Snuvad men topp ändå

Leave a Comment

Jag skrev ju i går att jag/vi skulle uppleva något helt nytt i dag men det blev inte alls som vi planerat.

Vi gick upp när det fortfarande var mörkt och körde mot ballong-festivalen för att få se alla lyfta när solen gick upp men trots att vi väntade och väntade och väntade så hände inget mer än att alla luftballongerna fylldes men de flög aldrig i väg. Tydligen var vindarna helt fel och då ställer man in. Helt förståeligt såklart men väldigt snopet för oss! Detta ”mass-uppsläpp” görs bara några gånger under festivalen så därför var det extra tråkigt. Men men, vi har en ny chans i morgon att få se dem på nära håll!

Förutom det där så har dagen varit alldeles jätteperfekt!

Efter att ha åkt hem igen och ätit frukost så tog vi oss till Alameda Open Space nere vid Rio Grande floden där jag sprang intervaller och Anders gick en lång runda.
Jag värmde upp på trailsen och då fick jag äran att se en coyote igen!

Rio Grande. Tyvärr inte badvänligt…

Intervallerna körde jag uppe på själva banvallen som jag brukar. 12 x 2 minuter. Jobbigt som attan men tiderna var faktiskt inte katastrofalt mycket sämre än på sealevel! Jag blev i alla fall duktigt trött och jag är glad jag hade lite vatten med mig. När man är på höghöjd krävs extra mycket vätska oavsett, liksom när det är varmt, så kombon av de två kräver en hel del!

Ingen dålig intervall-vy tycker jag!

Eftersom vi ville uppleva lite mer av Route 66 så tog vi en stor omväg och åkte förbi alla flådiga gårdar utmed floden upp till Old Town och Central Avenue som är som en lång, lång historieväg med massor av Route 66 byggnader och skyltar. Vi har varit här en hel del innan, även på den kända Kimo-teatern, men det kändes extra skoj nu när vi följt routen.
Tyvärr är det också stora områden med uteliggare, misär och drogade människor. Fruktansvärt att se!

Vi stannade på Flying Star för att äta och som i princip alltid så var det en fullträff! Dock var det snordyrt…

Avslutade dagen med att äntligen få vara med på Yales fantastiska, och tok-svettiga,  Athletic Yoga. Som jag längtat!

Kram från Ingmarie

Nya upplevelser

Leave a Comment

Trots att jag har varit här till och från i över 30 år, och både sett och gjort en massa grejer, så finns det fortfarande nya saker att upptäcka och uppleva.

Jag vet inte ens om jag suttit ute och ätit frukost så här som nu. Helt underbart!

Sprungit på trailsen har jag gjort fler gånger än jag kan räkna till men jag har aldrig upplevt det jag gjorde i dag.
För första gången ever har jag fått se en Rattlesnake i det vilda och tro det eller ej men jag blev jätteglad för även om de alltid finns här så är det inte helt vanligt att man får se en.

Men visst. Lite rädd blev jag såklart också och vi kan väl säga som så att jag nog aldrig har tvärstannat så fort!
Jag var beredd på att vända för det fanns absolut ingen plats för mig att gå förbi och den ville inte röra på sig men jag såg att den levde för tungan rörde sig v-ä-l-d-i-g-t mycket.
En MTB-cyklist som kom bara en liten stund efter mig och precis lyckades undvika att köra på den, fick bort den med hjälp av en pinne. Tydligen blir de så där ”slöa” när de är kalla och det är därför den låg i solen. Jag förstår den till 100%!

Resten av min runda var dock lugnare och så där magiskt fin som liksom inte går att förklara.

Anders tog en egen runda även i dag och han har börjat inse vilket paradis detta ställe är.

Det är riktigt varmt här, typ 30 grader så det är riktigt Ingmarie-väder, och inte ens vattenlöpning svalkar. Jag älskar det!

Jag har heller aldrig haft picnic i solnedgången uppe vid Elena Gallegos Open Space.

Vilken magi! Så himla mäktigt och obeskrivbart vackert.

Och i morgon ska jag åter igen få uppleva något jag aldrig gjort innan!

Kram från Ingmarie

Skönt att slippa rumpskav

Leave a Comment

Att vara på roadtrip är galet skoj men det är ju ingen vidare hit för en kropp som är van vid ganska mycket rörelse så just nu känns det väldigt skönt att jag kan röra mig som jag vill igen.

Vi började med att åka till trailsen och mina gamla vanliga hoods. Jag bor hos snälla Trish och James som jag brukar men de har flyttat så det blir lite annorlunda när jag ska till berget men det är fortfarande väldigt nära och enkelt.

Det var precis lika underbart att vara tillbaka som jag hoppats och trott. Och uppförsbackarna var lika jobbiga som alltid, kanske särskilt efter i går, men jag kände mig oförskämt pigg ändå.

Anders gick en lång runda medan jag sprang

Jag hade egentligen ”bara” tänkt att gyma också men vem kan motstå en bassäng när det är nästan 30 grader och strålande sol? Inte jag i alla fall!

Det blev gym också. Blev ett riktigt bra pass!

Kram från Ingmarie

Raceday!

2 Comments

Att köra kuperat trail-lopp bara några dagar efter man kommit till höghöjd är väl kanske inte det smartaste men vill man så vill man.
På Sandia Shadow trailrun  kan man välja mellan 5, 10 och 15 km. Jag var bra sugen på 15 men sansade mig och valde 10 för att sen övertalade jag Anders att köra 5. Med facit i hand så var han väldigt glad att jag peppade!
Vi anmälde oss i går och det var dyrt så in i bängen men som vi konstaterade; det är bara pengar och det är en rolig grej att få vara med på. Dessutom är organisationen som har den, och en massa andra lopp här, extremt bra och samlar in pengar för att stötta barn  till rörelse bl a för att motverka övervikt.

Vi gick upp långt innan solen men det gjorde också att när vi åkte såg vi de första ballongerna stiga mot skyn. Alltså det är så mäktigt!

Vi fick leta enstund efter parkering och jag var allt lite stressad där ett tag men jag hann både värma upp lite och göra de obligatoriska toa-besöken.

Banan började uppför. I motvind. jag tog det så lugnt jag kunde men redan efter 2 km undrade jag hur i all sin dar jag skulle palla 10 km! Faktum är att det är nog den värsta sträckan jag vet!
man kan liksom aldrig slappna av och det är ju trots allt en bit att ta sig. Starten  var på ca 1800 m ö h och vi var uppe på nästan 2000 så no wonder att mina lungor och luftrör pep så det hördes ända ner till Rio Grande!

Men jag kände mig pigg så jag gnetade på det jag kunde men jag ska erkänna att jag fick gå några steg i de värsta uppförsbackarna. Nedför körde jag så fort jag kunde men blev omsprungen av en ung böna bara någon kilometer från mål. De som var före såg jag inte röken av men det var visst bara 3 förutom hon som sprang om mig. Dvs jag kom 5a totalt bland damerna och t o m 15 totalt av alla på 10! Jag vann också min åldersklass vilket såklart var jätteskoj! Det hade jag aldrig trott!

Screenshot

Ingen walk in the park med denna pulsen minsann!

Anders hade haft en bra upplevelse också och kom in som nr 83 och blev 3a i sin åldersklass! Så glad för hans skull och vi blev 2 feta medaljer var rikare.

Jag joggade ner lite efteråt men den mesta ”nedjoggen” blev med i bälte i Highpoints härliga bassäng!

Dagen avslutades med helt fantastisk mat på Seasons 52 tillsammans med Trish och James. Vi var så upptagna med att äta och prata att jag helt glömde fota på mer än efterrätten…

Kram från Ingmarie

Lyckorus

Leave a Comment

Jag går omkring och fånler över att äntligen få vara här igen. Du vet så där som man gör när man är riktigt glad och lycklig!

Vi gick upp tidigt för att få se alla hundratals luftballonger som steg mot himlen denna första morgon på The Balloonfiesta. Det håller på i över en vecka och är ett gigantiskt event med tävlingar och uppvisningar och det kommer över 700 000 besökare!
Vi ska dit en av dagarna men inte helt bestämt vilken ännu.
Men bara att se dem på avstånd och se solen gå upp är värt en resa hit!

Har även fixat en telefon för att ha här som skulle gå att starta på ”easy four seconds” vilket såklart inte stämde.. Gör det någonsin det?
Gymkortet var enklare så nu kan jag hänga på Sports&Wellness igen hur mycket jag vill!

Invigde med sim och gym. Underbart!

Vi har också varit på Wholefoods (igen) för att njuta av mat och utsikten.

Kram från Ingmarie

Slutmålet

Leave a Comment

Santa Fe bjöd på strålande utan ens en bris denna morgon. Dvs riktigt Ingmarie-väder!
Eftersom jag aldrig kutat där drog vi på vinst och förlust till La Tierra trails lite norr om själva staden.
Vi kan väl säga som så här att både jag och Anders hade velat fortsätta ännu längre om det inte vore för att vi behövde checka ut från hotellet. Och då hade vi ändå fått en timme extra…

Farten var inget att skryta om men jag skyller på höghöjden (+2100 m ö h) och oavsett så kände jag mig pigg som attan!
Stigarna, vyerna, solen, värmen och luften var som balsam för hela mig! Jag fick vända på ett ställe för regnet hade spolat loss både träd och annat och helt blockerat stigen. Det har tydligen aldrig regnat så mycket i detta området som i september i år.

Tvärstopp…

Vi åkte en sväng in till själva city men det var helt omöjligt att hitta parkering så vi fick skippa det. Santa Fe är unikt på många sätt och vis med otroligt mycket konst och vackra byggnader och deras Plaza är oerhört vacker. Har dock aldrig varit med om så mycket folk där som i dag!

Vi åt i alla fall lunch på Wholefoods och åkte sen till vår slutdestination på denna resa.
Albuquerque!
Trots att jag har varit här så många gånger blir jag lika pirrigt glad i magen när jag kommer hit och jag kommer högst troligt aldrig, aldrig tröttna på Sandia berget eller solnedgången här.

Det har varit en fantastisk resa som jag är oerhört tacksam över att få ha upplevt!
Många städer och samhällen har passerats och även sex delstater.

Illinois, Missouri,  Kansas, Oklahoma, Texas och New Mexico.

Nu ska jag njuta och uppleva här en stund!

Kram från Ingmarie

 

New Mexico!

Leave a Comment

Vi hade egentligen tänkt att åka direkt till Albuquerque men så bestämde vi att ta den riktigt gamla Route 66 runt Santa Fe och stanna där en natt. Vi har varit i Santa Fe x flera men aldrig sovit där.  Det ligger på ännu högre höjd än Albuquerque och som en rivstart fick vi veta att hissen ar sönder och vi skulle bo på fjärde våningen.
Snacka om puls- och mjölksyrehöjare! Det är samma chock varje gång man kommer över 1500 m  ö h. I alla fall för mig.

Men vi började dagen i Amarillo, Texas, där jag sprang en av de tråkigaste löprundor ever men alternativet, att inte springa alls, hade varit ännu värre.

”Trail” behöver inte betyda stig i detta landet utan kan lika väl betyda betong-gångväg

Strax utanför Amarillo ligger Cadillac Ranch som är helt galet roligt. 10 Cadillac står på rad med nosen ner i marken mitt ute på ett öde fält. Det var några konstnärer som gjorde det i samarbete med miljardären Stanley Marsh som ville ha lite public art.

Med tiden började folk ta delar av bilarna och spraya dem med färg vilket till slut blev en grej så numera uppmanas alla att spraya dem. Några delar att plocka finns dock inte kvar.
Hela vägen och murarna/staketen runt omkring också färgglada och man blir banne mig glad av det!
Och jodå, jag sprayade också. Älskar ju att kladda!

På vägen har vi passerat en massa övergivna byggnader från Route 66 storhetstid och även några som tex Blue Swallow Motel som fortfarande blomstrar.

Vi har även sett kilometerlånga godståg, varit i ett roligt Route 66 museum, käkat på ett road-ställe och passerat både halvvägs-punkten på Routen och åkt in i New Mexico. När vi gjorde det kände jag det som att komma hem!

Mitt i allt har vi badat i The Blue Hole in Santa Rosa.

Vilken grej alltså! Vi var de enda som var i och Anders gillade det så mycket att han var i flera gånger!

Screenshot

Extravägen var en av de vackraste vi har åkt på och så värt ”omvägen”.

Att få se denna himmel i New Mexico igen ger mig lyckorus och i morgon är jag ”hemma” i Albuquerque igen.

Kram från Ingmarie

Dagen efter

Leave a Comment

En anledning till att vi stannar i Amarillo två nätter är för ffa jag ville åka till Palo Duro Canyon Park och springa på några av trailsen där. Bilderna därifrån kan nämligen få vem som helst att bli trail-löpare. (Eller vandrare.)
Canyonen är som en mindre variant av Grand Canyon. Faktum är att Palo Duro är den näst största Canyonen i hela USA.

Men så var det det där ovädret som kom in i går som ställde till det. Själva tornadon verkar inte ha gjort jättemycket skada men regnet! Det kom mellan 10 och 20 centimeter!
Ofattbart mycket!
Det var många nya sjöar här i dag om jag säger så..

Framåt dagen fick vi dock veta att vägen genom Canyonen var mer eller mindre helt öppen men alla trails stängda så vi åkte dit ändå på eftermiddagen och wow alltså! Är du någonsin i närheten så missa inte denna pärla!

Vi fick dock vår trail-löpning men på ett helt annat ställe. Det var ingen stor park och stigarna gick fram och tillbaka i kringelikrokar. Ibland var det stora vattenpölar och vi höll båda två på att stå på näsan i leran mer än en gång. Det var galet mycket vatten i det som i vanliga fall bara är en liten bäck.

Jag har även svettats lite på hotell-gymet och kört lite vattenlöpning i den lilla bassängen som finns här. Allt för att rasta av mig lite efter allt åkande.

Kram från Ingmarie

När vädergudarna visar sin kraft

Leave a Comment

Det svänger snabbt och en sak är säker. När naturen sätter in sina krafter har vi människo-knytt inte mycket att säga till om…

Allt började i alla fall väldans bra denna dag. Bara 600 meter från hotellet i Oklahoma gick en cykel/gångväg utmed Oklahoma River. Jag slog på stort och körde intervaller. 14 x 2 minuter. Kändes riktigt bra och jag kom på mig själv med att le när jag sprang där och svettades. Lilla jag i Oklahoma liksom!

 

Oklahoma visade f ö en hel del av den ”andra sidan” av allt det glittriga och flådiga. Det var fruktansvärt många uteliggare som gick omkring med sina få tillhörigheter, bodde under broar eller små plasttält, tiggde sittandes vid vägkanterna medan bilarna susade förbi och ofta var de påverkade. Många hade även hundar. En av broarna jag sprang under hade en eldstad som fortfarande pyrde och det låg fullt av skräp. Hemskt och sorgligt…

Vi åkte i alla fall vidare och såg roliga grejer och gjorde en massa stopp.

Lucille´s Roadhouse var ett sjukt coolt ställe och ännu en lyckoträff när det gäller mat. Jag var mätt väldigt länge efter det stoppet!

Vi for genom några spökstäder och förundrades över hur mycket övergivna hus, bilar och annat det finns och hur mycket skräp det finns slängt överallt!
Men vi hittade också roliga skyltar, samlarställen, State-border signs, windmills, Road-house, en lutande silo och ett gigantiskt kors.

Det var vid de två sista vädret vände…

Det var förvisso fortfarande varmt men himlen öppnade sig och Tor körde för fulla muggar där uppe så blixtrarna gick kors och tvärs. Tack och lov kunde vi ta oss in på en mindre väg för att inte helt bli omkullkörda av de där lastbilarna. Satan i gatan vad de kör!

Det var riktigt obehagligt och läskigt! Vet inte om jag varit med om sånt skyfall innan men det har jag antagligen.

Och värre skulle det bli… När vi väl installerat oss, fått i gång tvätten och slagit oss ner i soffan gick larmet. Den som inte hör det är stendöv!

Många av oss samlades i lobbyn och följde utvecklingen. Som det ser ut nu har vi klarat oss bra men så kom nästa larm.

 

Vi ska absolut inte ut nu men morgondagens planer som jag sett fram emot har helt grusats. Mer om det sen. Vi får hitta på en plan B helt enkelt. Viktigast är ju trots allt att vi är i säkerhet!

Kram från Ingmarie

 

Missouri-Kansas-Oklahoma!

Leave a Comment

Tre stater på en dag. Inte konstigt jag/vi är lite kokoloko i bollen.
Men vilken dag alltså! Vi har ännu en gång fått uppleva så mycket att det liksom inte går att förklara.

Först Galena i Kansas med sina supercoola nostalgi-roadstops. hela turen i dag har varit full av liknande men det går ju inte stanna och fota allt.

Rainbow bridge i Riverton, Kansas. Den enda bevarade March Arch bron på hela Route 66. Ett unikt konstverk som byggdes 1923!

Vi tänkte äta på legendariska Clantons café i Vinita, Oklahoma men det enda i vego-väg de serverade var en blandning av sallad, gurka, tomat och krutonger.
Jag kan förstå att de vill ha det ”som det var” men ändå… Vi lever på 2000-talet!

Men det finns en mening med det mesta så i stället blev det Daily Brunch några kvarter bort och vilken pärla alltså!
Vi fick så mycket mat att vi var tvungna ta med em del i doggy-bag för det fanns ingen plats i någon av våra magar just då. Dessutom var det helt ofattbart billigt!

Blue Whale of Catosa må vara en turist-grej av rang men jag älskade historien om den. Jag skulle även ha älskat att ha varit med när man kunde plaska runt där!

Det var ju lite snopet att inte få leka och bada där med tanke på att det var över 30 grader…

Precis innan Oklahoma City finns Arcadia Round Barn som tyvärr var stängd när vi väl kom dit men det var häftigt att se den. Det är den enda runda ladan på hela Route 66 och är registrerat som en Historisk plats.

En kort bit därifrån ligger Pops. Där finns mer än 700 olika sorters soda att välja mellan och en ikonisk g-i-g-a-n-t-i-s-k soda flaska som syns på långt håll. Jag hade bra gärna velat se den när det är mörkt för den är garanterat ännu coolare då!

Ja sen har jag tränat innan vi drog iväg också förstås.
En löptur inklusive sightseeing av ”Grand falls” (som inte var jättegrand men fint ändå) och lite poolrun i hotellets ute-pool. 28 grader och sol. Underbart!

Mitt på vägen hittade jag denna fina lilla krabat. Jag vet inte om jag gjorde rätt men jag flyttade den till kanten för annars hade den garanterat blivit mos…

Kram från Ingmarie