Löpning

Det har varit en väääldigt lång dag. Dels för att vi vaknade tidigt och dels för att vi rest vår första etapp på denna rutt som tagit sin lilla tid.
Men det har det varit värt!

Jag sprang en sväng söderut och nyttjade det minimala hotell-gymet innan vi drog iväg. Löpturen var lika magnifik som igår och även om gymet var tristare än trist så var det skönt att få lyfta lite vikter. Mitt badsug börjar dock bli lite väl jobbigt.

Vi började såklart precis där man ska. Vid startskylten.
För dig som vill veta mer om denna legendariska väg så kan du läsa här.

Ta sig ut från Chicago tog tretton evigheter pga av all trafik, stoppljus och stopp-skyltar men allt flöt på och vi körde inte ens fel. Route 66-skyltningen är nämligen inte den allra tätaste.

Första stoppet blev i Joliet där vi även lyckades hitta ett cafe med de dyraste små mackorna ever. De var inte ens särskilt märkvärdiga trots de fantastiska recensionerna. Snopet! Joliet var i alla fall väldigt mysigt och vi blev mätta.

Nästa stopp blev Wilmington där Gemini Giant står. Här kan vi snacka turist-magnet men skoj hade vi!

Det går att ta sig från A till B väldigt mycket snabbare på de stora vägarna men köra på Route 66 är ju själva grejen så varför stressa?
Vägen är hittills för det mesta bra och raksträckorna är i stil med de man kan hitta i Australien. Dvs så där oändliga att horisonten aldrig verkar komma närmare.
Det är verkligen både häftigt och fascinerande!
Vi gjorde några fler stopp till för att träsmaken inte helt skulle ta över så vi gjorde en avstickare för att gå över en hängbro och vi försökte även leta upp världens största ”coverd wagon” med Lincoln jämte sig men antingen hade den krympt till Teskedsgumme-storlek eller så hade det flyttat på den för vi hittade den inte.

Efter över 7 timmars resande har vi nu stannat i Springfield nummer 1(det finns nämligen ett Springfield till inte alls långt bort) innan vi åker vidare.
Jag kommer somna ovaggad!

Kram från Ingmarie