Vattenlöpning

Skaparladan sista dagen

Avslut och farväl är som bekant inte min grej. I alla fall inte när man lämnar något roligt, fint, spännande och mysigt. Rådmansö i allmänhet, och Skaparladan i synnerhet, är alltid svåra att säga hej då till. Även fastän jag vet att jag kommer tillbaka. Det har varit en jättehärlig vecka och jag är så himla tacksam för allt jag lärt mig och upptäckt! Utan Jonna, Weronica och Peppe hade det såklart inte blivit någonting men de andra kursdeltagarna berikar också massor!

Att bara vara där är inspirerande. Galleriet är mer än väl värt ett besök.

Galen bild på Peppe.:-)

För att inte tala om Rådmansö bageri! Man får beslutsångest varje gång man är där men man kan vara helt säker på att man ändå väljer rätt. Det kan liksom inte bli fel.

Man kan även här njuta av att titta på en del av Jonnas fina tavlor!

När vi haft vår sista samling och kramkalaset var över stack jag ut på en sista (för denna gången) löptur.

Efter alla gånger jag varit på Skaparladan har jag lärt mig att jag når bäst av att få vara en stund i “mellanrummet” innan jag kastar mig in i 08a tempot och allt det intensiva det innebär. Kuta är ett bra knep. Göra en mini-picknick med världens bästa sambo ett annat. Med macka från ovan nämnda bageri och sista bitarna av de smarriga tofubitarna.

Min fantastiske man kom nämligen ut till Norrtälje för att möta upp mig ( och hjälpa mig med all packning) så vi tog en liten sväng till Gillfjärden där jag var i fredags. Det var betydligt mycket mer folk på den lilla gräsplätten i dag och betydligt guppigare vatten!

Men perfekt för lite vattenlöpning!

Nu är jag tillbaka i 08a lyan. Trött, omtumlad, lycklig, inspirerad och väl mottagen av “vår” fyrbenta lilla vän.

Kram från Ingmarie

Skaparladan dag 7

Det är enkelt att älska livet när man har det så här. Sova, äta, träna, måla, äta, träna, måla, sova i precis den takt man själv vill.

Två simpass, yoga, ett vattenlöpningspass, många timmars målande ute i det fria, meditation och lunch vid vattenkanten är lite av det jag pysslat med denna ljuva sommardag.

https://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/07/img_1942-1.mov

Kram från Ingmarie

Skaparladan dag 5

Förhållandet till tid kan verkligen vara märkligt. Ibland vill man den ska gå fort, fort så att något kan starta eller ta slut. Ibland vill man att den bara ska stanna. Eller åtminstone gå väldigt, väldigt, väldigt långsamt. Det önskar jag den gjorde nu. Stannade. Eller åtminstone blev vandrandepinne-långsam. Så jag fick fortsätta vara här och leva detta målarliv jätte-länge till.

Det finns så mycket att upptäcka, se och göra i och runt Skaparladan trots att det troligtvis är en av de stillsammaste platserna du kan finna. Men det är väl därför det händer så mycket för i det lilla kan det ske stora saker.

Jag var inne en sväng i “stan” (dvs Norrtälje) i dag för att handla och gyma och höll på att få trängselsjuka! Helt ärligt tror jag att jag skulle kunna bli en riktig enstöring om jag inte ser upp. 🤪 Fast mest är jag nog helt enkelt en social ensamvarg.

Jag tror f.ö det här måste vara en av de tråkigaste träningsmaskinerna som finns.

Trodde det kanske ändrat sig sen jag körde sist för något år sedan men icke. 30 min. stod jag ut sen gav jag upp och hängav mig helt åt gymet. Det är skoj däremot. Nu lär det dröja ytterligare (minst) ett år innan jag testar igen.

Vattenlöpa i sjö kan jag däremot göra i princip hur länge som helst. Eller i alla fall tills jag fryser för mycket. Vilken frihet det är! Särskilt när man har en sån här skönhet helt för sig själv!

https://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/07/img_1839.mov

Djupsjön alltså! Vilken (ännu så länge) väl bevarad hemlighet. 😍

Kram från Ingmarie

Sötbesöket, test och en tokpackning

Vår fyrbenta lilla gäst är så söt och rolig att absolut inget hjärta kan förbli osmält.

Hon vill vara med och vara nära precis hela tiden. 😻

Det hade varit plättlätt att stanna i soffan och fortsätta mysa i all evighet med henne men det hade antagligen inte blivit så bra i längden.🤪 Dessutom har jag ju ett simprogram att följa. Made by simfröken Ville. För att det ska bli så bra som möjligt gjorde jag därför ett CSS-test i dag. Vilket står för Critical Swim Speed.

Det var inte första gången jag gjorde det och det vet i fasiken om jag blivit snabbare trots allt gnet. Men känslan är åtminstone bättre. Simma i bassäng är lite som att kuta på bana för mig. Jag har under alla löpår bara “fått till” några få bra banrace. Tror helt enkelt jag inte har skalle för det. Jag taggar liksom inte till riktigt. Eller rättare sagt, jag har svårt att fokusera. Kan nästan bli uttråkad efter ett tag. Samma i bassäng. Detta gäller bara när det är race alt ett test som CSS. Intervaller, teknik eller liknande är en helt annan sak. Märkligt va? Så helt klart sitter det i skallen.

Och jag gjorde det. 50-meterslängd efter 50- meterslängd. Uppvärmning 300m, drills 200 m, 400 m + 200 m all in ( i alla fall på slutet) och avsim.

Sen la jag ner simmet och körde poolrun. Hade fokuserat färdigt tyckte jag. Min skalle var helt enkelt för trött. Vissa dagar är det så men då är jag alltid extra glad att jag inte gett upp. Nu får coachen göra det matematiska med dessa siffror.🤪

Själv överger jag både lilla Demi och Anders och drar iväg på ett litet eget äventyr. Endast en vecka men den veckan kräver två stora resväskor.😱

Du kan ju roa dig med att gissa vart om du vill! .😀 I morgon ska jag berätta både var jag är och vad som finns i väskorna.

Kram från Ingmarie

Ibland blir det ännu bättre än man trott

Jag hade en svag (läs jättesvag) förhoppning om att palla två timmar swimrun tillsammans med Ulrika i dag. Och då inkl många, många, många gå-pauser. Simningen är jag inte ett skvatt orolig för. Känns som jag kan mata på tills jag skrumpnar! Vilket är lite festligt med tanke på att jag ser mig själv som en löpare som simmar lite… Fast just nu är det ju faktiskt tvärtom.🤪

Hur som helst så började jag passet redan hemifrån. Numera reagerar i princip ingen när jag, eller någon annan, kommer klädd så här. Allra minst mina grannar. 😀

Ulrika the Superwoman sprang från Södermalm och mötte upp mig. Sen tuffade vi på. I och ur vattnet 14 gånger (tror jag) och dessemellan lugn löpning med bara några få gåpauser uppför de brantaste backarna för där känner jag direkt att benet inte riktigt vill. Och benet är bossen och bestämmer varje steg. Bara för mig att snällt lyda.

Det var magiskt! Spegelblankt vatten med perfekt temperatur, massor av syre i luften, fina skogsvägar och underbart sällskap! Ulrika är en av de där som verkligen anpassar sig och inte hela tiden “måste” dra på. En del gör ju det trots att man bestämt att ta det easy. Du vet så där att de ska ligga steget före oavsett fart. Ulrika är inte sån och det är en av anledningarna till att jag trivs så himla bra i hennes sällskap. I dag var jag lite starkare i simningen så jag drog henne en del men det är bara kul och bra träning! Nästa gång kan det vara tvärtom. I swimrun kan vad som helst hända och man jobbar alltid som ett team. I löpningen bestämmer den (för dagen) långsammaste farten och i simningen drar (den för dagen) starkaste. Enkla regler.

2,5 timme (150 min) blev det! Något jag inte ens kunde drömma om i morse! Och det enda jag i princip känner i benen är att de är trötta och det kan jag både leva med och förstå. Har inte kutat så här långt sen i typ april. 😱 Hur det känns i morgon är det ingen som vet men jag kommer vara glad och tacksam oavsett.

Totalt blev det runt 16-17 km och jag är verkligen obeskrivbart lycklig!

Vi slapp ösregnet också. Inte för att det egentligen spelar någon roll. Vi är ju redan blöta och verkligen perfekt klädda.

Och det varade bara en liten stund. När det var poolrun-dax tittade solen fram igen. Åtminstone på slutet. Vet inte om jag var ovanligt klen, eller om det var fel på  pool-tempmätaren så de missat sätta på varmvattenkranen, men jag tyckte det var ovanligt kallt i vattnet. Fördelen med det var att desto skönare var bastun.

Heja benet och tack för i dag!

Kram från Ingmarie

Mer hopp!

Att jag är en slow starter är ingen nyhet och oftast har jag “vunnit” på det i slutändan. Men ibland ställer det till det. I flera veckor har jag tänkt gå till sjukgymnast Oskar på Sofo (eller fysioterapeut som det numera egentligen heter) men liksom inte tagit mig för att boka tid. Enda ursäkten är lättja för det är flera som sagt jag borde träffa honom just för att han är så bra. Till mitt försvar får jag väl också säga att det varit svårt hitta en tid och att jag någonstans velat ha en “ordentlig” diagnos innan.

I dag blev det i alla fall (äntligen) dax och nu vet även jag att han är bra.Typ superduperbra!

Att förklara alla turer, symtom och smärtvarianter med mitt ben är inte helt enkelt och det tar tid om man ska få med allt. Oskar lyssnade, frågade, lyssnade och sammanfattade. Sen gick han noga igenom mitt ben med olika slags tester och för honom var svaret glasklart. Det är hamstringfästet som är skadat. På lördag ska jag göra en MR (tjat lönar sig) så då får vi se om det stämmer men jag är så gott som säker att det gör det. Bara hoppas det inte är något ytterligare mer. Orsaken lär vi aldrig få veta men det är högst troligt så som jag skrivit innan en olycklig kombination av en massa olika faktorer.

Så nu är rehab påbörjad. Jag har ju viss erfarenhet av just hamstringskador och tänker att kunde jag rehaba en avsliten och fastsydd hamstring så kan jag nog sjuttsingen även rehaba en överansträngd.😀

Hur det blir med det här äventyret får tiden utvisa men det känns högst osäkert. 😔

Såklart det inte bara blev rehab när jag ändå var på gymet. Det finns för mycket skoj helt enkelt!

Med en stor havrecappu i magen blev det även 130 minuter poolrun (bra krut i den tydligen) inkl 3 rejäla regnskurar. Är man i en bassäng samtidigt som det regnar uppifrån blir det extra blött när det stänker upp igen. Turligt nog är jag inte är gjord av socker så jag skrattade mest.

Vattendag och ett tips

Ännu en helg när det känns som om “alla” tävlar och har hur kul som helst. Utom jag. Vilket såklart inte är sant.

Det som grämer mig mest är att jag inte kommer hem till Halmstad och att jag inte kunde hjälpa till på Halmstad Triathlon.

Men nu är det som det är och det är inte ett dugg synd om mig.

Efter 10 (!!!) timmars sömn var jag inte som ny men helt klart mådde jag bra mycket bättre och var väldigt mycket piggare än i går. Många jobbkvällar på rad sliter på mig.

Så denna dagen har jag ägnat åt att ladda upp mig igen. En heldag vid och i Flaten är ett garanterat bra recept för sånt!

Simmat, vattenlöpt, läst, sovit, gjort ingenting, mediterar och lyssnat på ”Sommar”.

S-å-h-i-m-l-a-s-k-ö-n-t.

F.ö rekommenderar jag Anders Hansens ” Sommar”.

Faktum är att jag tycker det borde vara obligatoriskt att lyssna på. För alla. Nu fick jag ännu mer bekräftat att min alldeles egna metod mot “det svarta hålet” är helt rätt. Och att min hjärna fungerar precis som den är menad att göra.

Kram från Ingmarie

Klorad

Bästa simningen och vattenlöpningen sker utan tvekan i en vacker sjö. Eller ett vackert hav. Men ibland väljer jag ändå bassängen. Oftast för att jag ska vidare (till jobbet) eller som i dag för att jag ville köra mer “renodlad” teknik och intervaller. Och när jag ändå var där passade jag på att köra ett längre vattenlöpningspass för det är garanterat frysfritt i det vattnet.

Många timmar i plurret blev det och det är inte utan att jag funderar på hur mycket klor som sipprat in genom huden till min stackars kropp. 😱 Tror bestämt jag måste sluta fundera så mycket. 🤪 Viktigast är ju ändå att ha kul och må bra tänker jag. 😍

Jag har även hämtat hem sex av mina dukar som numera är uppspända. Lika spännande varje gång trots att jag ju verkligen vet hur de ser ut. Hade lämnat dem i konstnärsbutiken I B Wahlström och trodde inte de skulle vara klara förrän i augusti men bra nog hade jag fel. Billigt var det också! För att inte tala om den suveräna servicen! De t o m slog in tavlorna så jag enkelt kunde frakta hem dem.

Min braiga bärhjälp (d.v.s Anders) hade egentligen inte behövts men det gjorde att det blev löjligt enkelt att få hem dem med tuben och fötternas hjälp.

En av tavlorna heter “The Flowerpower-girl”. Jag gillar henne jättemycket.😍

Kram från Ingmarie

Midsommarafton 2019

Årets midsommarafton går till historien som en härligt avslappnad, lättsam, jobb-befriad och (ovanligt) solig dag.

Mestadels har vi hängt vid Flaten och haft picknick tillsammans med våra goa vänner Finn och Yvonne. Smarrig vego-mat, mycket snack, vackert och fridfullt. Hur skönt som helst! Och exakt vad jag behövde just nu. 🙏🏻

Två vattenlöpningspass blev det också. Och ja, jag fuskade med swimrun-våtdräkter igen.🤪

Bättre än så här blir det banne mig inte! Det extra bra är att jag är ledig även i morgon och då blir det garanterat lika härligt men på ett helt annat vis.😍

Kram från Ingmarie

Utedag

Visst är det härligt när man kan göra all träning ute? Jag älskar det!

Det fanns inget som kunde motivera mig till att köra styrka inne i dag. Inte ens kälken.Eller box-säcken. 🤪

Vattenlöpningen brukar ju vara utomhus då länge utebadet är öppet men i dag kände jag att det var dax att testa i närmsta sjön. Underbart! Fast jag fuskade med att ha swimrundräkten på. Det märkliga är nämligen att det är mycket kallare att vattenlöpa än att simma så utan “fusket” hade det inte blivit särskilt länge.

En sak blev dock inne. Yin yogan. Helt enkelt för att det var ett arbetspass och jag var (den anställda) instruktören. Då får man lyda.🤪

Men vad jag saknat det! Älskar både att utöva och instruera yin och jag blir såklart extra glad när så många kom fram efteråt för att säga tack.🙏🏻 Och för att de sagt till i repan att de vill jag ska ha fast klass där (igen).😍

Jag tänker att det blir som det är menat. Annars fortsätter jag helt enkelt att leva vikarieliv. Även om det är inomhus.

Kram från Ingmarie