Soldag med extra allt

Ibland har jag minsann dubbeltur! På samma dag dessutom.

1. Jobba skift och därmed kunna ha ledig dag mitt i veckan vilket betyder mycket plats ute.

2. Lyckas pricka den där lediga dagen precis samtidigt som den sällsynta solen visar sig! Och det är vindstilla!!

Jomensåattvetdu!

Det blev lite samma som förra onsdagen. Varför liksom ändra när man inte behöver? En liten skillnad var dock intervall-varianten. 4 x (5+3+1) min. Vila 1 min. Kul, jobbigt, svettigt och så vackert överallt!

Plus de där utfallsstegen i backe, burpees, spänst(nåja)hopp och utegym. Kände mig faktiskt riktigt nöjd efter det där!

Men nu är jag ju som jag är och eftersom tiden fanns före mitt yin yoga-pass i stan så behövde jag varken fundera eller möblera om i dagsprogrammet utan bara packa kassen, cykla ner till sjön och starta en av mina absoluta favorit-procedurer.

För det är en liten procedur. Men först njuter jag av att bara vara där, över det jag har framför mig och över utsikten. Särskilt i dag när det är så här ofattbart vackert! Som att befinna sig mitt i en sagobok.

Först dricker jag några klunkar te. Sen tar jag av mig kläderna och hänger dem i en exakt ordning så jag enkelt och snabbt kan få på dem. Eller förresten, enkelt och snabbt är det aldrig,  men du fattar nog vad jag menar. Faktum är att just påklädandet är det tuffaste och svåraste av allt! På tät andra plats kommer cykelturen hem.

Nästa grej är att jag går ut i vattnet upp till knähöjd och står där tills termometern mätt färdigt. Det var ju nästan “varmt” i jämförelse mot för några dagar sedan men det är fortfarande Ice swim.

När det är gjort går jag tillbaka till land och lägger termometrarna där för jag tycker det är kul att jämföra med luften. Och du ser, det är minsann varmare i vattnet!


Varmt är väl kanske att ta i, det är som sagt var kallt, men faktum är att man vänjer sig. Och blir beroende. Jag “fuskade” dessutom med handskar i dag (“sockar” har jag haft i några veckor redan) och jösses vilken skillnad. Det är ju just händer och fötter som drabbas först och det som gör att jag tvingar mig upp innan jag egentligen vill. Särskilt när jag är ensam för funkar inte händerna så blir det liksom svårt både att torka sig och få på kläderna hur bra jag än planerat. Oftast är det förvisso någon mer människa där men jag är tveksam till om någon vill agera påkläderska…

Hur som helst så är det sen bara att gå i igen och börja simma. Efter några minuter kom tre av “mina” änder och höll mig sällskap. Jag tror på riktigt att de gillar att simma tillsammans med mig. (Film finns förresten på Insta om du vill se. Ingmarie_yoging )

När jag väl går upp igen är det raka spåret till handduken, av med halva baddräkten och sen på med tröja, tröja, dryrobe, av med hela baddräkten, på med brallor, strumpor, skor, vantar. Mössan rör jag inte. Tröjorna är “framknäppta” för att jag ska slippa trä något över huvudet.

Till sist avslutar jag ungefär som jag började. Dricker te och njuter av utsikten, bedriften, endorfin-kicken, lugnet och den unika känslan av total frihet. . Och jo, jag fryser. Så jag skakar. Men det går över. Känslan däremot, den sitter i länge, länge.

Kram från Ingmarie

 

 

 

(Vardags)överraskningar och mirakel

Höstvindarna och regnet levde loppan i 08a land hela natten och morgonen. Jag vet det med bestämdhet för jag sov urkasst.😱 Låg bl.a och funderade på var jag skulle kuta utan att behöva fajtas med allt för mycket regn och blåst samtidigt som jag inte skulle riskera få en gren i skallen. Inomhus hade såklart varit en variant men jag både vill och behöver frisk luft det lilla dagsljus jag kan få.

Särskilt nu.

Men ibland sker minsann små (vardags)mirakel! och överraskningar när man minst anar det När jag snörar på mig skorna hade det slutat regna och vinden hade mojnat. Det var t.o.m så att den där efterlängtade solen visade sig en lite kort stund.

När jag skulle hem från jobbet var det höstrusk igen, vilket väl inte var så överraskande, men miraklet var att jag fick sluta 20 minuter tidigare! Det har faktiskt aldrig hänt under mina år på SÖS. Kanske skulle jag ha köpt en lott trots allt…

Kram från Ingmarie

Coach eller inte (?)

Min plan, och önskan, var att köra med TS-gänget i morse men jag insåg redan i går kväll att det skulle vara väldigt osmart. Efter jobb-kvällen skulle det helt enkelt bli alldeles för få sovtimmar för att det skulle vara sunt för mig. Så här i efterhand känner jag mig väldigt klok och förnuftig men i morse när jag mötte de lyckliga som kört och var på väg därifrån kändes det si så där.
Vem gillar liksom att komma när kalaset är slut? Men själva kakan var ju faktiskt kvar! Bassängen är det ingen som (hittills) tagit med sig hem och jag hade egen bana nästan hela tiden. Bara att bre ut sig och leka precis hur mycket jag ville utan att varken vara i vägen eller ha någon i vägen. Det blev faktiskt ett skitbra pass! Kryddade allt med lite extra vattenlöpning.

Sen var planen att jag skulle köra ett PT-pass med Rafael  igen men han behövde boka om så än en gång fick jag roa mig själv. Och än en gång gjorde jag det ruskigt bra! Så bra att jag började fundera på om det här med coach och PT kanske bara är överdrivet?

Men nej, det vet jag ju att det inte är. Utan alla de som hjälpt mig genom åren med löpning, styrka, yoga, simning, hjärnspöke, kropps-skavanker, näringslära och jag vet inte allt så hade jag ju aldrig klarat av en dag som denna. Då hade jag kanske suttit kvar i soffan hemma, ätit kakor och känt mig ledsen. Eller gått på något pass som säkert varit bra men som kanske inte varit så utvecklande för mig rent personligen. Jag kanske rent av hade levt på en söderhavsö, legat i en hängmatta under en palm och läst dikter.. Vem vet, vem vet.

Har du någon coach och/eller PT?

Kram från Ingmarie

Skillnad

Om det var gårdagens intervaller eller partat som gjorde mina ben übertrötta i dag låter jag vara osagt men trötta var de!

Så trötta att jag nästan inte hann i tid till jobbet för jag sprang så galet långsamt.😱Och för att jag tog en himla massa pauser i tid och otid.
Men hur segt det än var så var vädret perfekt, stigarna fina och vyerna bedårande. Inte så illa det!


Det där gjorde i alla fall att jag fick lite extra energi till mitt femtielfte helg-pass. Eller åtminstone fjärde på raken. Nästa helg ska jag inte jobba.

Kram från Ingmarie

 

 

Party hela dagen!

Ledig lördag och precis som jag brukar har jag maxat den med 95% roliga grejer! (5% var städning. Not so much party.🤪)

Började med ett riktigt bra intervallpass (30 x 60-30) i favoritspåren. Såklart jag blev trött men viktigast är känslan! Och den var topp!

Det blev även spänstövningar och lite annat på utegymet. Inga såna där coola och avancerade grejer som Anna gjorde häromdagen men det blev bra ändå! (Jag vågade faktiskt inte ens testa hennes övningar men försöker trösta mig med att det kanske inte hon heller hade om hon uppnått en mer mogen ålder…🥳)

En gofika senare var jag nere vid sjön. Bara jag och en (förvirrad) and i vattnet. (Om du har Insta så kolla filmen! Hen är så söt!🦆)

 

I dag var det i alla fall varmare i luften än i vattnet och jag kan berätta att det faktiskt gör en viss skillnad när kläderna ska på igen.

Men visst är det kallt. Precis som det ska vara! Jag älskar det här!

Nu är jag väl medveten om att det nog är en del som inte tycker det här var så party-aktiva saker att göra en ledig dag men jag har även varit på en “riktig” fest hemma hos Sofia och Viktor.

En sån med massor av härliga människor, bubbel och vansinnigt smarrig mat. Bland annat en veganpizza! Nej förresten, det var (minst) två. Och de försvann rasande fort.

Hoppas du haft en m inst lika bra lördag!

Kram från Ingmarie

 

Vardagsdrama

När man minst anar det kan vardagen bli lite extra spännande. Inget jätte-dramatiskt på något vis, det var inte ens på jobbet där det verkligen kan hända både det ena och det andra, men det var väldigt annorlunda och för första gången för åtminstone mig. Antagligen extremt ovanligt också.

När jag åkte med tuben in till simträningen i morse så stannade den som vanligt vid alla stationer. Same same med samma ”pling-plong”, samma utrop och på exakt samma ställe som alltid. Folk går ut på plattformen och in från plattformen. Några andra alternativ finns liksom inte. Det där är millimeterstyrt.

Tills i dag då. Vid Skärmarbrink. När dörrarna öppnas ser det ut så här!

Jag vill inte ens tänka tanken på vad som kunde ha hänt om tanten med rullatorn, gubben med käpp, den lilla ungen eller den synskadade klivit rakt ut.

Nu hände tack och lov inte det, ingen över huvudtaget trillade ut,  men tänk om! 

Sån här dramatik kan jag verkligen vara utan…

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

Anti mörkerdepp

En del vanor varken vill eller ska man bryta. Du vet de där som man inte gör varje dag men längtar till och som man verkligen både njuter av och uppskattar när man väl får göra det. Jag tror det är extra viktigt att göra många sådana saker ni när mörkret omsluter oss. Förutom att äta t.ex. extra d-vitamin vill säga.

Intervaller må ge lite små-ångest före, det är ju trots allt jobbigt, men när man väl börjat dem så glömmer åtminstone jag vad den delen av skallen där latmasken bor försökte övertyga mig om innan. Jag gillar det! Jättemycket!

Det är förstås inte lika kul när det är trögt och man ska försöka ösa på lite men även de passen ger en slags lycka tycker jag. I dag var det inte så. Kändes bra hela tiden men visst var de två sista 5- minutrarna en utmaning! (Planen var 6 men det blev 7 st med 1 minuts vila.)

Det var grått och så hög luftighet att det nästan blev regn men helt vindstilla och perfekt temperatur.

Jag sprang på ett av spåren vid Hellas så direkt efter kunde jag köra lite på utegymet där. Hur bra som helst!

Där finns ju också en av finsjöarna. Och kolla nu har det lagt ut den nya bryggan som ska vara starten på Stockholm Open Water swim. Jag vet att det kan verka både konstigt och obegripligt men jag längtar!

Men det var inte där jag hoppade i. Utan i min andra finsjö. Så vacker att det nästan gjorde ont!

Intervaller vill, och kan, jag inte göra mer än max två gånger/vecka men sprada och/eller cold/ice-simma kan jag lätt göra varje dag! Särskilt nu när jag vet att jag behöver massor av fler må-brahormoner än under den ljusa våren och sommaren. Kruxet är att det ju tar lite extra tid, särskilt nu med alla extra kläder, och ibland finns inte den. Men varje gång är precis lika härlig hur kort eller lång stunden än är  Och varje gång fylls jag av en omätbar lycka! Det här måste utan tvekan vara en av de bästa “medicinerna” ever mot  mörker-depp.

Och mysigaste “medicinen” är nog ändå Yin yogan.

Vad tycker du om mörkret?

Kram från Ingmarie

Man vet…

…att det flyter på lätt och bra och att man är in the zone när man helt plötsligt under löpturen  ”vaknar upp” mitt i skogen och undrar hur i all sin dar man hamnade där. Och t.o.m nästan inte vet var man är. 🤪 Och när man inte heller ens märker de där backarna som brukar betyda mjölksyra och andnöd från hell. Rätt som det är är man liksom bara hemma igen trots att man kutat i 70 minuter.😁

…att det varit en extremt lugn kväll när jag tillbringat 1/5 av arbetstiden så här. (Och jag var lika extremt tacksam över det. )

…att det finns de som antingen inte kommer sova alls, alternativt sova som om man vore medvetslös, när månen ser ut som en rund boll. För påverkar oss det gör den garanterat. Mer eller mindre. (Själv tillhör jag kategorin “påverkar mer”…)

Kram från Ingmarie