inför “flyttlasset” till fritidslyan i morgon, tvättat och paketerat en såld tavla, hämtat släp och lagat mat x flera. Var även på gymet och körde ett oväntat bra pass med fokus ben. Jag har sen några veckor tillbaka börjat hoppa hopprep och det är banne mig jobbigare än man tror! Men jag tror det är bra inte enbart för hjärtat utan även för fötter, vrister, vader och spänsten. Vad tror du?

Belöningen till mig själv, förutom mat, var den det brukar. Jag är ju som sagt var väldigt lättroad.

Kram från Ingmarie

Aldrig aldrig

Som du vet är jag ingen vidare morgon-människa men om det alltid så här skulle jag allvarligt fundera på att försöka bli det!

Man ska ju som bekant aldrig säga aldrig… När jag tänker efter är det galet många grejer jag “aldrig” trodde skulle hända som hänt. Du har säkert samma!

Jag trodde ju t ex inte för ett år sedan att jag skulle hamna här i Åhus, börja jobba på IVA igen eller gå en ATLS-kurs. Livet alltså! Det svänger verkligen! Ibland vare sig man vill eller ej men det mesta är trots allt självvalt.
Kursen tog slut i dag och jag är så himla tacksam att jag fått vara med. Grymt bra och lärorik! För dig som undrar vad den egentligen handlar om så är det kortfattat hur man tar emot trauma-patienter.
En enkel förklaring och definition av trauma i litteraturen är:
Trauma är grekiskans ord för sår eller skada, som kan vara fysisk eller psykisk. Inom akutsjukvården används ordet trauma om en allvarlig kroppslig skada som är orsakat av yttre våld. Misshandel, trafikolyckor, fallolyckor, klämskador och brännskador är vanliga typer av fysiskt trauma.

Jag förstår att det kan verka lite skumt och knasigt att man tycker sånt är “skoj” men som jag beskrev i måndags så gillar jag dessa (oftast) korta, intensiva och oförutsägbara situationer.

Efter sådana här intensiva dagar blir det också ofta lite pyspunka för mig därför var det perfekt att simma när vi var klara. I vattnet rinner liksom allting av  mig.

I morgon är jag ledig och på fredag ska vi “få” (läs betala för) våra nycklar till vårt så kallade fritidshus. I verkligheten är det varken eller för det inte ens ett hus och kommer nyttjas även vid arbete.

Kram från Ingmarie

Kursstart

Tre intensiva ATLS-kurs dagar har påbörjats och det är så skoj! Alltså inte skoj som i att jag skrattar men skoj som i intressant, lärorikt och givande. Visst kan det verka en smula märkligt att jag liksom “går igång” på detta med trauma och i den bästa av världar skulle det såklart inte finnas. Men nu gör det det och ju mer vi kan ju fler liv kan räddas.

Jag varken vill eller “måste” ha action på jobbet varje pass, det skulle vara outhärdligt, men denna typ av arbete är något jag verkligen gillar. Det innebär snabba insatser och beslut, teamarbete, detektivarbete och korta möten. Eftersom jag så lätt engagerar mig i patienter (och anhöriga) så är det sista på något vis bra för mig för att inte helt bränna ut mig känslomässigt.

Det är långa, fullspäckade dagar men jag tog mig ut i morse för att njuta av frisk luft, vind och regn. Eller i alla fall den friska luften och rörelsen. Sprang genom skogen till havet och tankade mig verkligen full av energi!

Samma hav lugnade ner mig på kvällen men det var inte helt enkelt att få kläderna att ligga still för jösses vilken kuling vind!

Nu längtar jag till kursdag två även om den börjar i snorottan. Då vet jag att det är skoj!

Kram från Ingmarie

Bockeboda

Bara drygt 30 minuters bilresa från oss ligger Bockeboda.

Bockeboda strövområde ligger på Nävlingeåsens sluttning, ner mot Kristianstadsslätten. Från Bockatorpet utgår flera av Stiftelsen Skånska Landskaps markerade vandringsleder och en mtb-led. I strövområdet finns en zoneringskarta med zoner för friluftsliv. I området finns också motionsspår för den som vill löpträna. I Bockeboda möter du granskog i norr och blandad lövskog i söder. De hundraåriga ekarna vid Uddarp är särskilt värdefulla och ingår i Kristianstad Vattenrikes temalandskap ”Värdefulla trädmiljöer i odlingslandskapet”.

Jag hade hört mycket positivt om detta ställe och nu fattar jag exakt varför folk gillar det så mycket. Wow alltså!

Det finns massor av olika spår att välja mellan, en fin rastplats, ett litet utegym och själva torpet har både omklädningsrum och servering. Det var dock stängt i dag. Funderar på att även gå med i Härlöfs IF för då kan man köpa till en tagg så man alltid kan komma in. Dessutom verkar de ha en del skoj träningar!

Jag och Anders sprang en bra bit i hop på först gula och sen blå slingan. Helt galet fint och då är det ändå fortfarande inte ens vår. Det är blandskog, granskog, bokskog, ekskog och tallskog i en underbar blandning. Stigarna är extremt bra markerade och det är nog faktiskt snudd på omöjligt att springa fel.

På den blå leden finns flera olika roliga informationsskyltar man kan läsa.

När Anders ville vända tillbaka fortsatte jag. Ju mer och ju längre jag sprang ju mer förälskad blev jag. Det går liksom inte riktigt att förklara hur fint det är. Bokskogarna kommer vara magiska när de slår ut!

Det blev många timmar där innan vi avslutade med gofika. Den bästa fikan om du frågar mig!

För att hinna till simträningen hade jag packat med mig alla grejer. Trodde jag…
Hade visst glömt det viktigaste.
Baddräkten!

Men det var kanske bra för då kom Anders hem och slapp roa sig med att vänta.
Vi åkte hem, packade ur alla prylar + matkassar (storhandlade på vägen), jag fick med mig baddräkten och sen in till stan igen. Jag var bara 3 minuter sen och hann med hela passet. Som alltid ruskigt skoj och så värt bilkörandet!

Nu väntar tre intensiva kursdagar men jag är både laddad och redo!

Kram från Ingmarie

 

Helg!

Nu tar jag helg! En dag i alla fall. Men det ska bli härligt för SMHI lovar sol! Planerna är lite vaga, förutom att vi ska städa/tvätta, men det klarnar garanterat.

I går blev det löpning och gymet. Lugnt och fint förutom när jag gick bananas i benmaskinerna. Jag gillar “boot-buildermaskinen” väldigt mycket även om jag inte har som mål att bygga större rumpa. Vet inte ens om det går.. Haha!

Plus lite annat förstås.

I dag lullade jag runt i skogen. Passade på att vara på skjutfältet nu när de har tillfällig paus. Tydligen har de extra mycket övningar just vår och höst. Tack och lov finns det ju en massa andra ställen att kuta på så det är verkligen ingen fara men vackert  är där! Särskilt vid havet. Hoppas militärerna fattar hur fint de har det där.

Kram från Ingmarie

Tomt men proppfullt

Det är något i knoppen som inte är riktigt med mig just nu. Kroppen är tipp topp men huvudet trött och egentligen vet jag ju varför. Under två månader har precis allting varit (och är fortfarande) nytt med allt vad det innebär. Ny plats, nytt jobb, nya kollegor, nya utbildningar, nytt hem, nya rutiner, nya träningsmiljöer, nya grannar, nytt gym och mitt i alltihop en extra kurs som kräver både tid och fokus, inköp av ett “fritidsboende”, sjukdom i familjen och utställning på Åhus konstrunda.
Så nej, det är inte ett dugg konstigt att skallen är både full och tom på en och samma gång. Den håller liksom på att svämma över men eftersom ännu mer måste in så försöker jag göra tomrum genom att inte fundera så mycket på någonting som kan ta plats. Troligtvis en konstig förklaring men det är också en märklig känsla…

Fatta mig rätt, det mesta är ju övervägande bara roligt och positivt och framförallt helt självvalt så jag klagar inte. Jag bara konstaterar och förstår varför jag liksom har lite svårt för att “tagga till” när det vankas intervaller eller lyfta tungt.

Sen vet jag inte om jag kanske bara inbillar mig allt för kroppen fortsätter att funka och leverera. Jag är millimeter från att klara en chins utan band, jag ökar på vikterna och på dagens 4 x 1500 m på elljusslingan här sprang jag många sekunder snabbare än förra gången.
Å andra sidan blev jag också tröttare. Tror jag. Minnet när det gäller sånt är tack och lov högst kortvarigt.

Samtidigt så tror jag att träningen är min bästa ventil och den som gör att jag orkar. Ute är bäst men simma i en solfylld bassäng på egen bana är inte så illa det heller!

Det blev några kilometer innan jag tyckte jag var klar. Gjorde lite olika teknikövningar och intervaller men mest bara väldigt kravlöst på känsla.
Enda nackdelen med simningen är att det är en bit att åka så det blir inte riktigt så ofta som jag önskar. Till sommaren öppnar de dock en utebassäng här som jag ser fram emot att nyttja!

Kram från Ingmarie

Hur man kan solnjuta

Ännu är det för kallt för att ligga på playan eller sitta i solstolen utan många lager kläder (i alla fall för mig) men man kan njuta av solen redan nu ändå. (Om/när den visar sig vill säga.)

Från kraftiga vindar, is och snö blev det på bara några timmar sol, svaga vindar och (nästan) barmark. Fortfarande kallt men i solen blev det åter igen vårkänslor! Med tanke på (snökaos)bilderna jag sett från 08a land så är jag om möjligt ännu gladare att jag bor här nu!

Faktum är att jag inte ens saknade Sats lika mycket för dels slapp jag ta mig dit genom snöyran och dels fullkomligt badade gymet här i sol. Jag låtsades att jag var på ett utegym i sommarvärme.

T o m när jag pluggade kunde jag njuta av att solen sken in genom fönstret. Längtar verkligen till den dagen jag sitter ute på altanen och njuter av den.

Och sen detta!

Det fanns fotspår från stegen så det hade alltså varit en före mig som njutit av bryggan, solen, dofterna och havet. Dvs en klok människa!

Har du njutit av solen på något vis i dag?

Kram från Ingmarie

En slags Pb på en måndag

Jag vet inte vad som har hänt i natt men trots gårdagens tre-timmars äventyr satte jag Pb på “min” två-mils Skåneledsrunda runt Åhus i dag! Helt oplanerat och (nästan) helt utan ansträngning! Nog är kroppen en märklig manick? Och visst är det bra att man kan sätta Pb i princip allting?

När jag pluggat färdigt ATLS för i dag (läs inte orkade mer) så drog jag till gymet och tröttade ut benen ännu lite till. Kan bli en riktigt spännande kväll på jobbet i morgon…

Belöningen var dock den bästa på alla sätt och vis. Lugn, härlig och oerhört vacker! Faktiskt snudd på oslagbar!

Kram från Ingmarie

 

Skåneleden Sölvesborg-Östafors

Det blidde tyvärr inget  Stävie Trail av flera olika anledningar så jag får helt enkelt hoppas det är andra förutsättningar nästa år.

I stället blev det ett annat äventyr. Jag har sen vi flyttat hit velat springa Skåneleden nummer 1 och nummer 2. De börjar i Sölvesborg och slutar i Östafors. Totalt ca 30 km. Men det blev inte alls så fast det visste jag ju inte när jag startade.

Lederna räknas som medel-svåra och har många rejäla backar. Den första biten går bara uppåt så inte ens den kalla vinden kunde göra mig kall. Man passerar sen Ryssbergsstugan  (150 m ö h) och jag får lov att erkänna att det såg härligt ut där några satt i lä vid väggen och solade.

Dessa lederna är några av de första som gjordes. Hösten 1978 var den första klar. Skyltarna är något annorlunda och det tog ett tag innan jag fattade att pilarna under även tillhörde just Skåneleden. (På de nya sitter pilarna på själva skylten).

“På skogsvägar och steniga stigar går du vidare genom lövskog, förbi utsikt över Listerlandet, och mot Ryssbergsstugan som ligger på en horst som höjer sig 150 meter över havet.

På åsen möts Skåne och Blekinge län och här finns också Blekinges största bokskog. På skogsvägar genom granplanteringar fortsätter vandringen uppåt, när du närmar dig Grundsjön ändrar naturen karaktär och backar med artrik bokskog kantar leden.”

Efter Grundsjön börjar tvåan. Mest är det skogsvägar men även på stigar över Ryssberget, genom kuperad skog och några steniga hagar. Skåne är inte platt!

Några kilometer innan Näsum mötte Anders mig och vi har följe en bit. Supernajs! Han är en jättebra traillöpare och den dag han är lite mer uthållig kommer han lätt springa med mig på långturer som denna. Just runt Näsum finns ett fint naturreservat med massor av bokskog. Det kommer bli magiskt till våren och sommaren!

En ovanlig syn så den var ju såklart tvungen att förevigas!

Redan här fattade jag att jag inte skulle få ihop några 30 kilometer men ca 25 i alla fall. Sista 6-7 kilometrarna började åtminstone väldigt fint.

Sen började röran med gyttja, en miljard pinnar och annat bröte, djupa traktorspår med is och vatten, hala stenar och när det vara någon kilometer kvar försvann dessutom markeringarna helt. Jag kollade och gick runt åt alla håll men de fanns verkligen inte. Däremot fanns det gott om ännu mer bröte. Ungefär där tröt mitt tålamod. Gå i snigelfart och ändå riskera att bli spetsad/vurpa är inte min grej. Tack och lov har jag en bra kart-app så jag tog mig på något vis ner och ut på vägen så Anders kunde hämta upp mig.

Tre timmar effektiv tid, skitig, uppskrapad och faktiskt lite sur för nu kan jag ju egentligen inte säga att jag sprungit båda sträckorna även om det var väldigt nära.

Sen kom nästa dilemma. Var skulle vi fika någonstans? Vid vägkanten kändes ju inte så lockande och jag ville ju dessutom bada. Trots att jag frös! Ja sånt är det där badviruset. Bryr sig inte ett dugg om de yttre förhållandena.

Vid Ivösjön finns ett riktigt fint badställe med picknick-bord. Bada funkade men picknicken fick bli i bilen för ute hade maten blåst bort inom 3 sekunder. Plus att mina fingrar antagligen hade förfrusit och trillat av…

Någon söndags-simträning blev det inte heller. Jag kan ju inte begära att Anders ska behöva vänta på mig hur mycket som helst. Att han pallar med mig visar bara vilken fantastisk man han är! (Simträningen är i Kristianstad och vi hade inte hunnit hem före.)

Nu är vi hemma, varma, torra och mätta. Igen. Det blir extra njutbart efter ett sånt här äventyr!

Kram från Ingmarie

Helgladdad

Jobba fredag kväll och sen vara ledig hela helgen är en riktigt skön känsla! Särskilt när fredagspasset varit extra långt pga utbildning före.

Undra förresten hur mycket det egentligen går att stoppa in i min stackars skalle.🤪 Jag hann i alla fall med en fin löptur innan och jag inbillar mig att den, och all annan träning, frigör plats i hjärnan utan att radera det som redan finns. Det som är bra för kroppen borde ju vara bra för knoppen och vice versa eller vad tror du?

Kram från Ingmarie