Något ”rätt” gjorde jag i går för jag har banne mig träningsvärk överallt i dag!
Jag hoppas dock att den har lagt sig lite till i morgon för då har jag tänkt att jag ska jag skaffa mig ny på mitt nya lekställe. Mer om det i morgon.
En lugn tur i skogen innan jobbet blev det och det är ju helt omöjligt att inte njuta oavsett träningsvärk eller ej!
Kram från Ingmarie
Även om ryggen nästan känns som vanligt så kändes det lite pirrigt (läs ängsligt) innan jag skulle köra det där Load&HIIT-passet där jag klantade mig förra onsdagen.
Började på samma sätt som förra veckan med ett löppass i lite högre fart. Hade egentligen tänkt ta det lite lugnt men benen ville annat!
No wonder när det är så här där ute i skogen!
L&H passet såg ut så här:
Det gick jättebra, det var jättekul och jag blev jättetrött! Som alltid får jag väl tillägga. Det är verkligen en perfekt kombo! Skulle dock önska det vore 60 minuter istället för ”bara” 45.
Kände mig dock inte helt klar utan drog lite senare till simhallen och bockade av 2000 meter in i sim-banken.
Har också varit på ett spännande möte på en kanske extra arbetsplats.
Kram från Ingmarie
Jag började extra tidigt i dag för jag skulle på en utbildning i Lund om Läkemedel till barn inom Palliativ vård.
Tungt, komplext och oerhört viktigt.
Det var ju en smula segt att behöva jobba till sent efter men nu är jag hemma och i morgon är jag leeeedig!
Då blir det mer träning än i dag om inget oförutsett händer. Det var ett bra träningspass men jag hade gärna velat göra lite mer vilket ju inte är helt ovanligt…
Undra om det finns någon bokstavs-diagnos för sånt?
Kram från Ingmarie
Ryggen är fortsatt ok så länge jag inte sitter för mycket. I dag funkade det t o m att cykla! Hurra!
Även att köra bil och jag slapp åka så långt på jobbet just i kväll. Hurra igen!
Kanske var det därför jag valde ”snabbskorna” i morse?
Fast i ärlighetens namn så tror jag det var solen som gjorde det och bara det enkla faktum att jag ville prova. Springa har ju faktiskt varit det som ryggskottet har tolererat bäst hela tiden.
ÄLSKAR den där solen! Varenda litten cell i mig suger åt sig dess energi.
Men visst, vi behöver regn. Typ massor!
Det blev i alla fall en enkel 30 x 30-30 sekunders fartlek. Inget märkvärdigt alls och jag kom inte alls så långt som Garmin spådde/tyckte. Fast det gör jag sällan. Eller så är det tvärtom att jag kommer mycket längre än den trott. Begriper verkligen inte hur den ”tänker”..
Jag är glad jag vågade prova trycka på lite. Den där magkänslan brukar ha rätt.
Kram från Ingmarie
När jag och Anders ger varandra julklappar/presenter så blir det nästan alltid något i upplevelseväg. Om man då själv ska vara med på det så gäller det ju såklart att hitta på något man själv vill vara med på.
Som t ex en dagsutflykt till Nyrups Naturhotell!
”En perfekt kombination av vandring i bokskogen och matlagning över öppen eld. Här vandrar du från Höör eller från Frostavallen och när du kommer fram till Nyrups Naturhotell har vi en härlig råvarukorg som ni tillagar gemensamt över öppen eld. Njut av maten under trädens kronor eller i vår samlingsyllehydda Älvan och avrunda när samtalen känns färdiga. När ni ställt i ordning vandrar ni tillbaka till Frostavallen eller Höör.”
Nu hör ju jag till den där skaran som helst vill springa så vi skulle ta oss dit på olika vis men hem tillsammans. Så var tanken i alla fall men det blir ju som bekant inte alltid som man tänkt sig.
Jag skulle få instruktioner till en 10 km runda och Anders ungefär hälften. För att hitta dit måste man ha exakta instruktioner för det ligger verkligen i den djupaste skogen mitt ute i ingenstans. El och rinnande vatten är inget som du hittar där men däremot et lugn som inget spa i världen kan leva upp till.
Man utgår från Frostavallens fina strövområde utanför Höör. Min runda har jag delvis sprungit innan eftersom den emellanåt går tillsammans med Skåneleden.
Hela rundan är extremt välmarkerad och vi kunde verkligen inte ha fått en mer perfekt dag vare sig när det gäller väder eller hur vårnaturen visade sig.
Det var egentligen bara en gång jag undrade vad jag höll på med eller om jag ens skulle komma fram. Det var när jag skulle ned för en stupbrant backe med rullgrus och halkiga löv. Jag hoppas ingen såg mig när jag kasade på rumpan en bit av rädsla för att antingen tumla runt i en fasansfullt lång kullerbytta eller halka och slå i min stackars redan ryggskotts-onda rygg.
Jag hade också kunnat komma väldigt fel pga att beskrivningen inte var helt tydlig när jag närmade mig ”avfarten” med de speciella markeringarna.
Men vi kom båda fram till detta unika ställe där meny och maten vi skulle tillaga över elden väntade.
Helt ärligt var vi lite pirriga för ingen av oss hade gjort det innan. Tänk om vi inte skulle fatta och fått ta oss tillbaka vrålhungriga!
Men alltså. Vi är skitimpade av oss själva för hur galet god både huvudrätt och efterrätten blev! Att sen få sitta i denna tystnad och fina miljö och njuta tillsammans gjorde ju inte det hela direkt sämre.
Diska ute är också riktigt mysigt! I alla fall en dag som denna.
För att verkligen få uppleva allt så hade jag även bokat Verdandi.
”Vår badstuga heter inte för inte Verdandi – ett gammalt nordiskt ord som betyder ”nuet”.
I Verdandi följer du ritualerna för tvagning och njuter av varmvatten, grantvål och att tvätta dig nästan rituellt i våra tvättbås. Sedan följer en stund i skogsbastun där den vedeldade bastun bjuder på en genuin nordisk bastupplevelse.
Kallvatten finns på baksidan att kyla sig med och kanske tar du ett litet fotbad på gaveln innan du lämnar Verdandi för att gå ut i vardagen igen.”
Vilken grej alltså! Jag hamnade om möjligt ännu mer i nuet och det var en perfekt avrundning efter maten. Inte ens jag kunde frysa där och det var jättehärligt att ”bada” med iskallt skopvatten och tvåla in sig med ljuvligt doftande björktvål.
Utsikten från bastun
Sen skulle vi ju tillbaka igen. 4-5 km på samma stigar Anders kommit. Jag var inte pigg i benen någonstans men ändå pinnade de på så Anders fick gå själv även på tillbakavägen. Kanske tänker du att han hade taskigt sällskap men jag lovar att han tyckte det var bättre än att jag skulle gå bakom och muttra att det gick för långsamt.
Dessutom slapp han stå och vänta på mig när jag tog ett dopp i Vaxsjön.
Allt har ett slut, även en fantastisk heldag i skogen, men minnen kommer finnas kvar för evigt och helt klart kommer vi göra om detta!
Kram från Ingmarie
När jag gick och la mig i går så tänkte jag att om jag bara hinner hälften av allt jag vill denna lördag så är det bra.
Det jag dock har märkt är att ju mindre jag stressar för att ”hinna med” ju mer hinner jag.
Har du kanske märkt samma?
Min önskelista var helt ärligt väldigt lång men hur osannolikt det än verkade så hann jag allt utan att stressa. Förutom lite innan den sista aktiviteten…
Vi började med att städa för även om jag tycker det är ruskigt tråkigt så vill jag för jag tycker det är ännu tråkigare att ha det ostädat.
Sen stack jag ut på en planerad gå-jogg runda men ryggen tyckte det var en så bra ide att jag sprang mer eller mindre hela tiden under de 50 minuter jag höll på.
Underbart!
Hem och byta om för en cykelfärd till Två Systrar där jag mötte upp Super-löparen Catrine. Hon som springer både (ultra)långt och snabbt och är stark som ett troll!
Hennes man Johan är dock utan tvekan den starkaste av dem och av oss alla förresten. Jag har aldrig kollat på någon Styrkelyfts-tävling live innan, eller ens ö h t när jag tänker efter, men någon gång ska ju vara den första och det blev i dag på Majoren Crossfit där nämnda Johan var med.
Alltså det var verkligen jätteskoj och jag lärde mig en massa nya grejer. Ffa är jag så galet impad över hur starka alla som var med är. Johan rockade! Själv hade jag knappt klarat göra samma sak ens om jag bara hade haft enbart stången…
Efteråt var jag såklart ännu mer sugen på att styrketräna själv. Ryggen var med på det mesta men inte varken dra eller putta släde eller annat där vinkeln liksom blev fel för den. Med tanke på hur bra den ändå har blivit på dessa få dagar är jag extra hoppfull om att den snart är sitt vanliga glada jag igen!
Det var efter detta dagens enda lilla ”bråttom-känsla” infann sig för jag ville nyttja mitt sista kallbadhus-klipp. Kallis hade stängt för event och Pålsjöbadet stänger kl 18 på lördagar. Men jag hann och fick ett härligt besök med bastu och många dopp i det vilda havet. För den som vill veta kan jag berätta att hårfön var helt onödigt en dag som denna.
Jag är extra glad att ryggen är gladare för i morgon ska vi göra ett riktigt äventyr i skogen!
Kram från Ingmarie
Ryggskott är inget jag rekommenderar till någon!
Det gör sjukt ont så jag säger tack gode gud för painkillers!
Men jag har kommit på att rörelse är banne mig bra skit också!
När jag gav mig ut på en gå/joggtur i morse så hade jag galen värk långt ner i benet och trodde att jag trots allt inte skulle kunna jogga ens en metter.
Men jag provade, bara långsamt, men det släppte faktiskt lite och ju längre jag höll på ju bättre kändes det. Fortsatte sen lite på gymet och plötsligt kändes det nästan (nästan!) som vanligt!
Det höll tills jag cyklade till jobbet och totalt borta var den bra känslan när jag satt i bilen allt för länge.
Ibland är det bra at bita ihop. Ibland inte. Med facit i hand så borde jag såklart ha hållit mig hemma…
Kram från Ingmarie
Tack och lov att jag varit ledig i dag för det blev en mardrönmsnatt pga ryggskottet.
I alla fall tills jag hittade den för längesedan utgångna pillan.
Det räckte nämligen inte att ta de där lite mer snälla. (Diklofenak och Alvedon) Det fanns absolut ingen ställning som gjorde att smärtan släppte mer än lite när jag stod upp men det blir ju lite kämpigt i längden en hel natt.
Så jag rotade fram en gammal morfinliknande pilla i gömmorna. Den var minst 5 år för gammal men jag kan säga att den funkade så himla bra att jag försov mig..
Ibland är det extra bra att spara på gamla ting!
Just nu är jag också extra tacksam att jag ”kom på” det här med vattenlöpning för det är typ det enda i träningsväg jag kunde göra i dag.
Jag tror dock att naprapaten har fixat mig så pass att jag kan utöka mina aktiviteter redan i morgon!
Håll gärna tummar och tår!
Hade allt varit som vanligt hade jag tillbringat kvällen på Sats och kört två skitskojiga pass.
Nu blev det inte så och helt ärligt funderade jag inte ens på det för det gör ont i ryggen bara av att tänka på att göra en burpee eller köra stakmaskin.
I stället blev det några timmar på mysiga Kallis och även om det var långt ifrån svettiga träningspass så var det en väldigt bra ersättning! .
Kram från Ingmarie
Benen var pigga i dag och livet kändes plättlätt när jag sprang i morse. No wonder när det är sol och så vackert att man dör vacker-döden vart man än tittar!
Kom till gymet i perfekt tid för att byta till torr tröja inför mitt favvopass. Uppvärmningen gick galant och även de första lyften. Men sen hände det..
Precis när jag ska lyfta bokstavligen smäller det till i ryggen och det känns som någon stack en kniv in i den. Inte för att jag vet hur det känns men jag kan ju ana.
Först tänkte jag att det går nog över och försökte köra med lättare vikt men det var röd lampa direkt och då finns det liksom bara en grej att göra.
Bryta.
Inte ens jag är så korkad att jag fortsätter försöka då.
Jag har ju fattat att det är ett klassiskt akut ryggskott jag lyckats få. Den första i mitt liv och förhoppningsvis även den sista.
Kanske borde jag även ha sjukskrivit mig direkt men där är jag inte lika smart. Vet att jag är på tok för plikttrogen och kollegial så jag har haltat fram och stöttat mig på väggarna detta kvällspass. Värst har varit när jag suttit i bilen och när jag sen skulle ta mig ut. Ett kassaskåp hade varit smidigare!
Eftersom jag blir sovtrött bara av en ynka alvedon så var det inget alternativ.
Men i morgon är jag ledig och som den obotliga optimist jag är så tror jag att det är bra då…
Kram från Ingmarie
Simningen i dag kändes som om jag försökte ta mig fram i sirap och kroppen var liksom helt osynkad.
Ändå simmade jag snabbare än jag brukar!
Märkligt va?
Kram från Ingmarie