Ännu en helg är över

Det är högst oklart hur det hände men när jag frågade Anders om han ville med på intervaller i går så svarade han ja.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det går alldeles utmärkt även om man inte har varken samma fart eller gör lika många. Varje set var 2 min bort och 3 x 30 sek tillbaka. Tanken är att man ska komma tillbaka till startpunkten på de där 3 x 30 men det är lättare sagt än gjort för en som har max 3 växlar. Jag körde 8 set och Anders 6 och vi hade det galet skoj samtidigt som vi kämpade på riktigt bra.

Mina ben var spagetti efter de avslutande utfallsstegen och grodhoppen och jag tror banne mig jag höjde vattentemperaturen flera grader.

I dag kämpar jag (märkligt nog) varken med träningsvärk eller stela ben men däremot med nattjobbs-baksmälla. Jag ogillar verkligen den känslan. Seg i kroppen och i huvudet, jag vet inte om jag är hungrig eller vill spy, om jag ska andas eller inte, stå, sitta eller ligga. Nu har jag ju varit i den här statusen oräkneliga gånger förr och vet att det inte hjälper att vara passiv och inaktiv. Vara ute, träna, skapa och hålla igång är utan tvekan bästa sättet att komma in i en något sånär normal rytm igen. Allt är dock helt kravlöst och lågintensivt.

Löptur i ömsom regn och sol med en luft som luktade så gott att jag nästan luktade ihjäl mig!

En sväng på gymet samtidigt som jag med emellanåt kollade hur det gick för Truls på OS. Vilken kille alltså!

Sen ner till havet medan regnet strilade och jag inte såg mer än en meter framför mig men jag skulle ju ändå bli ännu våtare så det spelade ju absolut ingen roll. Vattnet var ljummet och jag var helt ensam där. Märkligt…

Avslutar dagen med att kolla på Sarah och de andra superatleterna och förhoppningsvis somnar jag ovaggad i kväll så jag pallar den sista veckan innan 13 dagars semester.

Kram från Ingmarie

Inget blev som planerat

Kroppen alltså. Kommer jag någonsin att begripa mig på den?

Efter två, för mig, tuffa dagar med långpass, dubbla tuffa styrkepass och ett simpass så tänkte jag ta det riktigt lugnt på löpturen i dag. Dessutom har jag haft en konstig känsla i min vänsterfot från i tisdags då jag t o m hastigt fick stanna en stund för att det gjorde riktigt ont. Så där som om den liksom låst sig. Tack och lov gick det över men sen har jag känt det av och till hela tiden.

Sprang i väg och kände av foten de första 4-5 stegen sen var det helt borta. Benen var trötta och jag flåsade ovanligt mycket i första uppförsbacken. Tänkte att det här kan bli ett ytterst segt lugnt pass..

Men så hände något och fråga mig inte vad.

Efter ganska exakt 15 minuter så tyckte hjärnan att lite tröskelträning nog vore skoj! Bara 15-20 minuter för att väcka kroppen. JA sa benen och sen bar det av. 15 minuter blev 20 blev 25 blev 30 och det kändes bra precis hela tiden!
Jag var inte egentligen inte riktigt trött förrän jag kom hem och då är det ju helt ok! Helt ofattbart!

Sen var tanken att simma lite i havet men även om vågorna inte var jättecrazy så kände jag att det var lite to much for me just i dag och utan sällskap. Fint var det i alla fall och att sprada funkade såklart finfint!

Det blev poolrun i stället och det var inte så illa det heller för jag hade minsann hela bassängen för mig själv! Nu kan jag ju i och för sig bara använda en bana men ändå. Känslan av att vara helt ensam är jättehärlig!

Kram från Ingmarie

Favorit i repris; Landskrona – Helsingborg

För nästan exakt två år sedan gjorde vi samma grej och sprang mellan Landskrona och Helsingborg. Efter i dag är jag minst lika kär i sträckan som då och jag hoppas och önskar detta kan bli vår lilla tradition.

Den är makalöst vacker och innehåller typ allt. Även industriområden men dels kan de ju faktiskt vara riktigt coola och dels spelar det ingen roll när man har bästa Anna som sällskap. Det finns oändligt många samtalsämnen att beta av och dessutom är hon snäll nog att anpassa farten till min något långsammare än hennes vanliga. (Jag tröstar mig med att hon fortfarande är ungdom även om hon i alla fall kommit upp i vuxen ålder.)

Vi ses i Landskrona och i motsats till förra gången är det sol. Vi kryssar oss fram mot havet och Skåneleden men inte alls samma väg som förra gången tydligen för bilderna blir inte alls desamma. Inte hela tiden sedan heller och jag vet inte riktigt hur det gick till! En del foto från förra årets äventyr minns jag inte alls att jag såg i dag. Har de tagit bort statyerna och bänkarna eller var jag bara helt lost i skallen? Men vem bryr sig? Det var ju lika magiskt och backarna var lika branta för nej Skåne är inte platt.

 

Många fotostopp och 25 km senare var vi framme vid ”min” brygga, som f ö är precis vid Helsingborg Marathons mål, för en välförtjänt och efterlängtad sprada. Mina fötter var inte jätteglada i dag så det kändes extra skönt för dem att få komma ner i det svalkande havet. T o m Anders badade när han mötte upp oss! Fredrik hade cyklat från Malmö och tyckte säkert det var lika härligt som oss. Hur kan man inte gilla det liksom…?

Sånt här kräver såklart mat och valet var enkelt. Bruket Kaffebar har kanske inte den längsta menyn men både den och kaffet är garanterat gott och man blir precis lagom mätt.

Är osäker på om det var den, solen, det fantastiska sällskapet eller siestan jag tog vid havet efteråt som gjorde det men jag drog till gymet framåt kvällen. Tänkte att lite core och stretch skulle sitta fint.

Så blev det inte…

Det blev ett rejält benpass inkl resten av kroppen plus stretch.

Kan bli en mycket intressant morgondag…

Kram från Ingmarie

Välutnyttjad måndag

Phju!
Jag var inte mycket att hänga varken i julgranen eller ens i garderob i går kväll när jag slutade jobba. Fyra tuffa dagar med högt tryck och många timmar tär på mig ffa mentalt.
Dessutom hade jag kört lite intervaller i går innan jag trampade iväg mot sjukan. Inget avancerat och inget som dränerade mig men ändock. Benen fick jobba lite extra. Å andra sidan får jag energi av träning så jag tror faktiskt att det är enbart av godo att få upp pulsen och svettas lite. Har aldrig begripit hur de som sover nästan fram tills de ska jobba pallar!

Jag var även en sväng ner till havet men jösses vad det var vilt! Jag fick hålla mig stenhårt i stegen för att inte dras med ut och vågorna gjorde att jag blev garanterat både duschad och sköljd.

I dag sov jag längre än klockan… Plus att det blev en siesta i solen på em. Tror jag behövde det…

Simpasset bidrog säkert också. Jag kan verkligen bli jätte-sömnig efter det. 2000 m som kändes riktigt bra blev det i alla fall.

Havet var lugnare och precis lagom busigt i dag. Tror det är minst 20 grader i vattnet nu!

Jag hoppas jag är pigg(are) och på hugget tills i morgon för då blir det äventyr igen!

Kram från Ingmarie

 

Andra tider

För 20-30 år sedan, t.o.m 10 år sedan, så hade jag inga större problem med att springa ett längre pass dagen efter intervaller. För 30 år sedan kunde jag dessutom springa 3 (!) intervallpass/v och ett långpass på upp mot 3 timmar. Plus styrka, vattenlöpning och rörlighet.
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om det även fastän farten är betydligt långsammare.

Men så är det. Åldern gör oss varken snabbare eller starkare och utmaningen är väl helt enkelt att minska den nedåtgående spiralen så mycket som möjligt. Dvs (fortsätta) träna både kondition, styrka, balans och rörlighet.

Jag har varit löpare i över 40 år och är oerhört tacksam för att jag så att säga ”fått ut” något” av all min träning. Det finns ju faktiskt de som tränat och kämpat betydligt mer men ändå inte fått uppleva att vinna ett endaste lopp. Det jag fått uppleva tack vare löpningen är det få förunnat och jag vet att den kommer att ge mig ännu mer!

Men tillbaks till början. Eftersom det är betydligt tuffare och innebär mycket större skaderisk att springa längre pass dagen efter intervaller så undviker jag det men ibland ”måste” jag pga jobbet. Det schemat jag har nu har jag inte lagt själv för då hade jag absolut inte lagt fyra långa arbetspass efter varandra. Det är nämligen det jag har framför mig nu, minst 35 timmar på 4 dagar, och det var därför jag ville springa lite längre i dag trots gårdagen..

21 km är inte jätte-långt men det var fullt tillräckligt för mig i dag. Tog mig bort till Filborna och Bruces skog och det enda jag väl möjligtvis saknade där var lite backar. Området är väldigt vackert och jag såg allt från djungelskog, blomsterhav och öppna fält till modell-flygplan, islandshäst-banor och betande kossor.

När jag kom hem tog jag hojjen till havet för benen, och ffa fötterna, hade blivit riktigt sura om jag tvingat dem att springa uppför backen hem igen. Guppiga små vågor och dunderskönt vatten!

För att riktigt suga ut det sista ur benen var jag med på ett Crosstraining-pass nu i kväll och jag fick t o m Anders med mig! Det var ju liksom inte i går… Få se hur lång tid det tar tills det blir nästa gång. Jätteroligt och jättesvettigt var det i alla fall om du frågar mig!

Så även om jag är långsammare och äldre, 58 och ett halvt år minus 2 dagar om jag ska vara exakt, så tänker jag fortsätta träna och utmana mig ända tills det är dax för trä-fracken. Eller snarare urnan.

Hur tänker du om att bli äldre? Ta det lugnt eller köra på?

Kram från Ingmarie

Gäller att se fördelarna

Om man nu ändå ska jobba när solen skiner som bäst så är det en stor fördel att jobba en helg-kväll eftersom vi nu under sommaren inte börjar förrän kl 14. ”Kostnaden” är att vi inte får någon rast och att det blir ett pass extra för de totala timmarna måste ju trots allt jobbas.

Hur som helst så var jag fri som fågeln till kl 13.30 när jag cyklade till jobbet. Då hinner man ganska mycket.

Som t ex att sprada. Det är faktiskt en perfekt grej att göra innan man ska in i röran. Fantastiskt fin natur, frisk luft och ljuvligt vatten. När jag sprang nere på strandpromenaden kändes det som jag var i Santa Monica i Californien! Så himla häftigt! Visst har jag sagt att jag älskar att vi flyttat hit?

Det finns faktiskt fler fördelar med dessa fina soliga och varma dagar. Jag kan cykla i T-shirt både till och från jobbet och jag slipper frysa när jag är där.

Kram från Ingmarie

Helsingborg – Ängelholm

En ledig fredag med fint väder. Såklart jag ville vara ute och såklart jag ville springa lite längre. Jag visste dock inte varken var eller hur långt. Inte ens när jag stack ut. Tänkte att jag bestämmer efter hand och eftersom jag inte hade någon som helst tid att passa och ett sommarkort som gör att jag reser ”gratis” i hela Skåne så kände jag mig oerhört fri!

Började i Pålsjöskogen och tog mig upp mot Maria Park och sen till Laröd. Där har jag alltid tagit vänster ner mot havet men i dag valde jag höger in mot landet i stället.

Någonstans djupt in i hjärnan hade en liten idé och önskan om att korsa hela Kullahalvön fastnat och när det händer så sitter det fast hårdare än om jag använt Proxylim. Samtidigt visste jag att om jag väl tagit höger i Allerum så fanns det ingen återvändo och inte ens en buss.
Jag tog inte höger. Jag sprang faktiskt rakt fram. Av misstag. För jag ville ta höger. Jag ville prova springa hela vägen till Ångelholm. Både för att se hur det såg ut och för att testa hur mycket fötterna skulle protestera.

Så jag vände och svängde norrut.

Det var många väldigt långa rakor och mycket asfalt. Enda gruset, förutom i början, var en halv evighetslång raka utmed järnvägsspåret. I motvind…

Två gånger fick jag stanna för att fylla på vatten. Båda gångerna från snälla människor som var ute i sina trädgårdar. Man får inte vara blyg när man springer på ödsliga vägar och det samtidigt plötsligt blivit riktigt sommarvärme för en dag.

Förutom många raksträckor var det också många roliga skyltar, magiskt vackra ängar, oräkneliga kor och hästar, öde vägar, öde hus, pampiga gårdar och både racercyklister och långfärdscyklister men noll (!) andra löpare.

När jag korsade 112an mellan Tånga och Utvälinge hade fötterna protesterat av och till en bra stund men nu blev de jättearga på mig. Mitt vänsterben också. Men med ”bara” 7-8 km kvar ville jag verkligen inte stanna. Det hade förresten inte hjälpt för då hade jag fått vänta till kvällen när Anders hade kunnat hämta mig. Så jag gnetade på. Sprang fel en gång men sen såg jag den! Ängelholms tågstation!

Efter 34 km nådde jag mitt mål!

Fötterna och vänsterbenet var varken gladare eller surare och helt ärligt hade jag nog kunnat lite till om jag hade velat men jag var väldigt nöjd där. Jag hade hoppats att det skulle finnas en Pressbyrå eller liknande på stationen men det var lika öde som en nedlagd bensinmack. Det bra var dock att jag behövde bara vänta 15 minuter på tåget och ytterligare 30 minuter senare hade jag både kommit fram till Helsingborg, sterssköpt en macka och satt på bussen hem.

Men i stället för att chilla i lyan resten av dagen tog jag direkt hojen ner till havet. Det är ju nedförsbacke dit och efter att ha plaskat omkring en bra stund var jag som ny igen och uppförsbacken tillbaka kändes precis som vanligt.

En mycket bra fredag och jag tror jag somnar ovaggad.

Kram från Ingmarie

 

Bockstens trail med efterfest

Aldrig hade jag kunnat ana vilken heldag det skulle bli när klockan ringde kl 07 och det var kanske tur för då hade jag kanske blivit trött redan innan.

Vi hämtade upp Maria för att åka till Åkulla och Bocksten trailrun. Maria skulle springa 12 km, Anders 5 och jag 22. Det märkliga var att Maria startade först, en kvart senare Anders och ytterligare en kvart senare jag. Jag kan inte riktigt få ihop varför de valde den ordningen. Själv hade jag ju valt de längre sträckorna först. 44 km startade kl 08 så där var det ”rätt” tänkt.
Förutom lite kaotisk parkering så flöt det i alla fall på bra och jag kunde heja på båda när de sprang iväg.

Hela loppet var i princip fullt och i min klass tror jag taket var nått med 350 deltagare. Totalt var det ca 1000 deltagare och det är verkligen bra för ett traillopp ute på vischan.

Så här beskrivs 22 km banan;

Rundan följer delvis 12 km banan men gör en fantastiskt vacker 9 km extra loop längs ytterligare tre vackra sjöar och magisk natur. Ca. 500 hm slingrande tekniska stigar, offtrail, skogsbilvägar och grusväg väntar er som tar er an denna utmanande bana! 

Jag kan garantera att det stämde med råge. Uppförsbackarna tog aldrig slut, t o m upp till målet var det en, och nedförsbackarna var oftast väldigt branta och/eller innehöll rötter, stenar och slirig gegga. Vi tog oss genom träsk och djupa bäckar, över och under elstängsel, klättrade över hala stenar och snubblade på grästuvor. Hade det inte varit för att banan var extremt välmarkerad så hade jag inte ens sett vissa av ”stigarna”. (Läs Obanat med stort O.)

 

Men den här banan alltså. Den är så vacker att det nästan gör ont och att det var perfekt väder och trevliga människor att snacka med emellanåt gjorde ju inte det hela direkt sämre.

Jag tog det lugnt, hann ju t o m att ta en del bilder, för mina enda mål var att hålla mig på benen och att komma i mål vilket jag gjorde. En bra bit efter ungdomarna på toppen men däremot i toppen (faktiskt 1a)  bland damer i min ålder så jag är jättenöjd. Skorna är nog inte riktigt lika nöjda och kommer aldrig mer bli sig lika trots vattenslangen..

Alkoholfri såklart

Alla nöjda och glada och jag är tacksam över att de ville vänta på mig

Vi hittade en ljuvlig sjö att svalka oss i bara en kort bit från tävlingsområdet. Så himla underbart!

Via ett galleri jag ska ställa ut på så småningom och en dusch i Halmstad-lyan hamnade vi på mysiga Rotundan tillsammans med mamma och Ulf. Smörrebröden där är jättegoda!

Men dagen var inte slut där. När vi kommit hem och packat upp fixade vi lite picknick-mat och cyklade ner till stan för att kolla in HX-festivalen med allt från danskurser, tivoli och oräkneliga olika sorters mat till marknad, styrkeutmaningar och artister och allt var gratis (!) att uppleva. Helt otroligt mycket folk men det var lugnt och städat utan några incidenter. Jag älskade det! Helsingborg levererar om och om igen!

Bäst var ändå dessa. Galet bra!

Det blev verkligen en magisk kväll på en magisk plats och ett perfekt avslut på en magisk dag.

Kram från Ingmarie

 

Måndagslyx

En väldigt bra grej med helgjobb är att då har jag (oftast) måndagsledigt och det tycker jag är helt fantastiskt härligt!

Särskilt när det samtidigt blev finväder! Fick ihop 19 km på fm och även om det inte kändes jättelätt så var det en magiskt vacker runda på både kända och okända stigar och vägar inklusive en sprada.

Tandläkarbesöket gick bra men det kommer bli många fler ej lika ”trivsamma” besök där närmaste tiden.. Fötter och tänder är tydligen mina svaga länkar för det känns som det nästan alltid är något som krånglar på just de ställena. Men resten är hyfsat bra så jag ska inte gnälla. Det kunde ju vara betydligt värre!

Min gamla hoj har helt säckat ihop och eftersom jag är extremt beroende av en så fick det inhandlas en ny i dag. Inget märkvärdigt alls men i jämförelse med den andra så känns den som en megalyx-hoj! Den är ju t o m helt tyst! haha! Glömde dock ta bild på den men jag har redan invigt den genom att cykla hem den från Väla.

Har även varit en sväng på gymet och anmält mig till ett lopp flera dagar i förväg.

Kram från Ingmarie

En (rejäl) söndagsutflykt

Jag kände mig oerhört modig i dag. Dels för att jag bestämde att jag skulle springa längre än på hur länge som helst och dels för att jag skulle göra det med Anna som är både snabb, uthållig som få och ung!
Ja du fattar va? Många utmaningar i en.
Samtidigt vet jag att Anna har ett hjärta av guld och är otroligt anpassningsbar så jag fick bestämma farten. Även när den på slutet blev rejält mycket långsammare..

Vi började hemma hos oss, genom Pålsjöskogen och sen till Skåneleden som vi skulle följa hela vägen till Mölle.

Jag har gjort första biten till Domsten innan men sen var allt nytt och jösses alltså. Det är så vackert och varierande att det är obeskrivbart. I början är det en del skog som sen övergår till att man tar sig över ängar med enorma nyponbuskar, genom ursöta byar, på kritvita stränder, genom kohagar förbi både båthamnar och blomsterportaler. Och jodå, man kan springa lite fel trots att man har havet vid samma sida hela tiden… Pratar man för mycket och missar en liten skylt så är det lätt hänt och det blir lite extraspring för att komma rätt igen. Men vad gör väl det när man har det så här?

Vi hade perfekt väder och vinden i ryggen vilket jag är oerhört tacksam över för om vi hade haft motvind hela denna vägen hade jag nog kroknat betydligt tidigare. Eller rättare sagt mina fötter. När vi hade ca 5 km kvar var de inte glada men jag klarade det och det blev t o m en km längre än vi trodde!

Den sparadan var en av mina bästa ever!

Sen var vi ruskigt hungriga!
Målet var detta stället.

Jättemysigt och riktigt god mat! Väl värt ett besök! Men du behöver inte springa dit. Fredrik och Anders tog bilen dit efter att ha svettat sig trötta på andra sätt och helt klart är mat godare när man har tränat så det är ändå ett tips!

Det blev verkligen en söndag att minnas och bevara i hjärtat. Tack Anna för du ville dra runt på mig och tack Fredrik och Anders för ert ”efter-sällskap”.

Kram från Ingmarie