Brotorp swimrun 2020

Egentligen kan jag ofta känna att jag har ”tävlat klart”. Jag har liksom inte samma ”längtan” för att rejsa  som jag haft förr. Kanske för att jag gjort det så vansinnigt många gånger? Jag kanske helt enkelt är “mätt”? Men det finns ändå några lopp jag ogärna missar och Brotorp swimrun är definitivt ett av dem.

Varför? Det är familjärt, mysigt, trevligt, vackert, lättsamt, supernära och en ”enkel” bana på så viss att den inte är teknisk. Däremot är det gott om backar. 🤪

 

Genomgång av banan. Eftersom det är en orienteringsklubb som ordnar så stämplar man vid varje ner- och uppgång ur vattnet. På så vis får man alla mellantider. Kul och bra!

För att undvika trängsel startade den långa 2-varvsbanan (= ca 24 km) en timme tidigare än den korta 1-varvs.

Ingen verkar ha simmat/kutat helt rätt för de flesta fick ca 23 km på sina klockor. 🙂

Träffade många välkända ansikten och jag fick verkligen tänka till så jag inte kramade någon. Det är skitsvårt när man blir så där glad som man kan bli när man träffar människor man gillar!

Första varvet var fruktansvärt! Jag hade andnöd precis hela tiden. Med facit i hand skulle jag inte haft swimrundräkten hur bra den än är, utan kört ”bart”. Jag har nämligen upptäckt att värme + våtdräkt ger den där andnöds-effekten på mig. Jag har ju inga som helst problem med värmen annars men våtdräkt gör på något vis att lungorna och andningsorganen inte kan funka. Det blir som ett (litet) sugrör i luftstrupen och är galet obehagligt ! Faktiskt så obehagligt att jag både funderade på att bryta och ställa in LED.. Då är det illa!  T o m riktigt illa!

Funderingarna förblev dock bara funderingar. Jag var ju inte trött, hade inte ont någonstans och när jag sänkte farten bara lite, lite så blev det bättre. Med andra ord ingen som helst ursäkt till att bryta.🤪

Detta var 4:e gången jag körde och trots ”slitet” blev det min näst bästa tid så jag ska verkligen inte vara missnöjd, men jag hade önskat att känslan varit bättre. Placeringen var dock säkert den sämsta ever för vi var fler än någonsin som körde. Fast det tycker jag bara är kul för det betyder att fler hajjat hur skoj detta är!

Coach Ulf, som påstår att han är dåligt tränad, vann överlägset på en vansinnigt bra tid! (Jag är säker på att han tjuvtränar. 😄😄😄) Min LED- teamy Josefin  hade en kalasdag och var supersnabb hon med! Är så glad att de där två finingarna har hittar varandra och att jag får vara deras vän. 🙏🏻

Vi var många från Team Snabbare och alla gjorde jättebra prestationer! Superskoj!

En del av gänget

Så himla härligt att kunna sitta kvar vid Brotorpsstugan och njuta av vädret, sällskapet och våfflorna! De ingår i startavgiften.😍 (300kr för icke medlemmar och 100 kr för medlemmar. Snacka om billigt!)

Man behövde inte ens duscha för allt torkade på nolltid. (Fast jag har duschat nu. haha)

Och kolla så coola swimrun-bh:ar vi har! Helt oplanerat! 😄 Det bra med den är fickan. Perfekt för ex. gels.

Som alltid superbra arrangerat av Skogsluffarna. De är proffs ut i fingerspetsarna och dessutom alltid obeskrivbart trevliga.

Nu ska det tränas vidare så Josefin slipper släpa på mig  hela vägen den 1/8. 😱

Kram från Ingmarie

 

Festmagi mitt i veckan

Ingmarie-väder är bra! Det betyder mycket svett och noll frys! Sprang till gymet i förmiddags och var helt plaskblöt av svett redan innan PT-Rafael började drilla mig. Efteråt var jag ännu mer plaskblöt och skittrött.

Men mest var jag  jätteglad och full av energi! Precis som det brukar bli alltså!

Ingmarie-väder betyder också att det är perfekt för swimrun! I dag var det dax för årets första Simsafari med Team Snabbare. I praktiken är det som swimrun men det är mer fokus på simning. Jag tror vi var 25 stycken som samlades denna ljuva sommarkväll.

Foto: Rebecca C

Och vilken kväll vi fick! Magiskt är bara förnamnet. Det var obeskrivbart! Vattnet, solen, sällskapet, naturen. Ren lycka från början till slut!

Foto: Rebecca C

Coach Ulf Foto: Rebecca C

 

Foto: Rebecca C

Foto: Rebecca C

Foto: Rebecca C

Lilla jag. 🙂 Foto: Rebecca C

Foto: Rebecca C

Vi höll på i lite över två timmar och avslutade som alltid med fika!

Snäckan Veronica simmade som alltid ifrån mig men snacka hann vi ändå såklart!

Kram från Ingmarie

 

Det kan svänga snabbt

Det där “något” verkar ha försvunnit lika fort som det kom och i dag kändes det mesta som vanligt igen. 🙏🏻

Tack och lov för det för annars hade jag helt missat detta minst sagt magiska Swimrun-pass med Josefin. Kanske det t.o.m var det som var meningen med att jag missade gårdagen? Vem vet?

3,5 timme aktiv tid blev det till slut och det bästa är att ju längre tiden gick ju starkare och piggare kände jag mig. 💪🏻
Tacksamt är bara förnamnet. Längtar redan till nästa gång vi ska köra och jag verkligen toklängtar till vår gemensamma stora utmaning när vi ska ta oss an LED..  (I alla fall nu med många veckor kvar. Lär väl inte vara så kaxig när det närmar sig…🤪)
Inbillar mig att en bra förberedelse är att använda denna.

Lite festligt var det också att Ark var vid Hellas. De hade bl.a utförsäljning på swimrun-dräkter med små defekter. (Typ att en logga saknas.) Vi blev lite som deras levande reklam-pelare när vi drog förbi. Och nej, vi är inte sponsrade. Men nog borde vi…? 😄

Alltså detta Ingmarie-väder! Låt det stanna länge, länge, jättelänge!!! Det var absolut omöjligt att inte låta bli att simma lite till. ”Söderbysjön runt” är en pärla! Tokmycket folk på land men väl där ute är man solokvist och kan njuta till max av lugnet.

Avslutade dagen på balkongen. Bättre än så här har jag svårt att tänka mig att livet kan vara. I alla fall mitt…

Kram från Ingmarie

Sköna söndag

Visst fanns det ett tv-program för längesedan som hette just så? “Sköna söndag”. Om jag inte minns helt fel så handlade det dock mest om skönhetskrämer, kläder, heminredning och växter. Typ i alla fall.

Min sköna söndag har inte innehållit något av det men skön har den varit! Så in i bängen. Och äventyrlig.

Klockan ringde tidigt och innan den var 9 hade jag kutat bort till Hammarbybacken i full swimrun-mundering för att möta upp ett gäng lika-klädda från Team Snabbare.

Det fanns en slags grundplan på vart vi skulle men planer är till för att ändras, eller hur? Särskilt när man är ett extremt glatt gäng, solen skiner, vattnet är minst sagt ljuvligt behagligt och bedårande vackert, skogen sagolik, fåglarna kvittrar och det luktar så där som bara svensk sommar-natur kan.

Pål var vår guide och tillsammans tog vi oss genom skogarna , på stigar och grusvägar, över stock och sten, genom fyra olika sjöar varav en innehöll mer näckrosor än en anlagd näckros-damm, upp och ner för branta backar, genom snår, över ängar och t.o.m genom två privata gårdar med stora varningförhunden-skyltar. Men vi klarade oss. Såg inte ens en nos på någon vovve. Phju liksom!

Efter ett par timmar hamnade vi på en äng där Påls fru Marika dukat upp med gofika till oss. Gissa om det var gott?

Fick ihop lite över 3 aktiva timmar innan jag var tillbaks hemma igen. Underbart! (Totalt var det 4 timmar men paus är paus även på klockan så fika och fotostopp räknas inte in.)

Vår egen fika-korg här hemma var redan fixad så efter snabb-dusch cyklade jag och Anders iväg till Flaten. Visst har jag sagt att jag älskar det stället? Och visst är det tur att man aldrig kan fika för mycket?

Anders passade på att cykla en extra sväng. i och runt Flatenskogen

Och jag, tja jag kunde bara inte låta bli… Hur skulle jag ha kunnat…?

Kram från Ingmarie

 

 

Ännu en premiär

Du som följt mig/känner mig vet att jag är både lättroad och lättlurad när det kommer till träning. När Pål la upp en fråga för någon dag sedan på fejjan om någon ville köra swimrun i dag var det en som nappade. Gissa vem… 🙄

Fastän det är ett bra tag sedan alla prylar var framme, och det tog en halv evighet att få på sig allt, så kändes det som i går. Framförallt kändes det så himla kul! Bara för grannarna att börja vänja sig igen.🤪

Jag kutade en ganska rejäl omväg för att komma till Sicklasjön där vi bestämt oss för att ses. Smart nog hade jag vantar på mig för att absolut inte frysa innan vi skulle i plurret. Faktum är att jag svettades så det rann om mig. Första simmet är alltid extra pirrigt, innan man liksom fattat och vant sig vid skiftningarna, men sen alltså. Åh vad härligt! Visst är det kallt men jag frös verkligen inte. Det är bara mina händer som lägger av. Efter ett tag fick jag inte ens in öronpropparna så Pål fick agera insättare. Det hade han nog inte räknat med. 😱 Inte heller att jag är så usel på trail…. Men han är en snäll och tålig människa och han slapp åtminstone vänta allt för länge på mig efter simningarna. Kanske framförallt för att de inte var längre än 100-200 meter.😄

Fem sim och totalt lite över 2 timmar aktiv tid innan jag var hemma igen. Att jag var lycklig syns väl?🤩🥳

Kram från Ingmarie

Dessa prylar

När jag började med simning tänkte jag att det var så “enkelt” rent prylmässigt för man behövde ju bara badmössa, baddräkt och goggles. ja så trodde jag alltså. Den sanna verkligheten är däremot att simning är en ruskig prylsport! 😱 Långt värre än löpning men tack och lov inte lika “illa” som cykel. (Fattar i ärlighetens namn inte hur triathleterna mäktar med det varken utrymmesmässigt eller ekonomiskt.)

Jag har länge tänkt att jag skulle försöka kuta till simningen för att slippa tuben och spara tid men det där att få med allt är knepigt. Men det går. Om man bara skalar ner det till det absolut nödvändigaste och inte är så kinkig med hur man ser ut eller vad man har på sig efteråt…😁

Simsällskapet var det bästa av de bästa. Tyvärr fick jag och Veronica reda på att vårt (första) gemensamma mål, Utö Swimrun i slutet på maj, är framflyttat till slutet av september. Jag vet redan nu att det högst troligt inte kommer att funka pga den där förändringen jag kommer att göra. Men även om det såklart är skittrist så är vi ändå (fortsatt) glada för någonstans var vi ju halvt förberedda på att det skulle bli så. Dessutom så tränar vi för att träna och för att det är så himla skoj! Särskilt så här tillsammans! 😍 Och det funkar utmärkt att simma ihop även om man simmar med en racerswimmer som Veronica. Hon får helt enkelt vila lite mer och/eller simma några längder extra.😁

Foto Veronica W.

Visst är den fin? Min nya fina mössa. På tal om prylar…

Kram från Ingmarie

 

Tegelstens-pass och filmtajm

Fast egentligen heter tegelstens-pass “brick-pass/brick-session” på träningsspråk och jag tror det härstammar från triathleternas träning när de kör två eller alla sina tre grenar efter varandra. T.ex cykel-löp eller sim-cykel eller sim-löp eller… Ja du fattar. Grejen är att man vill vänja kroppen vid att byta sport helt enkelt för det kan bli en slags otrevlig överraskning annars när det väl är dax för ett helt triathlon-pass. Det finns brick-pass i swimrun också för det krävs verkligen övning för att vänja sig vid känslan av att försöka få igång benen efter en simning (särskilt om det är kallt) och att få ner både andningen och pulsen om man kutat så man kan simma.  Dessutom behöver man förbereda kroppen vid att hålla i gång en längre tid med olika muskelgrupper.

Ännu är det lite för tidigt att köra “på riktigt” ute, i alla fall om du frågar mig, men det är bara en tidsfråga innan det är dax och jäklar vad jag längtar! Det kanske inte blir ett enda lopp i år (heller) men det struntar jag i bara kroppen är glad och jag får hänga med på äventyr! Dagens program skulle egentligen köras i helgen men eftersom jag ska på andra äventyr möblerade jag om. Är 100% säker på att det inte spelar någon som helst roll. Kroppen vet ändå inte om det är onsdag eller söndag.

Så det blev ett brickpass med 50 minuter löpning och 90 minuter sim. Gjorde det enkelt för mig och sprang bl.a runt Årstaviken. Väldans mycket folk ute även om det inte syns på bilderna. Lunchträning/gående möte verkar ha blivit väldans poppis och det är ju bra!

 

Där borta ligger jobbet!

Det var inte utan att jag hade lite små-ångest inför simningen men det gick så himla bra att jag fick förlänga så det blev 90 minuter. För precis som när det gäller löpning så är det 90 minuter så är det. Inte 87. Inte ens 89. Ja så löjlig är jag och har alltid varit. Man ska inte fuska!

 

Och på tal om program. Nu är filmerna klara! Vi gjorde inte en enda omtagning förutom några undantag när ljudet pajjade. Jag tycker de blev jättebra! Vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Jonkershoek och missad mat

Jonkershoeks Nature Reserve ligger bara någon mil från Stellenbosch och är en dal omsluten av höga vackra berg. Det finns en mängd trails att vandra och köra MTB på samt bäckar, forsar och vattenfall att både dricka vatten ur och bada i. Man kan köra med bil in också men vägen är minst sagt guppig och “okör-vänlig”. Och varför köra när man har ben som funkar?

Dalen är makalöst vacker. Jag som kan få lite cellskräck om det blir för bergigt, dvs när jag liksom inte ser något annat och ingen väg ut, tyckte detta var magiskt! Mycket space samtidigt som de låg där runt omkring stadigt förankrade och skyddande.

Själva körvägen, som är 10 km runt, var dock ganska tråkig efter ett tag så jag testade några av de trails jag hittade. Riktigt roliga med en salig massa kringelikrokar och springbara till 90 % för en klumpfia som mig.

Vi hade blivit varnade på turistinformationen i stan om att det var väldigt mycket ormar där, de påstod t.o.m att det var stängt, men infon vid ingången till parken sa att det enda de visste var att någon MTB:are hade kört på en orm som fastnat i hjulnavet. Inte kul förstås och jag såg inte ens någon pyttelten orm trots att jag letade. (Tillhör kanske en av de som verkligen vill se en!) Tog mig även in på en av de smalaste trailsen utmed bäcken och vattenfallen men inte ens en daggmask syntes. Kanske jag klampade för mycket och helt enkelt skrämde bort dem…

Anders han körde sin egen runda och den mannen alltså! Han kan så mycket mer än han tror! 8 km tog han sig fram i dag! Bara så där. Utan några längre promenader och absolut noll löpsteg sen innan operationen.

 

Mina nya Altra-skor som jag köpte för några dagar sedan var förresten supersköna! Nu är de dessutom super-dammiga…

Anders gjorde  inte bara det där. Han höll mig även lite sällskap under simträningen! På tal om att kunna mer än man tror så tänkte jag innan när jag såg passet från coachen  att “jösses, hur ska det här gå” men det gick! Bra dessutom.

 

Vi hade bestämt innan att vi efter allt sportande skulle åka till Tokara Winery som vi hört från flera håll skulle ha bra mat. Stället var supermysigt, massor av folk satt och käkade men det fanns lediga bord. kvar Vi var där i god tid, de skulle inte stänga förrän klockan 17, men köket det stängde klockan 15.30 det! Vi var där 15.31. Så nej, det blev inget med det för köket hade packat ihop allt redan klockan 15.25. Men hallå! kan man göra så? Särskilt mot hungrande sportnördar. Har tokletat men hittar ingen info om detta så dit lär vi inte åka igen. Bu!

I stället åkte vi till stället vi var på i onsdags. De hade i alla fall öppet och bjöd (nåja vi betalade ju faktiskt) på hejdlöst god mat! Vegan rakt igenom.

Rekommenderar verkligen alla som besöker detta område att åka dit vare sig man gillar vin eller inte. Det är väldigt vackert! Vi var “tvungna” och kolla om toaletterna var lika fina som resten av stället, och jo det var de. Skönt så jag får fortsätta tycka att det hela är superlyxigt.

Kram från Ingmarie

Det blev inget…

Allt ändrades ännu en gång . Bara någon timme innan jag skulle ta tuben till centralen fick stackars Ulrika ta beslutet att hon trots allt inte var frisk nog för något Solvalla Swimrun (Första ändringen var ju att vi fick byta klass)

Så i stället för att jag gick upp i ottan, åkte till E-badet för lite poolrun, hem igen, käka, resa till Finland och köra swimrun i vackra sjöar och magisk (kuperad) skog blir det något helt annat. Med samma start men bara fram till första käket. Sen blev det desperata försök att hitta en ersättare (vilket visade sig omöjligt med så kort varsel), avbokning av allt som var bokat, depp, depp och ännu mer depp. 😢 Naturligtvis är det mest synd om Ulrika som är sjuk men du som följt mig här vet både hur mycket jag missat pga det ledsna vänsterbenet och hur vansinnigt mycket jag verkligen, verkligen velat köra Solvalla. Jag har toklängtat! Men så är det. Swimrun är bland det roligaste jag vet men baksidan kan ibland vara att man är två så kan inte den ena så kan inte heller den andra. I alla fall när det blir ändringar så här nära inpå.

Att åka till Finland för många pengar bara för ett extremt kort (7+1km) solo-sprintlopp kändes varken lockande eller befogat. Flygbiljetten fungerade också av olika anledningar bara om Ulrika åkte med vilket skulle innebära att jag hade behövt köpa en helt ny (snordyr) biljett.

Men om det är någonting jag är så är det flexibel. Och hyfsat bra på att fokusera om. När den största ledsamheten lagt sig började jag fundera på vad jag kunde göra för äventyr hemma i stället men ganska snart började jag i stället kolla om det fanns något annat swimrun jag kunde köra. Jag ville ju roa mig tillsammans med andra. Och få service på vägen.

Koster swimrun krävde både partner och massor av pengar. Tysklands 1000 Lakes hade soloklass men dit hade jag inte hunnit innan startskottet avfyrats ens om jag skippat att sova.

”Vanliga” löplopp då? En hel del 5-10 km lopp men det var och är jag helt och totalt osugen på. Samma med något långt ultralopp på über-teknisk bana. Så hittade jag Black River Run i Västerås. 20 + 50 + 100 miles. Tyckte 20 lät perfekt men loppet var fulltecknat och det var väntelista…

Någonstans där gick luften liksom ur mig. Men innan jag helt fick punka så mailade jag ändå arrangörerna för att kolla och det möjligtvis fanns en plats på 20-miles. Det gjorde det! Så jag slog till. Packade om väskan fortare än kvickt, bokade tåg och boende och drog i väg.

Bara några timmar senare var jag här.

Hotellet är långt från lyxigt men supertrevligt, gästvänligt och jätte-gulligt! Hoppas jag sover bra här i natt!

Och jag tror att jag fick med mig rätt prylar.🤪

Roligast hade såklart varit om det blivit som det var tänk från början. Både för att jag tycker swimrun är roligast och för att just Solvalla verkligen är ett superfint lopp. Sen är det oftast skojigare att göra något tillsammans med en vän. Åka iväg så här är onekligen lite ensamt. Men hur det än blir och går i morgon så verkar det som jag åtminstone kommer att ha tur med vädret! 🤩

Kram från Ingmarie

Bacillusker och laddning

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Min stackars kompis Ulrika som jag ju ska köra Solvalla swimrun med på lördag har haft det jättekörigt så för ett tag sedan bytte vi till den något “enklare” klassen Endurance. Den är drygt 12-13 km kortare än den vi skulle köra men lätt är den inte. Det vet jag sen jag och Peter körde för två år sedan..  25-26 km konstant upp och ner (utom när vi simmar) kommer göra åtminstone mig rejält trött. Dessutom kommer det bli max 10 grader i luften, regn och 12-14 grader i vattnet. Inget Ingmarie-väder precis… Dock slipper vi den mest tekniska delen!  Om bara Ulrika kryar på sig vill säga. Som så många andra just nu är hon nämligen lite krasslig.😱 Men hon är stark och jag är en obotlig optimist så jag kör på som planerat. Sista spradan gjord i dag. Friskt och jätte-härligt i sjön nu!

Körde även ett lätt gympass för att hålla axlar och vänsterbenet smidiga och glada. Men mest var jag där för att ha mitt yinyoga-pass. Full sal och hög mysfaktor!

Håll gärna tummar och tår tillsammans med mig för att Ulrika ska bli frisk och kry fort som attan (och att inte jag blir bacillusk-attackerad) så vi kommer iväg på vårt lilla äventyr!

Kram från Ingmarie