Yoga

AW

Efter en absolut fullproppad dag där jag transporterat mig under tidspress med tub, buss, pendel, cykel och ben mellan olika jobb och möten var det väl egentligen inte så märkligt att andningen satt i halsgropen och hjärtat pickade på med lite för många slag. Tack och lov hade jag både möjlighet lyxen att få det bästa “botemedlet” mot det där onödigt höga stresspåslaget. Yin yoga med allra bästa Jenny.


Måste vara den bästa After Worken alla kategorier.? I alla fall för mig. Vilken är din?

Kram från Ingmarie.

En sån där dag…

Jag tror vi alla då och då vaknar på morgonen och undrar hur i all sin dar man ska orka med den. Så där så man nästan längtar sig fördärvad efter att få få lägga sig igen fastän man inte ens gått upp.

Men på något vis blir det ju alltid kväll ännu en gång och man har både överlevt och klarat av allt. När jag har sådana dagar, som i dag, koncentrerar jag mig stenhårt på att göra en sak i taget. Till 99% funkar det alltid.

Jobbade hemifrån innan jag for in till stora staden för att först  köra egna intervaller. Jag ljuger rejält om jag säger att benen var pigga men passet kändes ändå helt ok. Dessutom var ju vädret fantastico!



Anledningen till att jag körde i stan  var helt enkelt att det kändes bäst att “vara på plats” inför nästa aktivitet. Man kan ju aldrig helt lita på SL och ett coachpass på lunchen med småstressat kontorsfolk betyder start på pricken. Så där blev det ännu lite mer intervaller och transportrännande.



Åter hem. Fixa matlådor, hämta paket på postutlämningen (jobbrelaterat så inte ett skvatt spännande),  jobba lite till och sen in till stan med SL för ännu ett coachpass men denna gång stod jag bara jämte och gastade och såg till att gänget jobbade. Sånt är jag sjukt bra på! ?

Passade på att köra ett eget styrkepass innan jag traskade vidare till nästa gym för ett Hot mojo pass. Det här är typ vad som fanns kvar av mig efteråt..


Nu efteråt så tänker jag att det gick ju hur bra som helst och att jag oroat mig helt i onödan. Men jag antar det är en del av livet. Och kanske en nödvändighet. Att oroa sig, och gräma sig, men sen ändå anta utmaningarna.

Kram från Ingmarie.

Super-Sunday med balans

Mat är livsviktigt. I alla fall för mig. Och jag väljer att äta mat som gör både min kropp och knopp glad. Snabbmat och junkfood  tillhör inte den kategorin. Men (den mesta) vegomaten gör det.  Som t.ex den de har på The Plant. Vego och eko. Kan inte bli mycket bättre! Att dessutom bli bjuden efter ett 2-timmars löppass och få sällskap av både lillebror Daniel och sambon gör ju att det hela blir extra guldförgyllt.




Vegomat gör mig pigg så det var bara att fortsätta till gymet och rasta av sig. Eftersom lillebror och jag är släkt (!) så var han inte särskilt svårövertalad att få med. ??



Men som du vet behövs balans mellan Yin och yang så efter alla de här yangaktiviteterna har kvällen under flera timmar tillägnats att balansera just de där två delarna. Bästa Jenny har en kurs som jag har lyckan att kunna vara med på.

Rekommenderar att prova någon av alla hennes klasser och event av hela mitt hjärta. Så otroligt fin kväll och jag känner en oerhörd tacksamhet över allt jag har och får av livet.


Kram från Ingmarie

 

Let the stress flow off

Vissa veckor är verkligen extra röriga, stressiga, kaoitiska och blajjiga. Denna veckan har varit så för mig. Kanske inte blajjig som i tråkig och trist utan mer som i nollkollfattaringentingochstressadsomfasiken. Ja du vet nog vad jag menar. När det är en massa grejer som man inte riktigt kan göra något åt men som påverkar vardagen. Ibland spelar det heller ingen roll hur mycket man vet att det sitter i skallen. Stressen biter sig fast som en envis blodigel oavsett.

Och om det är något jag inte är bra på så är det just stress. Förutom att frysa så är det min absolut sämsta gren.
Då gäller det att bromsa och hitta en motvikt fort som attan för annars går det åt pipsvängen direkt för mig.
Kuta i skogen är ju en klassiker. Hjälper alltid!
I går blev det även ännu ett Hot Mojo-pass. Dubbelt extra bra för dels var det en ny release (gillade inte den andra för det var extremt mycket vridningar och min överrörliga rygg went cräjsy direkt) och dels var det en av mina absoluta favvoinstruktörer som hade passet.

Tonny är inte bara en superbra instruktör. Han är en rackare på att baka med!

Tonny är inte bara en superbra instruktör. Han är en rackare på att baka med!

Och snäll som få.

Och snäll som få.

Den här releasen älskade jag! Mycket balans och styrka. D.v.s hög utvecklingspotential under de 4 månader den kommer vara. 🙂 Ja sen älskar jag ju att det är hot så svetten får rinna precis hur mycket den vill. För mig är det som att med svetten så rinner all skit ut oavsett om det sitter i cellerna eller i skallen. Efteråt är jag ren, mjuk och skär som en bebisrumpa. Och ännu lite gladare.

Simma är ett annat sätt att vaska av den där stresskänslan. I synnerhet om man är där strax efter lunch för då är det nästan folktomt på Eriksdalsbadet.. Tänk dig bara. En hel 50-metersbana för sig själv hela passet. Det är überlyx det! Andas in och andas ut. Fokus. Går inte att tänka på något annat än det för då blir det kallsup direkt.

IMG_6483simgl
Det finns dock en sak jag både kan stressa till, och för, utan problem. Sami´s Hot vinyasa flow-pass är skitsvårt att få plats på så när jag får det gäller det att hugga direkt oavsett var eller hur jag är. För jag vet att det kommer bli hur bra som helst när jag väl kommer dit. I dag var inget undantag. Jag begriper inte hur karln gör men varje gång överträffar han liksom sig själv. För hur bra förra passet än var så är nästa ännu bättre.
Magic, eller hur?

IMG_6485sami
Och nu när jag sitter här i fåtöljen och skriver så begriper jag ännu mindre vad det var jag var så förbenat stressad över innan.
Livet går upp och ner men när det är ner så får man ta några djupa andetag, tänka att det bara är en dålig dag. Inte ett dåligt liv. 🙂


Kram från Ingmarie.

Man vet att…

…styrke- och Hot Mojo-passet varit extra svettigt när t.o.m jag tycker det är för varmt med linne. Därmed inte sagt att jag tyckte det var för varmt. 🙂

IMG_6477svett
…flitet med tandtråd lönar sig när bästa tandis ger mig MVG. 🙂

IMG_6473tandl
…löpningen går bra när jag tycker att ett 70 min. pass inkl. 3×10 min. + 10×30-30 sek. intervaller bara “försvann”. Som om jag gjorde allt på bara ett andetag och ett ögonblink.

IMG_6459postint1
IMG_6465postint2
Allt det här kan verka fjantigt och betydelselöst men jag tänker så här:
It´s the little things that makes life big.

Kram från Ingmarie.

Snurrigt

Så konstigt och bakvänt det kan bli från en stund till en annan. Eller så är det bara jag som inte begriper.

I går, för att inte tala om i förrgår, var det så varmt att t.o.m bikini kändes som för mycket kläder. I dag ångrade jag nästan att jag inte hade vantar på löpturen. Eller i alla fall långärmat. Kanske inbillade jag mig men jag tyckte även det plötsligt luktade höst och att rönnbären var det som lyste mest.

IMG_6430ronnbar

Men så illa kan det väl ändå inte vara? Jag är verkligen inte redo. Om jag nu någonsin blir det… 😉 Tycker det borde vara tvärtom med årstiderna. Att sommaren var den längsta, vintern überpyttekort och höst + vår någonstans där mittemellan.

Mest konstigt och bakvänt var nog ändå dagens yogapass. Jag trodde det skulle vara ett “vanligt” 75-minuters yogapass med olika flöden i olika tempon. Nu var det i stället ett extremt basic pass med fokus på att vara länge i varje position, hitta balans, andas och aktivera de olika låsen. Inget fel i det och absolut bra oavsett om man är ny eller gammal yogi för det där behöver man alltid öva på och påminna sig om.  So far so good alltså. Men så plötsligt skulle vi både stå på huvudet och i skulderstående. Två verkligt avancerade positioner i jämförelse med det andra vi gjort. Borde väl ha stannat kvar och frågat hur hen tänkte där. Eller så är det som sagt var bara jag som inte begriper..?

IMG_6429ljus

Men resten av dagen har jag i alla fall begripit till 100% och det är ju faktiskt väldans bra. 🙂

Kram från Ingmarie.

 

 

Utökat stallet

Du som hängt här ett tag vet ju vid det här laget att jag älskar alla mina löparkjolar. Begriper inte hur jag kunde vara så anti dem en gång i tiden. Innan jag ens provat.? Men, men. Skönt att man kan ändra sig, eller hur??

När Anna frågade om jag ville hoppa på ett erbjudande från Loverunning där man kunde köpa två kjolar till priset av en så var jag inte särskilt svårövertalad.  Jag behövde inte övertalas alls om man ska vara petig. De tar ju tack och lov inte så mycket plats i garderoben även om just kjolstallet redan är ganska välfyllt. Har nog ett 15-tal nu men som jag brukar säga: man kan aldrig ha för många kjolar! ? Så Anna valde en och jag valde denna skönheten.


Invigde den med en två timmars löptur som bl.a tog mig genom favoritskogen och upp på Hammarbybacken.


Superskön och passar lika bra att yoga i.


Hade kjol på gymet med. Men en annan som var lite mer svettfri. Åtminstone till en början. Det var så galet skoj att vara “tillbaks” att det liksom var svårt att inte rocka loss bland allt skoj.


Kram från Ingmarie.

Tre saker som…

…jag älskar att göra och då tiden på något förunderligt och magiskt vis både står still och försvinner.

Vara i solen vid havet. Om jag fick bestämma skulle det vara så här (nästan) alltid.


Yoga. Och särskilt när Pernilla har klass på Yogainstitutet. Helt klart en av de bästa lärare jag mött och absolut ett av de bästa yogahak jag någonsin varit på.


Swimrun! Har jag sagt att det är galet skoj? I dag körde jag tillsammans med Magnus och Karin och jag verkligen bara njöt!



Så berätta! Vilka är dina tre favvosysselsättningar??

Kram från Ingmarie.

Olika slags (icke-)tankar

Tror minsann dagens bassäng-simpass var det första detta år då jag inte frös ens på slutet.

Kryss i himlen x 10 000!
Bra gick det med. Teknik blandat med sim. Längd efter längd.

Simning kan verkligen få hjärnan att helt slappna av. Det finns ju liksom inga “hinder” som man ska ta sig över, trafik att ta hänsyn till eller vägval man måste göra. I bassängen behöver man dessutom inte ens navigera. Det är bara en svart linje man ska följa om och om igen. Och vända när kakelväggen är i vägen. 🙂

IMG_5413simbrottet

Löpning kan också ha inslag av en slags meditation då hjärnan vilar och man liksom bara är. Eller det är väl inte riktigt sant för hjärnan “vilar” väl egentligen aldrig. I så fall skulle det inte bli varken många andetag, hjärtslag eller steg tagna. Men den kan vila från det där eviga tjattrandet som pågår i skallen. Du vet det där som alltid pågår om allt och inget och det som finns mittemellan. Sånt som kanske mest handlar om “när, var, hur, vilka, varför och tänk om”. Ofta samma malande som i går, i förrgår och för en månad sedan och ofta samma onödiga oroande över saker som inte ens har hänt.

Det är en av anledningarna till att jag gillar att meditera “på riktigt”. Att jag lär mig hur tankarna kommer och går hela tiden, sluta tänka går nämligen i princip inte, men att de är just bara tankar som faktiskt går att styra.  “Träningsmeditationen”, d.v.s den som sker när jag tränar, är för mig inte samma sak som när jag mediterar i stillhet då jag även oftast har ett specifikt syfte. Men jag tror att jag har nytta av den ena varianten när jag gör den andra och vice versa.

Jag fick i alla fall ett hyfsat bra löppass. Kroppen har väl haft piggare dagar men själva rundan var det då inget fel på!

IMG_5410skahallvag

IMG_5404ang

IMG_5185

Om jag får önska, och det får jag ju, så önskar jag att molnen håller sig borta och solen stannar kvar nu när den äntligen visat lite av sin bästa sida!

Kram från Ingmarie.

Race, swimrun och egenförvåning

Undra om det är som så att man har en viss kvot av en viss löpfart i kroppen och när man använt upp den så finns den inte mer oavsett hur mycket man försöker få fart på benen?
För jag begriper verkligen inte hur jag kunnat kuta så pass “fort” som jag gjort en gång i tiden för i dag kan jag ju inte hålla mina forna kilometertider på maran ens under EN kilometer!
Det lustiga är att känslan är densamma som när jag sprang “fort”. Snacka om att bli grundlurad av sig själv liksom…

Hur som helst blev det ett löprace i går. Anrika Laholmsloppet som jag kutat massor av gånger förr på den där gamla goda “snabba” tiden.
Jag och Maria åkte dit. Påbyltade från topp till tå. Jag börjar på riktigt undra om det kommer bli någon riktig sommar i år?

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.


Maria kutade 6 km. medan både jag och Malin körde 12. Supernajs bana och hur trevligt som helst.
Vill man vara snäll så skulle man kunna kalla mig professionell löpare för det här loppet var faktiskt ett jobb. D.v.s jag får betalt för att göra det. Du kommer nämligen kunna läsa om det i första nya numret av Magasin Spring.

Två av oss efter. Ganska blöta...

Två av oss efter. Ganska blöta…

Under tiden vi sprang var det nog ingen som frös men regnet höll ju oss inte precis varma efteråt. Så på vägen hem åkte vi inom Maxi för både storshopping och en het gigantisk mugg kaffe var. Hur gott som helst!
På något vis, och av någon oförklarlig anledning. så bara fortsatte jag i ett rasande tempo när jag kom hem.
Packade upp, cyklade till gymet och rev av ett bra pass, cyklade till en kompis för att fixa simgrejer och sen vidare till mamma och Ulf för att se om jag skulle hjälpa dem med något i nya lyan. Undra just hur mycket koffein det var i det där kaffet?

Testade nytt ställe. Helt ok.

Testade nytt ställe. Helt ok.


IMG_5304styrka
Där någonstans, vid kl 18 och precis innan jag ringde på dörren, så kom jag på att jag var väldigt hungrig. Typ svälthungrig!
Det var också då jag kom på att jag bara ätit frukost och sen en halv banan och en brödbit. På hela dagen!
Jösses liksom!
Minns att jag var så där som barn med när jag blev “uppslukad” av något. På den tiden var det dock inte så mycket löpning på agendan utan det var stallet som drog. Kunde vara där hela dagen utan att varken äta eller dricka men när jag satte foten innanför dörren så kom hungern som en bomb.

Så det blev minsann hämtmat! Händer typ en gång vart femte år, om ens det, och jag slök rubbet!
Ibland förvånar t.o.m jag mig själv.

IMG_5320mat
IMG_5319mou
Om det var all maten, det var åtminstone varken p.g.a god sömn eller finväder, som gjorde att dagens swimrun gick otroligt bra vet jag inte men jag både sprang och simmade på som tjohejsan!
Vi var fem glada som brände av några varv på “min” bana varav två nya bekantskaper. Inte nog med att det är så skoj, man får nya vänner mest hela tiden. 😀

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

IMG_5324swimr1
Precis när vi var klara blåste det upp och började regna som värsta höstdagen. Som sagt var, var är sommaren?
Hot yogan nu i kväll gjorde i alla fall att jag blev rejält upptinad. Och mjuk som en katt i kroppen. Vilken gåva det där är!

IMG_5330matta
Och vet du vad jag mer har gjort?
(Håll i hatten.)
Jag har varit på cykelmekk-kurs som min klubbis Ovidio bjöd in till. Och det var riktigt skoj!
Ibland förvånar jag t.o.m mig själv 2.0. 😉

IMG_5325cyk1
IMG_5331cyk2
IMG_5329cyk3
Hur förvånar du dig själv?

Kram från Ingmarie.