Min första hela Hyrox(simulering)

Det här att vänta till ”sen” är egentligen en väldigt oklok sak att göra.
Man vet ju inte ens om man får ett ”sen”!
Inte heller är det särskilt ofta man är helt ”redo” eller fullt förberedd.

Så med det i minnet frågade jag min Hyrox-proffsiga vän Åsa för några veckor sedan om hon ville följa med på en simulering i Kristianstad och det ville hon!

Jag kunde inte få en bättre ”förstagångs-partner” för Åsa är proffs på Hyrox, stark och snabb och dessutom en av de snällaste jag vet. Dvs även om jag helt skulle braka ihop så hade hon fortsatt peppa och få mig att tro att jag var världens bästa för sån är hon.

Jag var märkligt lugn när vi åkte dit men när vi kom fram och jag såg den där spiraltrappan vi skulle ner för inför varje löpning och sen trappan vi skulle uppför innan varje station fick jag snudd på mjölksyra utan att ens röra mig.
Och svindel!

Vi var i god tid och pga” tekniska missar” fick vi starta sist av alla. (De släppte iväg alla med 5 minuters mellanrum.)
Det var en av de mindre bra sakerna med just detta event. Återkommer till det.

Vi hade bestämt innan hur vi skulle dela upp det hela men som alltid när man kör par så måste man kommunicera. Är den ena tröttare än den andra får den som är piggare göra lite mer och man får anpassa farten efter den som är långsammast.
Min svaghet är ffa burpee broadjumps och wallballs och även om jag har förbättrats så  finns det en gigantisk förbättringspotential om jag säger så…

Som alltid innan ett lopp vill jag bara få börja så jag liksom vet hur kroppen är och vad jag har att ”deala” med. Sånt kan jag sällan känna på uppvärmningen nämligen.

Spiraltrappan var inte så farlig som den såg ut och det bra med den var att den tvingade oss att ta det lugnt direkt efter stationerna.
Trappan upp märkte jag nästan inte av! Däremot blev det extremt halt på vissa ställen eftersom det regnade en stund men efter första varvet blev jag proffs på att torka av skorna i raketfart på mattorna innan hallen.

Så här är det fördelat för dig som inte vet.

Löpningen kändes förvånansvärt bra. T o m efter utfallsstegen!
Stationerna betades av en efter en och jag kan ärligt säga att jag älskade varenda sekund! Det är en svettfest utan dess like!

Åsa hade tippat att det skulle ta 75 minuter för oss. Jag 90. Det blev 74,5! Nu är en simulering inte riktigt detsamma som en ”riktig” hyrox där ”Rox zone” är betydligt  längre. Å andra sidan har man inte heller de där trapporna på en riktig.

Oavsett så är jag sjukt glad och tacksam över att ha fått göra detta i dag med Åsa och jag längtar redan ihjäl mig efter nästa gång!
Börjar t o m fundera på om jag ska testa en solo!

Det blir ju också väldans roliga Garmin-figurer..

Det som var trist var bl a det där att det var så utspritt. De första hann ju bli både klara och kört hem innan vi var klara så vi hade ytterst få som hejade på oss. Man hade heller ingen samling med genomgång innan utan det fick vi lista ut själva. På en riktig Hyrox följer allt en mall men här var stationerna utplacerade lite överallt.
Man började även plocka ihop innan de sista var i mål och det är BIG BIG NO NO att göra så!
Vi blev heller inte ens serverade vatten utan man fick se till att ha en flaska placerad på så bra ställe som möjligt. På många av stationerna var det ingen som kollade om vi gjorde rätt vilket är ett grundkrav för att inte få straff/bli diskad.
Med tanke på att vi betalade nästan 800 kr för detta så var det uselt! Vi var flera som tyckte samma och jag har mailat dem men inte fått svar.

Nåja.
Skoj var det i alla fall och jag vet exakt hur det ser ut runt den där byggnaden efter att ha kutat runt 2 + 16 varv där!

Som du kanske vet är jag ju ganska bra på att hhitta badsjöar och i dag var inget undantag.
För dig som inte vet kan jag berätta att Sparrsjön i Bjärnum (du får Googla) är en gömd liten pärla!

Helt vindstilla, lätt regn och bara vi där. Alltså som vi njöt!

Nu är jag i Halmstad för några dagars jobb. Avslutade dagen med Body Balance som bästa Nina höll i . Jag hade plättlätt kunnat vänja mig vid att sluta varje dag på det viset!

Kram från Ingmarie

 

 

Försöker turboladda

Att ta det lugnt när man coachar ett gäng som tuggar burpees och pull-ups till frukost så är det minst sagt en utmaning att försöka ta det lugnt.
Vi körde 5 x ca 1100m fartlek och jag gjorde mitt bästa för att maska men helt lyckades jag inte. Det är något som händer när energier delas! Man dras liksom med!
Skoj var det hur som helst och alla var super-nöjda. Så himla glad att jag får vara en del av detta Majoren-gäng!

Nu har jag i alla fall kommit till  Kristianstad utan ens en minuts försening med tågen, och när jag kom in i hotellrummet trodde jag att jag gått fel för det var så extremt fint och lyxigt!

Jag hade tagit det absolut billigaste rummet men ändå fick jag detta och dessutom ingår middag!
Ibland lyckas men verkligen trots att man inte ens ansträngt sig.

Så nu är magen full och benen i högläge. Hoppas det räcker för att jag ska orka hänga med Åsa i morgon.

Helt ärligt är jag inte särskilt nervös men det är ju bra mycket roligare, och enklare, om man har en pigg kropp! Vi gör det här för det ska bli skoj och för att jag ska få en ny upplevelse och erfarenhet på mitt livs-CV.

Kram från Ingmarie

 

Sommar!

Att pricka in ledig (mån)dag samtidigt som det är Ingmarie-väder är banne mig inte helt vanligt så därför kändes det extra härligt och lyxigt att det blev en sån dag i dag!

Eftersom jag visste att det skulle bli tufft i kväll så blev löpturen i morse lugn och behaglig.

Det där kvällspasset blev också just så jobbigt som jag trodde. Eller kanske t o m jobbigare!

Jag kunde vrida svett ur både tröja och shorts efteråt och var så trött att jag nästan inte kunde jogga hem igen och som jag älskar det!

Badet efter var minst sagt både svalkande och ljuvligt. Jag fick t o m med mig Anders och han gillade det även om det såklart skulle gnällas lite innan. Men inte ens han tyckte det var kallt så nu är det verkligen sommar på riktigt!

Det kan nog verkar som om jag inte gör annat än tränar och svettas men helt ärligt så slappar jag mest. Särskilt i dag. Kvällsbadet var inte första doppet i dag. Det skulle ju ha varit helt omöjligt en dag som denna!

Kram från Ingmarie

 

 

Lyssnade inte

Om jag hade lyssnat på kroppen och knoppen i morse så hade jag legat kvar i sängen fortfarande för jag kände mig allt annat än pigg. Du vet så där seg, omotiverad och lite loj som man ju kan göra ibland utan någon egentlig anledning.

Nu har jag ju dock den regeln att jag ändå alltid provar 10-15 minuter för att se om det vänder och som 99,9% av alla gånger så gjorde det det även denna dag.

Började med 15 km löpning som förutom att vänster-foten protesterar lite emellanåt (som vanligt) så kändes det härligt att få vara där ute i allt det vackra!

Innan kvällspasset passade jag på att både måla och ta en tupplur. Båda extremt välbehövliga!
Hyroxpasset var extra skoj och extra svettigt och morgonens känsla var helt borta för jag hade massor av energi!

Sen hade jag egentligen tänkt att cykla ner och bada men så kom jag på att det där idiotiska och onödiga Nato-mötet hade startat och jag blev väldigt osäker på om jag ens skulle kunna ta mig över vägen ner till havet. Det hade varit så himla trist att bli snuvad på det så för att vara säker på att få mer roligheter körde jag ett pass till med coach David. Nu har jag inte en muskel i kroppen som inte har använts.

Kroppen och knoppen alltså. Det går banne mig inte att lita på någon av dem!

Kram från Ingmarie

 

Och där hände det!

Vad?
Jo detta.

En simulering är alltså inget ”riktigt” race på så vis att det anordnas av Hyrox och att tiden är giltig för olika kval men det är ”riktigt” på så vis att det är ett fullt Hyrox.

Först hade jag tänkt testa själv men insåg någonstans att dels är det sjukt tufft och dels behöver jag någon med mig som exakt vet hur det går till och kan hålla reda på mig så jag inte virrar bort mig.
Så jag frågade Åsa och hon sa ja!
Åsa är stark som ett troll, snabb som en gepard, har gjort oräkneliga race både i Open & PRO och hon är dessutom både snäll och rolig!
Bättre än så kan det ju inte bli när jag ska debutera, eller hur?

För att hon skulle fatta lite bättre hur klen jag är så körde vi ett 75% Hyrox i dag. (Vi sprang 500 m i stället för 1000 mellan stationerna.)
Helt rätt blev det inte ändå för vi sprang på band, ”mattan” var lite för kort, kälne blev lite för tung och wallballen vägde ett kilo för lite men svettiga blev vi ändå och åtminstone jag blev trött.

Mina största svagheter är broad jump burpees och wallball så jag ska försöka öva på det den lilla tid som är kvar men oavsett så är vi ett team och hjälps åt. Det ska bli så galet skoj!

När jag kom hem sken solen och jag fick ett vansinnigt badsug. No wonder liksom!
Ångrade lite att jag inte hade simgrejer med för det var så himla härligt i vattnet.
Next time…

Kram från Ingmarie