Tips

Hammer trail 2025

Jag förstår att Hammer trail kallas för Danmarks hårdaste traillopp.
Mamma Mia. Det var mer än en gång jag undrade om benen skulle vika sig eller om jag ens skulle överleva eller trilla ner för något stup och bli upplockad i olika delar. Nej jag skojar inte.

Vi var i perfekt tid till loppet och behövde bara gå en kort promenad till startområdet. Det blåste rejält och jag frös så jag skakade. Därav både jacka, vantar och pannband…

Men du vet hur det är. Det tog typ 20 minuter sen var värmen tillbaka i kroppen och allt det där extra åkte av. Resten av tiden var det faktiskt perfekt temperatur och jag tackar vädergudarna för att det inte hade regnat för då hade jag garanterat inte kunnat hålla mig på benen.
Tydligen är banan aldrig samma från år till år vilket gör att det aldrig går att jämföra men själva sträckorna är desamma på våren. (På vinter-upplagan är de något kortare.)  Det finns massor av olika klasser att välja mellan och jag hade som sagt var valt ”mellan-distansen” 25 km och Anders 8 km. Längsta är 50 miles och även om jag vet att man aldrig ska säga aldrig så kan jag nog säga det om att försöka ta sig an den banan. Inte ens 50 km är jag sugen på.

25 an är ett 17 km varv + den där 8an som även går upp på Hammeren Fyr. För mig var det dock inte varken vägen dit upp eller något annat upp heller som var det jobbigaste. Det fanns betydligt värre utmaningar…

Men jag tar det från början.  Starten gick i exakt tid och vi var många som valt just 25an. Som alltid känner jag mig som en fjant bland alla andra coola ”riktiga” traillöpare med dubbade skor och tonade glasögon.

Som planerat tog jag det lugnt från början men första halvtimmen var ändå slitig för jag tyckte det var jobbigt att andas. Kändes som jag hade damm i lungorna och det hade jag kanske för dammet yrde verkligen!
Gillar man inte backar så är detta lopp inget att ens fundera på för de kommer i princip direkt, de är många och ibland sjukt branta både upp och ner. Dessutom är det ett gäng trappor inlagda. Men belöningen i form av utsikter som aldrig kan beskrivas gör att man glömmer mjölksyran fortare än kvickt.

De första 17 km är utan tvekan de finaste. Jag var helt lyrisk och var utan tvekan den som ropade wow, OOOH och kolla så fint  flest gånger och när vi sprang genom ramslöks-ängarna höll jag på att andas ihjäl mig för åh vad det luktar gott! Vi sprang över ängar bland kossorna (tack och lov var de totalt ointresserade av oss), förbi små byar, uppför på stigar, nedför på stigar, över/under stockar, uppför branter, nedför branter, genom stenbrott, utmed havet, förbi gigantiska klippblock och genom vitsippehav och grönskande bokskog. Vi var även upp och igenom Hammershus slottsruin! Vilken tur vi inte betalade snordyr parkeringsavgift i går för att kolla på det på avstånd. haha

Den första rejäla utmaningen för mig var någonstans efter Vang när vi skulle rakt ner, ja rakt ner, till havet. Stigen var förvisso torr men det var full av rullgrus och rötter och lider man som jag dessutom av svindel så blir det inte direkt enklare…
Jag är tacksam de som var bakom inte hade bråttom utan tvärtom sträckte ut både en och två hjälpande händer. Det var lika brant uppför och även om det är fysiskt jobbigare så är jag säker på att pulsen var lägre än nedför. Så mesig är jag.

Efter 17 km fortsätter man på den där 8an och helt ärligt hade jag kunnat vara utan den för det var på tok för mycket bröte för min del och ffa var biten på klipporna en mardröm. Här var jag verkligen verkligen utanför min bekvämlighets-zon och det är nog mest ett under att jag inte stöp eller fastnade någonstans.

Vägen upp till fyren var egentligen inga större problem förutom att jag höll på att stupa då foten fastnade i ett snår.

Jag hade hoppats på lite löpvänliga stigar efter de där vidriga klipporna men tji fick jag. Det var upp och ner och kringelikrok i princip hela tiden och för att inte snubbla höll jag blicken nedåt och höll på att springa på en stor get som plötsligt dök upp!
De där sista 8 km var bland de långsammaste jag tagit mig igenom någonsin just för att det inte gick att kuta och helt ärligt blir jag lite less när det är så.

Men jag tog mig i mål utan nästan en skråma och jag är både supernöjd, jätteglad och obeskrivbart tacksam! Undrar dock om strumporna någonsin kommer att bli vita igen…

Anders som ju känner mig ganska bra trodde nästan inte jag skulle ta mig runt de där sista 8 just pga allt bröte så jag är extra nöjd över att det dessutom gick snabbare än jag hade trott. Är sjukt glad att jag gnetat både backar och benträning på gymet för det hjälpte säkerligen! Anders är en gammal orienterare så han klarade av brötet finfint. Värre med backarna…

Kön till maten efteråt var evighetslång men det var det värt!

På hemvägen stannade vi i Hasle för jag hade en liten önskan kvar…

Nu är vi tillbaka i vår lilla stuga och chillar för fullt.

När jag var på väg ner för de där branterna så svor jag på att aldrig göra detta lopp igen men nu så här efteråt så har jag ändrat mig men nästa gång kommer jag troligtvis att nöja mig med den fina delen och ”bara” kuta 17 km. Men som sagt var, man ska ju aldrig säga aldrig!

Tack Hammer trail för en magiskt äventyrlig och fin dag!

Kram från Ingmarie

Pb och finbesök

Att jag skulle sätta nytt Pb i marklyft har jag nog aldrig tvivlat på men att det skulle ske just i dag trodde jag dock inte.

Om det var de ändrade planerna eller om det hade skett oavsett kommer jag aldrig att få veta och det spelar ju heller ingen roll.
Planen var intervaller på förmiddagen, styrka på kvällen och dessemellan finbesök.

Intervaller blev det som planerat. 20 x 60-30 sekunder. Blev trött men hade ändå power i benen och mycket energi. Härlig känsla!

Sen blev det lite grus i planerings-hjulet men det var inte så stora stenar än att det gick att omplanera.

Anna och Fredrik skulle cykla till oss men så hände det ena och det andra (du kan läsa på Anna´s sida om allt från avbruten cykling till teknikstrul och felcykling) så då allt blev försenat hade jag plötsligt en massa tid över. Det var då jag tog det blixtsnabba beslutet att dra till gymet direkt.

Började som vanligt med lite lättare vikter på marklyftet. Tyckte det kändes ganska tungt men fortsatte samtidigt som jag gick ner i reps och lastade på. Plötsligt var jag på mitt gamla Pb och det kändes så bra att jag la på ett kilo till.
Det blev ett nytt Pb!

14 kilo mer än min vikt och jag tror jag skulle ha klarat lite till faktiskt men man ska sluta när man är på topp, eller hur?

Såklart ingen revolutionerande varken grej eller vikt för många men för mig är det stort så HURRA!

Sen kom de äntligen. Anna & Fredrik. Älskar att hänga med dem och vi hann med både mat på ett av mina favvoställen Linneaträdgården, fika hos oss och ett ljuvligt dopp i havet. Det sistnämnda var det mycket märkligt bara jag som ville njuta av…

Kram från Ingmarie

Snart dax för nästa skojighet

Om en dryg vecka så hoppas jag vara på Bornholm och stå på startlinjen till ”Ett av Danmarks tuffaste trail-lopp”. Man kan välja mellan 8, 17, 25, 50 km + 50 miles. Jag valde svenskt lagom 25 km. Det kommer garanterat att räcka både för att uppleva och för att få trötta ben. Väldigt mycket upp och ner (om jag fattat det rätt så är det ca 1000 höjdmeter) och en massa bröte så det kommer bli en del timmar där ute. Jag längtar och vädret verkar bli perfekt!

Så idag gjorde jag ett sista lite längre och ffa backigare pass. 18 km inklusive 20 (!) gånger upp och ner för ”Kinesiska muren backen”. Varje varv är ca 600 m och 45 höjdmeter.

Jag kände mig hyfsat stark hela tiden men det är klart att benen blev trötta. jag kommer dock inte köra några galna crosstraining-pass dagen innan som i går så jag har förhoppning om att de kommer vara jättepigga. Haha!
Det enda som egentligen oroar mig är att jag har en ”inåtvänd” blodblåsa under en av mina tår som är ur led (kom på ÖST) och den stör en del. Men det är inget farligt så jag får bara hoppas den hinner bli mindre till den 3/5!

Badet satt fint efteråt kan jag berätta! Nästan 10 grader i vattnet så nu är det vårbad!

Hot Yogan var en perfekt avslutning på denna dag. 75 minuter svettfest! Visst har jag sagt att jag älskar detta ställe och att bo här?

Kram från Ingmarie

 

Stan här

Jag är inte särskilt mycket för att ”gå på stan” om man tänker på det som = shoppa. Däremot gillar jag att gå omkring och kolla på byggnader, utsikter, statyer, konstverk och uppleva folkvimmel.
Tyvärr har ju många städer i Sverige helt dött men Helsingborg är inte en av dem. Jag älskar det här att oavsett när jag är i centrum så är det aktiviteter av något slag. Finast utsikt utomhus har man nog från Kärnan och vill man ha lite extra träning så kan man utmana terass-trapporna tills benen inte vill längre.

Den ”riktiga” träningen gjorde jag dock på annat vis.
Simning 2100 m i egen bana och med bra känsla. hade dessutom gott om tid för att såsa efteråt (i bastun) så dubbelt härligt!

Plus ett dubbelpass med crosstraining och core. Gött!

Kram från Ingmarie

Återhämtning (?)

Att gå/springa omkring på betonggolv 8+ timmar med bara kort matpaus och ett ynka toabesök är antagligen inte den bästa återhämtningsmetoden efter ett lopp. ( I alla fall inget jag rekommenderar.) Det jag gjorde innan däremot, det var fin-fint.

Promenad i grönskan, särskilt nu, är garanterat bra för alla oavsett och jag säger det igen, kan någon bromsa tiden nu?

Lägg till ett varmt yogapass så var både kropp och knopp nöjda.

Är verkligen glad att jag har detta ställe så nära. Massor av bra klasser, events och kurser.

Där inne drog jag detta kortet. Tror det var det sista tecknet jag behövde.. Fortsättning följer!

Kram från Ingmarie

Österlen trail 10 år och Friden

Österlen trail är utan tvekan ett av vårt lands vackraste lopp och ett av mina favvolopp alla kategorier. I år firade de 10 år och jag hoppas det blir minst lika många till. 🙏🏻

Förra gången jag kutade det var för två sen då jag valde att springa 60 km.

Detta året nöjde jag mig med 22 km. Om jag inte minns helt fel har jag gjort det minst två gånger innan varav ett som springande reporter för RW..
😅
Det finns även 14 och 6 km som man kan kuta i morgon så det är verkligen ett evenemang för alla!

22 km är helt klart kortare än 60 men det betyder inte att det är en easy walk in the park. Backarna är både sega och branta, ”staket-stegarna”, spången, naturhindren, stockarna och de supersmala stigarna som inte tillåter ens en bergsget att springa om är många och avlöser varandra hela tiden.

Innan start. Fullt i princip alla klasser.

Trapporna innan mål är  vida beryktade och inte att leka med men just i dag gick de konstigt nog riktigt lätt.

Mest är det ändå så bedårande vackert att jag nästan tappar andan vilket ju är mindre bra när man samtidigt ska kuta.🤪

Banan är välmarkerad och går genom skog, över ängar, på grusvägar och som sagt var upp och ner. Upp går ju an men för en som lider av svindel är en del av nedförsbackarna en rejäl utmaning! 😱 Men jag höll mig på benen, tog det lugnt och njöt precis hela vägen.😍

16 minuter långsammare än för 8 år sedan men en 3e plats i min åldersgrupp. Det är jag jättenöjd med! Älskar den fina medaljen som dessutom luktar underbart av tjära!

Hängde kvar en stund innan vi for mot havet. Jag badar ju mer än gärna men just i dag var det lite extra nödvändigt inför finalen på denna mini-resa.

Några kilometer utanför Kivik ligger Friden – vid vägs ände.. Jag hade aldrig hittat det utan vår vän Helens tipsande för det ligger verkligen vid vägs ände! Så mysigt! Extra härligt att få uppleva detta med våra fina vänner!

Deras grej är pizzor men inte vilka som helst. Här snackar vi hantverk med extra allt och t o m jag som inte är någon särskilt stor pizza-fan dog njutar-döden flera gånger om!

Nu är vi hemma och jag säger tack alla och allt för i dag!

Kram från Ingmarie

En fredag med allt möjligt härligt

Yin Yoga med singing bowls. Ja du hör ju redan på namnet att det måste vara något speciellt och det var det! Min själ svävade helt iväg. Underbart!

Tror det blev extra härligt eftersom jag kom dit direkt efter att ha simmat 2000 m. Då passar det liksom perfekt med värme och lugn.

Lunchen åt vi på Sveriges kanske mest gömda pärla. Borgeby stenugnsbageri & café
ligger nämligen väl gömt i ett megatrist industriområde. Det var rena turen att vi hittade det en gång för längesedan när vi var i krokarna. Jättemysigt och jättegott och så fantastiskt att kunna sitta ute i deras träödgård i solen.

Lite mer österut ligger Ale stenar. Vi har varit där en gång förut, jag springandes och Anders körandes för att plocka upp mig när jag var klar, och den gången var vi verkligen inte ensamma. Ale stenar måste vara ett av Sveriges mest besökta platser men i dag var vi där helt ensamma! Vilken magi!

Nu är vi dock här. I gulliga Simrishamn. Där vi snabbt konstaterade att husen inte är gjorda för anders.

I morgon åker vi till Christinehof slott där jag ska få (hoppas jag) njuta av 22 km i vacker natur. Ser verkligen fram emot det!

Kram från Ingmarie

En sån där dag

Intressant det där hur man vissa dagar hastar runt och jagar klockan men ändå inte får någonting gjort medan man på andra tar det hur lugnt som helst och hinner massor.

Som i dag.

Började med ett gäng intervaller här hemma. 12 x 2 min för att vara mer exakt. De var väl varken bra eller dåliga utan verkligen svenskt lagom och mittemellan.

Hann fint med både buss och tåget norrut till Halmstad för att bli upphämtad av Anders som hängt där några dagar. Innan (sen) lunch var vi inom Galleri 70 för att hänga upp lite nya tavlor. Nästa fredag, dvs långfredagen, kommer jag vara där mellan kl 12-16 så har du vägarna förbi blir jag jätteglad om du kommer inom och säger hej!

Sen var det den där maten…
Café Lugnet ligger några stenkast från vår mini-lya  och har hittills bara haft öppet på somrarna. Jag har dock lyckats missa det men från mars har de öppet (förhoppningsvis) året runt och alltså, vilket ställe! Supermysigt och galet god mat!

Nästa stopp var Sats där jag och fina Thea hade vårt andra yoga-event. Att göra en sån här grej tillsammans med en annan är verkligen både roligt och härligt!

Innan hemfärd fanns det bara en sak som saknades för att dagen skulle bli perfekt. Och ja, det var lika underbart som jag hoppats.

I morgon blir det en ny resa men åt motsatt håll.

Kram från Ingmarie

Måndags-maxning

Ledig måndag är verkligen guld. Det blir liksom en extra bra start på veckan så hur det än blir de andra dagarna så ser jag till att få en bra början. Jag ser i och för sig till att alltid ha något att se fram emot oavsett vad dagen heter. Det kan vara små grejer som köpe-kaffe, ett roligt tränings-pass, äta ute, se en film/serie, träffa en vän, bada eller ta en tupplur.

I dag blev det en massa av de där guldkornen.

Först löpning i skogen. Bara en kort tur på 45 minuter men jösses vad det är fint nu!

Sen simning i egen bana. Ljuvligt! 1700 m med bra feeeling.

Vidare på lunch på favvostället med världens bästa sambo. Vi tokgillar verkligen Linneaträdgården. Mysigt, trevligt och alltid god mat!

The Grand finale var som vanligt dubbel-passen.

Det var också det näst sista på detta Prf Strength-blocket och eftersom jag kommer missa det sista (buhuuuu) så passade jag på att sätta Pb i bänkpress vilkert inte var så svårt med tanke på att utgångsläget var minst sagt klent. Bänkpress är verkligen inte min gren men jag måste säga att efter dessa veckor tycker jag det är riktigt skoj! Men visst, om jag måste välja så väljer jag sumo marklyft/marklyft alla veckans dagar.

HIIT-passet var ett av de roligaste jag kört och absolut ett av de jobbigaste.

Har du någon favvo-dag?

Kram från Ingmarie

Inte alltid skorna hjälper

Som du vet så älskar jag alla Newton-skor men det finns några som är lite mer favvisar än de andra och som har en delad första plats.
De delar för alla har liksom lite olika användningsområde. Ja du vet, sistans, fart och klafs-trail.

Momentum är en sko som är ganska ny på deras marknad och redan första gången jag satte dem på mina fötter kände jag att de var något extra speciellt. Som att ha en socka på fötterna som studsar fram!
Ändå har jag mest haft dem på gymet. Tills i går och himmel alltså! Underbara! Lägg till alla fina blommor och lite sol så var lyckan fullkomlig! Dessutom blev det ett ovanloigt lugnt lördags-pass på tokhuset. (Dvs jobbet…)

I dag var det inte riktigt lika lätt trots de verkliga snabbskorna. Mjölksyran kom redan på uppvärmningen men eftersom jag inte var varken skadad eller kände mig sjuk så hade jag två val.
Strunta i det eller ändå köra och se det som ett skallbens-pass.

Jag valde det senare alternativet. Det var fruktansvärt segt, tungt och mjölksyrefullt från början till slut men jag drog ner på farten, kämpade på och gjorde t o m 8 istället för 6stycken  5-minutare! Men sen dog jag nästan och nedjoggen var nog den långsammaste detta seklet.

Så där är det ju ibland och den typen av trötthet kan man dock oftast bota.

T ex med smarrig mat på Linneaträdgården. Vi har hittills aldrig blivit besvikna när vi varit där.

Ett härligt dopp i havet gör alltid underverk!

Ledig söndag betyder också chans att vara med på Kundalini-yogan så den möjligheten tog jag!

Kram från Ingmarie