Jag vet inte hur många gånger jag fått frågorna;
– hur långt springer du varje gång?
– är det inte tråkigt och enformigt?
– vad tänker du på när du springer?
Jag kan förstå att man undrar men det är ändå obegripliga frågor. För mig är löpning så otroligt varierande och inget pass är det andra likt. I går blev det distans och i dag intervaller. Olika fart, olika längd och olika platser. Ibland tänker jag på allt och inget, ibland löser jag problem och ibland tänker jag inte alls.
Egentligen är få saker särskilt enformiga i mitt liv. Det är ju ett val man gör tänker jag. I går jobbade jag och det är väl typ allt utom just enformigt. I dag har jag varit ledig och vi har bl.a varit på en liten utflykt norrut för att vidga våra vyer. Sverige är vackert och det finns många ställen jag kan tänka mig att bo på. Men också en del där jag skulle få snudd på panik om jag skulle bo.
F.ö kan jag berätta att det nu verkligen kan kallas kallsim.
Undrar förresten om Puzzel fattar hur söt och rolig hon är? (Förutom när hon väcker oss på nätterna vill säga…)
Kram från Ingmarie
Tråkigt och enformigt?
Håller med dig, löpning är allt annat än “tråkigt och enformigt”. Kan möjligen tyckas att många löpare upplevs som (lite väl?) lättroade.
Frågan är då om vi blivit lättroade för att vi är löpare, eller om vi blivit löpare för att vi är lättroade?
Svara på det den som kan, men helt klart har lättroade människor roligare. Ligger ju i själva definitionen, liksom 😉
Haha! Jag vet bara att jag är lättroad! I alla fall när det gäller träning. 😀
Springer du på vintern?? – En annan klassiker 😀
Haha! Ja DEN har man hört några gånger!:-D