Jag hade planerat hel löpvila i dag för efter sju dagar på raken med löpning (en dag dessutom med dubbelpass) behöver min kropp en dags återhämtning. Inte från träning men från just löpning. Men så frågade några från “mitt” gäng om jag inte ville med på en tidig och lugn tur innan de flesta skulle med flyget och hur skulle jag kunna tacka nej till det?
Vi tog oss upp på högsta toppen av berget och även om molnen var i vägen för soluppgången, och vinden höll på att ta med mig, så var det värt både skippad löpvila, skippad sovmorgon och den läskiga nedvägen. Upp går ju liksom alltid men ner på rullgrus och bland vassa stenar är en utmaning. Särskilt för en som mig som lider av svindel.
Men livet är fullt av äventyr om man bara tillåter det och jag tror ju på det där att man ska utmana sig för att växa som människa. Det var inte så farligt som jag befarat att ta sig ner och av bara farten blev det en sprada i rejäla vågor. Som jag ju också tycker är läskigt…
Resten av dagen har himlen varit molnfri och solen så där skön som bara den kan vara. Men fastän bassängen såg hur behaglig ut som helst så var vattnet för svalt för att jag skulle tycka att den var det. Men simmade gjorde jag! Och huttrade i flera timmar efteråt. Så klen har jag blivit…. Men å andra sidan är det helt ok att bli lite klen och huttra en stund när man har det så bra som jag har det.
Kram från Ingmarie
Lite lättlurad är kul att vara ibland! Hur många grader är det i havet?
Jag vet faktiskt inte. Det varierar också från dag till dag har jag märkt. I snitt runt 20 TROR jag