Min första hela Hyrox(simulering)

Det här att vänta till ”sen” är egentligen en väldigt oklok sak att göra.
Man vet ju inte ens om man får ett ”sen”!
Inte heller är det särskilt ofta man är helt ”redo” eller fullt förberedd.

Så med det i minnet frågade jag min Hyrox-proffsiga vän Åsa för några veckor sedan om hon ville följa med på en simulering i Kristianstad och det ville hon!

Jag kunde inte få en bättre ”förstagångs-partner” för Åsa är proffs på Hyrox, stark och snabb och dessutom en av de snällaste jag vet. Dvs även om jag helt skulle braka ihop så hade hon fortsatt peppa och få mig att tro att jag var världens bästa för sån är hon.

Jag var märkligt lugn när vi åkte dit men när vi kom fram och jag såg den där spiraltrappan vi skulle ner för inför varje löpning och sen trappan vi skulle uppför innan varje station fick jag snudd på mjölksyra utan att ens röra mig.
Och svindel!

Vi var i god tid och pga” tekniska missar” fick vi starta sist av alla. (De släppte iväg alla med 5 minuters mellanrum.)
Det var en av de mindre bra sakerna med just detta event. Återkommer till det.

Vi hade bestämt innan hur vi skulle dela upp det hela men som alltid när man kör par så måste man kommunicera. Är den ena tröttare än den andra får den som är piggare göra lite mer och man får anpassa farten efter den som är långsammast.
Min svaghet är ffa burpee broadjumps och wallballs och även om jag har förbättrats så  finns det en gigantisk förbättringspotential om jag säger så…

Som alltid innan ett lopp vill jag bara få börja så jag liksom vet hur kroppen är och vad jag har att ”deala” med. Sånt kan jag sällan känna på uppvärmningen nämligen.

Spiraltrappan var inte så farlig som den såg ut och det bra med den var att den tvingade oss att ta det lugnt direkt efter stationerna.
Trappan upp märkte jag nästan inte av! Däremot blev det extremt halt på vissa ställen eftersom det regnade en stund men efter första varvet blev jag proffs på att torka av skorna i raketfart på mattorna innan hallen.

Så här är det fördelat för dig som inte vet.

Löpningen kändes förvånansvärt bra. T o m efter utfallsstegen!
Stationerna betades av en efter en och jag kan ärligt säga att jag älskade varenda sekund! Det är en svettfest utan dess like!

Åsa hade tippat att det skulle ta 75 minuter för oss. Jag 90. Det blev 74,5! Nu är en simulering inte riktigt detsamma som en ”riktig” hyrox där ”Rox zone” är betydligt  längre. Å andra sidan har man inte heller de där trapporna på en riktig.

Oavsett så är jag sjukt glad och tacksam över att ha fått göra detta i dag med Åsa och jag längtar redan ihjäl mig efter nästa gång!
Börjar t o m fundera på om jag ska testa en solo!

Det blir ju också väldans roliga Garmin-figurer..

Det som var trist var bl a det där att det var så utspritt. De första hann ju bli både klara och kört hem innan vi var klara så vi hade ytterst få som hejade på oss. Man hade heller ingen samling med genomgång innan utan det fick vi lista ut själva. På en riktig Hyrox följer allt en mall men här var stationerna utplacerade lite överallt.
Man började även plocka ihop innan de sista var i mål och det är BIG BIG NO NO att göra så!
Vi blev heller inte ens serverade vatten utan man fick se till att ha en flaska placerad på så bra ställe som möjligt. På många av stationerna var det ingen som kollade om vi gjorde rätt vilket är ett grundkrav för att inte få straff/bli diskad.
Med tanke på att vi betalade nästan 800 kr för detta så var det uselt! Vi var flera som tyckte samma och jag har mailat dem men inte fått svar.

Nåja.
Skoj var det i alla fall och jag vet exakt hur det ser ut runt den där byggnaden efter att ha kutat runt 2 + 16 varv där!

Som du kanske vet är jag ju ganska bra på att hhitta badsjöar och i dag var inget undantag.
För dig som inte vet kan jag berätta att Sparrsjön i Bjärnum (du får Googla) är en gömd liten pärla!

Helt vindstilla, lätt regn och bara vi där. Alltså som vi njöt!

Nu är jag i Halmstad för några dagars jobb. Avslutade dagen med Body Balance som bästa Nina höll i . Jag hade plättlätt kunnat vänja mig vid att sluta varje dag på det viset!

Kram från Ingmarie

 

 

Försöker turboladda

Att ta det lugnt när man coachar ett gäng som tuggar burpees och pull-ups till frukost så är det minst sagt en utmaning att försöka ta det lugnt.
Vi körde 5 x ca 1100m fartlek och jag gjorde mitt bästa för att maska men helt lyckades jag inte. Det är något som händer när energier delas! Man dras liksom med!
Skoj var det hur som helst och alla var super-nöjda. Så himla glad att jag får vara en del av detta Majoren-gäng!

Nu har jag i alla fall kommit till  Kristianstad utan ens en minuts försening med tågen, och när jag kom in i hotellrummet trodde jag att jag gått fel för det var så extremt fint och lyxigt!

Jag hade tagit det absolut billigaste rummet men ändå fick jag detta och dessutom ingår middag!
Ibland lyckas men verkligen trots att man inte ens ansträngt sig.

Så nu är magen full och benen i högläge. Hoppas det räcker för att jag ska orka hänga med Åsa i morgon.

Helt ärligt är jag inte särskilt nervös men det är ju bra mycket roligare, och enklare, om man har en pigg kropp! Vi gör det här för det ska bli skoj och för att jag ska få en ny upplevelse och erfarenhet på mitt livs-CV.

Kram från Ingmarie

 

När det är tomt

Det finns vissa få dagar på året då det är extra lugnt både i simhallen och på gymet och i dag är en sån för det är skolavslutning här.
Jag vet att den inte är på samma dag överallt så kanske man borde åka runt och passa på att besöka andra städer när den är för att få uppleva extra mycket plats?!

Nästan hela tiden jag körde vattenlöpning i dag (en timme) så hade jag hela ”stora” bassängen för mig själv! Så otroligt tyst och skönt. Hade bara önskat att man tog bort alla linorna så jag hade kunnat harva runt på hela. Föreslog det till badvakten som gick förbi men han var märkligt nog inte så sugen på det.

HIIT-passet som jag egentligen inte hade tänkt vara med på men inte kunde låta bli var åtminstone halv-fullt men själva gymmet var ovanligt tomt och lugnt.
Vi svettades å andra sidan nog för alla! Du vet så där så tröjan droppar!
Jag vet inte hur det är med dig men jag älskar det!

I morgon ska jag turbo-vila! Åtminstone efter kl 11…

Kram från Ingmarie

Fullproppad

Än en gång undrar jag hur mycket det kan stoppas in i skallen på kort tid. Efter varje arbetspass på nya jobbet känns skallen som den fyllts av bomull samtidigt som det liksom pyser ut en massa av det som stoppats in och som jag hade hoppats skulle fastna och stanna kvar.
Lite har tack och lov stannat kvar men varje pass är det något jag glömt från förgående. Nu har jag förvisso bara varit där 4 pass så jag kanske inte ska vara allt för hård mot mig själv..

Nu är jag i alla fall hemma igen och det är såååå skönt. Trodde nästan jag skulle få vänta tills i morgon för det blev ett helt crazy regn-och åskväder i Halmstad precis när jag skulle gå till bilen. Så där så det liksom nästan kommer underifrån också!
Det skulle behövts här hemma för det är fortfarande snustorrt och vattenbrist.

Hann också med både att kuta och gymma lite i förmiddags. Inte de piggaste benen men skönt ändå.

Kram från Ingmarie

När svetten rinner lite extra

Ingmarie-väder är det bästa om du frågar mig. Tyvärr är det ju inte så ofta det sker i detta land och just i dag var det nästan över innan det hann att börja. Jag var dock på jobbet när regnet öste ner som mest så då gjorde det inget att det var över då.

Men innan det var jag ute och svettades så det snudd på skvalpade i skorna. Det var så där varmt att t o m motvinden var lite skön emellanåt. Underbart!

6 x 5 minuter med 1 min vila. Enkelt och bra.

I ärlighetens namn var det ganska svettigt på jobbet också men av helt andra anledningar..

Kram från Ingmarie

 

Två Halmstad-tips

Många frågar om jag/vi ska flytta tillbaka till Halmstad men mitt svar är alltid detsamma.
Nej, nej nej!
Jag gillar att vara här men även om man aldrig ska säga aldrig så kan jag säga att det finns inte ens i min tankevärld just nu att flytta hit. Jag har absolut ingen längtan efter det utan älskar att bo i Helsingborg och det är verkligen ”hemma” för mig. Halmstad har tyvärr blivit väldigt försämrat på många sätt och vis.

Det finns dock två saker jag saknar i Helsingborg och som gör att Halmstad får några extra plus-poäng. (Förutom det faktum att min familj och många vänner bor här förstås men de kan man ju träffa oavsett.)
Den ena är Simstadion Brottet. De öppnade i går, är öppet till sista augusti och det är helt gratis (!!!) att vara där. Där finns bl a en 50-metersbassäng, lekytor, kiosk och stora gräsmattor. Funkar även superbra för vattenlöpning.Inte alltid bästa ordningen och en smula svalt vatten (även för mig) men jag tycker stället är en fantastisk förmån!

Den andra är Torvsjön. Man måste förvisso ha bil för att komma dit om man inte har massor av tid och kan anpassa sig efter bussen som går då och då…
Oavsett är det alltid värt att ta sig dit! Sagolikt vackert både för bad, löpning, picknick och promenad. Dessutom lugnt och fridfullt.

Det var också här jag lärde mig crawla så det gör den extra speciell för mig. Aldrig kunde jag ana att jag skulle våga åka hit helt själv och simma även om det var min målbild och hemliga dröm.

1000 m fick jag ihop i dag så nu är OW-säsongen verkligen invigd!

Så är du i närheten tipsar jag om att inte missa dessa två guldklimpar!

Kram från Ingmarie

Bra fel

SMHI hade fel än en gång så istället för mulet med regnvarning blev det sol och blå himmel. Som sagt var, det måste vara universums absolut svåraste jobb!

Men jag blev inte ett skvatt ledsen över att de hade fel på det hållet för jag har varit ledig och även om jag sov som en kratta igen så är det bra mycket lättare att vara trött i sol än i regn.

Tog en löptur utmed havet på Prins Bertil stigen. Det var magiskt vackert och luktade ljuvligt av sommar.

På lunchen träffade jag min kära vän Nina och vi testade Roots of Happiness inne i stan. Helt klart värt ett besök för det var supergott!

En fördel med att vara ledig, förutom det faktum att man är just ledig, är att då hinner man med en tupplur. Så det gjorde jag och sen var jag snudd på som ny igen. Drog till Gladius-gymmet och fick till ett riktigt bra pass. Köpte även ett ”sommarkort” så nu kan jag träna hur mycket jag vill i 3 månader. Hur bra som helst!

Helst hade jag även velat simma lite också men ett dopp dög bra så länge.

I morgon blir det snortidig uppgång för en heldag med A-HLR för vuxna och barn. Jag har gjort det oräkneliga gånger innan men tycker ändå det är lika jobbigt varje gång det ska ske.
Det är sjukt intensivt, det är en extremt lång dag (7-17) och alla är rädda för att göra/tänka ”fel”. Men det kommer säkert gå bra även denna gång.

Kram från Ingmarie

Premiär och urblåst skalle

Att vara ny på jobbet är som att gå runt som ett levande  frågetecken. Milde himmel vad mycket som ska in i skallen!
Patienterna på akuten är det ingen större skillnad på oavsett om de finns i Stockholm, Lindesberg, Helsingborg eller som nu i Halmstad men precis allt annat är helt olika! Lokaler, rutiner, människor, läkemedelsblandningar, journalsystem, koder, nycklar osv osv.
Men nu har jag tagit mig igenom ännu ett pass och lite mer har väl trillat ner på rätt utrymme i min stackars hjärna.

Gårdagens premiär för Majorens Running club var inte så jobbig för skallen men däremot för benen. Jag fick pinna på bra för att hinna med ungdomarna men de var allt lite impade av att jag kunde kuta intervaller och prata samtidigt. Det är en talang jag utvecklat under många års träning och alltid lurar det någon att tro att jag inte är trött.
Både jag och Todd tyckte det var ruskigt skoj i alla fall och det är redan fullbokat till nästa så vi var tydligen inte ensamma om att tycka det!

För att verkligen suga ur resten av den energin som fanns kvar var jag med på ett Crossfit-pass också. Alltså inget avancerat men det var snorjobbigt ändå!
Tur det fanns ”fuskräknare”…

Resten av dagen innan jag for norrut var betydligt softare med besök av dessa två fyrbenta med sitt husfolk.

Benen var ändå inte jättepigga i dag så det var skönt att bara slöa runt i skogen och njuta av färgerna och blomdofterna. Visst har jag sagt att jag älskar denna tiden?

Kram från Ingmarie

Slant visst med fingret

Min plan var att ta det lugnt i dag för i morgon kommer det bli svettigt.
Men så såg jag att det var ett lunch-pass med Hyrox på Majoren och plötsligt hade pekfingret anmält mig till det.
Haha!
Som det kan gå va?

Det var superskoj och superjobbigt och det var allt en stund där på slutet som jag funderade på om jag ens skulle orka ta mig till jobbet…

Men jag tror minsann Garmin var tröttare än mig för den verkar helt snurrig!

 

Nu har jag gått på ”semester” 2 veckor men i ärlighetens namn är det bara ledigt från mitt nuvarande jobb. Redan på söndag ska jag nämligen vara på sommarjobbet några dagar….

Håhåjaja.
Men det är inte ett skvatt synd om mig utan helt självförvållat och lite ledig kommer jag hinna vara ändå.

Kram från Ingmarie