Novemberfärger och mys

2 Comments

Trots att jag är solens dotter så gillar jag verkligen november. Det är något speciellt med de grå nyanser just denna månad. De är nämligen inte alls samma i t ex januari och februari.

I skogen börjar det bli klent med löv på träden men desto mer på marken.

I går blev det en lugn spring-timme innan jobbet med de rosa pjuxen. I dag nästan två timmar lite snabbare i mina blå favvisar.

I dag var jag ledig och kan inte ens tänka mig en bättre söndagseftermiddag än den jag fick.
Vi träffade Catrine och Johan vid mysiga Wallålkra Stenkärlsfabrik. Det var där jag och Anders var i september då vi både njöt av enastående god mat och den vackra miljö plus provade på att dreja. Våra alster är nu hemhämtade och vi ska dit igen för att leka med med lera!
Det blev ingen drejning i dag men en väldigt fin promenad i skogen och lika enastående god mat och service som förra gången. Nu fick vi även äntligen höra om Catrines enastående prestation när hon klarade Kullamannen 100 miles för en vecka sedan.
16 mil i galen terräng med oändliga antal höjdmetrar. För mig är det lika ofattbart att klara en sån grej som att det är att jag skulle kunna förklara hur en mobiltelefon fungerar..

Jag hade lätt kunnat sitta kvar där fortfarande bara för det var så himla mysigt och trevligt men de stängde och vi förstod piken. haha

Mörkt hade det hunnit bli för längesedan men det är inget badviruset bryr sig om och jag har lärt mig var det är så pass mycket gatuljus att det inte spelar någon roll.

Kram från Ingmarie

Benen

Leave a Comment

Inte konstigt mina ben är en smula trötta efter denna jobbkväll…

Jag är verkligen tacksam de är så starka som de är och klarar av både de hårda betonggolven och springa i skogen före. Eller så är det just för att jag springer i skogen före som de klarar betonggolven…

Kram från Ingmarie

Komprimerar

Leave a Comment

Ibland behöver man liksom baka ihop flera grejer på kort tid för att ha tid till annat som man också vill göra de timmar man är vaken under en dag.

Som det blev det i dag eftersom jag valde att göra det. (Det man gör är alltid ett val.)

Simmade och gymade därför direkt efter varandra, plus cykel-fraktande mellan , gjorde matlådor och annat småfix och var klar med allt i god tid för att kunna åka iväg till Malmö.

Anledningen till Malmö-resan var en föreläsning med Christer Olsson som jag sett fram emot jättelänge.

Låt dig inspireras av Christer i hans nya föreläsning Gör dig en bra dag! Lyssna till hans sunda förnuft och hans förmåga att enkelt förklara hur vi ska Göra det bästa av vårt liv utifrån vår egen situation och förmåga.

Föreläsningen handlar om att inse att livet är alla dessa dagar och vikten att leva i ”dagtäta” rum, du kan lära av i går och planera i morgon men ”bara” leva idag.
Christer kommer också att ha med många av sina tankefrön kring att leva livet levandes, prövandes och lärandes och insikter kring självledarskap och att livet är ett tillsammansprojekt. I föreläsningen berör han teman som, sårbarhet, tacksamhet och att finna glädjen och mening i vardagen, särskilt i en tid av förändring. Han kommer också att prata kring mål och att de flesta både unga och äldre inte vet vad de letar efter förrän dom hittar det. Samt kraften i att finna och våga vara sitt sanna jag.

Jag har följt Christers klokskap i flera år och vår enkla sammanfattning är att han är precis så rolig, klok, klurig och inspirerande dom han verkar. En magisk kväll som jag önskar fler fick uppleva!

Kram från Ingmarie

Nolstalgi-tripp

Äntligen blev det för lilla äventyret som inte blev av för några veckor sedan av.

Men först dammade jag av ett gång intervallet i Olympiaskogen. Riktigt roligt! Äntligen känner jag både sug och kraft för att trycka på lite igen men jag kommer skynda långsamt framåt.

Äventyret var egentligen inget märkvärdigt men likväl ett äventyr om man bara bestämmer sig för att ha den inställningen.

Vi började med ett besök i Åhus för att återuppleva vår tid där. Båda kände att vi är enormt tacksamma över vår tid där och vill absolut inte ha den ogjord men vi vill heller inte tillbaka. Inte ens för de vackra havsvyerna och (jag) för badet även om det är en outstanding vacker plats ffa denna tid på året när allt är lugnt och stilla.👌

Faktiskt väldigt skönt att det känns så för båda. 🙏🏻❤️

Vi hälsade också på våra favoritmänniskor i grannbyn Kristianstad och fick på köpet gudomligt god mat.😍

Kram från Ingmarie

 

Bättre lite än inget

Helt ärligt så har det enda riktigt energigivande, avslappnande och glädjefyllt i dag varit simträningen. Resten har mest varit rörigt, tråkigt, tungt och dränerande.

Men så är det ibland och så länge det finns ljusglimtar och energikickar någon gång under dagen så är jag ändå väldigt tacksam. En del har ju faktiskt nästan aldrig det…

Kram från Ingmarie

Tack Danmark

Vi har blivit helt kära i Danmark och Själland. Vilken pärla och den ligger bara en kort båttur från vår lya.

Precis utanför Naerum ligger Jaegersborg dyrehavn som inte bara bjuder på makalös natur, frigående hjortar, slott, museum och porlande bäckar utan även fantastiska löpvägar och stigar. Och det är stort! Jag hann inte ens med att uppleva halva trots att jag lämnade Anders för att göra några extra loopar.

Utmed kusten upp till Helsingör är Strandvägen kantad av det ena pampiga huset efter det andra. Jag antar att om man äger ett sådant så har man minst en städerska, en trädgårdsmästare och en husfixare. Eller så jobbar man inte och hinner därmed att hålla allt så där flådigt. Varje hus, eller de ska nog kallas Mansions, finns en privat brygga så där var jag inte välkommen men tack och lov finns det också en massa andra options. Danmark har verkligen fixat till det på många ställen för oss som fattat grejen med att bada året runt. Den här ljuvliga platsen hittade jag i Rungsted havn,

Ännu lite norrut, ute på en pytteliten udde bakom en massa båtar, ligger Café Strandhuset och alltså – WOW!
Vilket ställe!
Supermysigt med vackra detaljer, sand på golvet (!), varma drycker, fantastiskt god mat och enastående service. Hit vill vi igen!

Vi hann perfekt med båten hem och vi kunde se vårt hus hela vägen från Danmark. Så sjukt coolt!

Avslutade dessa härliga dagar med ett Prformance HIIT-pass på ”mitt” hemmagym. Lika skoj och svettigt som alltid!

Kram från Ingmarie

Firar i Danmark

Vi är i Danmark och firar 23 år tillsammans.
Tjugotre!
Känns både som i går och som en hel evighet sedan. Tänk om vi vetat då allt vi skulle få uppleva tillsammans.

Vi tog båten över i går när jag hade simmat klart och bor på ett väldans mysigt litet ställe mellan Fredriksstrand och Fredriksvaerk (den där Fredrik är med typ överallt här)  i en egen lägenhet.

Dagens löptur blev i jättefina Store Dyrehave. Vi hade en liten plan på att springa ett lopp som gick där men pga en riktigt strulig parkerings-situation så skippade vi det och körde eget vilket blev väldans bra det också. Anders körde distans medan jag betade av 14 x 2 minuter med 1 minuts heja-på-löpare-vila.

Inte långt därifrån ligger Fredriksborgs slott som var enormt mycket större än vi trott. Vi hann bara med en bråkdel av allt så hit åker vi gärna igen! Helst med lite bättre väder..

Lunchfikan hittade vi på ett gigantiskt ”julpynts-ställe”. Jag blev nästan snurrig i bollen av allt bling-bling men samtidigt var det oerhört fascinerande. Där fanns så många grejer jag inte ens visste fanns och ännu mindre att jag behövde. Men nej, vi köpte inget. Danmark må vara dejligt men det är också snordyrt.

Ett Sats har besökts också. I Fredrikssund. Jag blev jättesvettig!

Två bad har jag fått till. Hittills. Anders fortsätter att hellre stå jämte och jag fattar verkligen inte varför.

I går hade jag denna vyn.

I dag hittade jag en riktig guldklimp i ovan nämnda Fredrkssund. Jag blev helt kär och var i flera gånger på båda sidorna.

23 år är ganska lång tid tillsammans och jag hoppas det blir minst lika många till!

Kram från Ingmarie

 

Är det i november det sker?

Jag kör fortfarande med barbent. Även när jag cyklar till och från jobbet. Ännu är det absolut ingen fara trots friska vindar och regnstänk. Jag inbillar mig att så länge jag inte tar på mig brallorna så är det som med åretrunt-badandet att man successivt vänjer sig vid det kalla om man aldrig slutar. Dvs aldrig tar på sig de där långbrallorna. Men vi får se. Kanske jag inte ens pallar denna månaden ut.

Två gånger har jag dock fuskat. Båda var efter havsbad och innan jag skulle cykla hem igen för det finns alltid undantag! Även med utmaningar.

Hur som helst är man ju bara en liten mes i jämförelse med de som är ute och kämpar på Kullamannen. 20 och 50 km hade jag k-a-n-s-k-e kunnat fundera på men 100 eller 160 km –no way! I alla fall inte där och denna årstiden. Mest hejar jag på bästa Catrine och hoppas hon känner all kraft jag sänder genom rymden till henne.

Kram från Ingmarie