Balsby – Lerjevallen (med knorr)

Mitt Skåneleds-upptäckande fortsätter och i dag blev det SL6 mellan Balsby och Lerjevallen. Det är tre etapper och den första börjar egentligen i Kristianstad men jag var inte alls sugen på att kuta så mycket asfalt och ännu mindre förbi en stad. Med facit i hand var det tur jag tog det valet för annars hade mina fötter nog helt gått i strejk…

Jag visste efter att ha läst om rutten att den skulle gå en hel del utmed den gamla järnvägen men jag var inte beredd på att det var så långt och så mycket asfalt. Tror inte de som gör de fina beskrivningarna vet det heller för det kändes som om asfalten var väldigt nylagd. Hade jag haft Annas sällskap hade dessa första 10 km varit en baggis men när man bara har sina egna tankar att lyssna på kan det bli en smula enformigt med pannkaksplatta asfaltsrakor. Å andra sidan är det garanterat karaktärsbyggande och fötterna höll sig glada så jag har egentligen inget att klaga på.

En bit innan Arkelstorp rättade det dock till sig. Rejält! Nu snackar vi fina skogsvägar med hästhagar, mossbeklädda gärdsgårdar, stigar, backar, gulliga små byar med hus i alla storlekar och former. Plus en massa roliga vägnamn.

Islandshästar!

Ardenner!

Glömde ta bild på “Korta Inger” och “Lille Pär”. 🙂

När man närmar sig Lerjevallen kommer man på några av alla de spår som finns där. Sista biten till sjön är nerför den fd skidbacken!

För att njuta lite till tog jag även ett varv runt sjön innan jag mötte upp Anders som roat sig på egen hand på spåren där. Lerjevallen var en otippad pärla! Här kommer vi garanterat att hänga mer.

Jag hade ställt in mig på att äntligen få bada i en sjö och fick nästan lite panik när jag såg den var istäckt! Men det finns fler med samma längtan för det fanns ett perfekt hål vid badbryggans stege!

Hela festen avslutades med fika på värmestugans veranda. Underbart!

Men jag blev frusen. Trots rumpvärmare och full värme i bilen, en extra sightseeing-sväng för att nyttja den där värmen, storhandling med både mössa och vantar frös jag så jag skakade. Ändå ville jag simma!
Ja, jag håller med om att det är en smula konstigt… Men det dröjde inte många minuter innan coach Håkan gjort så jag fått upp värmen. Jätteroligt och jättejobbigt pass som jag inte ångrar en sekund att jag var med på. man gör ju sällan det. Inte ens fastän tänderna skallrar.

 

Kram från Ingmarie

Mer nya och lite om jobbet

Det kanske inte är varje gång jag springer men nära på, att jag hittar nya stigar och vägar. Några få är dåliga/en återvändsgränd men minst 90% är rena aha-ååh- och ooooh-upplevelsen.

I går hittade jag en ny perfekt “före-jobbet” runda bort mot fotbollsplanerna och golfbanan. Dessutom i sol!

I dag hamnade jag via lite omvägar runt ett fält på skjutbanan och testade en av de där fina gräsvägarna jag varit sugen på att testa. Det känns verkligen som om jag är utomlands med de gula fälten, vidderna och ståtliga träden. Frosten avslöjade dock att jag inte var vid några varmare breddgrader.

På jobbet är det nya grejer hela tiden. Visst är det även en massa rutin-grejer men eftersom varje fall är unik är det ändå aldrig riktigt samma. I går höll vi t ex på med en och samma patient så svetten verkligen rann från kl 14 till strax efter 22 när vi blev avlösta. I dag har vi haft att göra men i betydligt lugnare tempo. (Och ja, patienten lever fortfarande och det går åt rätt håll! )

På IVA (Intensiven) hamnar de patienter som är allra svårast sjuka. Det kan vara allt från svår sepsis (“blodförgiftning”), proppar/blödningar och hjärtstopp till olyckor och självmordsförsök. Åldern på de som hamnar där kan vara 1 eller över 100 år. Dock hamnar 90+ i princip aldrig på IVA. Att vårdas där är oerhört krävande både fysiskt och psykiskt så det gäller att ha någon slags chans att kunna komma tillbaka till ett drägligt liv efteråt.

Så här ser förresten en tom plats ut. Tyvärr ganska ovanligt… Till vänster är det bl.a pumpar för olika slags infusioner och till höger bl.a respirator och övervakningsskåp. Detta är alltså “basen” men så här “tomt” är det aldrig när det finns en patient i sängen. Då är det fullt med sladdar, kablar och slangar både högt och lågt.

Kollegorna är fantastiska och oerhört snälla. Det är såklart alltid viktigt men kanske extra viktigt på en sån här arbetsplats där det verkligen gäller att lita på de man jobbar med, känna att man har stöd och våga både fråga och be om hjälp. Man är sällan stark ensam och absolut aldrig på IVA.

Kram från Ingmarie

Grattis till mig!

Ett år till på jorden och som vanligt tycker jag det var nyss jag fyllde år! Vad hände liksom? Faktum är att det hänt ganska mycket detta 56:e år. Jag har slutat på jobba på SÖS, frilansat, flyttat och börjat på nytt jobb, jag har varit på löparäventyr, köpt en lägenhet/fritidsboende, fått nya vänner och “tappat” några, tagit farväl av nära, skapat och sålt tavlor, legat inlagd på sjukan, satt Pb i marklyft, blivit intervjuad ang att det är något som inte stämmer med de så kallade covid-vaccinen, gjort en crosstraining-utbildning, coachat, varit kattvakt, slutat färga håret, varit på målarkurser och en massa andra grejer.

Livet alltså!

Nu för tiden älskar jag det men du som varit här ett tag vet att det inte alltid varit så. Vissa perioder har jag varit djupt nere i det jag kallar “svarta hålet” där precis allt är tomt, mörkt och meningslöst. En känsla som är helt omöjlig att beskriva och som jag hoppas jag aldrig ska behöva känna igen.

Att ta sig ur det där har inte varit lätt men helt klart värt det. (Alternativet är inget alternativ egentligen…) Jag älskar livet innerligt mycket och längtar verkligen till morgonen när jag går och lägger mig. Märkligt hur det kan vända ändå. Men jag hade aldrig klarat det ensam utan Anders, min familj och de vänner som stöttat mig och funnits där hela tiden. TACK!

Kanske är det “tack vare” de där mörka åren som livet känns extra ljust och värdefullt nu? Jag vet inte men jag vet att jag älskar att fylla år även om jag inte gör något speciellt. Faktum är att den har varit lite som vanligt men med extra piff.

Har kört intervaller på skjutfältet. 4 x (5-3-1) min. Kändes riktigt bra och var bland det snabbaste jag kört på ett bra tag. (Därmed inte sagt att det var “snabbt”. haha)

Dödade sen benen helt på gymet med en timmes svettfest!

Blev belönad med en födelsedags-drink av gymet! Proteinpulver, havremjölk, vanilj och blåbär. Ruskigt god!

Självklart blev det även en liten simtur. Grått, stilla och bedövande vackert.

Har även fått en gigantisk bukett rosor och presenter som gjorde att jag trodde jag fyllde jämt!

Ingen tårta men (vegan)kaka och semla funkar lika bra, eller hur?

Tack alla som har grattat mig på ett eller annat sätt i dag. Jag uppskattar det jättemycket!

Kram från Ingmarie

Som en mjuk matta

Mossa alltså. Vilken grej det är! Mjukt och fint att springa på och vackert att se på. De flesta stigarna här är täckt av den och/eller mjuk tallbarr.




Jag vet att många föredrar snö, särskilt denna årstiden, men jag är inte en av dem.🤪Inte ens fastän det kanske lyst upp lite mer när jag ska hem från jobbet. I min hjärna blir det nämligen mest = halkrisk , trilla, slå mig illa och sen  tut-tut bil tillbaka till jobbet.😱

Det vill jag inte.

Kram från Ingmarie 

 

 

 

Svårfattat och bortglömt

Benen var bly på löpturen i dag men vad gör det när hjärtat känns lätt och solen skiner? Jag har fortfarande inte riktigt fattat att detta faktiskt är vårt “hemma” nu! Tog mig via en rejäl omväg till Fårabäck och tillbaka utmed havet och i skogen. I medvinden med sol i ansiktet inbillade jag mig att det var vår på riktigt. Det kanske det är ? Det sägs ju att den kommer tidigt här nere!

Det finns ju också en naturlig förklaring till varför benen var slut. Tre, för mig, ganska tuffa dagar på raken går inte obemärkt förbi. Men överkroppen var pigg så på gymet var det desto lättare! Blev påmind om att jag ju haft som mål att klara en ynka chins utan gummiband men tydligen glömt (harkel) det. Så nu tar jag tag i det igen för såklart vill jag kunna klara det!

På tal om att ha svårt att förstå. Detta är lika obegripligt.

Alltså inte att jag badar utan att jag har detta vackra så nära! Älskar verkligen mina stunder här.

Hade glömt baddräkten men trosor och bh funkar lika bra! Dessutom är jag nästan alltid helt ensam där och de fåglar som flyger förbi bryr sig knappast. Inte de ev. fiskarna heller.

Kram från Ingmarie

 

Effektiv timme

Om man vill svettas mycket, få sjukt trötta ben och rejäla pulsvariationer så är nog spinning ett av de effektivaste sätten. I alla fall för mig. Även med virtuella kompisar och instruktörer. På en timme hinner jag svettas ut halva min kroppsliga vätskemängd (nåja), få pulstoppar och mjölksyra så många gånger att jag tappar räkningen och ben så darriga att jag nästan inte kan cykla hem trots att det är nästan helt platt.

 

Enda “problemet” med spinning är att känslan varar max en timme sen funderar jag på vad jag mer ska göra. Efter en timmes hård löpning funderar jag betydligt längre. Konstigt det där.

Just i dag behövde jag dock inte fundera eftersom det stod jobb på schemat. Kämpigt och st med men på helt annat vis och av helt andra anledningar…

Kram från Ingmarie

En Höjdar-dag

Jag är verkligen, verkligen lyckligt lottad. Inte nog med att jag är frisk, har ett jobb, ett hem, en familj och världens bästa sambo. Jag har även fantastiska vänner som Anna och Fredrik som så frikostigt delar med sig av både det ena och andra.

Som i dag!

Anna tog med mig på en löparrunda som verkligen hamnade på min topp 10 när det gäller backar, vackra vyer, perfekta stigar, coola vattendrag och variation. Anna gjorde en perfekt beskrivning av första loopen som heter Höjdarnas höjdarled här. Har du möjlighet så testa den! Eller någon av de andra hundra miljoner stigarna och lederna som finns i Hovdala-området.

21 km och 400 höjdmeter blev det men det kändes mer som en runda i en pytteliten park för tiden bara flög i väg! Man kan verkligen spring-snacka bort många timmar utan att det märks!

Men inte nog med detta, jag blev även hembjuden till deras nya fina sportstuga på finkaffe och lunch! Snacka om att bli bortskämd!

Jag är ruskigt avis på stugan men har jag tur får jag komma tillbaka och kanske t o m vara sällskapsdam till Bertil och Ove. Vilka sötnosar!

Den fina rundan, sällskapet, maten, kaffet och kissekatterna gjorde mig tydligen så glad och pigg att jag inte kunde låta bli att köra klubbens simträning i Kristianstad på vägen hem. Superskoj men nu ska jag inte göra många mer knop i dag.

Kram från Ingmarie

Antagligen en dålig ide

Efter över nio timmars sömn kan man tydligen både bli odödlig och få helt galna idéer i huvudet.

Jag ska nämligen på ett löparäventyr i morgon med en pigg ungdom och borde med andra ord ta det lite easy i dag så jag pallar och stackars Anna inte dör tråkdöden i mitt bentrötts-tempo.

Men så smart var jag alltså inte… I stället har det städats och fixats (har t o m strukit!), handlats, tvättats och lagats mat. Fast inget av det där är ju egentligen särskilt jobbigt för benen. Det som totalt dödat dem var att jag först körde intervaller på spåret (30 x 60-30 sek.) + hopp&skutt i backe. (Ja det finns faktiskt en ganska rejäl där!)

Lägg till ett gympass som helt oplanerat blev fokus ben, vet som sagt var inte vad som flög i mig, så kanske du kan ana känslan.

Men kul har jag haft! Tänker också att det är lika bra att passa på när de här odödlighets-dagarna kommer för vem vet när den kommer nästa gång? En dag kommer de ju faktiskt att aldrig mer komma så jag är lika tacksam varje gång det händer.

Belöningen var den bästa och jag är övertygad om att den gjorde kroppen gott. Det var ruskigt roliga vågor att hoppa i!

Kram från Ingmarie

Nattfejs

Jag undrar vad de som ständigt jobbar natt, och ändå ser pigga och fräscha ut, har för knep. Förr, typ innan jag blev 45/50, klarade jag både 3 och 4 nätter på raken med både hjärna och kropp i behåll men nu för tiden blir jag direkt korkad av nattsudd.

Under tiden går det väl ok även om hjärnan blir en smula trög emellanåt. Tur det finns miniräknare och manualer om jag säger så.

Men efter. Då verkar varenda cell logga ut.

Sov några timmar och tog mig till simträningen. Den vill jag inte missa och jag vet ju att det är bästa boten mot (jobb)jetlag.

Kram från Ingmarie