Simning

Den ej så vackra sidan

Alla löppass är minsann inte vykortsvackra och halleluljamoments. Inte färgmatchning eller ”efterdyningar” av ett träningspass heller för den delen.

Så här:

Kuta ute i 08a land just nu är verkligen inte ”vackert”. Grått och skitigt med inslag av hundskit. Emellanåt är det dessutom med risk för både sladd, slir och vurpa.


Men så kommer man till några stråk av bar grusväg och då har man plötsligt glömt allt det där. Snacka om mikrominne.


Ovackrast ute är ändå ”min” sjö. Eller alltså den är ju vacker men den där isen stör enormt. Jag vill ju kunna hoppa i sjön!  Och bada! (Hann inte ta mig till Hellas eftersom ”genvägen” förvandlats till isstig och den andra vägen skulle ta för lång tid.)


Sen var det där med färgmatchning… Blågrönt, orange och rosa. Jag tror inte det skulle godkännas av en modespecialist men å andra sidan kanske det livar upp det grådaskiga ute med  färgkrockar inne på gymet.?


Och efterdyningarna. De märks mest efter simningen. Det är förvisso noll tjusighetsfaktor med badmössa men trots allt ger den garanterat bra om man har en bad hair-day. Goggles är en nödvändighet om man inte vill se rödögt försupen ut efteråt men de där glosögonringarna man garanterat får av dem skulle jag klara mig alldeles utmärkt utan. ?



Nåja, man kan kan väl kanske inte få allt här i livet. I alla fall inte samtidigt.

Kram från Ingmarie

Kontraster

Jag gillar kontraster. För mig är det på något vis det som gör allt så levande och dynamiskt. Och utan en motsats kan inget finnas oavsett vad det är. Ljus-mörker. Sommar-vinter.Glädje-sorg. Värme-kyla. Sjuk-frisk. Lugnt-intensivt. Kärlek-hat. Trött-pigg. Eftertänksam-spontan. Lång-kort. Ja du fattar.

Det som är s.a.s ”mindre roligt” är förstås också mindre önskvärt men när det kärvar på ett eller annat vis brukar jag tänka på just det där att motsatsen måste finnas. Annars kan jag inte heller uppleva det som är riktigt bra och positivt. Jag brukar också påminna mig om att inget vara för evigt. Inte ens eländet.?

Dagarna verkar rusa fram i mitt liv just nu och jag tycker nästan det precis varit fredag och nu är det fredag igen. Och även om jag gillar alla veckans dagar så känner jag att det går lite för fort för att jag ska må väl. Därför är fredagar en särskild mysdag helt utan stress. Jag halvdagsjobbar och gör sen aktiviteter som coolar ner mig. I alla fall skallen. Simma kan verkligen vara galet jobbigt. Helt ärligt tror jag inte ens de hårdaste löpintervallerna kan ge mig lika hög puls som simintervaller. När jag når kanten har mjölksyran spritt sig ut i varendaste liten cell som finns i min kropp och det finns verkligen ingen kraft kvar. Men jag återhämtar mig hyfsat snabbt i alla fall. Och jag glömmer den där nära-döden-upplevelsen fort som fasen.?

Simning är dock inte så svettigt i den vanliga bemärkelsen. Det sköljs liksom bort. Men man förlorar mycket vätska så det gäller att fylla på! Svettigt så det märks är dock Hot vinyasa yogan.Love it! Särskilt när bästa Sami har det. Efteråt är jag lugn och långsam som en koalabjörn. Inte ens isgatorna stör mig.


Kontraster är häftigt och nödvändigt. Så känn gärna efter vad du behöver mer, eller mindre, av för att skapa jämvikt och balans i ditt liv.

Kom ihåg att även den mörkaste himlen har sina hål dit ljuset letar sig fram.


Kram från Ingmarie

2 i 1

Köpa 2 för priset av 1 kan vara bra men ännu bättre tycker jag det är när jag kan göra 2 saker (läs träningsvarianter) på ett och samma ställe.

Som på Eriksdalsbadet. Simning och poolrun utan att behöva göra mer än att byta attiraljer.?


Och som på ”mitt” Sats. 

Först ett Indoor Running intervals (som jag dessutom får betalt för att göra ?) och sen direkt in i gymet för att köra styrka.



Effektivare, bättre, roligare och smidigare än så där blir det väl nästan inte.?

Kram från Ingmarie.

När man tror fel

Jag är en obotlig optimist. Så där så jag mest blir förvånad när jag inte vinner på Trisslotten. Ändå kan jag vissa gånger liksom mentalt förbereda mig på att något kommer bli kasst men att jag ändå gör det och då gör det bästa av situationen.

Som i dag. Två gånger.

Första gången var i förmiddags. Eriksdalsbadet har från i dag och nästan en vecka framåt SM-tävlingar vilket i praktiken betyder knökmycket folk överallt samtidigt som vi vanliga dödliga får färre banor att simma i.  Det är i ärlighetens namn inte roligt någonstans men jag åkte dit och tänkte att det får bli som det blir. Några simtag borde ju t.o.m en sån som jag, d.v.s inteenavdesnabbaste, få till. När jag gick igenom horden av tävlingssimmare hade jag gaskat upp mig rejält. Du vet så där så de små hornen växer ut lite och jag ansträngde mig hårt för att få axlarna att se bredare ut. Vilket såklart var helt meningslöst. För det krävs axelvaddar och det funkar si så där tillsammans med baddräkt. ? Så gissa hur förvånad jag blev när det visade sig vara riktigt gott om plats. Vi var max fem simmare samtidigt på ”min” bana och alla var snälla, samarbetsvilliga och hjälpsamma. Sånt gör mig jätteglad! Dessutom gick passet väldans bra.?


Andra gången var senare på dagen. Min fredags-favvoinstruktör, Sami,  hade skaffat vikarie till Hot vinyasa-passet och jag hade inga större förväntningar. Sami är ändå Sami och snudd på oersättlig.Han är helt enkelt ”fredagsmyset in person”.

Men det blev ett ruskigt bra vikarie-pass! En timme kan verkligen försvinna rasande fort när man hamnar i ett flow. Och man kan svettas många liter utan att märka det förrän efteråt när stora törsten sätter in.


Om det var för att mina förväntningar var typ noll, eller om det hade blivit så här bra oavsett, lär jag aldrig få veta. Och det spelar ju heller ingen roll för det viktigaste är ju att det blev en topp-fredag.

Hoppas du också haft en fin fredag!

Kram från Ingmarie.

Hur man håller värmen när det isregnar

Alltså, jag är inte gjord för det här vädret.?


Vem kom egentligen på isregnblötsnö? Vem kan ens behöva det?


Men det hjälper som bekant inte att gnälla på vädret. Det är som det är. Man får helt enkelt gilla läget, skratta åt eländet och skapa sin egen värme. Och jag är ganska bra på det om jag får säga det själv.?

Som bastun efter simningen. Den är alltid lika fantastiskt ljuvlig! För hur jag än kämpar för att behålla blodet flytande så blir jag frusen så fort jag slutat. Begriper inte hur simmarna överlever alla timmar i plurret utan att förvandlas till stelblåfrusna smurfar.

Sats-passet jag håller på onsdagarna blir jag alltid både varm och glad av trots att jag inte gör många knop. Men deltagarnas energi och kämparglöd smittar snabbare än en nysning flyger genom luften. Helt omöjligt att inte bli varm ända in i magen av sånt! ? Sen hjälper det förstås en del att det är inomhus.?

Men precis samma känsla får jag av att träffa och träna med mitt och  Coach Nicolas fantastiska trail-gäng. Och det trots att det är utomhus i kolsvart mörker, ganska sent på kvällen och jag är absolut sämst på obanad terräng. Men jag tänker att dels är jag bra på annat och dels att min utvecklingspotential är enorm. ?


Å andra sidan är det inte heller så svårt att hålla värmen när man ska kuta backe upp och backe ner samtidigt som man får kämpa med att hålla sig på benen bland sly, gegga, utstickande grenar, hala stenar och ännu halare rötter med bara reflexer och pannlampa som guide. Egentligen är det där ju inte alls min grej. Jag tycker i ärlighetens namn det är ganska läskigt. Inte mörkret utan det faktum att man ju faktiskt kan vurpa och slå sig halvt fördärvad.? Men ännu har vi alla klarat oss finfint! För mig är detta verkligen både nyttigtoch  utmanande. Du vet mitt motto: ”Face your fears Ingmarie”.  Gör jag inte det, och utmanar mig själv emellanåt, då stagnerar jag och det är banne mig värre än att ev. vurpa. Dessutom har vi sjukt skoj!


Vad utmanar du dig med just nu?

Kram från Ingmarie.

En typiskt bra fredag

En sån då jag:

* Avslutat ett stort jobbprojekt, klickat på ”send” samtidigt som jag tänkte ”phju-jag hann!”

* Kört två timmar helt olika yogapass på raken med två olika instruktörer som båda är top of the top. Dessutom mitt på dagen. På samma gym. De har verkligen fattat hur man planerar.


* Lyckats frakta hem två stora, blytunga kartonger + matkasse på hojen utan att varken välta eller dö krampdöden. Jag fick nämligen gå jämte och hålla stenhårt i den ena kartongen med ena armen och i styret, som hela tiden drog åt höger, med den andra. Så blir det när man är lat. Orkade nämligen inte cykla till postombudet  en gång till…

* Läst ut en hel tidning.

* Lyssnat på tystnaden.

* Haft en hel simbana helt för mig själv hela passet. Trodde inte ens det var möjligt.


Hur har din fredag varit?

Kram från Ingmarie.

Två mörka i Falun

Låt dig inte oroas över rubriken. Det enda som varit mörkt är att träningspassen varit förlagda utanför dagsljusets lilla besök. Men det är helt ok det med så länge det inte är så varje dag. Då hade nog t.o.m jag haft svårt att finna motivation…? Eller så hade jag blivit inomhusidrottare.?

Mörkt som natten var det i alla fall när jag begav mig ut imorse. I min värld var det förresten fortfarande snudd på natt. De enda till fots som jag mötte var några hundägare och ett par där den ena gick med stavar och den andra med rullator. Sånt händer nog bara i Falun!

Den lilla vita pricken till höger på bilden ovan är en av Faluns stora kännetecken.

Bilden nedan är från en del av rundan runt sjön Tisken. En annan av sjöarna som är tokbra för fart-träning. Dock inte före solen gått upp. Särskilt inte dagen efter ett annat ”sjöpass”

När det var dags för kvällspasset var det lika mörkt men Lugnets stora anläggning flödar tack och lov av ljus.


Det här är ett eldorado för varenda idrottsnörd och snudd på ett måste att besöka om man är på Falubesök. Det är även en av anledningarna till varför jag älskar den här staden och undrar hur i all sin dar vi kunde flytta härifrån? Där finns t.ex.  gym, simhall, bollhallar avi lika slag, innebandybana, ishallar, friidrottsbanor både ute och inne, fotbollsplaner, cafe, golfsimulator, sportshop och jag vet inte allt. Eftersom jag kom på samma tid som väldigt många andra hade jag laddat för ett trångt och bökigt simpass. Ett sånt där man riskerar krockar, slag på fötterna av händer/paddlar, tår och/eller simfenor i ansiktet och lika ojämn rytm som en hackig LP-skiva.(Är du väldigt ung får du googla vad en LP är.?)

Men laddningen visade sig vara helt onödig för trots att det bara var en crawlbana var vi som mest fyra pers där. Däremot var det packat i motionssim-delen, förenings-delen och så småningom även vattengympa-delen. Snacka om dubbelflyt!


Men såklart har det inte varit så där mörkt hela dagen. Under pauserna på kontoret är det bara att gå utanför dörren och njuta av detta.


Runn är utan tvekan en av universums/Guds/naturens/högre makters gåvor till oss människoknytt.❤️
Kram från Ingmarie.

Lyx-mys

Nu var det massor av veckor sen jag hade fredagsmys på riktigt. De andra fredagarna har absolut inte varit dåliga, tvärtom, men jag älskar verkligen de jag konstruerat här i 08a land.

Så hemmakontoret stängde strax efter lunch, matlådan fixades, väskan packades och jag tog mig till bassängen i vanlig ordning. Vissa tider är det där stället en oas. Nästan helt tomt, egen bana, lugnt, tyst och noll kö någonstans. I dag var det så. Coachen bjöd på nytt pass och precis som så många gånger innan undrar jag hur i all sin dar jag ska greja det.


 Men jag jobbade på. Längd efter längd. Övning efter övning. Precis som jag brukar. Och plötsligt (nåja) är jag klar! Toknöjd med mig själv.?


Sen har jag en annan liten lyx-mysgrej mellan de andra två lyx-mysgrejerna.


Någon, ibland t.o.m några, gång(er) i veckan unnar jag mig just en köpkaffe. Tänker att det då liksom blir extra-extra lyxigt. Annars blir det ju liksom bara vardagskaffe.?

Kram från Ingmarie.

Halmstad-helg

Mycket kan man säga om de här dagarna i Halmstad men det är då inte ett viloläger.? Det är mycket som ska (för att jag vill) hinnas med och göras. Men vill man bara så funkar det mesta.

I går velade jag lite över vilket löppass det skulle bli.Försökte känna efter men velade lika mycket ändå.  Men så skrev Anna om en ”trappträningsbok” hon fått ( ja man kan tydligen skriva om det med ?) och vips kom jag på vad jag skulle göra! Galgbergstrapporna så klart! De jag härjade i några gånger i somras.

Tanken var 8-10 varv på min lilla 630-metersslinga. Det blev 12. Inte för att det var plättlätt och lattjolajbans utan mer för att något inom mig ville. Jag kände mig helt enkelt stark! Men de suger de där stegen och när jag väl är uppe kommer raka jag ”måste” trycka på steget (det är ju jag som hittat på reglerna) innan det bär nerför.


100 min totalt och tusental trappsteg innan jag var hemma igen. Snabbdusch och sen direkt ut i de riktiga tassemarkerna (Googla Bögilt i Halland så förstår du) tillsammans med lillebror Daniel för att hälsa på pappa. Och äta! Smörgåstårta (vego såklart) är i princip aldrig fel. I alla fall inte i rätt sällskap.


Supermysig eftermiddag och med all den där maten i magen är det kanske inte så konstigt att styrkepasset gick som tjohejsan.

Namnet till trots är Gladius gym ett riktigt hardcore-ställe. Här är det svett, järn, talk, hårdrock och biffiga grabbar som gäller.


Men även såna som mig.?


Lördagen kunde varit slut där men kvällen fanns ju kvar. För mer mat. Och mer familjemys.


Mamma hade plockat fram en gigantisk låda med alla fotografier hon samlat genom åren. Du vet såna där vanliga i fotopapper. Herregud vad roligt det var! Vilka minnen! Men mer om det i morgon.

Sen var det plötsligt i dag. Söndag. Bästkusten har bjudit på ruggväder men det är ju som det är. Man får ta på sig det som finns, gilla läget och ge sig ut. 2,5 timmars löpning är 2,5 timmars löpning även om man efteråt fryser så förbenat om händerna att man nästan inte ens får i nyckeln i låset.


Och en timmes simträning på det är en timmes simträning oavsett hur trött man blir. Men det gick ruskigt bra även i dag. Och var sjukt skoj. Dessutom var sällskapet samma fantastiska som i fredags. Liksom ormglosögonen…

Sen är det ju så himla käckt att mitt emellan badhuset och ”hemma” bor mamma och Ulf. Så vad var väl bättre än att smita inom där för mer mys (och mat) innan sista promenixen hem till pyjamasen.


Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie.

Flyt-flow

Det finns en lite baksida med simningen. Eller kanske t.o.m två. Tre om man har otur.

Ett är att man blir galet kissnödig. Men det är ju lättfixat för det mesta.

Två är orm-glosögonen man idiotgaranterat efter simglasögonen. Man får planera väl så man inte ska på party eller något viktigt möte direkt efter. I alla fall om man inte vill skrämmas. ?


Tre är att det kan bli väldigt fryssamt om man är i länge men även det fixar man lätt till med bastu och/eller ännu hellre ytterligare ett hot yoga-pass på favvohaket.


Men även om det skulle varit femtioåttatriljonersmiljarder fler nackdelar så spelar det ingen roll efter simning som i dag. Jag och klubbisen Micke fick till ett ruskigt bra pass. Typ superduper bra! Så där så man är lycklig exakt hela tiden och tiden bara försvinner.


80 min. blev det och för en gång skull grämer jag mig lite över att jag inte räknade längderna för jag tror det blev någon slags inomhusrekord för mig.  

Å andra sidan. Vem bryr sig? Det är ju flowet som är det viktigaste oavsett vad det gäller för mig.

Vad är viktigast för dig i träningen?

Kram från Ingmarie.