Simning

Det som ofta slår mig när jag är ute och reser är hur oerhört lite man behöver för att vara lycklig. Hemma har man ju liksom en himla massa prylar och helt ärligt är det en väldans många saker man aldrig använder och som man (troligtvis) inte ens behöver.

Här har jag det jag packat med mig och det räcker. Mat får man såklart alltid skaffa på ett eller annat vis, och man behöver ju någon slags tak över huvudet, men annars är det oftast de ”enkla” sakerna som är de mest värdefulla. För mig är det t ex att kunna gå till havet varje morgon, äta frukost ute, ha en frisk kropp som inte gör ont, kunna träna, äta mig mätt och inte ha en massa klocktider att passa. Det som också ofta slår mig är att sånt jag har lite svårt att avstå hemma, t ex havre-cappucino och alla valmöjligheter i matbutiken, tänker jag inte ens på här. Visst är det fascinerande? Har du kanske känt samma?

Det underlättar ju såklart var man är men jag skulle å andra sidan aldrig åka till ett ställe, åtminstone inte någon längre tid, utan att veta hyfsat bra att jag skulle trivas. Här är det enkelt. Sprang en av mina favvorundor under solens värme. (Dock sega ben sen i går men det var väntat!)

Simmade sen först i bassängen. Klarar inte längre hela timmen jag har till förfogande för det är helt enkelt för kallt i vattnet för mig! Men det är härligt så länge det känns bra!

Simmade lite senare även i havet. Tror banne mig att det inte är någon större temperaturskillnad mot bassängen!

F.ö är det en sorgens dag nu när de nya restriktionerna trätt i kraft. Sverige har gått in i en antidemokratisk era och det är ju helt fruktansvärt! Aldrig hade jag trott detta! Vår demokrati och mänskliga rättigheter har kraftigt begränsats och det som våra förfäder slagits och stridit för riskerar nu att helt försvinna. Det är ofattbart att detta har fått ske! Helt utan någon forskning som stödjer att det skulle hjälpa. Vad blir nästa steg? Att som i tex Australien ha särskilda läger för smittade och tvångsvaccinering? En gul stjärna på de som inte tagit sprutorna? Fängelsestraff och/eller höga böter som i ett flertal länder om du inte har ett giltigt pass? Denna artikel belyser det hela väldigt bra. Liksom denna filmen. Fler och fler verkar dock vakna upp och jag både tror och hoppas att människor kommer protestera så mycket att detta inte får och kan fortsätta.

Kram från Ingmarie

På ett sätt tycker jag det var bättre förra gången jag var här. På ett annat sämre.

Förra gången var det väldigt mycket lugnare och det fanns alltid plats oavsett om det gällde bassängtid eller solstol. Nu finns inte ens en hyrbil ledig på 4-5v veckor framåt! Eftersom vi inte var så många så lärde vi också snabbt känna varandra. Spinningen var gratis och det var inte en massa extra ”utomstående” grupper som var här. Samtidigt var det mer ödsligt, nedstängt, tomt och utbudet mindre.

I dag åkte ett stort gäng hem och det kom ett (minst) lika stort nytt gäng. På gott och ont. Jag gillar verkligen att vara här men ibland blir det en smula (för) mycket av allt. De flesta är lugna och sansade men en del stackare är så stressade att jag inte fattar hur de håller ihop!

Nu har jag ju inga problem varken med att finna eget space eller ta det lugnt. Mina morgnar vid havet är guld t ex. Varje morgon är unik och jag tröttnar nog aldrig!

I lilla Tuineje är det också lugnt och hela byn andas på något vis stillhet. Jag älskar att gå och kolla på husen där!

Att springa utan trängsel är plättlätt! Faktum är att det känns som det är ganska få som springer här om man räknar procentuellt. Eller så är jag bara ute på andra tider. Vem vet. För mig blev det i alla fall intervaller på ”röda vägen” och trots att jag sprang där fram och tillbaka så träffade jag inte på en enda annan som kutade. Inte på vägen dit och hem heller förresten!

Första simpasset hade jag egen bana hela tiden. Väljer man rätt tid så blir det oftast så. Jättehärligt! Kändes riktigt bra faktiskt!

Andra simpasset blev en kort historia men dock med mycket space. Havet är ju liksom ganska stort. Det syns inte på bilderna men vågorna var ganska tuffa och jag har en extremt stor respekt för dem. Är jag dessutom enda simmaren så vågar jag inte så mycket. Men jag övervann min rädsla och var i en liten stund i alla fall! Allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie

Inte sista passet som i ”sista passet här” utan som i ”sista coach-passet” denna omgången. På varje pass har mellan 20-35 pers kommit och det är väldigt mycket mer än någon trodde. Allra minst jag! (Hade trott max 10 i bästa fall.) Allt har gått hur bra som helst och jag är smått överväldigad över all positiv feedback jag fått. Värsta ego-boosten!🤩 Bara tacka och ta emot.🙏🏻

Sista passet blev en härlig distansrunda i bergen och på ”röda vägen”.

”La Rambla” är samlingsplatsen

Direkt efter blev jag medbjuden av en deltagare att simma i havet med sällskap och sånt tackar jag inte nej till när solen steker. Det var tur också för hade jag väntat till senare hade jag garanterat bangat för då kom molnen. När molnen kommer blir det kallare (jo jag vet att allt är relativt🤪) och blir det kallare så börjar jag frysa och… ja du fattar.😀

Core kan man köra oavsett moln. Stephane bjöd på en del rejäla utmaningar och jag lärde mig några nya övningar. Kul! Denna är dock en gammal goding.

Mest otippade i dag, och vilken dag som helst förresten, var när det dundrade fram en hel drös av motorcyklar från ”plattan”. Om jag fattade det rätt så var det en slags manifestation för att visa att alla Kanarieöarna håller ihop men jag kan också ha fattat helt fel. Det var i alla fall en slags positiv hyllning av något slag. Fattade dock inte riktigt vad de hade på just Playitas att göra. De kändes liksom lite felplacerade…

Kram från Ingmarie