Gym

Bästa belöningarna

Träning är förvisso alltid en slags belöning för mig, och ett enormt privilegium, men ibland unnar jag mig en extra belöning. Eller som i dag flera. Jag skrev ju trots allt i går att jag skulle göra denna mini-trip till en fest.

Efter intervallpasset i mina gamla hoods, som  för övrigt blev en mjölksyrefest för jag hade tydligen helt glömt hur mycket backar där är, så blev det en helt ljuvlig sprada i Sicklasjön.

Och en kaffe i solen!

Efter tandläkar-besöket drog jag till det enda stället jag saknar här. Ja du vet nog.

Sats SoFo såklart!

Lika härligt, roligt, energigivande och svettigt som det brukar. Det må vara hur märkligt som helst men jag älskar verkligen det där stället.

Extrabelöningen efter detta var en dejt med min goa vän Petra på Chouchou. Enda problemet där är att välja mellan allt så vi valde buffé med resultatet övermätta magar. Så går det när man är både hungrig och glupsk. Haha. Men det var det värt!

I morgon drar jag sydväst. Om SJ vill…

Kram från Ingmarie

Borttappad känsla

Något jag märkt att jag “tappat” är att hålla hög jämn fart en längre sträcka. jag är liksom inte beredd på vad som ska komma för jag har på något märkligt vis glömt hur just den känslan är. Intervaller är jobbigt men då får jag ju vila emellanåt. Mycket enklare! Det funkar i 3-4 km sen börjar det svida lite i benen och då kommer de där tankarna om att “oj, nu kommer jag snart att helt krokna och oj vad jobbigt det är”. Ännu har det inte hänt så det är ju jättelöjliga tankar och känslor men de är lik förbenat där. Men så där är tankar och känslor. Ofta väldigt osanna och oresonliga. Därför gäller det att inte dras med i dem allt för mycket. Åtminstone inte de som är negativa och osanna.

Bästa sättet att bli bättre på något, även sånt man en gång kunnat, är såklart att öva. Därför “utsatte” jag mig ännu en gång för det jag tycker är svårt. 4 km uppvärmning, 6 km snabbdistans, 4 km nedjogg.
Jag. Blev. Jättetrött! 

Men jag var såklart också jättenöjd! När jag kom hem var dessutom bilen städad och fin! Himla käck arbetsfördelning! haha

Styrketräningen gick riktigt bra och jag blev ännu tröttare. Men trött när man gjort något är bara härligt!

Belöningen var en tom brygga och en härlig liten simtur i havet innan jag cyklade hem för att äta en jättegod middag som ju också är en slags belöning!

Har du något träningspass du tycker är extra tufft?

Kram från Ingmarie

Tre olika på tre dagar

Bloggen blev visst lite trött (läs något slags systemfel) så därför det varit klent med uppdateringar.
Men nu så!

På tre dagar har jag lyckats göra tre helt olika löppass på tre helt olika ställen och med helt olika upplägg. Vem sa att löpning är enformigt?

I lördags blev det en lugn runda innan jobbet i Hornaskogen och bort mot golfbanan. En sån där som var varken jobbig eller lätt, tråkig eller rolig. den var liksom lagom av allt.

I går var det upplevelse- och sociallöpning av den absolut bästa sorten. jag är banne mig fortfarande hög på den så det var nog bl.a därför dagens pass gick över förväntan. Jag mötte Anna B och Anna N.  vid Alunbruket. På något vis hade vi lyckats synka oss trots bara några dagars förberedelser! Plötsligt händer det även om det aldrig händer med mina Triss-lotter…
Det var både enkelt och svårt med två Annor för båda svarade men alltså vilka pinglor dessa två är! Anna B:s man (som dessutom är en superduktig ultra-löpare) hade fixat en runda som var så fin att det aldrig går att beskriva. Skog, stigar, grusvägar, asfalt, backar, platt, bäckar , stegar att klättra över och vackra utsikter. För en gång skull är det väldigt lite foto tagna för vi hade så vansinnigt mycket att prata om att vi liksom glömde bort det.

26 km senare kommer vi tillbaka och även om mackan på Kaffestugan var på tok för liten för att mätta så var den väldans god.

Under dessa timmar hann vi prata om allt mellan tonåringar, gamla föräldrar och jobb till klimakteriet, ultralopp, resor, bilar, ekonomi och ätstörningar. Ja du fattar va? Vem behöver en (dyr) terapeut när man kan springa och prata öppet om allt möjligt med så här fina vänner? Min tacksamhet finner inga ord och det extra roliga är att den enda anledningen till att vi känner varandra från början är egentligen för att vi alla bloggade då när det var poppis en gång för längesedan. Två av oss håller fortfarande på och antingen är vi bara korkade som inte fattar att det är ute eller så gör vi det för att vi faktiskt gillar det!

På vägen hem åkte jag inom Verkasjön för lite sim. Jag har varit i den en gång innan för längesedan när jag och Anders var på Österlen för första gången. Då körde jag vattenlöpning där men fattar inte riktigt hur det gick till för sjön kändes väldigt grund.  Den är inte heller så stor och inte den finaste sjön man kan hitta men den dög bra just då! Svanen på andra sidan höll sig dessutom lugn… Jag har ju en enorm respekt för dem efter att ha blivit jagad både en och tio gånger. (Inte trevligt!)

Sen var det då i dag också.
4 km uppvärming + 12 x 2 minuter med 1 minutes joggvila + 4 km nedjogg. Trodde aldrig det skulle gå men tji fick jag för det gjorde det visst! Inte de snabbaste 2-minutarna jag gjort men helt ok känsla.

Tanken är ffa att vänja sig springa med trötta ben. Och tröttare blev de för sen var det gymdax! 50 minuter med extra allt.

Dock ska man veta att mellan dessa sista pass gjorde jag inte många knop. Typ det här.

Visst har jag sagt att jag älskar lediga måndagar?

Kram från Ingmarie

Tvättäkta hatkärlek

Intervaller och fartpass. Jag både älskar och hatar dem. Före kan jag t o m ha lite ångest. Under tiden, åtminstone på slutet, kan jag tro jag ska kollapsa. (Har hittills dock aldrig hänt…)
Efteråt känner jag mig hög och vill göra om det så fort som möjligt.
Konstigt det där.
Antar att det liksom är en del av hela grejen. Att våndas, kämpa, överleva och segra över skallen. Det är ju trots allt oftast den som hittar på alla dessa känslor och tankar. Vad tror du?

För mig blev det 4 km uppvärmning, 5 km så hårt jag förmådde och 4 km nedjogg i dag och jag blev ruskigt trött. Sista kilometrarna på nedjoggen var garanterat ingen vacker syn. haha.

Men rackarns vad nöjd jag var när jag fick slå mig ner på stranden, äta lite och slappa en stund.

På gymet kan jag också bli ruskigt trött men det är på ett annat vis. Att ta i så mycket musklerna klarar av kan ibland ge mig lätt illamående och en känsla av att huvudet ska sprängas. Pulsen kan bli skyhög där också. Särskilt om det är hopp och “superset” jag kör.
Skoj är det i alla fall och jag är säker på att det är snudd på (livs)nödvändigt också. I alla fall om man som jag har som mål att kunna resa sig från golvet utan att ta i med händerna, sitta hukande, lyfta och bära tungt även när jag är 80+.

 

Kram från Ingmarie

Sista dagen i frihet

Eller så illa är det inte men i morgon är semestern slut och den verkliga vardagen är tillbaka. Ett tag i alla fall för sen kommer ny ledighet!

Denna hösten kommer vara fullspäckad med allt möjligt skoj, nya utmaningar och många resor. Det enda “tråkiga” som jag vet är  är ytterligare två tandkirurg-besök för att få ordning på käken men det ska nog gå bra och sen slipper jag det förhoppningsvis helt resten av livet.

Det blev en bra avslutning i alla fall. Hade nästan glömt hur skönt det är att kunna sitta ute och äta på kvällen. Nej nu ljög jag igen för jag har inte alls glömt! Jag glömmer aldrig hur skön sommaren kan vara!

Havstemperaturen har gått upp flera grader och var så där prefekt att jag dog lyckodöden direkt. Ändå var det bara jag på hela bryggan! Jättemärkligt!

 

Allt det där var extra härligt efter ett tufft spinningpass (körde 2 st 30 minuters-klasser + eget och svettades så mycket att jag började frysa) och ett gympass.

Har du mer ledigt?
Kram från Ingmarie

Recept på en lyckad Halmstad-dag

Så här ser det ut. Receptet alltså.

Börja med en löptur, eller vandring, från stan upp till Galgberget. Ta sen 5ans spår och njut av den vackra bokskogen, utsikten och backarna.

Ta sen vägen förbi I16 och ner till Furet där du tar vänster efter bron över Nissan. Du vet att du är rätt om du hamnat i den grönaste portalen du någonsin sett och med träd stora som höghus.

Fortsätt hela varvet runt Furet, över vägen in i skogen igen och sen utmed Nissan till stan igen.

Ett sånt varv blir 15 km och man har inte tråkigt en enda sekund!

Ta dig sen (helst efter en dusch) till Brunchbaren på Hallands konstmuseum. Där kan du välja mellan en massa godsaker! Allt från ett jättelass med pannkakor extra allt till omelett och (som jag valde) en supersmarrig avocado-macka. På köpet får du jättefin utsikt över Nissan och excellent service. Lika fint sällskap får du dock fixa själv.

Det där ger en massa ny energi så då är det perfekt med ett pass på Sats Halmstad. T ex ett Transformer. Extra bra just i dag när det visade sig vara både längre än det stod och ffa var det sjuuuukt mycket jobbigare än något annat Transformer jag kört innan. Du vet så där så det rinner svett utmed benen och armarna blir helt obrukbara. Dvs sånt som jag ju älskar!

Till slut cyklar man till Östra stranden, badar och fikar med en kär vän. På köpet kan det bli som i dag att man får ringa polisen för det är ett gäng idioter som envisas med att köra vattenscooter precis där folk badar. (Ja, jag både kan och är en riktigt tjur-kärring ibland! Särskilt när det är något förbjudet och/eller som kan skada.)

Eller allra sist cyklar man såklart hem igen samtidigt som man känner sig så där löjligt lycklig i hela kroppen.

Kram från Ingmarie 

Födelsedagsfirande

Det här att fira födelsedagar blir på något vis knepigare ju äldre personen blir. I alla fall om man tänker att man ska ge någon present. De flesta har ju liksom det de behöver. Åtminstone sånt med en rimlig prislapp….

Därför är upplevelser en så himla bra grej! Samlar aldrig damm, behöver inte bytas och ger (förhoppningsvis) minne för livet. Anders födelsedagspaket innehöll därför en bunt med kartor. (Jo, han såg allt lite förvånad ut. haha) Han var nästan helt ovetandes om vad som väntade när vi lämnade hemmet i morse.

En karta var över Hovdala. Jag har varit där en gång innan med bästa Anna. Det var då fanns snö på marken.I dag var det förvisso grått och inte mer än 13 grader men vackert grönt och backarna gjorde att vi snart blev varma. Enda problemet med stället är att välja vilket spår man ska ta men ovan nämnda Anna tipsade om den bästa. Jakten på Gullspira.  Med facit i hand hade jag behövt hennes guidning för än en gång fick jag konstaterat att jag är en potta på att kolla skyltar när jag har fullt sjå med att hålla ordning på fötterna.

Vi började tillsammans, uppför,  och hade jag väntat in Anders hade jag kanske kommit rätt från början.

Jag vet inte hur det blev fel, och vet fortfarande inte, för jag följde den vita leden. Ibland försvann den, dvs jag hade missat en avfart, så då var det bara att springa tillbaka och hålla bättre koll på pilarna. Om det är något som kan irritera mig så är det just det. Att jag missar markeringar för att jag i stället måste kolla på marken och var jag sätter fötterna. Och att inte ens kartan kunde få mig att fatta..
Att jag är långsam bryr jag mig inte om. De riktiga traillöparna och orienterarna skulle dö tråkdöden om de var tvungna att hålla min fart. Vem som helst skulle nog det förresten. Men hellre det än att stupa!

Plötsligt var jag tillbaka i Hovdala och det var då jag fattade att jag missat någon viktig avfart för att få hela västra rundan av leden. Men det var såklart ingen fara med det. Jag fortsatte på den östra delen och där var det enklare även för mig.

När jag var tillbaka vid slottet igen tog jag leden medsols och då blev det rätt!😄

Rundan är magiskt vacker och så himla rolig att springa! Det blir liksom aldrig tråkigt för den förändras och varierar precis hela tiden. Sista biten tog jag vägen ner för att Anders skulle slippa vänta allt för länge (han hade dock varit ute nästan lika länge) och det var först när jag passerat hela hagen som jag såg denna. Tur han var på bra humör för efter 2,5 timmar + letavägen-stopp så var jag inte så sugen på att sprinta.

Restaurangen hade stängt men caféet var öppet och jag var helt säker på att de skulle kunna göra en enkel vegomacka när jag såg att de hade både bröd och grönsaker framme. Men icke. Det såååååå besvärligt för de hade sååååå mycket att göra (det var ingen där mer än vi) och de skulle minsann göra andra mackor. När jag snällt frågade om de då inte samtidigt bara kunde göra en till mig med så fick jag som svar att “det var tyvärr inte möjligt” men hon kunde ta bort det jag inte ville ha på en macka.

!!!!!!!

Lär inte gå dit någon mer gång och det vet i sjuttsingen om jag vågar chansa på restaurangen i morgon.

Turligt nog hade vi Flapjacks med och på Espresso house i Hässleholm blev hungern tillfälligt stillad och energin kom tillbaka. Så mycket att jag tog en sväng till gymet också.

Ett matställe jag dock verkligen kan rekommendera är Café Naomi här i Hässleholm. Förutom fenomenalt trevlig personal så var maten outstanding och billig. Kommer bli bra inför morgondagens äventyr.

Rekommenderar även Hotell Statt i Hässleholm. Väldigt fint och trevligt!

Födelsedagsbarnet är f.ö väldigt nöjd med dagen. Nu laddar han för en höjdare i morgon.

Kram från Ingmarie

Han(s) kan inter stoppa mig

Jag har startat ett nytt löp/tränings-projekt/försök tillsammans med min gode vän Ian från Skottland som (förhoppningsvis) kommer pågå i minst ett halvår och just i dag när stormen Hans drog fram skulle jag göra ett testlopp på 4 km. Vi kan väl säga som så här, det var inte en smart dag men det gör å andra sidan att det bara kan bli bättre. Helt ärligt blev jag så trött att jag ett tag trodde jag skulle stupa. Då är jag ruskigt trött!

Men om det är något jag verkar vara bra på, förutom att glömma fort, så är det att återhämta mig. Några timmar senare var jag på gymet och körde så himla bra att benen knappt bar mig till slut.

Har jag tur hjälper all rörlighetsträning jag gjorde efteråt så stelheten inte blir allt för svår i morgon.

Fast antagligen kommer den inte bli så farlig som jag alltid tycks tro. Mat och sömn kan verkligen göra underverk! Och detta såklart.

Provade en annan brygga och fick därmed en annan vy. Lättroad som jag är så kändes det lite extra roligt och härligt.

I morgon hoppas jag Hans dragit bort så jag slipper leta efter utemöblerna i byn…

Kram från Ingmarie

Dubbelblött

Jag vet inte riktigt vad “gul regnvarning” betyder men jag vet att det regnat/regnar mycket här, är kallt, grått och blåsigt. Antar det är lite extra bra då att man är så lättroad för annars hade jag nog deppat ihop totalt. Denna sommar började bra men resten vet i sjuttsingen om jag ens vill kalla halvbra. tack och lov har jag två resor planerade för annars hade vintern kunnat bli vääääldigt lång. (Bara hoppas det inte läcker ut något nytt virus så världen panik-stängs ner igen…)

Hur som helst. Jag hann att springa en sväng innan blötan uppifrån och vindarna från alla håll började på allvar.

Innan gymet hann jag med både en tupplur och att måla. Jättehärligt! Gymet var ovanligt fullt men det är både fullt förståeligt och bra! Jag fick ett bra pass med fokus på överkropp och spänst. Eller mer korrekt försök till spänst.

Jag vet inte vad det är för någon gen jag har men på något vis så blir jag mer badsugen ju jäkligare vädret är. Kanske är det för att dessa bad gör att kroppen producerar massor av olika måbra-hormoner och eftersom jag mår som bäst i sol och värme så behöver jag dessa kickar som mest när vädret är (i mina ögon) som sämst. Så jag cyklade vidare till havet i busvädret och var helt plaskblöt redan innan jag hoppade i men har jag bestämt mig så har jag och det var precis så härligt som jag visste det skulle bli! Dessutom väldans gott om plats!

Jag passade även på att testa uteduschen. Vet inte varför jag inte gjort det innan men bättre sent än aldrig antar jag. Lite synd dock att de stänger av den till hösten.

Jag “fuskade” dock lite och bytte om under tak.

Det här att “utsätta” sig för kyla och väta kan verka väldigt knasigt men jag tror det är oerhört viktigt att emellanåt  låta sig utstå “obekväma” situationer för att inte helt fastna i någon slags bekvämlighets-träsk. När man gjort det i form av ex kallbad, ett hårt träningspass eller en svår (arbets)uppgift så är det extra härligt när man liksom har klarat av det och aldrig är väl en varm dusch så skön som när man fryser eller mat så god som när man är hungrig?

Om man aldrig utmanar sig och går utanför sin comfortzone så blir det heller aldrig något speciellt med någonting tänker jag och frågan är om man ens utvecklas som människa? Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

 

 

Kontroller med varningar och ensamhetens lycka

Förra gången vi var i Bockeboda var det både snö, kallt, slirigt och myggfritt. I dag var det bara slirigt.
Dessutom fanns det ett helt gäng Hitta ut-kontroller nu som inte fanns då och vi hittade varenda en.

Det var betydligt svårare att synka ett hopp efteråt.

Det var väl kanske också tur att vi inte hade kollat så noga på alla varningsskyltarna innan. Haha

Picknickstället blev en liten bit bort i fina Uddarps naturreservat.

Med facit i hand hade vi verkligen tur med vädret för trots att SMHI skrivit “inget regn” för hela dagen så har det kommit skurar som dränkt både vägar och blomsterarrangemang samtidigt som Tor åkt rally på himlen. Jag lyckades vara på gymet precis när den värsta omgången höll på. Kanske var det kraften i det i kombination med åskan som gjorde att jag fick extra energi och inte alls lyckades hålla mig till planen om ett lugnt pass. (?)

Lite tveksam var jag till kvällsbadet pga Tor men när det där viruset planterat sig verkar inte ens åska kunna stoppa det. Åskan försvann dock, regnet lugnade sig och jag var märkligt nog helt själv både på bryggan och i vattnet. Folk verkar inte fatta vad de går miste om! Fast jag klagar verkligen inte för det är ljuvligt att få ha allt helt för sig själv.

I morgon får vi finbesök och jag längtar som en tok!

Kram från Ingmarie