Jag undrar hur många gånger jag fått frågorna:
Vad tänker du på när du springer? Är det inte tråkigt?
Egentligen begriper jag inte ens vad det är hen undrar över. Vaddå tråkigt? Varenda löppass är ju olika. Distans, backigt, platt, skog, hus, asfalt, korta intervaller, långa intervaller, långpass, snabbpass, lätt, svettigt, kallt, segt, tungt, vindstilla, blåsigt, med sällskap, utan sällskap, nya platser, gamla platser. Variationen är oändlig.
Samtidigt kan jag förstå frågorna för jag minns ännu att jag funderade på samma sak när det gällde simning. Hur kan det vara “kul” att simma fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka och bara se kakel? Eller rakt ner i en mörk sjö/havsbotten? Lite kunde jag förstå känslan av att simma i klart turkost vatten men det var väl typ det enda. Och med betoning på lite.
Nu vet jag att simning är minst lika varierande och olika som löpning. Minus backarna. Inget pass är likt det andra vare sig man är i en bassäng eller i öppet vatten. Det är distans, skog, hus, korta intervaller, långa intervaller, långpass, snabbpass, lätt, segt, tungt, blåsigt, vindstilla, kallt, varmt, med sällskap, utan sällskap, nya platser, gamla platser som gäller även där. Plus galet mycket teknikövningar. Jag tror faktiskt de är oräkneliga.
I dag blev det t.ex en serie som min swimrunpartner in crime Peter tyckte jag skulle köra:
400+2×200+4×100+8×50 m. Kortare och kortare vila men högre och högre fart.
Med in-och avsim inkl lite teknikövningar så blev det 2000m rakt in på simkontot. Hur bra som helst!
Plus vattenlöpning och lite senare även hot vinyasa. Kände nämligen att jag behövde svettas bort lite klor från porerna efter de där bassäng-timmarna. 😜Och såklart alla de andra yogafördelarna.💕
Så även om löpning och simning förvisso är mycket så är ingen av dem tråkigt. Tycker och tror man det så har man banne mig aldrig haft tråkigt på riktigt!
Kram från Ingmarie
“2 000 meter rakt in på simkontot”. Hur är det, bokför du all simning och löpning?
Tänkvärt inlägg om att vi alla behöver utmaningar och att vi bör undvika att köra i samma gamla hjulspår. Den som är stark och i form är handlingskraftig även när de yttre omständigheterna är svåra. Du är beviset. Svårare för den som deppar och saknar självförtroende.
Nja. Jag skriver mest in tiden jag hållit på. 🙂 Men jag tänker att de där metrarna ändå finns där. 🙂 Har inte skrivit in en sträcka sen gud minns när. (Om man bortser från de få race jag kutat.)
Jo då, jag vet mycket väl att det är enklare när man är stark och handlingskraftig. Jag har varit på “den andra sidan” också.. Den jag kallar för svarta hålet. Den när man helst skulle vilja kunna hålla andan tills man dör. Men man är så jäkla låg och nere att man inte ens klarar ta livet av sig….Självförtroende får man jobba sig till. Liksom självkänslan. Jag har inte fått något av det gratis. Jag jobbar med det varje, varje dag ska du veta. Bl.a därför jag yogar och mediterar. Och tränar. För att hålla hjärnspökena under “kontroll” och det svarta hålet på säkert avstånd..