9 timmars sömn, ledig lördag och vår i luften. Inte konstigt man får tok-feeling i hela kroppen! Det är fortfarande is på stigarna som haft skidspår, och även på (Sprada)sjöarna, men många grusvägar är nu helt isbefriade och 100% springvänliga. Så det blev intervaller på förmiddagen. 26 x 60-30. Enkelt och bra! Plus den sedvanliga upp- och nedjoggen samt hopp&skutt-övningar. Sen ville benen liksom inte mer…
Min kropp må vara långsammare, trögare, osmidigare och ospänstigare i jämförelse mot hur den var i sin ungdoms glans men den funkar trots allt fin-fint och den är en rackare på att återhämta sig snabbt. Bara några timmar senare var jag nämligen på gymet för först ett Hot mojo-pass (som inte var så hot för värmen funkade inte…) och sen en dryg timmes lektid på ett nästan tomt gym! Det som är lite extra festligt med detta är att jag en dag kommer minnas även denna tiden som då när jag var ”ung och spänstig”. Jag tror vi människor ibland faktiskt har lite svårt att uppskatta nuet, det vi har och det vi kan utan gärna tänker på och jämför med hur mycket vi har kunnat och haft. Såklart man ska vara tacksam för det också men det är trots allt nu vi lever, eller hur? Då gäller det ännu mer att gilla nuet tänker jag. Eller hur tänker du?
Nu hoppas jag bara kroppen fortsätter med sin snabbåterhämtning så morgondagen blir som planerat.🙏🏻
Kram från Ingmarie