Intressant det där hur samma löprunda kan kännas både lång och kort trots att det är exakt samma sträcka och tar exakt samma tid.
Förra gången var det förvisso modd och slir men i dag hade jag å andra sidan en flera kilo tung rygga. Ändå kändes det som jag knappt börjat springa förrän jag var vid sprada-ishålet innan sista segbacken upp till jobbet. (Även den kändes ovanligt kort!)
Jobb-passet kändes däremot ovanligt långt trots att även det var lika lång tid som det brukar.
Jag antar dock att det inte är någon som fipplar med klockorna utan att det är bara skallen som spelar mig ett spratt.🤪
Kram från Ingmarie