Jag har fattat att det finns människor som inte gillar att träna. Som faktiskt aldrig ens har tränat. Helt ofattbart för mig men å andra sidan vet jag också att det finns de som älskar mekka med bilar, läsa statistik, svetsa och plocka svamp vilket är lika ofattbart.
Det är ju ändå tur vi är olika och har olika slags beroende.
Jag “måste” inte träna för att vara lycklig men jag erkänner direkt att jag är smått beroende av det och har svårt att se mig själv i ett liv utan det. Själva känslan innan ett intervallpass kanske jag inte direkt älskar men under tiden och efteråt-känslan skulle jag kunna ha varje dag!
4 x (5+3+1)min. med 1 min vila rakt igenom blev det. Plus hopp-övningar och lite senare även en dryg timme på gymet innan jag var fullt nöjd. Det är väl förresten så det är med beroende? Att mycket vill ha mer?
Känslan är belöning nog för mig men att toppa allt med friskt utesim är som att få en godispåse två gånger! Och ja, det blåste friskt i Spillersboda!
Vad har du för beroende?
Kram från Ingmarie
Går det att vara beroende av att vara oberoende?
Ja, jag vet – ordtrixande. Men ändå 🙂
Den var bra! Och ja, det tror jag absolut att man kan!Vad tror du?
Bokstavligt är det ju en omöjlighet – ett motsatsförhållande helt enkelt. Men bildligt? Om vi sätter likhetstecken mellan oberoende och frihet så håller jag med dig till fullo 😉