Yoga

Inte ett aprilskämt

Så här såg det ut när jag drog upp persiennerna i morse.

Jag får erkänna att jag hade önskat det var ett aprilskämt för detta var jag inte med på och jag tyckte inte det kändes skoj någonstans.

Men du vet hur det är, det är alltid värst att stå inne och titta ut och det jobbigaste av hela löp-passet är (oftast) att ta sig ut.

Det blev en helt magisk tur!
Emellanåt såg jag inte bergen för all dimma och allt hade förvandlats till en tyst sagoskog. Molnen låg så lågt att jag nästan inbillade mig att jag kunde nudda dem. Det festliga och mest fascinerande var och är att trots att buskar och träd var täckta med snö så var stigarna helt snöfria och torra! Jag träffade på flera löpare (de verkar ha hittat hit igen) och av leendena så tolkar jag det som att de upplevde samma eufori!

Var en sväng på Highpoint-gymet också. Jag tränade men största anledningen till att jag åkte dit var för att kolla när de öppnar sin utomhuspool. Fick ett diffust svar med ”very soon” och ”in a few weeks”. Vet man inte sånt innan? Har aldrig varit med om att svenska bassänger har flexibla öppettider i alla fall…

När jag skulle till Del Norte-gymet både regnade, haglade och snöade det!

Athletic yoga passet var lika svettigt härligt och utmanande som alltid men för första gången ever var det inte fullpackat. Antar att många rest iväg. Barnen på Public schools har hela två veckor ledigt nu! De privata har haft en vecka som tog slut i dag för de går i skolan igen fastän det är annandag.

När jag for hem igen hade molnen skingrats, vägarna var redan torra och från i morgon är det solskensväder igen! Vem sa att väder är tråkigt? haha!

På tal om första april så tror jag att jag har klarat mig från att bli lurad. Har du?

Kram från Ingmarie

Långfredag

Nu låter det som jag är jätte-gammal men förr var långfredagen verkligen lång. Absolut inget var öppet och inget hände. Knappt ens här för jag minns hur man var tvungen att vara säker på att inte bli sugen på något man inte hade hemma.

Men precis som med ex juldagen så har det förändrats radikalt. På gott och ont antar jag. Det jag tycker är extra intressant med just Usa är ju att religionen spelar så himla stor roll här, tänk bara på hur ofta man säger God save America, och då borde ju påsken verkligen vara helig. Den är ju en av de största, kanske t o m den största, händelsen i bibeln. Borde man då inte verkligen hedra, minnas och ära den i stället för att flänga runt, shoppa, jobba o s v?

Jag har i alla fall levt som vanligt. Vanligt för här alltså.

Efter lite jobb och fix tog jag mig ut till trailsen och solen. Det har tydligen varit årets varmaste dag so far och det ska bli ännu varmare i morgon. Sånt gillar ju jag som du vet!

Att alltid dricka lite mer när man är på höghöjd är jätteviktigt och en sån här dag är det såklart extra viktigt. Det luriga är att den torra luften gör att man inte riktigt märker att man svettas så det gäller att vara disciplinerad och se till att man får i sig för när man väl blir törstig har det gått alldeles för långt och det kan vara supersvårt att ”komma i kapp”. Dessutom förlorar man massor av energi vid vätskebrist.

400 höjdmeter på 2 timmars löpning + lite gång och klättrande blev det. Det går verkligen inte snabbt och blir inte särskilt långt men jag hoppas alla pass ändå ska göra att jag klarar det där  Cedro Peak-loppet . Det kommer garanterat att bli en gigantisk utmaning för mig!

Inte ens bassängen svalkade nämnvärt i dag. Då är det varmt! Jätteskönt tycker jag.

Och just det ja! Jag skrev ju i går att klarat av en kurs. Jag kan numera titulera mig Certifierad Yin yoga instruktör!

Hurra för det!

Kram från Ingmarie

Låt dig icke luras av de små

De här pytte-små 3 pounds hantlarna (ca 1,5 kg) kan verka mesigt värre men jag lovar att på Yael´s ”Yoga intervals” pass räcker de mer än väl!
Inte ens de stora starka gym-killarna, ja de är också med, pallar allt. Det är sjukt svettigt och skoj!
Man börjar med yoga-flow, kör x antal 30-sekundersintervaller med olika övningar, yogar, intervaller, yogar, intervaller, yogar. 75  minuter totalt.
Det där med att andas i takt med yoga-flowet blir det lite si så där med emellanåt. Haha.

Jag har Yin yogat lite extra i dag med. Återkommer med mer om detta. Ffa varför.

Jag har kutat också och i dag var det en sån dag jag önskar jag hade sprungit lopp.
Benen gick som trumpinnar, nåja, och jag märkte knappt av (uppförs)backarna!
Så himla märkligt ändå hur det kan skifta så på bara någon dag. Men som sagt var, vi är inga maskiner. Inte ännu i alla fall även om AI tar skrämmande mycket plats i vårt samhälle enl. mig.

Kram från Ingmarie

Yogadag

Tre yogapass i dag. Två Yin och ett Athletic yoga. No wonder jag känner mig lugn och smidig. haha

De två första var på egen hand i ffa utbildningssyfte. Det andra var med Yael på gymet.
Alla var härliga och utmanande på sitt sätt. Yin må vara långsamt och osvettigt men det kan vara nog så svårt för både kropp och knopp. Det inkluderar också ofta en stunds meditation. Athletic yoga blir alltid svettigt för det är verkligen Yang-fokus på det.
Jag gillar och behöver båda för de påverkar och jobbar med och i kroppen på olika vis men det är ju också som så att alla yoga-former har ett gemensamt mål. Att skapa förening mellan kropp och själ, balansera, acceptera, respektera och finna harmoni. Det är en urgammal lära och har absolut ingenting med religion att göra.


Har även jobbat lite och sprungit en lugn fin runda vid bergsfoten. Trots att jag blev så toktrött i går på loppet så kändes benen helt ok i dag. Jag kanske bara inbillade mig…? Fast nej, det vet jag med bestämdhet att jag inte gjorde.

Kram från Ingmarie

 

Intervaller och firat Equinox

I dag är det Equinox här. Dvs dagjämning när dagen är exakt lika lång som natten. det är därmed en startpunkt för våren och sånt ska förstås firas. Jag gjorde det bl.a med att testa ”Silent yoga” som min favvo-instruktör hade. Det kostade en extra slant men oj vad det var värt det!

Yoga har ju gjort i alla dess möjliga och omöjliga former förut men aldrig så här! Man har hörlurar på sig och det enda jag hörde var Yaels röst och musiken. Inga hostningar eller harklingar, inga bilar som tutar utanför, inget skrap, inget slurpande från en vattenflaska och inga magkurr. Som ett ljudisolerat rum men ändå inte. Jag tycker det var jättehärligt och supermysigt!

T o m fönstren var mörklagda för att skapa mys

Passet var lugnt vilket passade mig finfint efter förmiddagens svettpass och vi avslutade med en lång härlig meditation.
Efteråt kände jag mig både pigg och avslappnad. Hoopas jag får möjlighet att uppleva detta igen någon gång!

Egentligen kändes det mer som sommar i dag för solen har verkligen skinit starkt på oss. Underbart!

Mina svettpass började vid floden med intervaller. Jag var där tidigt men höll ändå nästan på att törsta ihjäl innan jag var klar. Fast jag måste erkänna att jag på något vis gillar det. Precis som jag på något konstigt vis gillar intervaller.

6 x 5 minuter med 1 minuts vila. Enkelt men effektivt.

Efter den sista var jag verkligen så trött som jag ser ut att vara.

Men det kändes bra och efter nedjogg fortsatte jag på Riverpoint-gymet. Fokus ben och tunga lyft. Jag tror minsann de där backarna gjort mig starkare för jag fick lassa på rejält!

Kram från Ingmarie

Rädsla (?) och sånt som är trevligt

Många undrar om jag inte är rädd för allt våld och kriminalitet när jag är här. ”I USA skjuter de ju hej vilt hur som helst”.
Faktum är att jag fick samma fråga när jag bodde i Stockholm för där var ju ”folk tokiga”.

Det är troligtvis mer våld både här och hemma och de flesta skolor här har numera helt låsta områden så ingen kan komma in. Tyvärr tror jag det bara är en tidsfråga innan det blir samma i Sverige.

Utanför Walmart står det alltid tungt beväpnade vakter och vissa supermarkets har det också men inte utanför ex caféer, andra butiker, gym eller teatern vi var i för några veckor sedan. Jag vet inte riktigt hur man resonerar men jag antar att det handlar om någon slags statistik på var det har/kan hända något.

En sak som man dock inte bryr sig så mycket om är trafiken. Albuquerque-borna är ökända för hur de kör och jag förstår verkligen varför. Hastigheten hålls ytterst sällan, man åker zickzack utan att blinka och genar gärna p-r-e-c-i-s innan en avfart. (!!!) Skitläskigt!
Det är förbjudet att prata i mobil utan handsfree och att ö h t pilla med den medan man kör men jag ser var och varannan göra det ändå. Vid ”Stopp-märket” bromsar man bara in och köra mot rött är inte alls ovanligt. Polisen bryr sig helt enkelt inte enl de som bor här och det är ju helt galet! Helt ofattbart att det inte händer mer olyckor men kanske de har mer koll än det verkar?

Det som dock är bra är att de flesta är mycket hänsynsfulla och släpper fram en om man t ex är i fel fil och man får alltid svänga höger även om det är rött. Sjukt bra!

En annan väldigt hänsynsfull sak jag upplever många amerikaner i allmänhet och här i synnerhet är att ursäkta sig om man t ex ska gå förbi någon, råkar gå för nära eller bara allmänt ”är i vägen”. ”Excuse me” är lika vanligt som ”thank you” och jag tycker det är både trevligt och liksom respektfullt.

När jag springer på trailsen så hejar 90% av alla och man lämnar plats för varandra oavsett om man går, springer eller cyklar. På gymet blir man alltid välkomnad och önskas en fin dag när man lämnar vilket också är trevligt och något jag vet många gym tagit efter i Sverige. Det är så små saker som gör att man kan känna sig sedd och glad så det är något som de flesta kanske borde tänka på.
Eller vad tycker du?

Så för att sammanfatta det jag började med, om jag är rädd, så är svaret nej. Inte för att jag inte tror att det kan hända något utan för att jag vägrar låta mig skrämmas av en förhållandevis liten grupp galna människor. De flesta är trots allt godhjärtade och vill väl. Sen tänket jag att man naturligtvis inte ska utsätta sig för risker men att det faktiskt kan hända otäcka saker precis var som helst. Även i små hålor i Sverige.

Löpturen vid berget var helt odramatisk. Träffade två par som var ute och gick och två gäng mountinebikers. Resten var det bara jag, solen och den där magiska utsikten.

Kiropraktorbesöket, Athletic yogan, projektjobbet och pluggandet var lika odramatiskt men däremot trevligt, härligt, roligt och lärorikt.

Kanske allt handlar om vad man fokuserar på? Om jag hade letat efter elände hade jag helt klart hittat det men vad skulle det göra för gott?

Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

Lyxiga aktiviteter

Jag har ju berättat om Yael innan, hon som har bl.a Athletic yoga, och hur mycket jag gillar hennes klasser. Hon är utan tvekan en av de bästa instruktörer jag någonsin träffat och de är ju en del genom åren.
Dagens yoga var lika bra som alltid. Varje vecka är det nya flöden och nya utmaningar. Jag begriper helt ärligt inte hur hon hinner och kan få ihop så många variationer. Helt makalöst! Det är en sådan oerhörd lyx att få ta del av hennes kunskap så här enkelt. Bara boka i appen och sen ta sig dit.

I dag hade hon dessutom ett extra-insatt meditationspass som jag (såklart) var med på. Jag gör ju det själv lite varje morgon men det är extra lyxigt och skönt att få någon som guidar en i en varm, tyst och lugn sal.

Fick även till lite styrketräning, sim och jaccuzzi-chill.  Sports&Wellness är verkligen en stor lekstuga för träningstokiga oavsett vad det gäller och vilken nivå man är på. Här finns aktiviteter för såväl barn som mittemellan och äldre. Allt finns. Även t ex handdukar, schampo, balsam, hårspray och olika slags bastuar. Det enda jag saknar är ett isbad. haha

Lunchen åt jag ute på en stilla och tyst plats nere vid floden bland flådiga gårdar och vackra djur.

Jag fick också ett ryck och spontananmälde mig till ett lopp som jag förhoppningsvis kan berätta om i morgon. Dagen som sådan kanske inte var bästa laddningen men ännu en film i (hemma)biosalongen var det garanterat!

Kram från Ingmarie

 

Många hurra

Ett av de riktigt stora projekten jag jobbat med här hittills, organisera och städa ett av dubbelgaragen, är klart! Hurra!

Enda gången jag var ute på hela dagen var när jag sprang!

Det har tagit många svettiga och skitiga timmar men oj vad bra det blev! Nästa jobb-projekt är betydligt pilligare m,en det börjar jag med först i morgon. I dag har jag bara lekt!

Jag började vid floden. För att riktigt festa till det tog jag mina nya ”fart”skor. De andra var verkligen utslitna men om du är som mig så märker man det inte förrän dels sömmarna börjar spricka och dels vilken skillnad det är med nya.

Jag tyckte de klämde lite och på köpet hade jag ”fel” sockar. Du vet såna som kasar ner under foten. Men jag tänkte att jag provar och vilken tur att jag gjorde det för jösses alltså! Detta var snabbare än på väldigt länge även på sealevel! Hurra igen!

Inte vet jag vad som hände men kroppen liksom bara svarade. Jag tror att det dels beror på att jag varit här i 4 veckor nu och har hyfsat vant mig. Det tar tid att vänja sig vid höghöjden, de har det alltid gjort för mig, och det blir banne mig inte lättare av att jag blivit äldre men det är helt ok!

3 x 5-3-1 minut dusted and done! Plus lite hopp&skutt övningar efter.

Passade även på att göra lite sköna yogamoves ute i solen. Tycker det är jättehärligt efter löpning och särskilt efter intervaller. Bra sätt att liksom sträcka ut, samla ihop sig och lugna ner kroppen.

Jag körde styrka också. Dock inomhus.

Och avslutade med ett Barre yoga pass. jag tycker det är riktigt skoj! Lite extra coolt att det är  blinkade ljuskronor och poppig musik. Om man ser det utifrån kan det nog verka mesigt och det är liksom inte svettigt men shit alltså! Jag kunde nästan inte gå efteråt! Jacuzzin satt verkligen extra fint just i kväll.

Så hurra för allt detta!

Kram från Ingmarie

Åt andra hållet

Som du kanske märkt brukar mina rundor vid bergsfoten börja uppåt. På så vis har jag ju liksom det lätta på slutet.

I dag gjorde jag tvärtom.

Om du frågar mig så är detta mycket jobbigare. I alla fall på höghöjd.Benen vänjer sig snabbt vid att rulla nedför och både de, hjärta, lungor och skalle hamnar i någon slags chocktillstånd när det sen blir uppför. Det gick inte snabbt om jag säger så, ibland hade jag knappt styrfart,  även om det ansträngningsmässigt kändes som jag sprintade.

Jag gillar dock denna rundan som går ner till John B. Robert Dam och när chocken väl lagt sig så är det bara att gneta på.

Trots att jag trodde jag hade gnetat på flera evigheter så fick jag springa extra-loopar för att få ihop de där 2 timmarna jag hade bestämt. Det syns väldigt tydligt på Garmin-appen var det var upp och ner. haha

Yaels yoga kändes extra härlig i kväll även om den emellanåt är rejält utmanande. Hon är verkligen outstandig bra!

I morgon ska jag berätta en jätterolig grej för dig!

Kram från Ingmarie

 

Pino

Min ursprungliga plan var ett lugnt pass så platt som möjligt efter gårdagen för benen var snortrötta. Men du vet hur det kan vara i livet. Ibland blir det inte alls som man tänkt sig.

Benen ville nästan inte bära mig uppför den första backen. Den som är redan efter 100 meter och alltid får mig att fundera på om jag ska börja med bowling, eller i alla fall vandring, i stället. Inte ens mina nya skor hjälper för sånt men det var åtminstone bra mycket bättre studs i dem än i de gamla!

Jag hade en bra runda i skallen men så kom jag till stigdelningen och jag vet inte vad som flög i mig för jag fortsatte på denna Pino trail som går rakt upp i himlen. Eller nåja, kanske jag överdrev en smula…

Det går verkligen bara upp, upp, upp men jag gnetade på. Tog det väldigt lugnt och bara njöt av att vara där.

 

Det är en ruskigt rolig stig som slingrar sig inte bara uppåt utan även hit och dit så där så man verkligen hela tiden vill se vad som är bakom nästa kurva. Fram och tillbaka är den ”bara” 15 km men jag kom inte hela vägen upp pga snö och is. Faktum är att jag aldrig varit hela vägen upp just därför. Så kan det vara i mars på 2300m ö h t.

Så jag vände och tog mig ner igen och gjorde en extra liten krok bara för att jag kände för det. Det blev en söt liten krummelur och sockertopp, eller hur?

Jag blev ganska trött på slutet men tror det ffa berodde på att jag inte hade vatten med mig. Även om man inte svettas så verkligen suger höghöjd vatten ur en på något märkligt vis.Projektjobbet jag håller på med just nu gjorde mig inte direkt piggare, det är mycket lyfta/bära/klättra och kvällens Barre-yoga fusionpass gjorde mig förvisso mjukare i kroppen men har garanterat också gett mina ben ännu mer träningsvärk.

Ändå sitter jag och funderar på om jag ska anmäla mig till detta igen.

Hjärnan alltså. Den är verkligen galet tokig ibland!

Kram från Ingmarie