Yoga

Kontraster

Jag gillar kontraster. För mig är det på något vis det som gör allt så levande och dynamiskt. Och utan en motsats kan inget finnas oavsett vad det är. Ljus-mörker. Sommar-vinter.Glädje-sorg. Värme-kyla. Sjuk-frisk. Lugnt-intensivt. Kärlek-hat. Trött-pigg. Eftertänksam-spontan. Lång-kort. Ja du fattar.

Det som är s.a.s ”mindre roligt” är förstås också mindre önskvärt men när det kärvar på ett eller annat vis brukar jag tänka på just det där att motsatsen måste finnas. Annars kan jag inte heller uppleva det som är riktigt bra och positivt. Jag brukar också påminna mig om att inget vara för evigt. Inte ens eländet.?

Dagarna verkar rusa fram i mitt liv just nu och jag tycker nästan det precis varit fredag och nu är det fredag igen. Och även om jag gillar alla veckans dagar så känner jag att det går lite för fort för att jag ska må väl. Därför är fredagar en särskild mysdag helt utan stress. Jag halvdagsjobbar och gör sen aktiviteter som coolar ner mig. I alla fall skallen. Simma kan verkligen vara galet jobbigt. Helt ärligt tror jag inte ens de hårdaste löpintervallerna kan ge mig lika hög puls som simintervaller. När jag når kanten har mjölksyran spritt sig ut i varendaste liten cell som finns i min kropp och det finns verkligen ingen kraft kvar. Men jag återhämtar mig hyfsat snabbt i alla fall. Och jag glömmer den där nära-döden-upplevelsen fort som fasen.?

Simning är dock inte så svettigt i den vanliga bemärkelsen. Det sköljs liksom bort. Men man förlorar mycket vätska så det gäller att fylla på! Svettigt så det märks är dock Hot vinyasa yogan.Love it! Särskilt när bästa Sami har det. Efteråt är jag lugn och långsam som en koalabjörn. Inte ens isgatorna stör mig.


Kontraster är häftigt och nödvändigt. Så känn gärna efter vad du behöver mer, eller mindre, av för att skapa jämvikt och balans i ditt liv.

Kom ihåg att även den mörkaste himlen har sina hål dit ljuset letar sig fram.


Kram från Ingmarie

Vitsvett

Tydligen var det 111 år sedan det kom så här mycket snö i 08a land. Inte konstigt det blev lite rörigt. Man måste ju faktiskt komma ihåg att vi är många som bor här, många som jobbar här, många som ska ta sig fram och att ytorna är extremt begränsade. Men vi kämpar på.?

Snö må vara kallt som attan men om man jobbar i eller med den kan man få upp både kroppsvärme och puls rejält.

Mina skogsvägar var fortfarande väldigt oplogade i morse och därför lika jobbiga, och svettproducerande, att springa på som i går. Särskilt uppför. Och särskilt när jag hade sällskap av en 20 år yngre (manlig) gasell. Men det är bara att gilla läget och anpassa sig. En av fördelarna med att plöja fram i djupsnö är att när man kommer ut på en cykelbana så känns det som rena autostradan trots att den inte ens är ordentligt plogad. Lättlurad och lättroad man är…?

Och en annan fin sak med snö är att även om man inte är en löpare så lär en hel del folk få träning vare sig de vill eller ej. I alla fall om de behöver sin bil.?


De ”vanliga” vägarna är nog egentligen värst. Cykla kan man glömma om man inte har superdubbar och/eller är en kamikazepilot.Slir är bara förnamnet oavsett hur man försöker ta sig fram. Inne i stan är allt dessutom blandat med små käcka issjöar.


Men snö är också vackert när det ligger orört och lyser onekligen upp novembermörkret. En kort, men underbar, stund visade sig även solen! Då blir (nästan) allt vackert. 


Jag är alltid tacksam över att jag inte bor mitt inne i stan, min skogssjäl hade ruttnat inom ett dygn, och just nu är jag extra glad över att slippa gråslabbet där. Men det finns guldkorn som gör att jag ändå utsätter mig för kaoset på min lediga tid. Då är det typ superbäst. Som t ex ett Yin yoga 

pass med bästa Jenny. Finns nog ingen kropp och själ som inte blir lugn och lycklig av en sån stund.


Kram från Ingmarie

När man tror fel

Jag är en obotlig optimist. Så där så jag mest blir förvånad när jag inte vinner på Trisslotten. Ändå kan jag vissa gånger liksom mentalt förbereda mig på att något kommer bli kasst men att jag ändå gör det och då gör det bästa av situationen.

Som i dag. Två gånger.

Första gången var i förmiddags. Eriksdalsbadet har från i dag och nästan en vecka framåt SM-tävlingar vilket i praktiken betyder knökmycket folk överallt samtidigt som vi vanliga dödliga får färre banor att simma i.  Det är i ärlighetens namn inte roligt någonstans men jag åkte dit och tänkte att det får bli som det blir. Några simtag borde ju t.o.m en sån som jag, d.v.s inteenavdesnabbaste, få till. När jag gick igenom horden av tävlingssimmare hade jag gaskat upp mig rejält. Du vet så där så de små hornen växer ut lite och jag ansträngde mig hårt för att få axlarna att se bredare ut. Vilket såklart var helt meningslöst. För det krävs axelvaddar och det funkar si så där tillsammans med baddräkt. ? Så gissa hur förvånad jag blev när det visade sig vara riktigt gott om plats. Vi var max fem simmare samtidigt på ”min” bana och alla var snälla, samarbetsvilliga och hjälpsamma. Sånt gör mig jätteglad! Dessutom gick passet väldans bra.?


Andra gången var senare på dagen. Min fredags-favvoinstruktör, Sami,  hade skaffat vikarie till Hot vinyasa-passet och jag hade inga större förväntningar. Sami är ändå Sami och snudd på oersättlig.Han är helt enkelt ”fredagsmyset in person”.

Men det blev ett ruskigt bra vikarie-pass! En timme kan verkligen försvinna rasande fort när man hamnar i ett flow. Och man kan svettas många liter utan att märka det förrän efteråt när stora törsten sätter in.


Om det var för att mina förväntningar var typ noll, eller om det hade blivit så här bra oavsett, lär jag aldrig få veta. Och det spelar ju heller ingen roll för det viktigaste är ju att det blev en topp-fredag.

Hoppas du också haft en fin fredag!

Kram från Ingmarie.

Dubbelkasst

Alla träningspass är inte lattjolajbans. En del är faktiskt så tråkiga att man snudd på dör tråkdöden innan man ens har börjat. Löppasset i morse var ett sådant. Kallt, mörkt, segt och där varje steg kändes som jag hade gyttja upp till armhålorna. Helt tvärtemot i går. Märkligt det där…

I kväll lyckades jag komma med på ett Yin yoga-pass som jag aldrig kört förut.(Ny lärare och annat center mot där jag bruka hänga.) Det var så uselt att jag nästan blev full av skratt. Då är det väldigt dåligt.?

Men men. Jag tänker att jag lär mig säkert något av detta  också. Om inte annat övas tålamodet.

Tuben har i alla fall funkat finfint och jag har inte dött frysdöden trots isregn! Sånt ska minsann inte föraktas.


Kram från Ingmarie.

En typiskt bra fredag

En sån då jag:

* Avslutat ett stort jobbprojekt, klickat på ”send” samtidigt som jag tänkte ”phju-jag hann!”

* Kört två timmar helt olika yogapass på raken med två olika instruktörer som båda är top of the top. Dessutom mitt på dagen. På samma gym. De har verkligen fattat hur man planerar.


* Lyckats frakta hem två stora, blytunga kartonger + matkasse på hojen utan att varken välta eller dö krampdöden. Jag fick nämligen gå jämte och hålla stenhårt i den ena kartongen med ena armen och i styret, som hela tiden drog åt höger, med den andra. Så blir det när man är lat. Orkade nämligen inte cykla till postombudet  en gång till…

* Läst ut en hel tidning.

* Lyssnat på tystnaden.

* Haft en hel simbana helt för mig själv hela passet. Trodde inte ens det var möjligt.


Hur har din fredag varit?

Kram från Ingmarie.

(Övermycket) jobb-hjälp

Så mycket som jag jobbar nu minns jag inte när jag gjorde senast. Det är ganska säkert inte helt sunt, i alla fall inte för mig, men om det inte är för lång period så går det bra. Mina ledord är ”en sak i taget” och ”andas lugnt”.  På mig funkar det i alla fall. Inbillar mig att det är tack vare alla år av flitigt yoga- och meditationsövande. Som med all träning måste man förstås hålla i. Use it or lose it. Å andra sidan blir det enklare och enklare ju mer man övar.

Utan träning i någon form ( förutom det ovan) hade det troligtvis känts ännu tuffare. Jag behöver verkligen den där stunden varje dag. Ibland blir det t.o.m några stunder. Känslan, längtan och behovet får ofta styra vad det blir. I dag blev det halvlångt och nästan kriminellt långsamt. Ljuvligt!


Sen har jag en väldigt söt liten assistent också. Sånt hjälper onekligen.


Kram från Ingmarie.

Lyx-mys

Nu var det massor av veckor sen jag hade fredagsmys på riktigt. De andra fredagarna har absolut inte varit dåliga, tvärtom, men jag älskar verkligen de jag konstruerat här i 08a land.

Så hemmakontoret stängde strax efter lunch, matlådan fixades, väskan packades och jag tog mig till bassängen i vanlig ordning. Vissa tider är det där stället en oas. Nästan helt tomt, egen bana, lugnt, tyst och noll kö någonstans. I dag var det så. Coachen bjöd på nytt pass och precis som så många gånger innan undrar jag hur i all sin dar jag ska greja det.


 Men jag jobbade på. Längd efter längd. Övning efter övning. Precis som jag brukar. Och plötsligt (nåja) är jag klar! Toknöjd med mig själv.?


Sen har jag en annan liten lyx-mysgrej mellan de andra två lyx-mysgrejerna.


Någon, ibland t.o.m några, gång(er) i veckan unnar jag mig just en köpkaffe. Tänker att det då liksom blir extra-extra lyxigt. Annars blir det ju liksom bara vardagskaffe.?

Kram från Ingmarie.

Och en (magiskt) fin torsdag

Du har säkert också varit med om de där dagarna när du vaknar och helst hade velat ligga kvar i sängen tills det var dax att lägga sig igen. Men du masar dig ändå upp, gör dina vanliga morgonritualer, käkar din frukost och gör dig lite halventusiastiskt redo för dagen.

Men någonstans där bara vänder det. Utan att man riktigt vet hur. Eller så vet man exakt.

Min ”förvandling”, från att ha trott det i bästa fall skulle bli en ok dag till att tro att det skulle bli en superdag, kom långt ut i skogen när jag plötsligt sprang ihop med min (ganska nya) vän Stefan. Jag bytte löprunda och hakade helt fräckt på honom. Så i stället för ett sololöp fick jag ett härligt sällskapslöp.  Mina halvladdade och halventusiastiska tankar  byttes mot tokladdade och superentusiastika! Tack!


Hela jobbdagen flöt sedan på ofattbart bra. Så himla skoj när det är så där! Jag hade även en svag, svag förhoppning om att komma med på Jennys Yin yoga men det såg ju si så där ut vid lunchtid… 31 före i kö är galet många!?


Men ibland har man extra tur. När väntelistan släpptes kom jag med! Och fick ett lika magiskt 75- minuterspass som alltid när Jenny guidar. ?


Om det var en ren tillfällighet att dagen blev så bra som den blev, eller om det var löpturen då jag vände tankarna som gjorde det hela, kommer jag aldrig få veta.Men jag gillar det sista alternativet bäst för det betyder ju att slumpen inte styr mitt liv utan att jag kan påverka en hel del själv. ?

Hur har din torsdag varit?

Kram från Ingmarie.

Flyt-flow

Det finns en lite baksida med simningen. Eller kanske t.o.m två. Tre om man har otur.

Ett är att man blir galet kissnödig. Men det är ju lättfixat för det mesta.

Två är orm-glosögonen man idiotgaranterat efter simglasögonen. Man får planera väl så man inte ska på party eller något viktigt möte direkt efter. I alla fall om man inte vill skrämmas. ?


Tre är att det kan bli väldigt fryssamt om man är i länge men även det fixar man lätt till med bastu och/eller ännu hellre ytterligare ett hot yoga-pass på favvohaket.


Men även om det skulle varit femtioåttatriljonersmiljarder fler nackdelar så spelar det ingen roll efter simning som i dag. Jag och klubbisen Micke fick till ett ruskigt bra pass. Typ superduper bra! Så där så man är lycklig exakt hela tiden och tiden bara försvinner.


80 min. blev det och för en gång skull grämer jag mig lite över att jag inte räknade längderna för jag tror det blev någon slags inomhusrekord för mig.  

Å andra sidan. Vem bryr sig? Det är ju flowet som är det viktigaste oavsett vad det gäller för mig.

Vad är viktigast för dig i träningen?

Kram från Ingmarie.

Havet & värmen

Av rubriken att döma skulle man kunna tro att jag är vid havet i något varmt land men tyvärr. Inte ännu i alla fall.? Men vet du, i Halmstad kan man få båda de där grejerna trots att almanackan säger oktober. Inte riktigt på samma gång men nästan.

För havet är aldrig långt borta här. I dag valde jag att ta mig till Östra stranden. Fina sommardagar är där packat med folk och alla de söta  små stugorna är bebodda. Nu är allt öde. Stranden var tom sånär som på några fåglar, en människa och två hundar. Strandstugorna är låsta och igenbommade. Kioskerna, serveringarna och mingolfbanorna likaså. Men jag tycker det är härligt på sitt lilla vis.



Jag tror förresten att vi alla borde göra som naturen när hösten och vintern kommer. Tagga ner. Lugna oss. Skapa tid för vila, återhämtning och reflektion. Verkligheten verkar dock vara en helt annan för de flesta. Många stressar och jobbar som galningar och det verkar som att nästa paus blir först till jul. Men bara en kort period för sen är det ju nytt år och då ska det nystartas som bara den. Det är ju helt crazy när man tänker efter! ?

Så att vara vid havet är verkligen lugnande för själen. Och kroppen. Det går liksom inte att stressa där.



Samma sak i skogen. Det fina är att här hänger de i princip alltid ihop så på hemvägen sprang jag på fina stigar som slingrade sig mellan träd och små stugor.


Och värmen?

Den hittar man här.


Jag vet att jag sagt det triljoner gånger innan men det här är ett av de bästa yogahak jag någonsin varit på. Och de har hunnit bli en del.?

Så nu är jag samtidigt både  energiboostad och lugn in i själen. Och härligt varm. Trots kalla höstvindar.

Kram från Ingmarie.