Sprada

Temperaturhöjning

Jag vet att det bara är högst tillfälligt men jag ääääälskar att det blivit riktig sommar. Förvisso kan jag inte njuta av det fullt ut för det är ju det där jobbet som tycker man ska vara där…

Men innan plikten är jag expert på att maxa njutnuingen.

Började med intervaller. 20 x 60-30 sek. Vet inte vad jag ska säga om dem för de var varken bra, dåliga, lätta eller hårda. Lite svenskt lagom helt enkelt.

Efteråt drog jag direkt till havet och jag är säker på att jag höjde vattentemperaturen med flera grader. Så otroligt skönt!

Kram från Ingmarie

 

Skrylle bakgård

Livet alltså. Ibland blir det inte alls som man tänkt sig men ändå blir det det fast på ett annat vis.
Vi skulle köra en favorit i repris från förra året och åka till Skrylle för att kuta Skrylle bakgård. Planen var att vara där till starten kl 9 men pga taskig sömn bestämde vi oss för att sova lite extra och därmed komma senare. Det spelade egentligen ingen roll för man kan starta när man vill men jag hade ju gärna velat få ihop ännu ett 30 km pass.
Så vad är en SkogsBakgård?
Så här beskriver fantastiska teamet Anna-karin och Per det:
Vi använder oss av den trevliga och omväxlande 3-kmslingan, men för dig som vill springa längre är det fritt fram att bygga på/välja med valfri distans.
Dock startar vi prick varje hel och halv timma. Första start kl 9.00. Vi tänker oss 10 starter, det betyder att sista starten går 13.30 – alltså 9.00, 9.30, 10.00, 10.30 osv.
Du har 30 minuter på dig att i valfritt tempo ta dig runt trekilometersspåret (alternativt längre), bara du är i mål innan nästa start. Enligt back-yardkonceptet alltså, fast kortare! Vi kör tio starter, så fixar du alla varv har du sprungit minst tre mil!
Nyhet denna gång! Vill du klara en ultra så är vi i Skrylle från kl 08.00 och stannar kvar 1 timma efteråt.
Det är ingen tävling, det är en utmaning! En uthållighetsutmaning. En lightversion av ”riktig” backyard. Alla är vinnare, kom som du är, spring som du vill, du lägger upp det som du önskar. Kör det antal varv du känner för. Det är ok att starta vid kl 10 eller kanske 11 – men då hinner du förstås inte alla tio varv. Det är ok att ta en längre paus, stå över en start, och dra igång igen. Det är såklart ok att nöja sig med ett fåtal starter.
Tanken är utmaning och att ha kul tillsammans!
Vi står för ät- och drickbar energipåfyllning under hela evenemanget och laddar upp med bars, godis, chips, dryck: salt och sött och hembakat.
Klockan 10 var vi i alla fall på startlinjen och redan efter ett par hundra meter kände jag att kroppen inte var med mig. Seg, trög, extra ont i fötterna och blytung kropp men ändå full av energi. Helskumt!
Men jag gnetade på. Efter fyra varv bytte jag skor helt enkelt för att de var egentligen redo för återvinning för längesedan men jag kände mig snål och tänkte att de funkar nog några mil till. De gör dock sällan det när ytter-sulan är så sliten att man nästan ser inner-sulan..
Om det var det, deras magiskt goda banankaka eller något av allt det andra smaskiga låter jag vara osagt men kroppen vaknade till liv åtminstone några hack.
Rundan är väldigt fin och jag kan nog säga att jag kan den ganska bra nu. haha
Efter femte varvet bestämde jag mig för att hur trögt det än var så skulle jag få ihop åtminstone 24 km så jag la till en km vid varje runda för att få ihop lite mer men jag fortsatte ta det lugnt.
Vi var över 85 st som sprang så det var alltid någon att haka på och småbabbla med om man har lust. Och ork…

Även Anders hade riggat med stol för han anade att han skulle behöva vänta på mig…

Efter sex varv hade jag 20 km. Det var då tankarna började snurra mer än vanligt. 25 km, 26 km, 28 km eller kanske rent av 30?
28 lät bra för då skulle det bli två stycken 4 km loopar till.

Men hur det än är så är 30 en jämnare siffra så när jag kutat sista 3 km så fortsatte jag ett varv till istället för att ”bara” ta en extra kilometer. Det är banne mig inte lätt för kroppen att ha en envis skalle.

Anders sprang fem varv precis som förra gången men detta året rev han av alla på en gång.


Så det blev en favorit i repris även om det inte blev som vi tänkt!
Badet tog vi dock på ett annat ställe. Anna-Karin tipsade oss om Billebjer och fastän det ligger långt bort i ingenstans så var det fullt av badande både två- och fyrbenta. Vi fattar absolut varför! Det är en pärla väl värt omvägen!

Tusen tack Team Per & Anna-Karin för ännu ett fantastiskt arrangemang av er! Ni är outstandning!

Kram från Ingmarie

Sista semesterdagen

13 semesterdagar går rasande fort och i morgon är de slut.
Jag hade gärna velat ha en vecka till men nu är det som det är och jag är jättenöjd med det jag fått uppleva och göra dessa dagar och jag avslutade verkligen allt på bästa sätt.

Den började med en tågförsening (suprise!) men när det väl rullade gick resan till Förslöv på ett tjillenix. Jag roade mig med att kolla två tjejer förvandla sina ansikten med 3867 lager smink men samtidigt så syntes det knappt att de gjort det. Ibland önskar jag att jag var lika proffsig på att fixa mig men sen kommer jag fram till att jag varken har tid, lust eller ens intresse av att försöka. Jag är mest glad om jag kommer ihåg att kamma mig!

Snälla Catrine kom och hämtade mig och tog mig till starten av vårt äventyr. (Dvs deras fina hem.)

Vi följde Skåneleden även denna gången men i dag hade vi tvärtemot mot förra lördagen medvind nästan hela tiden.
Första delen till Torekov är i princip helt platt med allt från mjuka stigar och fina grusvägar till steniga och knöliga stigar. Man tar sig förbi gulliga hus, miljoner (nåja) kossor), oräkneliga spång, grindar och stegar. Havet var så bedövande vackert att jag redan där började se fram emot dagens dopp.

Utmed leden finns flera ställen man kan fylla på vatten vilket jag tycker är toppenbra! Vårt andra var i Torekov och det var också då vi kom på att det var Torekov swimrun i dag. Några kilometer senare kom första (herr)laget och med facit i hand så var de överlägsna alla andra för vilken fart och vilken lucka de hade skapat sig!

Havet må ha varit hyfsat stilla men att simma nästan 5 km totalt hade jag tyckt det varit för svalt för mig.

Vi tuffade på och mötte både andra löpare och en massa vandrare. Det gör mig glad att så många är ute och rör på sig och upplever det vackra naturen ger! Innan Hovs Hallar börjar Backarna med stort B. Catrine som ju ska springa 100 miles (dvs 16 mil) på Kullamannen övade på att använda stavarna som kommer behövas. Hon kommer rocka för dels har hon redan gjort över 100 km på ett tufft lopp och dels har hon kutat bl.a denna delen massor av gånger och kan varenda krök.

Dagens mål var badstegen i Kattviks hamn. Eller egentligen var det ju själva badet. Efter 30 superfina km var det minst sagt ljuvligt!

 

Anders och Johan mötte upp även denna gång och vi satt kvar en bra stund och pratade vidare om allt och inget och bara njöt av allt.

Även om jag helst vill vara ledig så känner jag mig ändå hyfsat laddad för att börja jobba i morgon. Mest är jag ändå väldigt glad, nöjd och tacksam. Vore ju konstigt annars efter denna toppendag!

Kram från Ingmarie

Dagsutflykt

Man behöver inte åka långt för att uppleva det som att man är på en resa någon helt annanstans. Närutflykter är många gånger verkligen underskattat!

Vi for till Gantofta som ligger knappt 15 km söder om Helsingborg och Rååns dalgång. Det är en del av ett större område och man kan bygga ihop lite olika löp/vandrings-sträckor och även fortsätta på Skåneleden.

Där finns en runda som tar en förbi bl.a Raus kyrka ,  Görarps mölla, ängar, hagar, dalar, berg, spång, små vattenfall och naturligtvis Råån som finns vid ens sida hela tiden. Det är helt galet vackert och omöjligt att helt beskriva med ord och bilder.

Den ”längsta” rundan är ca 7 km men jag förlängde en bit på Skåneleden innan jag sprang tillbaka till Anders som hade traskat istället.

Så om du är i närheten missa inte att ta dig dit och upplev detta vackra!

Några stenkast bort ligger Rydebäcks brygga som på många sätt påminner om Åhus brygga. Vattnet var härligt men vågorna sög rejält så jag höll fast mig vid stegen för var inte alls sugen på att fara iväg.

Sen var vi tokhungriga och jag hoppades verkligen att Miss Sally skulle vara värt omvägen så jag inte skulle svälta ihjäl. Eller i alla fall bli ännu mer desperat.  Nu vet jag att det var det! Vilket jättemysigt och trevligt ställe!

Både Tomatsoppan och Tomatpajen was to die for! Vi brukar ofta välja olika rätter och dela på dem för att på så vis få extra mycket av allt! Smart va?

Precis jämte ligger Tomatens hus med butik & bageri. Ja de säljer mycket tomater men även andra grönsaker, blommor, kryddor, olika slags mattillbehör och massor av varianter på bullar och bröd. Vi köpte bl.a deras bovetebröd och mamma mia så gott! Vi har redan ätit upp halva limpan…

Vi köpte också en massa olika växter så nu har vår fina balkong som vi älskar att hänga på, särskilt jag, fått ännu ett lyft.

Faktum ärt att vi redan gjort om jättemycket sen vi flyttade in i maj. Bl.a har Anders helt nytt skrivbord och stol till sitt arbetsrum och jag har fått en arbetsbänk (läs hans begagnade skrivbord) till min ”ateljé”. Skoj!

För att riktigt suga musten ur benen så drog jag även iväg till onsdagens crosstraining-pass. Det var j-ä-t-t-e-j-o-b-b-i-g-t och j-ä-t-t-e-r-o-l-i-g-t!

Kram från Ingmarie

 

 

Märkliga saker

Jag körde ett av mina favvo-intervallpass i morse.
4 x 5+3+1 min kan låta enkelt men det suger rejält om man gör ”rätt”. Dvs springer fortare ju kortare intervallen är.

Men nu kommer vi till det märkliga men kanske du kan förklara.

Alla, dvs 100%, av 5-minutrarna gick snabbare än 3-minutarna. Ibland så mycket som med 5-10 sek/km. Min upplevelse var att jag sprang fortare och tog i mer men tydligen inte. Kan det blir så mycket fel på en Gps-klocka så många gånger?
1-minutarna var i alla fall snabbast så det verkar ändå stämma.
Mycket märkligt.

Trött blev jag i alla fall och spradan efter satt som en smäck för mina trötta ben.

Sen kommer vi till nästa märkliga sak.

Benen var verkligen slutkörda och jag kände mig en smula dränerad på energi när jag tog mig till gymet men tänkte att jag gör det jag pallar.
Lastar på och lastar på och lyfter hyfsat enkelt plötsligt flera kilo mer än min vikt!

Först en dryg timme senare känner jag mig nöjd och har då både kört igenom hela kroppen och gjort lite yoga-moves för att jobba med flexibiliteten. Det är minsann inte lätt att förstå sig på den där kroppen…

På vägen hem hämtade jag två paket med väldigt olika innehåll och jag är jätteglad över båda!

Kram från Ingmarie

Skåneleden och Flickorna

Nu vet jag både hur lång, kuperad och makalöst vacker Skåneleden mellan Utvälinge och Ransvik är och det är tack vare Catrine som tog mig med på detta löparäventyr.

Lugnt och fint tog vi oss fram på grusvägar, stigar, spång, ängar, ett kalkbrott ute i typ ingenstans, en cool hängbro och hagar där man fick passa vad man satte fötterna. I alla fall om man ville undvika att lyan skulle lukta ko/får-bajs för obestämt lång tid framöver.

Precis innan Arild fick vi zick-zacka mellan får och kossor. De brydde sig inte ett skvatt om oss men jag hade allt lite skrämselhicka när dessa låg precis vid grinden vi skulle ut genom men de var lika lugna som de var söta. Vet i sjuttsingen om de ens märkte att vi passerade.

Efter Arild söta lilla hamn och gulliga hus börjar b-a-c-k-a-r-n-a. De är branta både upp- och nedför så benen fick verkligen jobba men utsikten topparna gav var värt allt. Catrine är en sjukt duktig ultralöpare med tokstarka ben så jag fick kämpa på för att hänga med henne. Men hon är också en perfekt guide och utan både prestige och krav på fart. Hon liksom jag har bara längtan efter att få röra oss ute i naturen.

Vi var även förbi Kullamannens grav. Eller åtminstone legenden om den.

Sista biten ner till Ransvik var det mest nedförsbacke. Jag har aldrig varit där och det var minst sagt en positiv upplevelse! Supermysigt ställe där vi badade och fick sällskap av våra snälla män som hade med sig både mat och torra kläder.

30 km blev det och många höjdmeter. Så himla tacksam både över äventyret och sällskapet!

Min och Anders dag var dock inte slut där. Via en (gratis)dusch på campingen i Mölle så åkte vi till Flickorna Lundgren på Skäret  för att ffa fira Anders födelsedag som var för en vecka sedan men även för att få uppleva deras ”Lyktafton”. Har aldrig varit här heller och jösses så fint, mysigt och gulligt ställe!

Maten var absolut god och helt ok men jag tror det är för fikat och miljön man ska åka omvägen hit.

Jag kommer somna med ett leende på läpparna i kväll.

Kram från Ingmarie

Ven med extra allt

Så länge jag har vetat om att Ven finns har jag velat åka dit och när jag dessutom fick se att det finns en etapp av Skåneleden där så har längtan blivit ännu större. Lägg till att varenda kotte som varit där är lyriska över ön, reklamen och varenda bild man ser är som tagen ur en sagobok. Såklart jag hade skyhöga förväntningar när vi tog båten över från Landskrona.
Skulle de infrias eller skulle jag bli besviken?

Välkommen till Ven! Mitt ute i det blåa Öresund reser sig ön brant ur havet och bildar en grönskande platå med en vidunderlig utsikt mot de skånska och danska kusterna. En ö som är enkel att uppleva och lika enkel att förälska sig i.

Det går att åka från Helsingborg under en kort period på sommaren men vi missade sista dagen med fyra dagar. Med facit i hand så blev det väldigt bra men det visste vi inte då.

30 minuter tar färden och väl där var det plättlätt att hitta vart vi skulle.

Jag skulle springa hela Skåneleden och Anders skulle gå en del av den med ett första mål att kolla in Tycho Brahe-muséet som ligger nästan mitt på ön.
Skåneleden går på mestadels fina grusvägar och stigar men jag är förvånad över hur mycket asfalt det ändå var. Det går upp och ner, slingrar sig utmed havet, in i skogen, över ängar, förbi prunkande trädgårdar och genom små fiskebyar. Att säga att det var helt galet vackert räcker liksom inte. Det var magiskt fint och så oerhört fridfullt!  Det blev många fotostopp men även pauser för att mumsa på björnbär. Det fanns obegränsat av dem på hela ön!

Vid campingen kunde jag inte hålla mig längre.Havet kallade och jag lyssnade för hur skulle jag ha kunnat motstå detta?

Jag visste ju heller inte då att jag skulle komma dit en gång till när jag och Anders traskade dit efter fikapausen mitt på ön.  Det finns en hel del matställen men dels var där klent med vego-utbud och dels var det hutlöst dyrt. Vi köpte istället mega-goda brödbullar på bageriet och kaffe plus kaka på Tycho Brahe caféet eftersom Anders redan var där. Helt perfekt!

13 km löpning blev det för mig innan vi traskade vidare tillsammans. Märkligt nog såg jag inte en enda till som sprang. Däremot oräkneliga som cyklade. Kanske var det för att jag var så unik som så många verkade komma ihåg mig på båten hem för det blev väldigt många som sa de sett mig springa förbi på lätta ben. (Något jag tolkar som att de behöver synundersökas för några lätta ben hade jag då inte! haha)

Vi tog oss ner till campingen igen men i stället för att bada där en gång till så gick vi vidare till hamnen för ett dopp. Ljuvligt!

Vi hade verkligen en perfekt dag på ön och på hemvägen förvandlades ljuset så allt på något vis blev inbäddat i ett dis och om möjligt ännu vackrare. Så ja, Ven levde verkligen, verkligen upp till mina förväntningar. jag skulle dock inte vilja bo där men det är en annan sak.

Så var det det där med Landskrona. Om vi inte hade åkt därifrån så hade vi nämligen missat den fina Citadellen som vi spontanbesökte och som mer än väl är värt ett besök!

Från början av 1700-talet användes fästningen som fängelse och 1827 blev det fängelse för livstidsdömda. Under 1900-talet fungerade Citadellet som tvångsarbetsanstalt för kvinnor. Citadellet är Nordens bäst bevarade slott från 1500-talet och är Sveriges enda bevarade jordfallsfästning.

Citadellområdet är idag en härlig, grön plats som inbjuder till umgänge. Här finns en stor lekplats, café, konstnärer och butik med antikviteter.

Nu är både hjärtat, själen och huvudet fullt av fantastiska och härliga intryck som skapat fina, fina minnen.

Alltså jag älskar semester och jag älskar Skåne!

Kram från Ingmarie

Bästa sättet

Förutom att jag inte är så förtjust i att gå upp tidigt så finns det andra anledningar till att jag väljer att jobba (nästan) enbart kvällspass.

Jag kan alltid yoga/meditera en stund på morgonen och äta frukost i lugn och ro.
Jag hinner också alltid träna innan benen blir blytunga av att ha traskat på betong och jag hinner njuta av både dagsljus och frisk luft oavsett årstid. Sen får jag ju lite extra ob-tillägg också fast det i ärlighetens namn mest är ett hån.

Det bästa sättet (för mig) att bli redo för ett jobbpass är utan tvekan att sprada. Då får jag liksom det bästa av det bästa!

Vilka tider jobbar du helst när du får välja?

Kram från Ingmarie

Ännu en helg är över

Det är högst oklart hur det hände men när jag frågade Anders om han ville med på intervaller i går så svarade han ja.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det går alldeles utmärkt även om man inte har varken samma fart eller gör lika många. Varje set var 2 min bort och 3 x 30 sek tillbaka. Tanken är att man ska komma tillbaka till startpunkten på de där 3 x 30 men det är lättare sagt än gjort för en som har max 3 växlar. Jag körde 8 set och Anders 6 och vi hade det galet skoj samtidigt som vi kämpade på riktigt bra.

Mina ben var spagetti efter de avslutande utfallsstegen och grodhoppen och jag tror banne mig jag höjde vattentemperaturen flera grader.

I dag kämpar jag (märkligt nog) varken med träningsvärk eller stela ben men däremot med nattjobbs-baksmälla. Jag ogillar verkligen den känslan. Seg i kroppen och i huvudet, jag vet inte om jag är hungrig eller vill spy, om jag ska andas eller inte, stå, sitta eller ligga. Nu har jag ju varit i den här statusen oräkneliga gånger förr och vet att det inte hjälper att vara passiv och inaktiv. Vara ute, träna, skapa och hålla igång är utan tvekan bästa sättet att komma in i en något sånär normal rytm igen. Allt är dock helt kravlöst och lågintensivt.

Löptur i ömsom regn och sol med en luft som luktade så gott att jag nästan luktade ihjäl mig!

En sväng på gymet samtidigt som jag med emellanåt kollade hur det gick för Truls på OS. Vilken kille alltså!

Sen ner till havet medan regnet strilade och jag inte såg mer än en meter framför mig men jag skulle ju ändå bli ännu våtare så det spelade ju absolut ingen roll. Vattnet var ljummet och jag var helt ensam där. Märkligt…

Avslutar dagen med att kolla på Sarah och de andra superatleterna och förhoppningsvis somnar jag ovaggad i kväll så jag pallar den sista veckan innan 13 dagars semester.

Kram från Ingmarie

Inget blev som planerat

Kroppen alltså. Kommer jag någonsin att begripa mig på den?

Efter två, för mig, tuffa dagar med långpass, dubbla tuffa styrkepass och ett simpass så tänkte jag ta det riktigt lugnt på löpturen i dag. Dessutom har jag haft en konstig känsla i min vänsterfot från i tisdags då jag t o m hastigt fick stanna en stund för att det gjorde riktigt ont. Så där som om den liksom låst sig. Tack och lov gick det över men sen har jag känt det av och till hela tiden.

Sprang i väg och kände av foten de första 4-5 stegen sen var det helt borta. Benen var trötta och jag flåsade ovanligt mycket i första uppförsbacken. Tänkte att det här kan bli ett ytterst segt lugnt pass..

Men så hände något och fråga mig inte vad.

Efter ganska exakt 15 minuter så tyckte hjärnan att lite tröskelträning nog vore skoj! Bara 15-20 minuter för att väcka kroppen. JA sa benen och sen bar det av. 15 minuter blev 20 blev 25 blev 30 och det kändes bra precis hela tiden!
Jag var inte egentligen inte riktigt trött förrän jag kom hem och då är det ju helt ok! Helt ofattbart!

Sen var tanken att simma lite i havet men även om vågorna inte var jättecrazy så kände jag att det var lite to much for me just i dag och utan sällskap. Fint var det i alla fall och att sprada funkade såklart finfint!

Det blev poolrun i stället och det var inte så illa det heller för jag hade minsann hela bassängen för mig själv! Nu kan jag ju i och för sig bara använda en bana men ändå. Känslan av att vara helt ensam är jättehärlig!

Kram från Ingmarie