Hyrox

Hemma-kärlek

Leave a Comment

Var seg som kola när klockan ringde i morse och det var nästan så jag trodde jag var sjuk.
Men det är en konstig ”sjuka” för när jag väl har fått igång kroppen så har allt känts som vanligt men när jag varit stilla så har jag mest velat sova.
Tror helt enkelt att svaret  är så simpelt som att jag ligger back på sömn.

Löpturen kändes helt ok och blev t o m lite längre än jag tänkt. Svårt att inte gilla denna skog!

Måndags-Hyroxen är alltid skoj och det är alltid mycket jobbigare än vad det verkar vara när man läser på tavlan. Ingen av oss gick därifrån torra om jag säger så…

Till sist denna dag blev detta…

No words needed..

Kram från Ingmarie

Hyrox Solo-premiär! Och ett utflyktstips (OBS! Långt inlägg!)

Leave a Comment

Så var det gjort!

Min första Hyrox Solo Open!

Men jag kan avslöja redan nu att jag tvivlade mer än fem gånger på om jag skulle klara det. 😵‍💫😱

Märkligt nog sov jag riktigt bra och kände mig verkligen taggad redan när jag vaknade. Efter alla träningsår vet jag att det är ett bra tecken. Sen betyder det inte per automatik att det kommer gå bra men det betyder att kroppen är pigg och fri från ”olovliga inkräktare ”. 🤪

På tåget upp han jag fundera väldigt mycket på vad jag gett mig in på.
Hallå liksom!
60 år med en kropp som absolut inte ser ut att innehålla allt för mycket muskler. I alla fall inte i jämförelse med de ”riktiga” Hyrox-atleterna. För ett år sen visste jag knappt ens vad detta var och när någon förklarade tyckte jag det var minst sagt både rörigt och helt omöjligt att utföra.

Men jag har i alla fall en sak som inte syns!
Uthållighet!

En av ägarna till Pace-gymmet hämtade mig på stationen. Så ofattbart snällt och denna service genomsyrade hela loppet! Själva gymmet var en önskedröm för any gymälskare. Helt galet fint med precis allt man kan vilja ha och lite till!

Varje lag/solo fick en egen domare dom hade stenkoll på antal längder och reps och såg till att man gjorde rätt. Det är ju en hel del regler i den där sporten men jag klarade mig från fel förutom på de sista wall-ballsen. Där brast tekniken på både djup och höjd några gånger men no wonder!
100 stycken är så jobbigt att jag snudd på dig toktrötts-döden flera gånger om.😛

Det blev många pauser där om jag säger så men å andra sidan är utvecklingspotentialen enorm! 😅

Men jag tar det från början.

Så här är ordningen för dig som inte vet;

På uppvärmningen har jag en ordning som jag tycker verkar funka. Lätt löpning någon km, sen några minuter på maskinerna, känna på vikterna, stretcha och några stegringslopp. Plus x antal toa-besök…

Redan då kändes kroppen liksom seg på löpningen men pigg på resten och det var så det blev under hela loppet. Löpningen var utomhus och det blåste duktigt kan jag berätta!

Eftersom jag var den enda solon i mitt heat kom jag ut sist på andra löpet efter Ski-ergen.

Lite stressad kände jag mig allt i början över att de andra kom före mig men skötte det ganska fort gör det är betydligt tuffare att göra allt själv gentemot dela på det.

Mitt mål var att klara av det. Helst under 2 timmar. Under 1.45 skulle vara fantastiskt!

Så jag matade på i jämn fart med bara små mikropauser.

Sled push kändes riktigt lätt. Nya mattor och kälkar är guld i detta sammanhang!🥳

Sled pull var helt ok även om jag snubblade på det där repet och stöp i backen en gång. Tyckte dock jag fick till en bra teknik till slut!

Sen kom de där burpee broddjumpsen…

De och wallballs är det jag snudd på fasar för men min ”nya” teknik visade sig funka riktigt bra! Visst var det jobbigt, skitjobbigt t o m, men jag upplevde det i alla fall inte som att jag höll på att dö.😅

Rodden är en slags vila där det går att hitta tillbaka till en vettig andning igen.

Farmers kändes riktigt lätt! Kanske för att jag mest övat med 20 kilos kettlebells. I Open är det bara 2 x 16 så det är många kilo mindre!

Samma med Lunges. Även där har jag övat med mer vikt. Verkar vara en bra strategi!

Löpningen efter dem är däremot en egen slags upplevelse för benen är mer eller mindre obrukbara direkt efter! Men jag har lärt mig att bara stanna i känslan, springa vidare så gott det går och vänta på att det släpper för det gör det! Tack och lov är det ju också sista löpningen innan The Grand Finale.
Wall-balls!

Här var det många tankar som for genom skallen.
Skulle jag trilla ihop av utmattning? Skulle benen vika sig? Tänk om det inte går och jag skulle behöva bryta när jag var så nära målet!
Den support och hejar-klack jag fick av de som var där går inte att beskriva! Wow alltså! Jag kände mig som en Super-Star!

Och jag klarade det! Mer än 30 minuter snabbare än jag trott!
1.28.36!
Nu var det förvisso inga långa Rockzones men helt ärligt tror jag inte det skulle gjort så många minuter till eftersom jag hela tiden höll mig i rörelse.
Först var jag helt chockad och sen så glad att jag lycko-lipade en skvätt.
Förutom känslan av att ha klarat det fick jag ett pris. Och kramp i benen! Träningsvärken var jag lyckligt ovetande om då.

Garmin bevisar att det inte var någon walk in the park för mig precis men det syns tydligt att rodden är ett tillfälle att hämta sig på både andnings- och pulsmässigt även när man tar i.

Anders som trodde han skulle få vänta på mig hann knappt se slutet och så fort jag duschat av mig for vi vidare för att ffa jag skulle få mat.

Och ett bad. hade fått tips om Skällingesjön och mamma mia så fint det var!

Innan vi for vidare hem tog vi en omväg till Ätran för jag hade hittat ett ställe jag ville se.
Morfars glänta är en ny konstellation där konst och natur möts och jag rekommenderar verkligen ett besök där. Det var så fint!
Och rofyllt!

I morgon ska jag berätta om dagens träningsvärk…

Kram från Ingmarie

 

Soldagar!

Tre dagar ledigt samtidigt som solen visar sig! Hur bra är inte det?

Så jag började med en löptur utmed havet. Segt som attan men galet vackert!

Innan jag åkte hem fick jag några härliga timmar med Nina vid havet. Vattnet var så magiskt att vi snudd på inbillade oss att vi var vid Medelhavet någonstans!

Havet här hemma var lika magiskt.

Kvällsbad är ett av mina bästa sätt att varva ner på. Särskilt kvällar som den i dag.

 

Särskilt efter ett svettigt och superskoj Hyrox-pass.

Kram från Ingmarie

Mycket svett

När jag ska ha pass, oavsett vad det är, så vill jag gärna ha testat det innan för att veta hur det känns och om det liksom funkar.
Därför körde jag Hyrox-passet jag skulle hålla på Majoren innan det var dax och kunde lätt konstatera att det var betydligt jobbigare, tuffare och svettigare än vad det verkade!

Det tyckte deltagarna också men de tyckte också det var jätteskoj. Man gör ju det när man gillar sånt som mjölksyra, hög puls och svett.

Men det var inte det enda jag svettades i dag…
Har även sprungit och jag lyckades starta precis när regnet slutade. Däremot hade jag på tok för mycket kläder på mig så jag blev blöt ändå men av svett.

Det var bra jag hade torr tröja att byta om till så jag kunde svettas ner även den på Load&HIIT passet på Sats. Även detta passset var tuffare än det såg ut på tavlan och skoj var det!

Kram från Ingmarie

Födelsedags-firande

Alltså det är inte jag som fyller år i dag utan Anders!
Väldigt ojämn ålder men men ska firas oavsett.

Eftersom jag var i Halmstad så hade jag planerat första grejen där. För att jag också skulle få till ett löppass så bestämde vi att han skulle hämta upp mig på vägen mot målet som han just då inte visste var det var.

Jag började hemifrån lyan och tog mig på Prins Bertil stigen och Hallandsleden till Fröskull. Den första biten till Grötvik har jag sprungit så många gånger att jag tappat räkningen för längesedan och därför kan jag den lite för väl. Andra delen kan jag också väldigt väl men den springer jag mer sällan så på något vis börjar inte det roliga förrän då.

Just i dag blåste det motvind minst 90% av tiden men det är så himla fint att det inte gjorde något. Dessutom var jag ju ledig,  solen sken mestadels, vinden var ljummen och benen pigga så vad var lite motvind att gnälla över?

När födelsedags-barnet hämtat upp mig 15 km senare for vi vidare till målet.
Steninge Kuststation.
Jag har varit i Steninge oräkneliga gånger genom livet men aldrig varit just där. Det har å andra sidan inte varit det det är i dag utan ffa ett vandrarhem. I dag är det hotell, bar, event-ställe, restaurang, café mm mm.
Det ligger precis vid havet så jag passade på att ta ett dopp innan vi gick dit. Anders avstod. Han trodde han skulle slippa men än var ju inte dagen slut.

Om du inte har varit på Steninge Kuststation så rekommenderar jag dig verkligen, verkligen att åka dit. Det är en pärla!
Så otroligt mysigt, vackert, fint och välkomnande. Maten och servicen var outstandning och Anders tokgillade det också.

Vi stannade en bra stund och njöt av allt innan vi rullade hemåt. Vi tog en liten omväg genom mysiga Haverdal för en promenad i hamnen och sen genom Harplinge där jag (och Per Gessle) tillbringade några av mina första år i livet.

Jag hann precis med ett skitskoj Hyrox-pass när vi kom hem. Vet inte om jag fuskade eller om jag bara hade en ovanligt bra dag men tiden bara flög iväg och jag kände mig riktigt stark! Är säker på att energin från resten av gänget också hjälpte till.

Sen drog vi till havet igen och denna gången bangade inte Anders.

Dagen avslutades med jättegod mat från Strandhuset och i morgon fortsätter firandet lite till.

Kram från Ingmarie

Två svettfester på samma dag

Mina ben kändes som stockar efter gårdagens gympass men ändå valde jag köra intervaller i förmiddags.
Fråga mig inte varför. Kanske någon alfabets-kombination eller bara det faktum att det var bästa dagen för det.

Märkligt nog tog det bara två minuter sen var benen i gång och det gick riktigt bra! Solen och värmen hjälpte garanterat till.

14 x 2 minuter med 1 minut gå/joggvila blev det.

Det var så himla perfekt att chilla en stund i och vid havet efter det där. Och ladda om inför nästa svett-fest…

Det där nästa var Hyrox-träning och i dag hade jag med mig Anna och Fredrik. Som vi svettades och kämpade och jag hoppas och tror de hade lika skoj som jag hade.

Det behövdes förstås ett nytt bad efter det där.

Det enda dåliga med Anna och Fredriks visit är att de tog med sig Ove och Bertil så nu är det ruskigt tomt här.

Kram från Ingmarie

 

Hemma!

Halmstad har sina fördelar men trots att det var ”hemma” mina första 36 år så vågar jag säga att det aldrig kommer bli det igen.
Förutom några andra platser i ex Australien och USA så är Helsingborg verkligen, verkligen mitt riktiga ”hemma” nu. Jag blir pirrig i hela kroppen av lycka när jag kommer hit oavsett från vilket håll eller på vilket sätt. Jag tycker det är riktigt häftigt för jag vet att förr när jag var här på dags-besök eller genomresa så kände jag typ ingenting.
Men sen när jag liksom fattade vad denna plats har och erbjuder så var jag såld.g älskar att jag kan kalla det just
Jag älskar att komma hit och jag älskar att jag kan kalla det för hemma. Men visst, det kan ändras – livet är ibland väldigt oförutsägbart, eller hur?

Halmstad bjöd ändå på en jättefin löptur i går innan jobbet men det kändes mest segt.

I dag kände jag mig som om jag legat under en ångvält hela natten och trodde nästan jag var sjuk men i så fall är det en märklig sjuka.
Jag sprang i skogen inklusive upp- och ner för ”Kina-backen” några gånger. Benen var riktigt pigga men vänsterfoten var ovanligt ledsen. Den är det ju dock inte så mycket att göra något åt om jag inte vill välja att chansa på en operation utan några som helst garantier… Just nu härdar jag ut och vissa dagar är den helt ok!

”Kinabacken”. 300 m one way och den suger!

Havet var snudd på obeskrivbart inbjudande så självklart blev det en sprada. Vad är ex Medelhavet mot detta?

Jag mötte upp Anders för mini-golf  och han vann för första gången för i år. Jag spelade grymt bra första halvan men sen gick det helt åt pipsvängen och jag har inte ens vädret att skylla på. Men den segern var han såklart värd!

På hemvägen tog vi en fika på ett av mina favvoställen här. Man blir aldrig besviken på ett besök på Lilla Bruket och jag passade på att köpa med mig en påse av”To good to go”. Ruskigt bra grej för att undvika att bra mat slängs så installera den genast om du inte redan har den!

The Grand Finale denna dag blev ett superskoj Hyrox-pass på Majoren tillsammans med (bl a) Maria och Camilla.

Maria var på besök från Halmstad och åkte hem efter medan jag och Camilla avslutade med ännu ett dopp. Ljuvligt såklart!

Bertil & Ove är kvar några dagar till så det har blivit mycket gos och bus. Fast helt ärligt sover de mest. Särskilt i sängen på ”min halva”…

Kram från Ingmarie

 

Återseende och nyupptäckt

För en gång skull var det inte evigheter sen jag träffade Lisa sist, mitten på april för att vara lite mer exakt, men det är alltid så himla roligt och härligt när vi ses!

Vi stämde träff i Höganäs och gjorde det enkelt för oss och sprang först Skåneleden åt ena hållet och sen samma tillbaka. I fint sällskap spelar det inte så stor roll var jag springer om jag ska vara ärlig för tiden flyger iväg alldeles för fort oavsett. Vi hann både berätta om vad som hänt sen senast, lösa världsproblem, ge tips på resmål, berätta om framtida planer och sprada.
Nya bryggan i Höganäs är förresten makalöst fin! Så fin att jag helt glömde ta en bild… Men det är bra för det betyder att jag måste dit snart igen!

Nu i kväll blev det dejt med en annan böna, Camilla, för ännu ett Hyrox-pass. Är så himla glad att hon flyttat hit så jag har en lek-kamrat på nära håll.
Passet var f ö bra som alltid och gav en massa mjölksyra och svett.

Nu njuter jag av balkongvyn och laddar för i morgon.

Hur har din vecka börjat?

Kram från Ingmarie

Onsdags-lyckan

Ledig onsdag betyder att jag kan göra min favvo-variant.
Först springa och sen direkt Load&HIIT. För mig är det en perfekt kombo där jag liksom får allt på en och samma gång. Ännu en gång kunde jag konstatera att jag nog aldrig kommer kunna köra mix för det betyder att wall-ballen väger 6 kg. I Women kilo Open är det bara 4 och de där 2 extra kilona är en gigantisk skillnad! I alla fall för mig.

Jag kände mig faktiskt så trött efter dessa 6 pass på 3 dagar att det var riktigt skönt att inte vara med på mitt eget Hyrox-pass. Haha!
Fast lite sugen blev jag när jag såg hur de svettades och tog i…

Det har varit katastrofalt klent med bad på sistone så mitt badsug har eskalerat till bristningsgräns. Inte ens galna vågor kunde stoppa mig i kväll. (Fast jag tvekade läääänge.)

Men som jag brukar säga.
Man ångrar aldrig ett bad!

Kram från Ingmarie

Finbesöket är tillbaka!

Det blev en väldans sen kväll i går innan jag slutat jobba , småsprungit till bussen som tog mig till tåget som tog mig till bussen som till slut tog mig hem.
Allt flöt på så jättefint att jag kanske borde ha köpt en Triss.
Gårdagen i Halmstad bjöd på en fin löprunda i skogen och en himla massa extra steg på jobbet. Tror jag var uppe i 21 000 när jag tog av mig klockan.

Eftersom vi skulle få finbesök i dag kravlade jag mig upp efter allt för få timmars sömn men det var, och är, så värt det för vem bryr sig när de här två kommer på besök? En hel vecka får vi låna dem och ingen är gladare än jag! Och Anders såklart.

Och du vet hur det är. När man väl kommit i gång så går det liksom av bara farten. Löprundan var väl inte den piggaste men bra sätt att vakna på innan jag även fick besök av lillebror och syskonbarn. Jättemysigt!

Måndag betyder ju också Hyrox-träning och det blev extra skoj i kväll för jag hade sällskap av Camilla. Älskar att hon flyttat hit så vi har mer chans och tid att leka och hänga.

Kram från Ingmarie