Bjäre trail 2025

Jag har varit på väg flera gånger att kuta Bjäre trail men det har alltid varit något som sabbat den planen. Tills i dag.

Så här beskriver de själva loppet;

Bjäre trail – ett terränglopp utöver det vanliga

Vågar du anmäla dig till ett trail-lopp som erbjuder det mesta och lite till … Banan är VÄLDIGT kuperad! Ni springer upp och ner längs Hallandsåsens norrsida, ni kommer springa genom Sinarpsdalen, närmare Astrid Lindgrens ”Körsbärsdalen” kommer man inte i verkligheten (enda skillnaden är att körsbärsträden inte blommar i juli). Ni springer genom täta bokskogar med forsande vattenfall, beteshagar med betande djur, nedlagd skidbacke, nedlagd järnväg.

Många har sagt -”aldrig igen” när de har gått i mål, men alltid återvänt året efter! Det utlovas förutom massor av mjölksyra i benen en otaliga tillfällen till leenden och sagolik utsikt som slår det mesta. Välkomna med din anmälan!

Så jag visste dels av denna text och dels av historier från löpare som kutat det att det är t-u-f-f-t men helt klart hade jag ändå inte fattat…
Trots att det står VÄLDIGT kuperat med STORA bokstäver.

Det finns flera klasser att välja mellan och jag valde 17 km. Med facit i hand är jag glad jag inte var tokig nog att välja det dubbla.


Starttiderna var utspridda även inom klasserna och först tyckte jag det var lite konstigt men nu vet jag att det var jättesmart! Det blev i princip aldrig någon kö ens på de allra smalaste partierna, det fanns alltid någon att följa och det blev en utspridd målgång vilket också gjorde att det var gott om plats.

Före start gick arrangörer Sven (Nilensjö – tvillingbror till välkända BG som bl a gör super-tidningen SPRING)  igenom banan och prick på starttiden fick vi springa i väg.

Vi kan väl säga som så här. Framförallt de första 6 km var väääääldigt mycket utanför min comfort-zone. Faktum är att jag undrade om jag skulle tvingas bryta när skulle kravla mig över en bäck med hala stenar och sen vidare upp för en backe med absolut noll fäste och noll grejer att hålla sig i. Det var första stället jag är glad att ingen filmade just där. Det blev många fler där jag tänkte samma sak men det visste jag ju inte då. Jag vågade inte ens ta fram telefonen för att skapa bildbevis.

Efter ca 5,5 km kunde man välja ”enkla långa” eller ”korta svåra”. Jag behövde inte ens fundera. Mitt adrenalin var redan förbrukat men det finns tydligen en reserv för det skulle visa sig att den ”riktiga trailen”, som en medlöpare sa, inte ens hade börjat. Det var också där jag messade Anders och skrev att det här kommer att ta tid.
Vattenfallen var i alla fall magiskt vackra!

Att ”ladda” med  först ett halvakut tandläkarbesök på 2,5 timmar, sent jobb och sen en  sen konsert-kväll som genererade i 5-6 timmars sömn var högst troligt inte den bästa. Benen var som klumpar och eftersom jag är klumpigare än klumpig när det blir allt för mycket bröte i form av stockar, stenar, stängsel och stegar så blev kilometer-tiderna därefter. Jag krälade på alla fyra så många gånger att jag inte kunde hålla koll på antalet till slut. Tack och lov att det var torrt för hade det regnat hade det varit stor risk att jag hade fått ( i bästa fall) åka tut-tut bilen.

Att lida av svindel som jag på en sån här bana där man emellanåt springer på skrå utmed stup och ska upp och ned för tokbranta backar är verkligen att utmana sin comfort-zone. Jag var på riktigt ruskigt rädd mer än 7 gånger.
Som sagt var, Skåne är inte platt om nu någon tror det. Satan i gatan vilka backar det var men utsikten alltså!
O lallaaaa!

 

Mitt första mål var att komma mål med armar och ben i behåll. Check på den men jag såg desto fler som for i backen och som efteråt fick tvätta blod och gå med is-påsar. De var också en smula smidigare och snabbare än mig om jag säger så.. Jag mesade rejält och tappade en massa tid bara för det men helt ärligt, vem bryr sig?

Jag hade ett hemligt tidsmål men när de första 6 km tog nästan en timme så insåg jag att det kunde jag fet-glömma. Nu blev det dock långa perioder av riktigt springvänliga stigar och vägar så de resterande 11 km gick betydligt snabbare men med bly-ben hjälpte inte det.


Kom i alla fall långt ifrån sist och jag tror jag var 3a i min ”mogna damer-klass”.

Sven och BG har verkligen gjort ett kanon-lopp och efteråt fick man både banan, bulle, en påse med en massa grejer och en sån där härligt tjär-doftande medalj! Jag sniffade nästan ihjäl mig! Är det bara jag som blir så? Älskar att stå vid järnvägsspår och jag blir även lika sniff-benägen i ex källare och trappuppgångar som luktar cement. Undra just vad det är för brist jag har..

Efteråt var det bara en sak, näst efter att dricka mig otörstig, jag ville och det blev i gulliga Magnarps hamn.

Och efter det kom hungern. Det är märkligt det där men när man inte har behov av mat verkar det finnas caféer och restauranger i varenda hörna men när man vill ha då finns typ inget på flera mils avstånd. Vi chansade till slut på Baguetteria utanför Ängelholm och fick två riktigt smarriga baguetter som stillade hungern en stund.

Nu är vi hemma igen och det är så himla mysigt att komma hem till de där två fyrbenta. De verkar dock inte ha saknat oss lika mycket som vi dem och är mest intresserade av tvättmaskinen…

Kram från Ingmarie

Den där tanden…

Kanske, kanske du undrar hur det gått med det där tandbakslaget?
Well, not so good..

Den började göra ont igen för några dagar sedan.
I går var jag inom den där jour-tandläkaren eftersom ”min” ordinarie fortfarande har semester och han kollade max 1,5 sekund och sa att ”det ser bra ut”.

!!!!!

Han måste ha universums bästa syn! Eller snarare, han tror det.

I natt fick jag nämligen ta smärtstillande för att kunna sova så i dag tog jag ännu mer mod till mig för att boka en ny tandläkare. Det var skylten som gjorde att jag vågade…

2,5 timme var jag där!
Ja du läste rätt. Två och en halv timme.
Akut rotfyllning av alla kanalerna inkl en provisorisk fyllning som ska bli en permanent om några veckor.
Jag var en smula mör när jag kraftigt försenad cyklade till jobbet efter det där.
Fy bubblan alltså. Mina kollegor tyckte jag såg lite matt och plågad ut. No wonder liksom!
Men nu hoppas jag att detta ska bli bra. Han som gjorde det var i alla fall snäll och empatisk.

Tur att jag hann fylla på med lite endorfiner före…

Kram från Ingmarie

Bästa AW:n

Tidig jobbstart betyder tidig träning. I alla fall om jag vill springa. Jag tycker förvisso det är öken att behöva kuta direkt på morgonen men göra det direkt efter jobbet skulle vara helt omöjligt så det är bara att masa sig upp och snöra på skorna.

Gymma/simma/yoga funkar däremot ok oavsett tid. Det är själva ”studsandet” kroppen inte gillar. Har ingen riktigt bra förklaring till varför det är så men det spelar heller ingen roll för det är som det är. Så av två obra tillfällen för att springa så väljer jag det minst dåliga. Dvs direkt på morgonen innan frukost.

Vi kan väl säga som så här att jag är oerhört tacksam för att min lilla omvägsrunda är så här vacker. Det underlättar!

Fördelen med tidig start är att man slutar lite tidigare och kan hinna med detta innan det blir mörkt. Bästa AW:n om du frågar mig!

Och såklart tid för att hänga med dessa sköningar!

Kram från Ingmarie

Rastat av mig

I morgon väntar en tidig morgon inför en lång jobbdag vilket betyder kort träning så i dag har jag försökt rasta av mig ordentligt.

Började med intervaller. 12 + 10 + 8 + 6 +4 + 2 min. Tanken är att de ska gå fortare och fortare och det är (såklart) fysiskt jobbigt men jag tycker detta passet är absolut tuffast för skallen. Man tror liksom det ska bli enklare ju kortare det vlir men eftersom man också blir tröttare och tröttare så blir det aldrig det.
Men det är bara att ta en i taget och anpassa farten efter backarna och vinden. På de sista flåsade jag rejält och på den sista pep det i lungorna!

Svetten rann som om jag hade duschat och jag tror banne mig jag höjde havstemperaturen några grader!

Avrundade det hela med ett (nästan) lika svettigt pass på gymet. Inga Pb någonstans men det det betyder inte varken att det ojobbigt eller att jag inte kommer att känna av det i morgon. Sätta Pb varje gång är ju dessutom lite omöjligt i längden.

Kram från Ingmarie

 

Finbesök x 2

Två finbesök på samma dag är verkligen både dubbelt bra och roligt!
Löpturen gjorde jag förvisso med ”bara” mig själv som sällskap men eftersom jag faktiskt gillar mitt eget sällskap så var det helt ok. Fint och lätt var det också!

På havssimningen fick jag första finbesöket av bästa Thea igen. Så himla glad att hon inte blev avskräckt efter förra gången.. Tredagars-sommaren som var i helgen har helt försvunnit och vi simmade bitvis i spöregn men vinden var hyfsat snäll och vi fick ihop en rolig liten krumelur.

Andra finbesöket var av Anna, Fredrik, Bertil och Ove. De två sistnämnda är fyrbenta och så söta att man dör sötdöden typ hela tiden. Det bästa är att vi har fått äran att låna dem en liten stund så nu dör vi både söt- och lyckodöden!

Kram från Ingmarie

Det mesta beror på inställningen

Alla som känner mig det minsta lilla vet att jag älskar sol och värme och att jag är solcellsdriven. Så detta väder som tillfälligt besöker oss är verkligen ”mitt” väder.
Det känns ju då inte så där  jättskoj att behöva jobba de få dagar solen verkligen är här. Tänk om man kunde göra något smart system så att de som av någon anledning inte gillar solen kunde jobba när den skiner så kan jag/vi som är soldyrkare jobba när den inte visar sig.
Hur bra vore inte det? Win-win för alla!

Nu finns ju dock inte det så det är bara att gilla läget…

Som jag ser det har jag ändå alltid (minst) två val:

1: Tycka synd om mig själv, gnälla och tycka livet är orättvist.

2; Tänka att det är en ynnest att kunna springa/träna och bada innan jobbet och kan gå/cykla hem med en frisk kropp när jag slutar i stället för att inte kunna leva mitt liv som jag vill och behöva vara instängd i en sjuk kropp.

Jag väljer (såklart) det andra alternativet. Det första gör mig ju inte ett skvatt gladare och det förändrar absolut inte verkligheten.

I går fick jag en härlig runda i skogen och en kort ljuvlig simtur innan jag traskade hem uppför backarna igen.

I dag blev det gymet och jag kände mig stark som en Grizzly-björn! I alla fall en liten sådan.
Som alltid blev det en del rörlighet också.
Use it or lose it
du vet…

Sen traskade jag ner till havet för att svalka mig lite. Jag hade inte ens handduk med mig men jag var torr innan jag ens hade hunnit över första gatan på hemvägen men attans så härligt det var så länge det varade!

Jag hade bra gärna velat i fler gånger men fick nöja mig med att se det på avstånd när jag for förbi. Ärligt talat var det lite smärtsamt och jag var ruskigt avis på alla som var där ute i och jämte vattnet.

Kan också berätta att den här är guld värd att ha på jobbet!

Och jo lite gnäller jag i ärlighetens namn allt men jag gör det tyst för mig själv. Jag är ju trots allt bara en människa. Som älskar att vara ute i solen…

Kram från Ingmarie

Landskrona – Helsingborg

Det där sommarkortet Skånetrafiken har ska ju utnyttjas och även om jag inte har semester kan jag ju låtsas så jag spontan-åkte till Landskrona i morse för att få ett löp-äventyr.

Jag och Anna har ju gjort denna tur några gånger så jag vet den är makalöst vacker. Dock brukar mina fötter protestera sista biten plus att den i ärlighetens namn är ganska trist men jag tänkte att i värsta fall kunde jag ju ta buss/tåg hem om det skulle knipa.
Jag visste ju inte då hur det verkligen skulle bli…

Hoppade av på Landskrona station och tog mig till Citadellet. Benen kändes pigga och jag hade slagit på stort med ett par nya skor. Jo jag vet att man inte ”ska” springa långt direkt med nya pjux men dels har jag haft modellen flera gånger innan, dels vet jag att Newtonskorna funkar direkt och faktiskt är som bäst när de är nya och dels är jag kanske en av få som kutat en mara (Chicago för att vara exakt) i helt nya skor och på köpet fixa en topp-placering! (8a)
Så därför tror jag inte på den ”regeln”. haha

Man springer utmed havet i princip hela tiden och det är vackert så det nästan gör ont i ögonen. Min absoluta favvo-bit är efter Borstahusen även om backarna suger en hel del i benen. Å andra sidan gör topparna att utsikten blir minst sagt magnifik!

Sen fortsätter man förbi den ena byn efter den andra, små fiskehamnar, badplatser, bryggor och till den där tråkiga sista biten som just i dag inte alls var tråkig! Benen liksom bara pinnade på och plötsligt var jag framme! Vad hände?

Älskar nya skor!

26 km senare var jag framme vid slutmålet. Tyckte jag var värd en påse med diverse godsaker att ta med hem. Älskar verkligen denna butiken!

Mestadels hade det varit härligt stekande sol men på slutet kom några regndroppar och åskan mullrade. Jag var dock helt inställd på havet och hade förberett både mat och simgrejer så jag cyklade ner direkt när jag kommit hem och lämnat min ”godis-påse”..
Jag hann i alla fall med ett dopp, äta och slappa lite innan det brakade loss…

Men det var inte kallt och vinden var obetydlig så jag satt kvar en stund trots regnet bara för det var så himla mysigt!
Ännu lite senare var jag hemma igen och fick då med mig Anders ner till havet så jag fick min lilla simtur (utan våtdräkt minsann) och Anders kunde ännu en gång konstatera att det var ju himla skönt med ett bad. Han har liksom inte riktigt lärt sig det ännu…

Som sagt var även om jag inte har semester spå kan jag ju låtsas som att jag har det. Får se om jag lyckas inbilla mig det nu under jobbhelgen…

Kram från Ingmarie

Ingmarie-väder

Det märks att det är semestertider. (För en del i alla fall. Jag har en bra bit kvar innan jag kan checka ut några veckor. )
Jag brukar möta max 3 andra löpare när jag springer dagtid en vardag. I dag tappade jag räkningen efter 12. Vore intressant att veta hur många som bor här och hur många som är på semester/hälsar på. Oavsett. Ingen kan bli besviken när man springer i denna vackra miljö!

Märkligt nog var det inte jättemycket folk vid havet trots finvädret. Men de hade kanske precis som jag kollat väder-apparna och vi kan väl säga som så att ingen hade rätt. Som sagt var, det måste vara universums svåraste jobb…

Mitt mål var först och främst att få simma och det blev ett sånt där pass som verkligen ”flöt” i väg för jösses så härligt det var! Det enda som egentligen gjorde att jag gick upp var att Anders kom med mat.. haha

När jag sen slöat klart där så var det dax för Performance strength och hur fint vädret än var så var det något jag absolut inte ville missa. Dessutom kom det visst en rejäl skur under den timmen så jag valde perfekt!
Jättekul och bra pass som alltid. Coachen ska ha semester några veckor så nu får jag/vi roa oss på egen hand ett tag men det brukar ju inte vara några större problem.

En ledig dag till innan ett nytt helg-pass. Hoppas Ingmarie-vädret håller i sig!

Kram från Ingmarie

Stark-känsla

Det finns nog inget som är jobbigare (träningsmässigt) än löpning när det går trögt och tungt men det finns nog heller inte mycket som känns lika underbart som när det går lätt!

Körde 20 x 1 min med 30 sek gå/joggvila mellan varje och det var just så där underbart lätt! Alltså jag blev ju trött men inte så där så man nästan stupar utan med en känsla av att det ändå fanns lite kraft kvar.

Fick visst ihop en stövel också.

Att börja knega lite extra sent betyder att jag hann vila lite innan jobbet. Så himla skönt och välbehövligt så jag orkar vara pigg.

Kram från Ingmarie

Svårslaget

Havet i dag alltså. Som att vara vid medelhavet någonstans. T o m nästan (nästan) Oceanien! Kristallklart och bara små krusningar på ytan! Måste vara varje simmare och badares dröm!

Min fina vän Nina var på besök och vi hängde kvar en bra stund innan vi gick in till stan via hamnen till mysiga Bruket för att äta. Märkligt nog var det gott om plats men vi kom nog på ”rätt” tid. Dvs efter lunch men före eftermiddagsfikat. Alldeles för längesedan jag var där så det var verkligen dax!

Blev många härliga timmar tillsammans och jag älskar verkligen att hänga med nina. Vi är ”likeminded” och hon är nog den enda jag verkligen kan prata med om de där riktigt svåra och djupa sakerna i livet utan känna mig dum eller konstig. Så himla tacksam för det!

Löpningen var bättre i dag. Blyet i skorna var tack och lov borta. Men jösses vad det var fuktigt i luften. Trots att jag tog det lugnt så rann det svett ner i skorna!

HIIT-passet är alltid svettigt och i dag var inget undantag. Det är tur det finns magnesium-talk för man svettas t o m i händerna! Underbart!

Kram från Ingmarie