Dax för Face your fears igen Ingmarie

När man skadat sig och haft ruskigt ont så är det alltid lite läskigt när man ska börja använda den stackars kroppsdelen igen.

Jag följer såklart alla råd och ordinationer från alla kloka människor, plus min egen intuition, men hur det än är så är det ju en “första gång” för en skadad kroppsdel att användas igen. Och det är läskigt oavsett hur mycket man vet att det är ok och t.o.m nödvändigt. Kanske är jag ovanligt mesig men så funkar i alla fall jag. Mesig och försiktig tills jag är på den säkra sidan igen.

Axeln måste användas och tränas upp om jag vill den ska funka igen. Och det vill jag ju! Så jag fortsätter göra “läskiga” grejer varje dag nu. Känner mig supermodig som vågar göra fjant-armhävningar mot en bänk.

För att inte tala om denna plank-variant!

Det där “hjulet” lät jag dock Anders leka med utan mitt sällskap…

Vattenlöpning har jag förvisso redan testat men inte i havet. Visst var det lugnt vatten men det var ändå jätteläskigt! Tror, som Anders så klokt påpekade, att det är ljudet av vågorna som är tuffast just nu eftersom det triggar minnet av olyckan. Men det kommer gå över. Jag har ju övervunnit min vattenskräck innan och i jämförelse är detta bara ett litet gupp på vägen. Och kolla min högerarm!!!

Kuta funkar däremot fint! Så länge det inte finns en massa jox i vägen jag kan snubbla över. Men det funkade tack och lov att skutta över ormen som ville över stigen precis när jag kom. Men jag har hört att det är extra bra att träna reaktionsförmågan när man är 50+.😄

Löprundan runt Lake Herdsman var förresten fantastisk! Another little hidden secret.

 

Hänga på beachen däremot är absolut befriat från både rädslor och läskigheter. Särskilt när man hänger tillsammans med sin superhjälte. Men i morgon åker han till Sverige och jag får klara mig själv… Det blir tufft! På många sätt och vis…

Kram från Ingmarie

Back in Perth

Phju! What a day! Började tidigt i Albany med yoga och frukost som vanligt innan packning av alla pinaler och en fin löptur i skogen. Plus ett bra kiropraktorbesök. Nu ska förhoppningsvis ryggen vara som den var innan den där vågen ställde till det. Axeln är redan jätte-mycket bättre! 😍

Klockan 11.30 hade vi sagt goodbye till både vår fantastiska husvärd och fina Albany.

Hade vi kört non-stop till Perth hade det tagit ca 4,5 timme men eftersom vi inte hade bråttom och vi (ffa jag) behövde undvika sitta stilla för länge blev det ganska många stopp. Nu är denna sträckan inte direkt full av varken hus eller samhällen. Men väldigt mycket raksträckor, vidder, gigantiska fält, stora gårdar och oändlig skog.

Och Road trains förstås!

Och rastplatser.

Och bensinmackar för vätskepåfyllning av både oss och bilen. Plus rengöring av rutor för den röda sanden gör ju inte bilen renare precis…

Det verkliga guldkornet hittade vi i Kojonup. 1257 personer bor det tydligen där så utan Google maps hade vi ganska säkert bara susat förbi. Men jag hade googlat “swimmingpool” och en swimmingpool fick jag minsann!

Som jag önskade jag kunde ha simmat där! Så som Anders gjorde…

Men vattenlöpning är inte fy skam även om jag fick hålla till på kortsidan för att få tillräckligt djupt.

Vi var rörande överens om att det var ett av de bästa roadstoppen ever! Och priset! 2 AUD/person!!!! ( Ca 14 spänn!)

Efter nästan 7 timmar kom vi fram till Perth.

Och ännu en ny lya för några dagar. Känns helt ok.

Från balkongen kan vi se The super blue blood moon ovan gatlamporna! Sjukt coolt!

En annan lite cool och festlig grej är att trots att vi har åkt många mil norrut, vilket oftast ju betyder svalare väder, så är det över 10 grader varmare här. 😍 Inget ovanligt för hur det än är så är ju Albany ett av de första ställena Southern Ocean vindarna kommer till.

Kram från Ingmarie

Enochenhalv-axlad

För varje dag som gått sedan olyckan har axeln blivit bättre och bättre men det betyder dock inte att den är bra. Mitt rörelsemönster är högst begränsat och gör jag för mycket gör det ont på riktigt. Plus att eftersom jag aldrig varken varit med om detta, eller ens haft problem med en axel, så vet jag heller inte vad som är normalt eller hur man får den hel och glad igen. Nu är sjukvården här så himla smidig att läkaren fixade tid till en sjukgymnast på ett Sports medicine center direkt och i dag var det dax för visit!

Om det nu hade varit att jag hade känt mig hopplös och missmodig så hade Stacey som jag träffade garanterat ändrat på det. Whata girl! Hon höll på i över en timme med först behandling, sen övningar och hela tiden fyllde hon på med pepp om att det här kommer att bli bra! Det enda som krävs är tålamod och flitig rehab. Två av mina bästa grenar! 😜 Och det bästa? Jag får göra allt som inte gör ont. Eller som riskerar att jag vurpar.

Gymet kändes som en bra plats att öva vidare på.

Och är man ändå där kan man ju lika väl passa på att svetta ner den där hojen ännu lite mer.

Och lite senare även testa lite mer “ordentlig” poolrun nu när jag vet det är ok. Albany Leisure center  är förresten nog det enda stället på många mils avstånd som är mindre bra. Litet, trångt, halvsunkigt, dålig service och dessutom bara typ 12 m med tillräckligt djupt vatten för vattenlöpning. Men man får, och har, det inte roligare än man gör det och oavsett var det bättre än ingenting.

The Alkaline café däremot! Lika bra som förra gången! Faktiskt så bra att det är värt att åka till nästan andra sidan jorden för ett besök!

Kram från Ingmarie

Happy Birthday to Me!

I dag är det 52 år sedan jag föddes. Härligt, fantastiskt och svindlande på något vis. 52 år är ju inte särskilt länge om man tänker rent historiskt men för en del är det mer än ett helt liv. Just därför älskar jag att fylla år! För att jag fått fortsätta vara med i det som kallas livet ännu lite till. Tänk vilket privilegium det är!

Nu blev dagen inte riktigt som jag tänkt för bara två dagar sedan. Om inte vågvurpan hänt hade jag som sagt var kört ett Australian day-lopp och sen hängt på stranden och simmat i havet.

Men det blev nästan så och väldigt, väldigt bra ändå.

Lugn och fin jogg runt på Greens pool-stranden, en bit på Bibbulmun, upp på Tower hill och avslut vid Elephant rocks. Vansinnigt fint!!!

Anders gick så jag sprang fram och tillbaka både för min egen skull, om jag skulle snubbla och axeln hoppa fel igen så ville jag ju ha min superhjälte i närheten, och för superhjältens skull för när det gäller smala stigar och spindelnät är han inte så modig men he faced his fear and won!💪🏻

Jag var såklart jätteglad över att kunna jogga även om det var lugnt och “kort”. Så länge jag inte svänger för mycket med armen är det helt ok även om jag känner att det blir lite “stelt” och att jag är en smula ramsne. Lyfta den är dock inte att tänka på. Men vet du, jag tror på det där världsrekordet i axel-luxationsrehab!

Precis som i går så simmade Anders medan jag vattenlöpte.

Badade gjorde vi såklart också.

Och hemma väntade en liten söt och fin tårta från vår hyresvärd! Hur snällt var inte det?🙏🏻

Och ett riktigt Aussie-memory.😍

Kram från Ingmarie

En-axlad

Det är på något vis lite nyttigt att vara (fysiskt) begränsad ett tag för om inte förr så är det då man inser hur viktig varje liten del av kroppen är. Och jag ska ärligt säga att jag inte ägnat just höger axel någon särskild tanke innan gårdagens händelse. Kanske inte ens någon omtanke!

Förrän nu…

Jag inbillar mig att dit tanken går går också kraften så jag tänker extra många snälla, ömma och vårdande tankar om den just nu. Gullar med den som aldrig förr. Oavsett gör det ju absolut inte någon som helst skada tänker jag. Jag har också bestämt att ta all hjälp och alla råd jag kan få men ffa lita på min känsla för vad som är rätt och fel. Det brukar bli bäst då. Därför har jag t.ex lagt av mig mitellan. Tyckte den gjorde att jag fick mer ont.

Och i dag har jag tagit det mega-lugnt. Har helt enkelt velat det! Testat försiktigt, försiktigt hur mycket axeln klarar och var smärtgränsen är just nu. Och so far är det inte mycket. Prova under en dag, eller bara en timme, att inte använda din högeraxel så fattar du, liksom jag, hur vansinnigt betydelsefull den är! Det mesta klarar jag av med lite lirkande och hjälp av vänster. Du vet sånt där vardagligt som att ta på och av sig kläderna, laga mat, tvätta håret (och torka det), blogga, borsta tänderna och äta. Men det finns två saker jag absolut inte klarar hur jag än klurat. Förutom rent uppenbara grejer som t.ex att göra ” hunden”, cykla, axelpress, ta ner något från en hylla med höger arm eller stå på händer. Fast just det ja. Kunde inte stå på händer innan heller.😜

Den ena grejen är att ligga på mage och läsa.

Den andra, som jag vet Anna haft samma bekymmer med, är att sätta upp håret. Helt omöjligt!

Om någon har någon lösning så please tell me!

Förutom de där två små dilemmana så mår jag ok. Mörbultad och omskakad men hoppfull. Det som grämer mig, nu när jag har livet i behåll, är att jag hade tänkt kuta ett lopp i morgon på Australian Day men det är bara att glömma. Liksom Busselton jetty swim. Skittramsigt såklart men det är så det känns just nu och kanske det är så vi människor funkar. Glömmer fort…

För att rasta mig lite, och testa axeln, har vi gått en lång härlig runda.

Det gick finfint men du förstår kanske hur det gick när rundan blev så här…

Jag var ju bara tvungen att testa springa lite! Det vore kriminellt att inte göra det. Inte långt, bara korta snuttar, och inte fort men vet du? Det funkade! Ja på så vis att det inte gjorde mer ont.

Några vågiga hav har jag såklart inte utmanat. Kanske aldrig mer hur mycket jag än mediterar och jobbar med hjärnan om det vill sig illa. Men man får börja med det lilla och precis som man ska upp på hästen så fort som möjligt igen när man druttat av så tänkte jag att jag måste i plurret a.s.a.p. Tror inte jag kunde valt ett vackrare och lugnare ställe än Emu Point .

Med hjälte-sällskapet.😍

Och när Anders testade simbanorna testade jag vattenlöpning. Lugnt, försiktigt och superkort men även det funkade!

Nu återstår att se reaktionen av dagens tester. En dag i taget. Med tålamod och kärlek.

Och tack från djupet av mitt hjärta till alla som peppat och hjälpt på något vis! Är övertygad om att det gör axeln gott!

Kram från Ingmarie

Hot day (i ny mössa)

Jag har typ 1500 (nåja) simmössor hemma men får bara med mig EN hit.😳 Som såklart gått sönder.

Så jag fick köpa en ny i dag. Och snål som jag är så tog jag den billigaste. Fast egentligen är det för att kunna köpa en lite roligare än den som blev. Hur kan man liksom inte ha åtminstone en med en känguru på i en hyfsat stor simbutik? I Australien. Eller åtminstone en liten Aussie-flagga. Man häpnar! Men jag ska leta vidare. 🙂 Snygg i badmössa blir jag aldrig men den kan ju i alla fall få liva upp det hela lite.

I mitt fall spelar simmössan säkerligen ingen roll hur den ser ut eller gjord av. Egentligen. Blir garanterat inte varken snabbare eller långsammare. (Det sistnämnda är särskilt svårt.)  Jag har den enbart för att hålla bort trollhåret. Här behövs ju liksom inget huvudskydd för att hålla värmen. Kvällssimningen i dag var ljuvlig! 31 grader trots att kl passerat 18.😍

Ännu varmare var morgonens löptur men jag gillar ju det. Nej fel, jag älskar det! Varenda muskelcell blir mjuk som fluffig sammet och med varje svettdroppe blir hela kroppen liksom renare. Antagligen ren inbillning men so what. Det är ju känslan som räknas, eller hur? Hittade en riktigt, riktigt fin runda i skogen utmed vattnet. Med massor av fina stigar och coola träd.

Och äntligen var vågorna så snälla att jag fick till lite vattenlöpning i det.

Havet är dock rättvist på så vis att framåt eftermiddagen var det kitesurfarnas tur att få njuta av det när vindarna tilltagit. Jag är så djupt impad av dem. Själv hade jag inte ens klarat pumpa upp seglet. Ännu mindre få ordning på selen och de där repen. Tror förresten inte ens jag hade kommit i med fötterna i brädan ens utan några andra attiraljer…

Känns helt osannolikt att det ska bli ruskväder i flera dagar nu. Men har jag tur så kanske väderspåarna här har lika fel som i Sverige… 😉

Kram från Ingmarie

Vem sa att söndag är vilodag?

Kommer du ihåg att jag hittade en fin park när jag testade närområdet? Well, jag testade den i dag och den var verkligen så perfekt som intervallställe som jag trodde!

På ren känsla sprang jag ett egenpåhittat varv och om min klocka inte hakat upp sig så var varje varv på snudden exakt 800m. Bara det liksom!

8 st blev de och jag lyckades hålla i princip samma tempo på alla +-3 sekunder. Jag fick slita lite mer på slutet (värmen tar även på mig) men jösses vad det kändes bra!!!! Det ryggonda efter bilstolsnötandet är som bortblåst och jag tackar yogan (och meditationen) för det denna gången.❤️

Jämte parken finns ännu en park där jag körde de där hopp&skutt-övningarna jag envisas med innan hemjoggen.

Stackars Anders är krasslig så jag drog till South beach i Fremantle själv. Ensam är man dock inte men det är ändå absolut trängselfritt. Massor av plats!

Vågorna var galna men på högra sidan finns en stenmur så jag lyckades på något vis få till lite vattenlöpning på andra sidan av den där det var lite lugnare.

Men jäklar vad det guppade! Jag blev nästan sjösjuk och fick lugna ner mig med lite extra yoga på gräset.

Och ett riktigt bra simpass i en helt vanlig 50-metersbassäng. Eller vanlig och vanlig förresten. För mig är detta exotiskt som attan!

Skönt att inte helga söndagen som vilodag för då hade jag ju missat allt detta!

Kram från Ingmarie

Det finns en första gång för allt

När vi kom hit fixade vi ganska direkt gymkort på Anytime fitness. Av flera anledningar. Vi hade testat det innan, de finns typ överallt, öppet 24-7, bra grejer, fräscht och hyfsat pris. Alla är ganska lika rent “innehållsmässigt” så man slipper liksom obehagliga överraskningar som att det saknas bra spinningcyklar. För vem vill köra intervaller på de där vanliga motionscyklarna med sadlar breda som köksbord? Tror förresten faktiskt ingen svettats så mycket som mig på just denna hojjen som jag lyckades med. Men någon ska ju vara först.😜

Och när jag väl var klar där var det bara att göra Anders sällskap och fortsätta med resten.

En annan bra grej som finns på alla gymen är en “säkerhetstavla” med hjärtstartare, telefon, band aid, nödfalls-instruktioner och t.o.m överfallsalarm att ha på sig för den som känner behov av det.

Men hur kul det än är där inne så kan man ju inte stanna där i evigheter när solen strålar där ute. Dessutom hade min svett tagit slut.

Så vi tog oss till Leighton beach i Fremantle. Det är ett sånt där ställe man bara tror finns i resebroschyrerna. Retuscherade! De här är dock absolut ofixade bilder!

Enda jag kan klaga på är att vågorna blev för tuffa för vattenlöpning men som så ofta har jag en plan B. I dag hette den Bicton Bath. En jättefin liten vik i Swan River med brygga och simdel.

Kan nästan slå vad om att ingen vattenlöpt där innan! Men som sagt var, någon ska ju vara den första.😍

Kram från Ingmarie

Planläge

Det är inte ofta det händer men i dag har jag minsann varit mer i vågrätt än lodrätt läge. Helt självvalt och, visade det sig, ett perfekt val en 35-gradig dag.😍☀️

Antingen plant plattläge på beachen eller i vattnet. Simmade först en timme med våtdräkt och sen lite mindre tid utan. Tror banne mig aldrig jag simmat OW så långt och länge! 💪🏻

Men det blev inte lika långt som att simma ut till jettyns slut och tillbaka.Men man kan! Under organiserade former för man ska komma ihåg att det är öppet hav med starka,starka krafter och dessutom ett av de hajtätaste i världen. Så vem vet vad jag får för mig om vindarna, vädret och känslan är rätt…

Förresten. Lite lodrät har jag varit. Har ju vattenlöpt också!

Och jag satt faktiskt när vi blev blev bjudna på (vego)mat av hotellet pga att de klantat sig. (Och jag klagade…)

Kram från Ingmarie

Och en grandios start!

Det finns de som skriver årssammanfattningar på det gångna året och har klara, utstakade mål för det nya. Jag är inte en av dem… Visst gillar jag minnen och att tänka tillbaka på allt som hänt men jag finner liksom ingen mening med att återupprepa det här.( Eller så är jag bara lat. Skillnaden är hårfin…😜) Och visst har jag planer och mål med nästa år. En del är t.o.m riktigt seriösa. Jag ska bl.a börja ett nytt jobb, måla mer, simma för coach mer och satsa ordentligt på vissa Swimrun-race. Vill det sig väl kommer det även bli långlöpning- och openwater-race! Men allt det där kommer du ju märka efter hand. 😄

I dag är hur som helst första dagen på 2018 och precis som 2017 avslutades i storstil så börjar detta nya år i samma stil!

Bara i denna lilla del av detta gigantiska land så finns det flera riktigt långa vandrings- och cykelleder. En är Cape to cape som går mellan fyrtornet utanför Albany som vi besökte i går och Cape Naturaliste Lighthouse norr om Dunsborough och Busselton där vi är just nu.

Hela leden är ca 14 mil lång så jag har inte kutat den i dag. Jag skulle verkligen vilja men jag är nöjd med den lilla snutten jag fick till i dag inkl några trails uppe runt fyren. Anders sprang också en sväng och trots att han är den som är mest rädd för ormar, spindlar och jag vet inte allt, medan jag är tvärtom, så var det han som fick se både en orm och en ödla. Eller så var det just därför. Borde kanske oroa mig mer…

Inte långt därifrån ligger Meelup beach och jag fick samma overklighetskänsla denna gången som förra gången. Det är nämligen så osannolikt vackert!

Vattenlöpa, bada och simma i det vattnet är obeskrivbart! Brydde mig inte om den där våtdräkten i dag.

Tack 2017 för alla ups and downs. Jag är på riktigt tacksam och glad över allt. Och välkommen 2018! Jag är redo för allt som väntar!

Kram från Ingmarie