Swimrun

Det är på verandan det händer

30 augusti, 2016 by Ingmarie

För det är här Sickla swimruns tisdagsgäng träffas. På verandan vid Hammarbybackens fot.

Vi börjar alltid med en massa chitchattande. Om hur träningen går, race som körts och race som ska köras, om vilka prylar som är bäst och annat livsviktigt.?

Strax efter 18 är de flesta ombytta och redo men är man inte det, ja då väntar vi andra. Ingen lämnas i sticket! This is a swimrun-family.
Sen kör vi! En del fort som fasen. Andra lite lugnare. Varvet är alltid detsamma och man brukar hinna med 3-6 varv på den där dryga timmen vi far runt. I och med att vi är så många så finns det alltid någon att hänga på. Eller jaga/bli jagad av om man är på det humöret. Men ingen lämnas någonsin ensam sist! Det ser bästa Janne, han som håller i allt, till. För som sagt var. This is a swimrunfamily och vi hjälps åt.?

Så småningom droppar vi tillbaks in på den där verandan igen. Vi chitcattar ännu lite mer, mumsar på något gott och analyserar dagens pass. Kontakter knyts och nya träningar planeras. Social samvaro när den är som bäst.

En del cyklar/springer både dit och hem i våtdräkten. Andra, typ fryslortar som mig, byter även om på den där verandan. Alla varianter funkar.

När klockan närmar sig 20 vinkar vi bye bye till varandra och var och en drar till sitt. Ännu lite lyckligare! ❤️ Och sen börjar längtan till nästa verandaträff.

Kram från Ingmarie.

Utan (själv)koll (?)

27 augusti, 2016 by Ingmarie

Klockan hann bli över 10 innan jag var redo att svira om till swimrunstassen. (Städ-och tvättdag. Sånt behöver ju också göras du vet.)

– Hur länge blir du ute, undrade sambon.

-Runt två timmar, svarade jag.

-Då är du alltså hemma vid 13.30?

-Nej, nej absolut inte så länge.

Sen var jag iväg. Och klockan tickade på. Fyra sjöar senare, med 10 simningar och en massa kutande däremellan, var jag tillbaks igen. Då var klockan 13.35… D.v.s ganska exakt tre timmar efter jag stuckit ut. Jag tror Anders känner mig bättre än vad jag själv gör. Men är det kul så är det och det gäller ju verkligen att passa på när det är Ingmarie-väder!☀️

Liksom det gäller att passa på att ladda om och ladda nytt i alla batterier inför nästa vecka.

Och frågar du mig så måste det här absolut vara ett av de bästa sätten för det alla kategorier.

Kram från Ingmarie.

Speed i Falun

24 augusti, 2016 by Ingmarie

Det här med att bo på hotell är förvisso überlyxigt men i kombination med extremt mycket jobb så blir det inte så där jättemycket tid över till att varken slöa vid hotellfrukosten eller slözappa mellan tv-kanalerna när man ligger raklång i sängen. Men det är sjukt skönt att slippa bädda. 🙂

De här dagarna i Falun är absolut knökfulla med möten, utbildningar och föreläsningar från tidig morgon till sen kväll. Då gäller det att verkligen utnyttja den lediga tid som trots allt finns för det är ju tack och lov inga slavdrivare jag jobbar för.. Tvärtom uppmuntras all träning och absolut allt som har med hälsa och välmående att göra. Love it!

I går morse sprang jag snortidigt ut till kontoret via en omväg. Det gäller ju liksom att passa på! Jag vet att jag skrivit det innan så får jag väl upprepa mig och ännu en gång och förklara att det är verkligen helt fantastiskt att åter igen få kuta på mina fina rundor här. Falun må vara en liten stad som “saknar” storstadens utbud men som träningsstad är Falun utan tvekan topp 5 i Sverige. I alla fall på min lista.
Kontoret ligger dessutom precis vid vackra sjön Runn och med denna vyn kan t.o.m jag bortse från att det var snortidigt.

IMG_6326runnlop
Hotellet har ett helt ok gym och med tanke på hur nära det är, typ fyra trappor ner, så finns det faktiskt inga som helst ursäkter till att inte nyttja det.

IMG_6344gym
Sen finns ju lunchrasten med. Och med både en gigantisk sjö och jättefina löpvägar utanför kontorsknuten så är valet plättlätt för mig.
Alltså fatta vilken lyx! Att kunna köra swimrun mitt på dagen i och runt detta! Det var nästan så jag dog lyckodöden där ett tag. 🙂

IMG_6338sr3
IMG_6339sr2
IMG_6334sr1
Men jag väntar med att dö oavsett för jag har banne mig inte tid!

Kram från Ingmarie.

Moose2Goose

20 augusti, 2016 by Ingmarie

Cirka 16 kilometer, närmsta vägen genom fina Nackareservat-skogen och förbi Solsidan, ligger Älgö. En skärgårdsidyll så fin att man nästan får tårar i ögonen. Och “värre” skulle det bli men det visste vi inte då. Jag och bästa Fredda skulle köra swimrunloppet Moose2Goose och eftersom SL inte verkar ha prioriterat sina turer dit så tog vi hojarna. Anders hängde på men skippade den där swimrundelen.

Stackars Fredda hade nog inte fattat hur slö cyklist jag är men vi hann fram i tid även om uppvärmningen blev en smula skral. Å andra sidan är påklädningen som en halv uppvärmning.?

M2G är inget storlopp men det var fler än jag hade förväntat mig. Och som alltid ser de flesta ut som superproffs och jag känner mig mest som en lantis i storstan. Men jag är utan tvekan en av de mest entusiastiska.? M2G är även rena sprintloppet. Totalt “bara” 11 km men vilka kilometer!

Starten var direkt uppför en backe på en cykelbana.

Före start hade vi fått veta att banan var ändrad och tuffare än tidigare. Dvs mer backar, mer trail och mer obanat. Den första biten av de 5,5 km vi skulle börja med var förvisso kuperade men det var ju åtminstone fast mark under fötterna. Sen började det. Trailpartiet. Rötter, stenar, stenpartier och en jäkla massa backar. Fredda som är en trailspecialist av rang fick rena promenadfarten medan jag slet som en stackars packåsna. Tack och lov var det torrt i marken så jag slapp slira.? Varmt var det med. T o m jag tyckte det och då är det varmt. På riktigt.?

På något vis tog jag mig till första simningen utan att stå på näsan en enda gång. Trots att det bara var 14 grader i havsvattnet så var det ljuvligt att äntligen få komma i.

Men det höll på att bli slut på mitt race där. Nästan direkt fick jag problem med andningen. Paniken låg på lur hela tiden och jag var tvungen att pausa. Tanken på att bryta flög genom hjärnan om och om igen. Men så bestämde jag mig. Jag skulle ut till Gåsö även om det hade krävts ryggsim. Eller draghjälp. Så jag började om. Lugnt lugnt. Och sen kom det! Flytet. Frihetskänslan. Styrkan. Mata, mata, mata.. Förbi, förbi, förbi.Och plötsligt var jag framme. Kort väntan på Fredda och iväg igen. Vi hann inte många meter innan vi började med våra “åh”, “kolla” och “wow” för vilken ö det är! Magiskt och ofattbart vackert. Ännu en gång önskar jag att jag haft en kamera med mig. Gåsö är en privat ö som i vanliga fall bara är “öppen” för de som bor där så allt kändes liksom extra speciellt. Ärofyllt på något vis! Löpningen där var betydligt “lättare”. Rena autostradan i jämförelse mot Älgö även om det var en och annan backe även där. Sista simningen gick hur bra som helst. Hade kunnat fortsätta ett bra tag till men 350m är inte längre än 350 m hur ljuvligt det än är. Fredda vevade på bra och sen var det bara att spurta in i mål tillsammans som det team vi är.

Direkt fick vi medalj, dricka och fin choklad. Plus att vi innan fått en välfylld goodiebag! Och då ska man veta att det här var ett ovanligt “billigt” swimrunrace. De flesta är annars nämligen hutlöst dyra.

Men inte nog med det. Vi lyckades komma tvåa och vann jättefina priser.

Plus att vi vann på utlottningen! Hojen var överfull med allt när vi cyklade tillbaks hem igen. Helt ofattbart! Om jag ska vinna på utlottning så är det Fredda jag ska ha med mig för det var ju samma sak förra gången.

Tack Fredda för ännu ett härligt race tillsammans! Du är fantastisk på alla sätt och vis! ? Tack världens bästa sambo Anders för support och fina foto. ? Tack M2G för ett otroligt fint arrangemang. Längtar redan till nästa år. Tack Mighty sport för bästa produkterna. Oslagbara! Och tack än en gång Nicholas för din coachning. Utan dig hade jag aldrig varit där jag är.

Kram från Ingmarie.

Stora Stöten swimrun i bilder

14 augusti, 2016 by Ingmarie

En sak jag lärt mig om swimrun är att det tar mer kraft och energi än man tror. Man blir inte så där stel och kantig som av att bränna av ett asfaltslopp i full kareta utan mer muskeltrött och liksom seg dagen efter. Jag kan även bli galet sovtrött. Så där så jag skulle kunna stå och sova om det knep.

Någon powernap under dagen har det inte hunnits med, även om jag lätt hade kunnat powernapa hela dagen, men en rejäl sovmorgon, superlångsam löpning, hot yoga och lätt vattenlöpning. Plus en massa annat så jag är redo för en ny resa redan i morgon. Mer om det senare.

Men mest har jag nog tänkt på gårdagens höjdare. Är fortfarande så otroligt uppfylld av allt det roliga och härliga som var. Ska se till att suga på den här karamellen ända till nästa race som visst är redan om en vecka. Swimrunsäsongen i vår del av världen är inte bara kort. Den är intensiv med!

Anders var ju med i går och fotade på en del ställen så för att du ska få se ännu lite mer av hur det var så kommer här en hel bunt med fina bilder. 🙂 Själv blir jag alldeles glad i magen och toklängtar tillbaks när jag ser dem.

Banan för den som undrar hur den gick. Vi sprang alltså nerifrån Falu koppargruva och vidare på stigar som hackades fram för flera hundra år sedan. Vi simmade i sjöar, tjärnar och i en å innan vi gick mål i centrala Falun. Ca. 19-20 km löp och ca. 3200m. sim totalt.

Samling och genomgång uppe vid ett av de fina husen.

Gemensam march ner till botten av gruvan där en av männen från dåtiden väntade för att berätta några anekdoter från sin tid.

Gemensam marsch ner till botten av gruvan där en av männen från dåtiden väntade för att berätta några anekdoter från sin tid.

storastoten_bild

Och där gick starten!

Hela första löpsträckan till första simningen gick i princip uppför i varierande grad. Garanterat ingen som var pulslös där. Det var extremt omväxlande natur med allt från smala stigar, snår och slaggsten till breda grusvägar och t.o.m några stråk av asfalterad cykelbana.

Gör oss redo för en simning.

Det som tar tid, och som man kan förbättra massor med rätt träning, är i och uppstigningarna. Det gäller liksom att aldrig stanna upp utan göra allt springandes. Ibland går det bra. Ibland mindre bra om jag säger så.

Man får vara max 15m. från varandra på simningen så det gäller att hålla koll på var den andre är. En av anledningarna till varför lina är så bra.

Min härliga teammate Karl!

Bra med vätske.- och energistationer under hela racet. Och ännu bättre var det ju att Mighty Sport var sponsor eftersom jag tycker de har bästa grejerna alla kategorier!

Mot målet. Bara en simning kvar och vi har massor av energi kvar.

Om någon sagt till mig när jag bodde i Falun att jag skulle simma i Faluån om några är hade jag gapskrattat. HÖGT! Men se som det blev!

Sista uppgången.

Man får absolut inte skräpa ner men jag undrar hur det är med att dra med sig grejer upp från vattnet…

Är det detta som kalla f-o-k-u-s? 🙂

Sista korta löpet in i mål!

Medaljen! Hur cool är inte den? Och stentung! 🙂

Så där kul hade alltså vi. Nog blev du lite sugen? 😉

Kram från Ingmarie.

Stora Stöten swimrun 2016

13 augusti, 2016 by Ingmarie

Alltså jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Är så vansinnigt glad, tacksam och nöjd att jag nära på vill lipa en skvätt nu när vi sitter här i bilen på väg till 08a land igen. Men det kan jag ju inte göra.?

Stora Stöten swimrun i Falun är utan tvekan något av det absolut roligaste, vackraste, häftigaste och mest fantastiska race jag någonsin gjort! ALLT, och då menar jag verkligen ALLT, var perfekt! T.o.m vädret var perfekt!☀️

Jag och Karl, som jag körde med, träffades för första gången i går kväll för att testa simma med lina. Det blev i Lugnets uppvärmda utomhusbassäng för jag för frusen (läs klen) för att köra OW.?

Så de där få minuterna var allt vi hade i team-bagaget när vi laddade för starten längst ner i gruvan.

Men jag var faktiskt inte ett dugg orolig över den biten. Karl är förvisso både ung och en tuff triathlet men jag märkte redan efter två sekunder att han också är otroligt ödmjuk, lättsam, flexibel, följsam och supersnäll.

Kl. 12.30 var det genomgång, 12.45 gick vi alla ner till gruvbottnen och kl.13 sprang vi väg. Eller sprang och sprang. Snarare trippade lätt för det är en rejäl stigning den där backen upp. Och det fortsatte upp, upp innan första simningen. Solen sken, benen var ok och vi två både pepp och förväntansfulla.!

Löpningen var magiskt vacker. Mycket trail men ok även för en snubbelfia som mig. Här fick Karl “vila” lite för som gammal orienterare hade han helt klart kunnat köra på väldigt mycket fortare. Jag gjorde i stället mitt bästa för att kompensera min snigelfart under mer löpbara partier och under simningen.

Karl drog på de tre första simningarna sen körde vi fritt innan jag drog på de tre sista helt enkelt för att jag var lite starkare just då. Bara det, att jag drog, känns helt ofattbart! Jag som alltid varit jättesämst och sist på allt vad simning heter. Det där var en rejäl boost för mitt självförtroende kan jag berätta!? Flit lönar sig som sagt var!

Inte en enda gång kände jag att jag ville stanna, att jag var trött, att det var “tråkigt” eller jobbigt. Enda gången jag frös lite var efter simning 3 och 4 i tjärnen och det var för de låg i princip jämte varandra. Hann liksom inte springa mig varm emellan då.?

När vi kom i mål var jag förstås skitglad, vi kom dessutom 4:a, men mest tyckte jag det var trist att det redan var slut. När man känner så efter över tre timmars jobb, då har man jäkligt kul!

Efteråt blev det härligt babbel med sköna människor och vi bjöds på massor av godsaker att käka, fick priser, dusch på Friskis och en stor härlig buffé på Kopparhatten. Vilken festdag!

Stora stöten swimrun får lätt 100 av 10 swimrun⭐️av mig. Helt ofattbart att det bara är deras andra år för det här är ett proffsevent!
Tack Tomas Viker för ett toppenarrangemang. Jag längtar redan till nästa år! Tack alla som hejade och tack alla funktionärer för galet bra service. Tack alla sponsorer för alla fina grejer vi fick och priser vi vann. Tack Robert Westman och Mighty sport för bästa sportdrycken/gelen/barsen. Tack alla som var med för skön stämning och tack världens bästa sambo som kom och hejade och körde mig hela vägen hem efteråt. 🙂 Tack bästa coach Nicolas för all hjälp (hittills) och tusen tusen tack Karl Tiselius för att du var min teammate i dag. Du är fantastisk!?Vilket race vi gjorde!?????????

Kram från Ingmarie.

Swimrun à la Skogsluffarna

9 augusti, 2016 by Ingmarie

Det är väldigt enkelt att vara ödmjuk när man håller på med swimrun. Anledningarna är flera. Förutom det faktum att kroppen inte är en maskin utan en högst levande makapär som det krävs en himla massa “rätt” i för att den ska fungera, så innebär swimrun även att man verkligen får utmana och vara ett med naturen och att banorna man ska ta sig fram på kan variera något extremt mycket.

Vill man göra det väldigt enkelt för sig väljer man att bara kuta runt, runt, runt en bassäng och sen simma en längd då och då. men hur kul är det på en skala?
Själva grejen är ju att göra det i naturen.
Så vill man göra det lite knepigare, och mer “riktigt”, väljer man hyfsat enkla vägar att kuta på och snälla sjöar att simma i. När man sen känner sig mer bekväm i våtdräkt-skor-badmössa-goggles-utrustningen så kanske man väljer kuperade rundor med vågiga hav och okända sjöar med strömt vatten.

Sen kan man ju krångla till det riktigt rejält och hänga på Skogsluffarnas swimrunträning.

Det där visste jag inte innan men jag borde ju ha fattat trots det gulliga klubbnamnet. En swimrunbana lagd av en orienterare kan ju bara bli på ett vis. Obanad, skitig, tuff och absolut crazy.

Typ så här:
Vi var ett stort gäng som samlades vid i deras fina klubbstuga. Några kände jag men de flesta var nya bekantskaper och som alltid vid swimrun är det väldigt skön stämning.

IMG_6025skogsl1
Vi fick förklarat banan av Marius som höll i det hela. Jag vet inte varför men jag trodde det skulle vara ungefär samma runda som på 50-turen. Det såg helt enkelt ut så på kartan jag snabbkollat.

Men vi kan väl säga så här: Pilutta mig! Och att jag hade fel, fel, FEL.

Direkt bar det in i skogen på stigar så små att inte ens djuren kan se dem. Över stubbar och sten. ner i raviner. Upp igen. Över stora stockar. Under och igenom gransnår. I vattnet. Upp igen. ner. Upp på hala klippor. Nerför stup. I vatten fulla av slingrande sjögräs som jag lyckades trassla in mig i och sen dra med mig i stora lass upp på land.(Här är jag glad ingen hade kamera med sig…)
Så helt plötsligt, någonstans högst upp på ett berg bland granar och sly, hade Marius förberett med vatten, bananer och chips. Vilken service! (Här önskar jag dock att jag hade kamera med mig..)

Några var skitsnabba. Några mittemellansnabba. Några kanske inte så snabba men alla kämpade som tokar. Och vi höll ihop. Hela tiden. De snabbaste fick helt enkelt vänta eller simma/kuta extravarv.
Efter lite mer än två timmar var vi tillbaks. Tror alla var mer eller mindre ganska trötta men vi var alla garanterat glada, nöjda och fulla av härliga swimrun-endorfiner. För de finns. Och de är extra speciella. Man orkar t.o.m hoppa lite trots mosiga ben. 🙂

IMG_6027skogsl2
IMG_6028skogsl3
Jag, Jonas och Fredrik kunde inte heller låta bli att tramsa oss lite. Är det party med chips i skogen och bastu i en röd stuga efteråt så är det ju liksom.

Fredrik, jag, Jonas. Fredrik och jag ska förresten köra ett race ihop inom en snar framtid. Om han inte hinner ångra sig. 🙂

Det fanns stunder när jag undrade hur jag ens skulle ta mig tillbaks till stugan men jag har lärt mig att det där bara är fjantiga tankar. Det här ska jag göra om! Och nästa gång ska jag vara lite mer laddad för nu vet jag ju vad som väntar.
Många timmars träning i benen den senaste veckan inkl. ett löp- och styrkepass i förmiddags var väl kanske inte bästa uppladdningen.
Men så länge det är roligt så må min påhittiga skalle vara förlåten tänker jag.

IMG_6024utegym2

Swimrun när den är som allra bäst

6 augusti, 2016 by Ingmarie

Önskar verkligen jag hade haft med mig kamera på dagens swimrun med bästa Fredda för vilken runda han bjöd på! Här snackar vi swimrun off pist.? Det var obanad löpning rätt in i spenaten, på spång och stora klippor bland nakenbadare (de hade nog inte riktigt räknat med 2 gummiklädda med skor på fötterna när de valde sin plats) och t.o.m ett kalas där vi hade fått tårta om vi haft ro nog att stanna. Men det var även lättsprunget på välmarkerade, och välbekanta, slingor. Emellanåt hade jag dock absolut ingen aning om var vi var. Inte Fredda heller riktigt för rätt som det var hittade vi en sjö som vi inte visste fanns. Det var bl.a där Fredda tyckte vi borde haft en kamera för att föreviga när jag kämpar med att trassla mig igenom, och över, trästockar, näckrosdjungel och annat sly. Tur det inte är stilpoäng i swimrun…

Vi simmade från fina badvikar med plättlätt nedgång men oftare rakt ner och upp i snårdjungel, på hala klippor eller sumpträsk. D.v.s inget för den som vill lukta hallon eller ha sina sockar fortsatt vita…

Vi stack ut vid 10.15 och var tillbaks kl. 14 och ändå hade jag helst velat fortsätta. ? Då har man jäkligt kul! ? 7 sjöar, 13 simningar om jag inte räknat helt tokigt plus massor av härlig skogslöpning.Hur coolt är inte det att ha helt inpå husknuten? I en storstad dessutom! Perfekt väder var det med! Kan ju liksom inte bli mycket bättre än så här. Extra glad blev jag över att höra från Fredda att jag tydligen blivit så oerhört mycket starkare som simmare. Flit lönar sig!

Tack Fredda! Let’s do it again! Har kollat kartan och ser att det finns ju massor av fler sjöar och områden att utforska! ?

Frågan är om det ens är lönt att försöka skrubba rent grejerna..? Men jag vill väldigt gärna bli av med dylukten i näsan. ?

Kram från Ingmarie.

Ny- och återinvigning

3 augusti, 2016 by Ingmarie

Det märks att solen visat sig mer i 08a än på bästkusten. Gräset är grön-gul-brunt. Samma med trädens blad. Och sjöarna har rena bassängtemperaturen!

Torka är såklart inte bra för natuen men för en (frusen) klenis (och swimrunner) är det väldans bra! Min nya Orca core swimrundräkt har legat och väntat i flera veckor och såklart jag ville testa den omedelbums! Min andra, Head swimrun base , var jag tvungen att returnera.En tråd hade lossnat och en ynka tråd i en våtdräkt är väääääääldigt lång. Och vääääääldigt viktig. Så därför fick det bli en ny.

Den satt perfekt! D.v.s man får bara precis på den. För stor frukost och man är liksom körd.?

Det blev ett härligt pass i Nackareservatet och några av sjöarna där. Trots att denna dräkten är tunnare, och trots att jag tog av de avtagbara ärmarna, och trots att jag sprang nedcabbat så svalkade inte ens simningen. Då är det varmt! And I love it!?

Är jättenöjd med mitt köp. Förvisso lite sämre flytkraft, ingen ögla för draglina, inga innerfickor (men en bra på utsidan) och som sagt var tunnare vilket gör att det kommer krävas extra värmetröja ganska snart. Men den är prisvärd, snygg och skön både att springa och simma i.

Simma i en vacker sjö är magiskt men det är lika fint att sen få ligga jämte och filosofera.

Och när man filosoferat färdigt är det fint att kunna riva av ett pass på stans bästa utegym.

Så trots att jag saknar Halmstad så har 08a så många fördelar att man inte kan annat än älska stället!

Kram från Ingmarie.

Tre saker som…

28 juli, 2016 by Ingmarie

…jag älskar att göra och då tiden på något förunderligt och magiskt vis både står still och försvinner.

Vara i solen vid havet. Om jag fick bestämma skulle det vara så här (nästan) alltid.

Yoga. Och särskilt när Pernilla har klass på Yogainstitutet. Helt klart en av de bästa lärare jag mött och absolut ett av de bästa yogahak jag någonsin varit på.

Swimrun! Har jag sagt att det är galet skoj? I dag körde jag tillsammans med Magnus och Karin och jag verkligen bara njöt!

Så berätta! Vilka är dina tre favvosysselsättningar??

Kram från Ingmarie.