Vattenlöpning

Det blev inget…

Allt ändrades ännu en gång . Bara någon timme innan jag skulle ta tuben till centralen fick stackars Ulrika ta beslutet att hon trots allt inte var frisk nog för något Solvalla Swimrun (Första ändringen var ju att vi fick byta klass)

Så i stället för att jag gick upp i ottan, åkte till E-badet för lite poolrun, hem igen, käka, resa till Finland och köra swimrun i vackra sjöar och magisk (kuperad) skog blir det något helt annat. Med samma start men bara fram till första käket. Sen blev det desperata försök att hitta en ersättare (vilket visade sig omöjligt med så kort varsel), avbokning av allt som var bokat, depp, depp och ännu mer depp. 😢 Naturligtvis är det mest synd om Ulrika som är sjuk men du som följt mig här vet både hur mycket jag missat pga det ledsna vänsterbenet och hur vansinnigt mycket jag verkligen, verkligen velat köra Solvalla. Jag har toklängtat! Men så är det. Swimrun är bland det roligaste jag vet men baksidan kan ibland vara att man är två så kan inte den ena så kan inte heller den andra. I alla fall när det blir ändringar så här nära inpå.

Att åka till Finland för många pengar bara för ett extremt kort (7+1km) solo-sprintlopp kändes varken lockande eller befogat. Flygbiljetten fungerade också av olika anledningar bara om Ulrika åkte med vilket skulle innebära att jag hade behövt köpa en helt ny (snordyr) biljett.

Men om det är någonting jag är så är det flexibel. Och hyfsat bra på att fokusera om. När den största ledsamheten lagt sig började jag fundera på vad jag kunde göra för äventyr hemma i stället men ganska snart började jag i stället kolla om det fanns något annat swimrun jag kunde köra. Jag ville ju roa mig tillsammans med andra. Och få service på vägen.

Koster swimrun krävde både partner och massor av pengar. Tysklands 1000 Lakes hade soloklass men dit hade jag inte hunnit innan startskottet avfyrats ens om jag skippat att sova.

”Vanliga” löplopp då? En hel del 5-10 km lopp men det var och är jag helt och totalt osugen på. Samma med något långt ultralopp på über-teknisk bana. Så hittade jag Black River Run i Västerås. 20 + 50 + 100 miles. Tyckte 20 lät perfekt men loppet var fulltecknat och det var väntelista…

Någonstans där gick luften liksom ur mig. Men innan jag helt fick punka så mailade jag ändå arrangörerna för att kolla och det möjligtvis fanns en plats på 20-miles. Det gjorde det! Så jag slog till. Packade om väskan fortare än kvickt, bokade tåg och boende och drog i väg.

Bara några timmar senare var jag här.

Hotellet är långt från lyxigt men supertrevligt, gästvänligt och jätte-gulligt! Hoppas jag sover bra här i natt!

Och jag tror att jag fick med mig rätt prylar.🤪

Roligast hade såklart varit om det blivit som det var tänk från början. Både för att jag tycker swimrun är roligast och för att just Solvalla verkligen är ett superfint lopp. Sen är det oftast skojigare att göra något tillsammans med en vän. Åka iväg så här är onekligen lite ensamt. Men hur det än blir och går i morgon så verkar det som jag åtminstone kommer att ha tur med vädret! 🤩

Kram från Ingmarie

I stället för att vara med på festen…

Det där att säga ja eller nej till grejer är inte alltid helt enkelt. Ibland är, känns och blir det rätt hela vägen. Ibland inte. Ibland säger man ja men önskar sen att man sagt nej och vice versa. Det är som bekant alltid lätt att vara efterklok. Kanske t o m det enklaste som finns…?🙄

När jag tackade nej till att köra ÖtillÖ med Micke, trots att det var andra gången vi vann en plats, var jag slutkörd pga hög arbetsbelastning och mitt vänsterben fortfarande så ledset att jag inte ens kunde fundera på att kuta 15 km. Ännu mindre 65.

Simningen var lustigt nog det jag var minst orolig över…

Bara någon vecka efter beslutet började det vända. Långsamt men ändå. Det ljusnade. Jag var ledig några dagar och fick vilsamma dagar i Norge. Både kroppen och knoppen började vakna till liv igen och jag sprang timtals utan större problem än att jag blev galet stel efteråt.

I dagsläget känner jag mig hyfsat stark och uthållig. Särskilt i simningen. Jag är löjligt långsam löpmässigt men i den här typen av lopp har man i princip ingen nytta av att vara sprintersnabb. Åtminstone inte om man inte siktar på topp-placeringar.

Så istället för att vara på äventyr i skärgården har jag jobbat extra på sjukan. En ruskigt dålig “ersättning” men det känns ändå bättre än att ha suttit hemma och grämt mig…

Lite har jag ju roat mig förstås. På fina utegymet.

Och i fina  Söderbysjön. Måste vara ett av de vackraste vattenlöpningsställena på jorden!

Inte i närheten av det stora festen såklart men bättre än inget. Jag får istället se fram emot kalaset jag ska vara med på om mindre än tre veckor. 😍

Kram från Ingmarie

Plötsligt händer det!

Det är inte utan att det känns som om jag behöver nypa mig själv för att riktigt fatta. På något mirakulöst sätt har jag nämligen två helt lediga dagar på raken samtidigt som sommar-värmen och Ingmarie-vädret gjorde come back.Snacka om lyckoträff!!☀️

Det gick riktigt bra att kuta i dag. Blev någon slags fartlek vilket inte betyder att det gick snabbt. Det betyder helt enkelt bara att jag då och då kunde trycka på lite mer och få upp en fart som åtminstone var snabbare än jogg. Nej jag skojar inte. Men det räcker fint för att jag ska känna mig lycklig och glad! Simningen och vattenlöpningen gick som tjohejsan. Vinden gjorde att det blev roliga små vågor på Flaten-sjön.

Det är vid Flatensjön jag hängt i och runt mestadels av dagen. Käkat, läst, lyssnat på Adam Pålssons ”Sommar” (mycket bra!), skrivit ner både ett projekt som börjar ta form och en plan A, B och C för hur jag ska forma mitt liv närmsta tiden.

Det känns pirrigt, spännande, läskigt som attan, utmanande och roligt blandat med en rejäl portion av både hybris-varning och självförtroende-svikt. Allt på en och samma gång! Men det värsta som kan hända är att det inte blir som jag tänkt och det är miljoners miljarder gånger bättre än att inte prova alls. Eller hur?

Kram från Ingmarie

Som en andra sommar!

Det blev sommar igen! Och Ingmarie-väder! Såklart jag då var ute så länge det bara var möjligt innan jobbet. Jag har ju inte bara lyxen av att ha en simsjö (nästan) inpå knuten. Jag har även 4-5 utegym på några minuters cykelavstånd. Brotorps  är min favvo. Stort, bra grejer (särskilt när jag kompletterar med lite egna prylar), soligt och vackert beläget.

Dessutom ligger ”min inpåknuten-sjö” nära även där. (Allt som är viktigt är faktiskt nära i Bagis.😍) Perfekt på alla sätt och vis för vattenlöpning.

Kram från Ingmarie

Lång-dag

Vissa dagar både är och känns längre än andra. När jag vill hinna träna både före och efter kl 10-18 passen får jag se till att masa mig upp i tid. Och planera för att det blir en sen kväll. Det är ju inte bara själva träningen och jobbet som tar tid. Det krävs ju liksom även en hel del “frakt-tid”. Men det är det värt för att få roliga timmar.

Vid kl 8 är det gott om plats på gymet. Då har de riktigt morgonpigga hunnit bli klara men förmiddags/lunchruschen ännu inte kommit i gång. Blev ett bra morgonpass för hela kroppen. Inkl (p)rehab.

Typ samma fenomen som på badet faktiskt. Dit kom jag dock precis lagom till kväll-ruschen. Fick nästan inte ens ett skåp!

Men det löste sig såklart och jag fick dessutom (oväntat) väldans trevligt sällskap av Elina. Träna, jobba och SL-frakta sig kan vara nog så jobbigt men det kämpigaste av allt är nog ändå att packa upp den där trunken…

Kram från Ingmarie

Alltid redo

Helgjobbet avklarat. Så skönt!

I går fick jag jag dessutom jobba lite “extra” i skogen på min löptur före sjukan-kneget. Två MTB-cyklister hade frontalkrockat varav den ena hade flugit in i skogen, slagit i nacken och bl.a fått känselbortfall i ena armen. Är man sjuksköterska så är man. 24-7 året runt. Och framförallt hjälper man såklart en (sportande) medmänniska! Så jag gjorde vad jag skulle/borde tills ambulansen tog över. Jag tror och hoppas allt gick bra! Det är bl.a sådana händelser som gör mig extra tacksam att jag kan röra på mig, att jag kan andas och att mitt hjärta slår. Allt det där man så lätt tar för givet men som kan tas ifrån oss på en millisekund…

Dagens vattenlöp/simpass var däremot helt odramatiskt. Skönt det. I fredags blev det klart att jag och Ulrika ska köra Solvalla ÖtillÖ merit race så nu försöker jag ladda med att ha “rätt” badmössa. Tveksam till om den hjälper men vem vet? 🤪 Det kommer bli ett av mina tuffaste race ever

Kram från Ingmarie

Pryltest och en debut

Att swimrun och simning i mångt och mycket är en prylsport vet de flesta som testat. Precis som det är en djungel när man ska hitta löparskor är det när man ska hitta en sim-eller swimrundräkt. För ja, det är två helt olika slags dräkter även om man använder båda i vatten. Ungefär som att jämföra trailskor med tävlingsskor på asfalt.

Därför är det ju extra bra när man kan få testa dräkter “på riktigt”. Dvs få simma i dem direkt. Det är ju liksom en sak att dra på en dräkt i butik och veva runt med armarna lite. En helt annan när man är i vattnet och ska simma. Ungefär som när du provar löpardojor i butik kontra kutar med dem ute. Men en sak stämmer på båda. Är det inte bekvämt i butiken är det till 98% inte det i praktiken heller.

I kväll hade HEAD, tillsammans med Wolff Wear, ett test-och träningstillfälle vid Sicklasjön och eftersom jag varit nyfiken på deras nya grejer åkte jag dit. Fick även med mig Anders! Han hade nämligen (äntligen) bestämt sig för att testa både våtdräkt och swimrun och här fanns allt på en gång.

Efter gårdagens härliga äventyr hade jag däremot bestämt mig för att inte kuta i dag. Det är möjligt att man ska våga spänna bågen men just nu är inte rätt tillfälle för det. I might be crazy but I’m not stupid.

Så jag nöjde mig med att testa några dräkter och simma i det ljuva vattnet medan resten av gänget roade sig med sitt. Och visst ser Anders ut att tycka det är skoj?

Undrar du vad jag tycker om dräkterna jag provade? Njaaa. De två jag provade var faktiskt väldigt osköna och inga jag skulle betala pengar för. Inte ens lite. Då är det illa.

Helt ärligt tog jag mig nog egentligen mest dit för att träffa goa Inger och käka vegokorv som Joakim bjöd på. Det är förresten så det alltid är på Wolff Wears swimrun-träningar. Party från början till slut!

Lite har jag dock sprungit. Men i  bassängen. Perfekt återhämtning om du frågar mig!

Kram från Ingmarie

 

 

 

Hoppfull

Kanske, kanske var det dessa två dagars ledighet som gjorde att det kanske, kanske har det vänt nu. Jag känner mig nämligen piggare, gladare, mjukare och tycker att både ryggen och benet känns mycket bättre!

Eller så är jag bara hög av dagens alla höjdpunkter. Bra pass i solen på utegymet t.ex.

För att inte tala om vattenlöpningen i Flatensjön. Och att jag kunde ha min dagliga lilla meditationsstund just där.

När jag sen låg där under solen och slöade lyssnade jag på Sissela Kyles “Sommar”. Helt klart värt att lyssna på! Roligt, intressant, tänkvärt och sorgligt. Mest dock roligt. Jag skrattade högt flera gånger. Så där så Anders började skratta åt mig för att jag skrattade så mycket. 🤪

Men bäst av allt denna dag var ändå lördagssimmet med TS-gänget. Inkl. fikabåten.

Fikade gjorde vi men väldigt kort. Som en liten paus mellan teknikdelen och långsimmet. Fyra kilometer (= ett varv runt sjön) före frukost är mer än jag någonsin trott jag skulle klara. Men det gör jag!

Det är förstås igen som helst unik prestation, och jag var inte heller ensam om det denna ljuva morgon, men jag är skitstolt och jag hade helt klart rufsigaste hår!

Kram från Ingmarie

Hela sjön runt

På tal om att flytta sina gränser. För bara någon ynka månad sen tyckte jag att bara tanken på att simma runt hela Källtorpssjön (dvs sjön vid Hellasgården) var jobbig nog. Sen gjorde jag det det där PB:t och i dag bara gav jag mig iväg för att simma runt hela sjön utan att ens fundera. Bara jag, solen, det ljumna vattnet, fåglarna, fiskarna, saferswimmern och himlen. Obeskrivbart härligt och precis vad jag behövde för att piggna till lite efter allt (stress)jobbandet.

Följer man sjökanten hela vägen (+ några meter extra) blir det 4 km. Kändes lagom för i dag.

Vattenlöpningen var lika härlig men på ett annat vis. Och fika ute är aldrig fel!

Hoppas nu bara jag hunnit ladda om för ännu ett nytt jobbrace…

Kram från Ingmarie

Äntligen!

Fördelen (kanske den enda) med kvällsjobb är att förmiddagen är ledig. Hann med både att kuta ( kändes bra!), utegyma lite (svettigt) och vattenlöpa (ljuvligt svalkande) en rejäl stund. Men gissa om jag hade velat vara kvar där ute i solen…

Nu är i alla fall helgjobbet avklarat för denna gången och i morgon är jag helt ledig! Måtte bara solen och värmen hålla sig kvar. Tycker faktiskt jag är värd det.

Kram från Ingmarie