När livet vill en extra väl

Lustigt det där hur en sak som en gång varit snudd på livsviktig kan bli totalt ointressant. En gång i tiden var Stockholm marathon under många år en av årets absoluta höjdpunkter och otroligt viktig för mig. Inte bara för mig personligen förresten utan även för sponsorer, ekonomin och klubben. Men det var då. Nu kan jag inte bry mig mindre. Hade det inte varit för Facebook hade jag troligtvis missat att det var i dag. Som det kan bli va? Och visst är det härligt på något vis? Att livet är ständigt föränderligt, att dagens ”sanning” inte behöver vara morgondagens sanning och att det kan hända magiska saker om man har ett öppet sinne och litar på att både livet och människorna man möter vill en väl.

För tänk om jag aldrig bestämt för att lära mig simma, om jag inte vågat mig på den där första open water simningen och första swimrunloppet, om jag inte sökt om att få skriva på Allt om Swimrun eller varit med på Swimrunpoddens event i höstas. Då hade denna dagen ganska garanterat inte hänt. Och det hade varit väldigt sorgligt…

För utan allt det där så hade jag troligtvis aldrig träffat Camilla Renz. Denna fantastiska kvinna som inspirerar mig som sjuttsingen och redan tagit en stor plats i mitt hjärta. Då hade vi inte kutat en härlig (halvlång) runda tillsammans i skogen i dag.



Att kunna kuta utan smärta och med någon annan är verkligen dubbel glädje för mig.

Om allt det där ovan inte hänt hade jag inte heller blivit hembjuden till hennes fina hus Ro. (Jo det både  heter och är precis så.) Då hade jag inte simmat i Drevviken med henne och Ylva, badat vedeldad bastu och haft en fantastisk grillkväll med alla dessa underbara människor och djur som var med.









Så obeskrivbart tacksam och lycklig över allt livet ger mig. Tack för i dag!

Kram från Ingmarie

Fredagsfunderingar om sånt jag begriper att jag inte begriper

Jag har förstått att det finns de som tycker träning i allmänhet, och yoga i synnerhet, är tråkigt och händelselöst. För mig är det helt obegripligt. Lever dessa människoknytt på en annan planet än jag? Det händer ju någonting varje gång och jag vågar påstå att jag även lär mig något nytt under varje pass. Även under de  s.k ”tråkiga”.

I går innan jag skulle ha ett yogapass lärde jag mig t.ex att om man trycker in en särskild knapp, som egentligen alltid ska vara intryckt men någon klåfingrig pillat på, samtidigt som ljudrattarna är på blir det väldigt högt ljud.😱 

I dag lärde jag mig bl.a dels  att kombon yin-yoga+ hot vinyasa funkar utmärkt.


Och dels fick jag kunskap om att helt plötsligt kan värsta popmusiken börja spelas på megahög volym inne i hot salen utan att någon kan förklara hur. Eller ens stänga av den. Nästan så man börjar tro att det finns ett litet ljud- och musiktroll på den där anläggningen. 😜 Jag tyckte mest det var festligt och ett fantastiskt sätt att träna sitt yogiska sinne på.

I dag kom jag även ännu en gång på att några ny-gamla gymövningar kan göra sig väldigt påminda dagen efter. På ett bra sätt! Det är ju liksom skönt att veta att rumpan både lever och funkar.😜 

Och den som tycker vattenlöpning är tråkigt har verkligen inte fattat grejen. Det är ju hur mångsidigt som helst. I princip kan man köra alla slags pass. Utom möjligtvis backpass. Vill man så kan man dessutom vara supersocial samtidigt. Jag och Lisa är  världsbäst på det och vi löser allt från stora världsproblem till hur man behåller sin barnslighet oavsett ålder.


Simningens alla upplevelser och lärdomar bryr jag mig inte ens om att förklara. Du som håller på vet. Er andra tycker jag mest synd om. På riktigt.


Helt ärligt så tror jag att de som säger så där, att träning är tråkigt och händelselöst, helt enkelt aldrig riktigt har provat. Eller så är det kanske den bästa sämsta ursäkten deras latmask kan hitta på…

Kram från Ingmarie

Bara en massa plus!

En fördel med höstväder i maj är att det blir sommartemperatur och gott om plats för poolrun i utebassängen.



En annan är att det är extra skönt att få klämma in sig i våtdräkten för den värmer skönt som attan. I dag är det ju onsdag och då är det, precis som förra veckan, dax för Swimrunpoddens träning i Skrubba. Och den vill jag ju helst inte missa för det är ju så galet skoj och så superhärligt! 100% av alla som är med är fantastiska människor. Varje gång! 




Faktum är att av alla swimrunners jag träffat, och de är en del nu, så är alla otroligt trevliga. Jag tror det dels beror på att eftersom sporten är så pass ”ung” så är det också vi som utövar den som liksom ”bestämt” att det ska vara så. Man tar hand om varandra och hjälps åt. Punkt. Dels tror jag det beror på att vi som kör vet hur tufft och slitigt det kan vara och hur liten man blir om naturen sätter mot med sina krafter. Man blir ödmjuk som fasen när man upplevt nedkylning, extrem trötthet i hela kroppen, rädsla i vattnets vågor och strömmar liksom lycka, glädje, mod, en känsla av total samhörighet med moder jord och tillit och samhörighet tillsammans med en eller flera andra människor. För att riktigt förstå måste man nog helt enkelt testa. Du som är fast vet redan.😍

Passet gick i alla fall kanonbra. Kunde inte hänga med de allra snabbaste, det är ffa simningen och svår traillöpning jag tappar på, men jag var i alla fall inte sist. Å andra sidan spelar det ingen som helst roll för vi gör det ju alla för att det är så himla skoj och för upplevelsen. Och nog syns det hur glada vi är?


Gofikan (inkl hett te) och det obligatoriska mingelbabblet satt som en smäck innan jag och Fredrik cyklade hem igen. Vilken kväll!!





Tack än en gång alla för i kväll och extra tack Annelie och Jonas för att ni fixar detta! Ni är så bäst! 😘


Kram från Ingmarie

Något blev väldigt fel. Men också väldigt bra

Det var i alla fall inte jag som beställde det här.


Regnet har jag inga som helst problem med men från 26-28 grader till 10-12. Är det riktigt klokt?😳

Så fatta att jag var mycket tveksam till Sicklas tisdagsträning. Men när längtan är starkare än fryslorten då plockar man helt enkelt fram varenda anti-fryspryl man äger, klär på sig femdubbelt och cyklar iväg till den där Hammarbybacke-verandan några kilometer bort. För att man kan och vill, vill, vill!

Av alla som var där såg man direkt vem som var klenast. Bara jag som körde fullt kit med neoprenmössa, heatseeker-tröja och vantar.


Men jag frös inte en sekund! Under hela passet var jag perfekt tempererad. Vattnet var ju dessutom varmare än luften. Märklig upplevelse. Och som alltid var det ruskigt skoj och det kändes riktigt bra. 70 min med 10 simningar blev det. Hade egentligen velat köra lite till men jag lyder Guru-Danne och slutar långt innan jag blir ”fatique” och/eller får ont. 



Trallallalallalaaa vilken bra tisdag!

Kram från Ingmarie

Dags-trip

Jag gillar åka tåg. Supermycket! Men inte att sitta på en perrong och vänta i två evigheter pga inställt tåg. Enköpings tågstation är nämligen inte jätte-lattjolajbans om man säger så…


Men vädret har ju varit kalas och staden är mysig så nästa gång ska jag se till att ha lite mer tid att utforska den. Kanske finns något Swimrun-äventyr där…


Har varit i Västerås också. Där finns det swimrun och planen är att jag och Fredrik ska köra igen precis som förra året. Men det är långt tills dess och i dag handlade allt om jobb. Och lite solpaus-njutning i en park.

Perrong-häckandet gjorde att jag missade simträningen i kväll, irriterande, men morgongymandet var i alla fall fantastiskt!


Kram från Ingmarie

När man inte kan vara med på det stora kalaset…

…så får man ordna sitt eget. Lilla.

I dag har ju Utö Swimrun varit. Den som jag och Fredda planerat köra sen i höstas och som jag toklängtat till. Och hoppats på trots allt. Faktum är att tanken på loppet har hjälpt mig massor av gånger när sorgen efter Elviras död varit allt för intensiv. Som en slags banal tröst och något att fästa tankarna vid. Jag har det periodvis jättekämpigt med sorgen men jag måste kämpa vidare för det hjälper inte att ge upp. Nu får jag helt enkelt hitta på något annat att trösta mig med och Swimrun i sig är faktiskt ett av de bästa!🙏🏻

Förra året körde ju jag och Fredda sprinten så det var därför vi tänkte att den långa vore lämplig i år. Men nu blev det som sagt var inte så. Jag hade troligtvis kunnat ta mig igenom det men ca 35 km löpning + ca 6-7 km sim kändes inte som en jättebra idé om jag inte vill få diskbråcksryggen megaledsen igen.

Så istället körde jag en lite kortare variant här hemma och det var inte tokigt alls. Tvärtom! Med fortsatt perfekt Ingmarie-väder så skippade jag både neoprenmössan och fet-vadskydden och det var ändå supervarmt! Söderbysjön är snudd på fisljummen. Källtorpssjön lite svalare, så jag förlängde alla simningarna rejält. Underbart!



Testade även en av mina nya vattentäta påsar och den verkar funka. Pappersbiten var lika snustorr efter som före trots att påsen var plaskblöt. Några positiva test till så vågar jag kanske ha med telefonen.


Tredje sjön i dag blev samma som i går. Jag älskar verkligen på riktigt hela Flaten-området. Även när det är tokmycket folk dagar som i dag. Sämre lunchvy kan man ju liksom ha, eller hur?


Testade även simma utan våtdräkt och förutom den första halvminuten så var det ljuvligt! Vilken frihet att slippa tajt neopren! Bara jag, vattnet, andningen, baddräkten, badmössan och gogglesarna.



Precis lagom till kvällningen fick jag en sistaminuten-plats på ett härligt yin yoga-pass. Nu är jag super-redo för ännu en skojig vecka!

För så här är det. Även om jag missade partyt i dag, och även om saknaden efter Elvira ständigt gnager i mitt hjärta, så är jag ändå allra mest tacksam över att kunna och få göra så mycket som jag trots allt kan och får. Och att Elvira funnits i mitt liv över huvudtaget. Det kunde ju vara miljontals gånger värre på alla plan. Egentligen har jag absolut ingenting att gnälla över. 

 Livet tar sina avkrokar och vem vet, kanske jag hade halkat och slagit mig helt fördärvad där ute i dag? Jag väljer att tro att det var en mening med detta också. Utö finns kvar och sommaren är full av Swimrun av olika slag. Så jag ska nog få vara med på några riktiga fester jag med. Om inte annat är jag ju en rackare på att göra  mina egna.😍

Kram från Ingmarie

En riktig Ingmarie-dag

Jag vet att det behövs regn men det hjälps inte. Det här är en typiskt bra Ingmarie-väder dag.😍


Ingen vet väl egentligen riktigt hur länge det varar så jag har liksom turbo-njutit. 😄 (Regnet kan väl f.ö komma på nätterna tänker jag…)

Löpning + utegym med diverse övningar.




Sen hojen till Flaten för sim och slöande.


Men även om det var en hel del folk där så simmar jag i princip aldrig OW utan min Buoy. En billig och enkel ”livförsäkring ‘. Swimrun funkar lite annorlunda så då får den vara hemma.


Nu är  ju Flaten, och sjöarna jag härjar i, tack och lov båtfria men kolla så bra jag syns!


Ville nästan inte lämna min lilla plätt. Så himla härligt att ha det så här! Tog till slut ett sista dopp och cyklade till svägerskans syster på mysfika tillsammans med lillebror, svägerska, brorsbarn och systersvägerska-barn. (Där blev det lite rörigt va?😜)



Kram från Ingmarie

Solskenscyklist

Om vädret alltid varit som nu med åtminstone 18-20 grader, eller om jag bott i typ Australien, hade jag plättlätt kunnat bli både cyklist och triathlet. Hade t.o.m kunnat stå ut med deras tramsiga klädkoder bara jag fått värme och sol.😜 För cykla i ljummen morgonsol, särskilt i skogen, är härligt! Klarade mig dessutom med bara en ynka vurpa och ett litet skrapsår. 

Men jag är för dålig (läs för feg) cyklist för att svettas några större mängder så just den biten fick bli i yoga hot salen. I stället för lunchpaus. Gäller ju att passa på när jobbet lyckades vara precis i närheten i precis rätt tid. Eller om det kanske var jag som planerat så himla bra.😍

Kram från Ingmarie

Ett riktigt (sko)äventyr

När jag var på det där fantastiska 24-timmars äventyret förra helgen var jag inte bara löjligt lycklig. Jag var visst löjligt disträ och glömsk också. Eller om det hängde samman. Vem vet.  🙄Hur som Swimrun så glömde jag mina braiga, och nästan sprillans nya, Newton trail-skor vid sjön. Och jag kom inte på det förrän jag packade upp många timmar senare. Trodde aldrig de skulle vara kvar men snälla Ingrid  åkte ändå dit för att kolla och minsann! De stod kvar! I sin skopåse. Nästan ofattbart.


Sen dess har jag försökt klura ut hur de ska komma till 08a land utan att jag ska behöva längta allt för länge. Lösningarna har varit många. Allt från att sätta dem på bussen till att skicka dem med posten. Men ibland löser det sig enklare än man ens kan drömma om. 🙏🏻 Min vän Carolina, hon som bor i Falun och är en av de mest fantastiska yogalärare du kan hitta på vår planet, skulle ner till 08 a land just denna dag. Och hon hade plats för just mina skor! Så från Ingrid, via kollegan Robert, kom de till Carolina som via ett stopp i Vallentuna tog dem till Medis där jag mötte upp.

Nu står finingarna här hemma igen och verkar helt redo för nästa Swimrun-pass. De hade ju t.o.m hunnit torka.😃


Själv har jag inte varit fullt så äventyrlig i dag. Förvisso var Hot mojon i en fes-ljummen sal, men det var mest snopet. Vattenlöpningen och simningen var däremot i perfekt temperatur! Så här skulle det vara alltid för nej, jag kommer aldrig att tröttna på sol och värme. A-l-d-r-i-g.


Lunchen blev dock inomhus och The Plant’s vegokäk var som alltid himmelskt plus att jag hade världens bästa Karin som sällskap. En absolut oslagbar kombo.


Kram från Ingmarie