Så kom den igen. Otursdagen.
Det sägs ju i alla fall så om fredagen den 13e men hittills under mitt snart 57-åriga liv har jag aldrig märkt av det där. Vad jag minns i alla fall. Minnet kanske börjar svikta. Haha! I dag har det i alla fall verkligen inte varit någon otur. Åtminstone inte i skrivande stund och det är ju faktiskt några timmar kvar så jag kanske inte ska vara för kaxig.
Löpningen var väl förvisso inte tjohejsan. 44 minuter fartlek + upp och nedjogg. (Det blev 44 eftersom varje “intervall-runda” är 11 minuter.) Det var inte dåligt som i ont eller trött utan mer dåligt som i trögt och med obefintligt tryck i benen.
Men så är det ibland och jag tänker att det var bra pannbens-träning! Efteråt kände jag mig extra nöjd!
Fredagar innebär också simträning med Ok Pan.. Gruppen växer för varje gång och det är väldigt trivsamt. Vi är så många så nu kommer det bli även på söndagar och då blir det fokus teknik. Superbra ju! I alla fall de söndagar jag är ledig….
Hur har din fredag den 13e varit?
Kram från Ingmarie
Tackar som frågar 🙂
Tror inte heller att datumet hade något med gårdagens löprunda att göra, men det gick så lätt att jag nästan började undra vad som var fel. Ingen pannbensträning där inte.
Länge sedan (om någonsin?) jag sprang så fort, och så lätt i uppförsluten.
Å nästan, som det kändes i alla fall, helt utan ansträngning???
Kan det vara det här dom kallar för “runners high”?
Grattis! Det är lika härligt varje gång det händer för ja, det var garanterat Runners high! Önskar man kunde komma på hur de uppstår. Å andra sidan hade de antagligen inte varit lika underbara om de kom titt som tätt…