Mancold blev ryggskott
Så kom vintern. Vitt och fint!
Och med den även halka och modd.
Kan inte påstå att jag kommer sakna det. Tycker ju vit sand är mycket finare. Och skönare. Och om inget (mer) oförutsett händer är vi båda på väg i morgon till både det plus sol och värme. Anders med förkylning (som nu bara är en mycket svag mancold), ett rejält ryggskott (ska det jäklas så kan det ju lika väl göras ordentligt) och en halvfull väska. Och jag som (fortfarande) är helt frisk med en fullproppad väska som precis gått att stänga. Det där med väskorna är ett ständigt mysterium. Anders är alltid halvfull medan min alltid är överfull. Men jag skyller på alla löpardojjor. Och goggles, baddräkter, våtdräkt, fenor och jag vet inte allt. Vem sa att simning inte är en prylsport…😳 Men rackarns vad jag är redo!
Det enda som egentligen oroar mig just nu är själva resan. Det där med att sitta inklämd är ju inte precis min grej. Inte flygplansmat heller. Tänk om man liksom kunde lagra lite skön träning i kroppen och plocka fram när den behövs. I så fall skulle jag kanske kunna känna av både hot vinyasa-yogan och simningen från i dag.
Samma med maten. Det har faktiskt hänt att jag haft egen mat med men veganmaten brukar faktiskt vara ok. Åtminstone bättre än de andra alternativen. I en drömvärld hade jag haft en egen kock med. Typ hen som gjorde dagens mat. Min numera fd chef Mona bjöd på lunch på Matpoteket. Jag är ingen jätte-fan av rawfood, i alla fall inte vintertid, men då och då funkar fint. Och den i dag var galet god och vansinnigt mättande. För att inte tala om vacker!
Men det ska nog funka denna gången också. Man blir tillknycklad och mår skit ett tag men eftersom minnet är kort, särskilt mitt och särskilt när det gäller jobbiga saker, så kommer jag att ha glömt att jag ens funderade på detta senast torsdag. Om vi inte fastnar i Moskva på den där ”tekniska mellanlandningen” vill säga…
Kram från Ingmarie