Gott Slut

Jag har varken emigrerat till något wifi-löst ställe eller börjat handarbeta istället för att träna och blogga/Instagramma.
Anledningen till min frånvaro är att jag varit i feberlandets dimmor och det slutade så illa, eller kanske man ska säga bra, att jag hamnade på jobbet för att få vätska upp min uttorkade stackars kropp. 🤢

Jag ljuger om jag säger att jag blev pigg men jag blev i alla fall piggare och ffa kissade jag. Tack gode gud för mina fina och skickliga kollegor.

I dag var också första dagen jag var ute på fem dagar. Bara en sån grej! Fem dagar är en halv evighet när det gäller att inte ha fått andas uteluft. Är oerhört tacksam att jag slapp stanna kvar där inne…🙏🏻❤️

Det är 30 år sen jag hade influenza förra gången och det är mycket möjligt jag har glömt hur det var men jag minns inte att varken jag eller någon annan jag hört om drabbats av så mycket mjölksyra i kroppen att det blir omöjligt att resa sig utan att svimma. 
 När jag vaknat till liv efter att ha sovit nästan hela tiden från torsdag kväll till söndag lunch (!!!) räckte det med 10-15 sekunder efter att jag rest mig innan jag var tvungen att direkt lägga mig ner på golvet för att undvika att helt drösa ihop. Det var som en blandning av mjölksyra och sockerdricka ända upp i hårfästet och innan det svartnade blev det sånt där surrande ljud i öronen och pulsen var högre än under ett hårt tränings-pass. Intervallerna på hur mycket jag klarade av att vara upprätt ökade men det blev aldrig mer än 5-10 minuter. Ingen har hittills kunnat förklara varför/hur det blev så där. Kanske du vet?
På något vis anade jag att det kunde ha med vätskebrist att göra så jag har verkligen druckit massor men det räckte alltså inte. Magen är ju trots allt en begränsad plats. Även min. 🤪

Vi är tydligen väldigt många på jobbet som blivit smittade så jag är inte ensam. Akuten är värre än dagis på det viset för vi får in precis alla varianter som finns och inte ”bara” barn-bacillusker.

Det finns inget att göra åt detta mer än att vänta ut tiden och stötta kroppen. En dag i taget och jag kommer att kunna både springa, gymma, simma, yoga och jobba igen men just nu känns det som miljoner år bort. Orkade gå max 500 m men det är bättre än noll, eller hur?

Så ett riktigt gott slut är det väl kanske inte men jag tänker att det kunde ha varit så mycket värre. I morgon skriver vi 2025 och jag ser med spänning fram emot vad det ska bjuda mig på.
Egentligen tycker jag raketer är både onödigt och korkat men nu är det som det är och vi bor verkligen på första parkett.

 

Kram från Ingmarie

Ledig!

Jul-jobbandet är över och nu är jag (förhoppningsvis) ledig ända till måndag!

Springa är det absolut enklaste när jag ska jobba men jag valde gymet i dag för det kändes som evigheter sen jag var där och jag längtade helt enkelt dit. Sånt ska man inte nonchalera tänker jag!

Hur har din jul varit?

Kram från Ingmarie

Dimmigt

En dag kvar på julen och jag får nog säga att det känns lite skönt. Inte för att jag är jul-stressad utan för att mitt jobb är ett m-y-c-k-e-t poppis ställe att besöka just nu verkar det som. Vi nöter inga stolar i vanliga fall heller men det finns olika grader även på hög arbets-belastning.

Jag har ju tack och lov mina knep för att få lite extra energi. Springa i dimma är definitivt ett bra sätt! Visst är dimma sagolikt vackert?

Kram från Ingmarie

 

God Jul!

På julafton spradar man såklart. Det är sen gammalt. Anders är dock av en annan åsikt.

Jobba är också sen gammalt. Jag undrar hur många julhelger jag egentligen tillbringat på sjukan… Men det är ok. Jag får och kan ju gå hem när jag är klar!

Kram från Ingmarie

Dan före doppardagen (är en dopparedag)

I går hann jag med ett simpass innan jobbet och det kändes som en perfekt aktivitet för min möra kropp. Senaste veckan har det blivit mycket träning, precis som jag önskade och planerade, men det är kanske ”tur” att jag har börjat på jul-nyår-Trettonhelgs-jobbracet så jag inte helt går all in för länge. Jag är ju inte 50 längre…

Jag känner mig dock ruskigt pigg trots allt snorande, hostande och feberyrande det är ffa på jobbet men även på många andra ställen. Att de kommer till mitt jobb kan jag (oftast) förstå men det är onekligen intressant att man nu kan både åka buss och jobba trots att man håller på att hosta upp lungorna. För ca tre-fyra år sedan skulle man minsann ”tänka på de svaga” och både hålla sig hemma, hålla avstånd och ta sina sprutor. Vad hände egentligen med den solidariteten? Sprutorna har ju dock visat sig ha motsatt effekt/ingen effekt, hålla sig hemma gör i längden immunförsvaret ännu svagare och hålla avstånd är snudd på omöjligt om det ska vara lönt. Vad jag menar är att det var ett jämrans tryck på oss som inte var ”solidariska” men nu plötsligt är det helt ok att smitta både mormor och farmor..

Ursäkta urspårningen men nog är det märkligt?

Pigg var det ja. Körde totalt 18 km på lätta ben inklusive 14 x ”Kinesiska muren-backen” i dag. Vet fortfarande inte varför den heter så för det är verkligen inga som helst Kina-vibbar varken på muren eller husen runt omkring. Kanske är det helt enkelt för att den är hyfsat brant?

Som vanligt efter löpturer så tog jag trapporna också. Hela vägen upp till lyan.

Nästan precis vid den där backen ligger vackra Pålsjöbaden. Det var hyfsat ljust när jag kom dit men dels går ju solen som bekant ner tidigt och dels såsade jag duktigt. Vattnet var helt stilla och alldeles kristallklart. Magiskt!
Du vet väl förresten att det är Kallbadsveckan här 29/1- 3/2 nästa år både för vana och ovana? Kom hit vet jag!

Kram från Ingmarie

Hemma igen

Borta. ra men hemma bäst och även om jag haft underbara dagar på andra ställen så är der skönt att vara hemma igen. Jag är verkligen, verkligen tacksam jag har ett hem jag längtar hem till. Det finns dock undantag och USA är ett. Fråga mig inte varför men så är det. Nu är jag i alla fall hemma och njuter

Innan vi kom hem har dagen varit makalöst bra. Halv sovmorgon och hotellfrukost på ett hotell med enbart vuxna. Dvs väldigt lugnt och sansat!
Men det här… 55 kr extra för havregrysngröt.!!!! Är den gjord av guld?

Så nej, vi beställde inte och den ”vanliga” frukosten dög mer än väl för nästa aktivitet. Springa till och i Skatås. Älskar att kuta där och jag hittar alltid nya rundor. Faktum är att det snudd på ett måste att besöka när man är i Göteborg! En gång i tiden kunde jag bränna av 8-10 tusingar i 3.30 – 3.40 fart med mina klubbkompisar där. Det kan jag inte nu men vet du, jag är minst lika glad ändå. Kanske t o m mer för nu för tiden uppskattar jag så otroligt mycket mer att jag kan springa. Då, för 20-30 år sen tog jag det för givet. Så som man kanske gör när man är yngre? I dag vet jag att man inte kan ta någonting för givet. Varken löpningen, sitt jobb, vänner eller livet.

90 minuter lugnt och fint lyckorus!

Jag slutade vid en av badsjöarna för självklart kunde jag ju inte bara springa förbi dem!

Avslutade hela kalaset med lunch tillsammans med lillebror Daniel och fyrbenta Olof.

Kram från Ingmarie

Lite norrut

Spenderade min sista dag i Halmstad för denna gången på (mitt) absolut bästa sätt. Löpning, bad och fika hos mamma, Ulf och Sheila. Det var inga lätta ben men vem bryr sig när det är pga av mycket träning och när det är så här?

Om jag hade träningsvärk innan så är det nog inget mot vad jag kommer att ha i morgon. Jag hade bokat in mig och lillebror Daniel på ett Sats -pass i Göteborg som jag av någon anledning trodde var ett ”vanligt” cirkelpass. Hade tydligen missat det där ordet ”HIIT” och en sak är säker HIIT Circuit är inte ett vanligt cirkelpass. I en dryg timme springer, pushar, boxas, lyfter, hoppar och svingar man och svettas man inte där gör man det aldrig. Det är skitskoj!

Före

Efter

För att verkligen krama ur det sista av denna dag har vi, jag Daniel, Anders och Noel, traskart runt på Liseberg i massor av timmar. Lyssnat på julmusik, ätit, förundrats av allt det vackra, druckit glögg och varm choklad, åkt karuseller, besökt Tomteland och spelat på lotteri. Anders som spelade minst av oss alla vann mest!

Fantastiskt mysigt och så bedövande vackert, Verkligen värt ett besök om du frågar mig!

 

En dag kvar på min ledighet innan jul-och nyårsracer börjar och jag vet exakt hur jag ska tillbringa den.

Kram från Ingmarie

 

 

 

Spär på det hela

Jo, jag hade, eller snarare har, träningsvärk sen i går. Framförallt i överkroppen och jag är inte förvånad för det var många nya rörelser. Underbart!
Benen var märkligt nog pigga även om baken var en smula öm den också. Perfekt då att köra trapporna tänkte jag! Eller inte men så blev det i alla fall.

Det ”svåra” med dem, förutom att det går uppför, är att stegen är små och jag ”måste” sätta en fot på varenda en av de 184 stycken på varje varv. Dvs det krävs en del snabba fötter så man inte snubblar. (Det har hänt och det är väldigt omysigt..)

Åtta varv + dit och hem blev 80 mycket blöta minutrar.

Gissa om jag slök lunchen fortare än kvickt? Den åts för övrigt på Brooktorpsgården tillsammans med en kär vän. Inte utan att jag börjar känna mig lite som en stammis där!

Innan Sats-jobbet spädde jag på träningsvärken lite till. Jag var ju liksom redan där… Fick även årets första juklapp!

Det kommer onekligen bli en intressant morgondag men jag vet också att den kommer bli galet skoj!

Kram från Ingmarie