Löpning

När det är svårt att inte låta klyschig

När man har dagar som jag har nu är det svårt att inte låta klyschig och liksom så där överdrivet förtjust.
Men det är också svårt att inte vara just överdrivet förtjust, glad, tacksam och lycklig när man har det så här och jag struntar i om det låter fjantigt när jag ska försöka beskriva det hela för jag är uppriktigt jätteglad och tacksam.

Benen var förvisso inte de piggaste men jag tog det lugnt och njöt av allt det fina den timmen jag höll på.

Du har antagligen haft baklucke-picknick någon gång i livet. Jag har haft det massor av gånger men ingen så fin som den Inger fixade i dag!

Goda hemgjorda mackor, kakor, kaffe, bär och egengjort te. Snacka om lyx!

Så härligt att kunna sitta så där i naturen och bara njuta och hinna prata.

Lisa har jag känt sen hon var tonåring och var på löparläger med mig och några andra när vi bodde i Falun. Nu är hon bl.a tvåbarns-mamma och specialist-läkare inom ortopedi. Snudd på ofattbart för vad hände med tiden? När vi ses är det alltid som om vi hade snackat senast i går och fortsätter där vi var när vi skildes åt senast trots att det kan vara väldigt många månader sen sist. Sånt tycker jag är så himla coolt! Poolrun har vi gjort oräkneliga gånger tillsammans och i dag blev det en till.

En av de bästa coacherna jag vet är Thomas på Sats SoFo (mitt favvo-gym du vet) så därför utsatte jag kroppen för ännu ett tufft Prf HIIT pass och det var ett ruskigt bra val! Faktum är att det var ett av de bästa, roligaste och svettigaste pass jag någonsin varit på!

Som den bästa avslutningen på denna dagen traskade jag bort till Sicklasjön när jag var ”hemma” igen. Oslagbart!

Så tack för i dag livet!

Kram från Ingmarie

 

 

Hellas, svettfest och mycket snack

Jag fick med mig min löpar-swimrun-vattenlöpnings-snacke-kompis Fredda på löpturen i dag och precis som i går blev det en i mina gamla hoods med avslutning vid fina Hellasgården. Jag har aldrig tänkt på hur enkelt det är att ta bussen därifrån till både Sickla och Slussen (och vice versa såklart) för det har liksom aldrig behövts. Har ju alltid sprungit eller cyklat dit. Men det funkar alltså utmärkt!

Vi sprang utmed Sicklasjön, genom skogen i Hästhagen och 5an vid Hellas. Fint som attan!

Är man i Hellas så är det en sak som ingår från mig. Ja du vet ju…

Vid Hellas kan man äta och just i dag kunde man njuta av den ute i solen! Underbart! Många timmar med snack och inspiration från denne man blev det och jag fick en massa pepp till beslut jag kommer ta framöver. Tack!

Lite senare var det dax för nästa skojighet med Kajsa på favvo-haket.

Hon är utan tvekan en av de starkaste människor jag vet.
På alla plan.
Jag hade varit halvdöd efter två nätters jobb men inte hon inte. Fullt ös och tunga vikter utan minsta problem! The human Super-woman!

Såna där pass kräver mat i magen efteråt. Chutney som funnits i samma kvarter i hundra evigheter har tyvärr stängt ner men vi hittade ett bra substitut på Blå Lotus. Inga jätteportioner men helt ok och det är ju svårt att klaga när man också kan sitta ute i kvällssolen! Ännu mer snack och jag är så himla tacksam att hon tagit sig tid för att träffa mig.

Kram från Ingmarie

 

Stockholms-nostalgi

Det blev en riktigt nostalgi-löptur i dag genom skogen i mina gamla hoods.
Så himla roligt!
Tog mig förbi fina Kärrtorps IP, vår gamla lya, Söderbysjön och på slingorna vid golfbanan. En viss saknad och sorg kände jag allt och ska jag någonsin flytta hit igen så blir det utan tvekan till samma område för det är enligt mig absolut bästa stället här. Just nu finns det inte ens i min tankevärld, jag älskar ju Skåne och Helsingborg som du vet, men jag har också lärt mig att man aldrig ska säga aldrig…

Sen tog jag med SLs hjälp mig till Solna där Camilla och fyrbenta Harry hämtade upp mig för vidare färd mot Ulriksdals trädgårdscafé. Pinsamt nog har jag aldrig varit där trots att jag vet att deras vego-buffé ska vara outstanding men till mitt försvar har jag att det ligger helt fel mot var jag höll till. Alla som varit i Stockholm vet antagligen att allt resande som inte bara är rakt fram tar massor av tid och att man inte kan lita på SL. Dvs precis som med tågen oavsett vem som kör dem…

Hur maten var? Enastånde! Och sällskapet kunde absolut inte ha varit bättre. Längtar som en tok tills de flyttar ner till Helsingborg!

Den där maten var perfekt inför nästa grej. Först MA Circuit på mitt favvo-gym SoFo och sen Aroma Relax på Sjöstaden.

Det första är en mycket intensiv svettfest som jag delade med Kajsa men hur tufft det än är så försvinner de där 45 minuterna blixtsnabbt! Superskoj och i morgon blir det ännu mer skoj på detta ställe tillsammans med henne. Hurra!  Kan direkt erkänna att det är en av några få saker jag kan sakna med Stockholm.

Den andra var den förstas motsats och en ny erfarenhet för mig.

Aroma Relax är en lugn yogaklass där vi utför långsamma rörelser, stretchövningar och djup avslappning i ett rum fyllt med dofter från eteriska oljor. Syftet med yogapositionerna är att frigöra spänningar, förbättra blodcirkulationen och lugna nervsystemet. Olje-blandningarna varierar beroende på tema och årstid, och den härliga doften är ett behagligt, sinnligt inslag i denna långsamma yogaklass. Aroma Relax passar dig som vill stressa av, njuta och vila.

Det var precis lika ljuvligt lugnt och avslappnande som det låter.

Kram från Ingmarie

Trösklar & snabbresa

Garmin tyckte jag skulle vila i dag men det tyckte inte kroppen. Vaknade innan klockan och kände mig både pigg och liksom pirrig. Som om det var lopp på g och det är inte utan att jag önskar det hade varit det för jösses vilken bra känsla jag hade i dag. Hade tänkt 3 x 10 minuter i tröskelfart men man ska ju ”Never waste a pair of good legs” så jag körde 4. Var i ärlighetens namn ganska mör på nedjoggen men vad gör väl det när resten av passet varit med wow-känsla?

På fyra timmar har jag sen tagit mig från dörr till dörr mellan Ringstorp i Helsingborg till Hammarby Sjöstad i Stockholm och det trots att det inneburit att jag behövt fem olika färdmedel!
Taxi, flyg, buss, tunnelbana och tvärbana. Fantastiskt tycker jag!

Jag borde kanske undersökas  men jag älskar tunnelbane-lukten. (Liksom lukten av tåg-spår och betong-källare…Förklara det om du kan!)
Ännu sitter det visst kvar i minnet vilken del av tåget jag ska gå på för att få en smidig avstigning. Undra om man kan tävla i den kunskapen? haha

Det första jag gjorde när jag lastat av min packning var att gå bort till Sickla-sjön. De har byggt om och byggt ut första bryggan där och jösses så fint.
Och vattnet!
Olallalaaaa!
Jag var bara ”tvungen” att simma lite. Så obeskrivbart ljuvligt! Enligt en hyfsat säker källa är det tydligen 11 grader i vattnet.

Kram från Ingmarie

En mini-resa med extra allt

Man kan verkligen få uppleva mycket på bara ett dygn!

Började gårdagen med ett lätt fartleks-pass i skogen. Hade sovit på tok för lite så skallen var seg men benen var i alla fall pigga!

Sen for vi norrut till Åkulla bokskogar. Jag har varit där många gånger innan och blir lika hänförd varje gång. Om du inte varit där så är det snudd på ett måste! Det är unikt! Målet var Åkulla Outdoor resort dit vi (eller snarare min extra-bror) kidnappat min extra-pappa Ulf som fyllde hela 80 år i går. Att han blev överraskad är jag ganska säker på och jag tror och hoppas han tyckt att det hela varit lika skoj som vi andra. Dvs alla barn, extra-barn, sambos/ingifta, barnbarn och hundar.
Vi har hängt, badat i sjön, badat vedeldad flotte-bastu, paddlat, simmat (det var i ärlighetens namn dock bara jag som gjorde), ätit, vandrat, pratat, sprungit (en del av oss) och skrattat.

Så himla skoj att kunna samla alla så här. Var bara en som saknades, min äldsta lillebror, och det är en sorg hos mig men det är hans val.

 

Vi har bott lite utspritt i både hus och på hotell men oavsett vad man väljer så är det kanonfint! maten i går var jättegod även om det tog väldigt lång tid innan vi fick den och frukosten var outstanding!
Så här var förresten min morgonyoga-vy i morse. Inte illa va?

Även om det var hemresa i dag så hann jag kuta 15 km i fantastisk natur. Bra markerat och väldigt varierande! Allt från breda grusvägar till smala stigar med en massa bröte. Tack och lov var det minst av det sistnämnda… Anders var med en bit innan han vek av och tog en annan slinga men vi gjorde först ett besök där den legendariska Bockstensmannen blev funnen 1936 efter att ha legat  i mossen i nästan 600 år. Lite anti-klimax var det för det enda som skvallrar om fyndet är en litern, liten skylt.

Avrundade det hela med det bästa som finns att avrunda med. En sprada!

Nu är vi hemma igen och det känns jättebra det också. Har packat upp, städat hela lyan, handlat, gjort mat och matlådor, ätit och jag har dödat bl a benen på gymmet i nästan en timme. Bättre än så kan det ju inte bli, eller hur?

Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie

En fin dag till

”Use it or lose it” heter det ju så jag gnetar på för att bibehålla det som finns och förhoppningsvis även förbättra en del!

Så det blev 30 x 30-30 sekunders fartlek för att inte fastna i bekvämlighets-farten. Jobbigt på sitt vis men jag upplever inte att det sliter särskilt mycket på kroppen men det gör onekligen att farten utmanas.

Gjorde även ett kort styrkepass (30 minuter) men jag lovar att man kan bli både svettig och få upp pulsen på den tiden! Starka muskler är ett måste på många sätt och vis!

Egen yoga både före och efter löpningen och sen min Yin yoga klass. En mjuk och hyfsat smidig kropp underlättar livet avsevärt och jag inbillar mig att även hjärnan blir mjuk då.

För att ha energi ser jag såklart till att umgås med människor jag gillar och mat som gör mig pigg. Café Lugnet serverar verkligen förstklassig mat och Ninas sällskap gjorde allt ännu bättre. Missa inte detta ställe när du är i krokarna!

Nu är jag hemma igen och får sova i min Skåne-säng i två nätter.

Kram från Ingmarie

En fin Halmstad-dag

Springa, eller gå, på Galgberget nu är som att vara i en sagobok. Tusentals gröna färger både högt och lågt, en sol som sken igenom allt och pigga ben. Vad mer kan man begära?

.

Onsdag i Halmstad betyder ju också dubbelskoj med Marina och gänget på Sats.

Svettigt och jobbigt är det alltid och just i dag avslutade vi kalaset med en jägarvila-tävling. (Dock utan extra vikt.) Efter 7,5 minut satt bara jag och två till kvar av alla 20 + som var med från starten och eftersom låten var slut utsågs vi till vinnare. Det roliga är att jag hade ganska lätt kunnat sitta kvar ett bra tag till. Skoj att jag är bra på något bland alla de andra superstarka stjärnorna som är med!

Mellan träningspassen hade vi vår återkommande lilla kusinträff. Älskar verkligen, och är så himla tacksam, att de är en del av mitt liv! Vi for till Feldts på Skolberget i Oskarström och jag var riktigt positivt överraskad. Liter dyrt men jättemysigt och riktigt god mat! Man kan även köpa växter, bröd och diverse prylar. Allt från nyckelbrickor och kepsar till pussel och äppeldricka.

För att jag skulle få mitt badsug stillat åkte vi ut i djupaste skogen till den sötaste lilla sjön man kan tänka sig. Den vill jag prova att simma runt i sommar!

Kram från Ingmarie

 

Packat om väskan

Första morgonyoan på terrassen 2025 är gjord!
Det var lika underbart som jag önskade och jag hoppas på många, många fler! Det är ju liksom en viss skillnad på att göra det där mot att göra det inklämd mellan möbler inomhus.🤪

Märkligt nog är benen ganska ok. Kanske jag maskade ändå i lördags för även i dag tyckte Garmin att jag skulle köra ”sprint”. 😳 Det tyckte inte jag. 55 minuter i skönt tempo kändes som ett bättre beslut. 😀

Plus ett uppfriskande bad! Det blåste vilt i dag kan jag berätta!  🤪😱

Via ett vikarie-crosstrainingpass på Sats tog jag tåget norrut till Halmstad. Det var med andra ord ingen lång paus hemmavid och det dröjer ett tag tills dess. Resväskan kommer nämligen nyttjas flitigt ett tag framöver och bara till skoj saker!

Kram från Ingmarie

 

Tillbaka på fastlandet

Vet inte om Garmin hade druckit för mycket dansk öl eller om jag maskade de där 25 km och 1000 + höjdmetrarna i lördags men den tyckte jag skulle köra ”sprint” i dag!
Men hallå alltså!
Även om jag hade kunnat så känns det ju oerhört osmart när man är 59+ år att göra en sån grej mindre än två dygn efter även om jag maskade.
Jag lyssnade såklart inte på det där utan lufsade runt en kort liten runda i morgonsolen innan avfärden hemåt igen. Milde himmel så fint! Det fanns triljoner skogsvägar och stigar att välja mellan så det var kanske tur i oturen att jag hade en färje-tid att passa för annars hade det kanske blivit på tok för långt. Hur det än är så är jag ju inte 55 längre och kroppen behöver lite mer återhämtning.

Återhämtning behöver dock inte betyda ”ligga på soffan”. Det räckte med båt- och bilturen hem för att jag skulle få rumpskav.

Efter att ha packat upp allt (det måste förresten vara bland det tråkigaste som finns) och en tupplur på soffan på balkongen (ljuvligt) så drog jag till gymet för ett litet lätt överkropps-pass och sen en härligt svettig ”Core & Mobility”klass på Bindu. Det är perfekt återhämtning för mig!

En sak som slagit mig flera gånger i dag är hur himla häftigt och fascinerande det är att man kan börja sin dag på ett ställe på en ö i ett annat land för att avsluta den i soffan hemma.
Visst är det coolt även om just Danmark och Bornholm inte är varken jättemycket utomlands eller jättelångt borta? Och jag är obeskrivbart tacksam för de dagar vi fick på den fina ön.

Kram från Ingmarie

Hammer trail 2025

Jag förstår att Hammer trail kallas för Danmarks hårdaste traillopp.
Mamma Mia. Det var mer än en gång jag undrade om benen skulle vika sig eller om jag ens skulle överleva eller trilla ner för något stup och bli upplockad i olika delar. Nej jag skojar inte.

Vi var i perfekt tid till loppet och behövde bara gå en kort promenad till startområdet. Det blåste rejält och jag frös så jag skakade. Därav både jacka, vantar och pannband…

Men du vet hur det är. Det tog typ 20 minuter sen var värmen tillbaka i kroppen och allt det där extra åkte av. Resten av tiden var det faktiskt perfekt temperatur och jag tackar vädergudarna för att det inte hade regnat för då hade jag garanterat inte kunnat hålla mig på benen.
Tydligen är banan aldrig samma från år till år vilket gör att det aldrig går att jämföra men själva sträckorna är desamma på våren. (På vinter-upplagan är de något kortare.)  Det finns massor av olika klasser att välja mellan och jag hade som sagt var valt ”mellan-distansen” 25 km och Anders 8 km. Längsta är 50 miles och även om jag vet att man aldrig ska säga aldrig så kan jag nog säga det om att försöka ta sig an den banan. Inte ens 50 km är jag sugen på.

25 an är ett 17 km varv + den där 8an som även går upp på Hammeren Fyr. För mig var det dock inte varken vägen dit upp eller något annat upp heller som var det jobbigaste. Det fanns betydligt värre utmaningar…

Men jag tar det från början.  Starten gick i exakt tid och vi var många som valt just 25an. Som alltid känner jag mig som en fjant bland alla andra coola ”riktiga” traillöpare med dubbade skor och tonade glasögon.

Som planerat tog jag det lugnt från början men första halvtimmen var ändå slitig för jag tyckte det var jobbigt att andas. Kändes som jag hade damm i lungorna och det hade jag kanske för dammet yrde verkligen!
Gillar man inte backar så är detta lopp inget att ens fundera på för de kommer i princip direkt, de är många och ibland sjukt branta både upp och ner. Dessutom är det ett gäng trappor inlagda. Men belöningen i form av utsikter som aldrig kan beskrivas gör att man glömmer mjölksyran fortare än kvickt.

De första 17 km är utan tvekan de finaste. Jag var helt lyrisk och var utan tvekan den som ropade wow, OOOH och kolla så fint  flest gånger och när vi sprang genom ramslöks-ängarna höll jag på att andas ihjäl mig för åh vad det luktar gott! Vi sprang över ängar bland kossorna (tack och lov var de totalt ointresserade av oss), förbi små byar, uppför på stigar, nedför på stigar, över/under stockar, uppför branter, nedför branter, genom stenbrott, utmed havet, förbi gigantiska klippblock och genom vitsippehav och grönskande bokskog. Vi var även upp och igenom Hammershus slottsruin! Vilken tur vi inte betalade snordyr parkeringsavgift i går för att kolla på det på avstånd. haha

Den första rejäla utmaningen för mig var någonstans efter Vang när vi skulle rakt ner, ja rakt ner, till havet. Stigen var förvisso torr men det var full av rullgrus och rötter och lider man som jag dessutom av svindel så blir det inte direkt enklare…
Jag är tacksam de som var bakom inte hade bråttom utan tvärtom sträckte ut både en och två hjälpande händer. Det var lika brant uppför och även om det är fysiskt jobbigare så är jag säker på att pulsen var lägre än nedför. Så mesig är jag.

Efter 17 km fortsätter man på den där 8an och helt ärligt hade jag kunnat vara utan den för det var på tok för mycket bröte för min del och ffa var biten på klipporna en mardröm. Här var jag verkligen verkligen utanför min bekvämlighets-zon och det är nog mest ett under att jag inte stöp eller fastnade någonstans.

Vägen upp till fyren var egentligen inga större problem förutom att jag höll på att stupa då foten fastnade i ett snår.

Jag hade hoppats på lite löpvänliga stigar efter de där vidriga klipporna men tji fick jag. Det var upp och ner och kringelikrok i princip hela tiden och för att inte snubbla höll jag blicken nedåt och höll på att springa på en stor get som plötsligt dök upp!
De där sista 8 km var bland de långsammaste jag tagit mig igenom någonsin just för att det inte gick att kuta och helt ärligt blir jag lite less när det är så.

Men jag tog mig i mål utan nästan en skråma och jag är både supernöjd, jätteglad och obeskrivbart tacksam! Undrar dock om strumporna någonsin kommer att bli vita igen…

Anders som ju känner mig ganska bra trodde nästan inte jag skulle ta mig runt de där sista 8 just pga allt bröte så jag är extra nöjd över att det dessutom gick snabbare än jag hade trott. Är sjukt glad att jag gnetat både backar och benträning på gymet för det hjälpte säkerligen! Anders är en gammal orienterare så han klarade av brötet finfint. Värre med backarna…

Kön till maten efteråt var evighetslång men det var det värt!

På hemvägen stannade vi i Hasle för jag hade en liten önskan kvar…

Nu är vi tillbaka i vår lilla stuga och chillar för fullt.

När jag var på väg ner för de där branterna så svor jag på att aldrig göra detta lopp igen men nu så här efteråt så har jag ändrat mig men nästa gång kommer jag troligtvis att nöja mig med den fina delen och ”bara” kuta 17 km. Men som sagt var, man ska ju aldrig säga aldrig!

Tack Hammer trail för en magiskt äventyrlig och fin dag!

Kram från Ingmarie