Om man kollar på kartan och “ansträngningsfärgerna” som blir av Garmin-klockan så kan man ju tro att det var plättlätt för att jag sprang så långsamt utmed havet.
Det var det inte. Däremot stämmer farten. Skåneleden från Åspet till Nyehusen är magiskt vacker men också magiskt jobbig för det är kilometer efter kilometer med djup sand. I dag var den även blöt efter nattens regn. Det blir så där tungt att benen knappt har styrfart. Åtminstone inte mina. De var hel-döda när jag väl fick fast mark under fötterna.
Av de 24 km jag sprang var det nog inte mer än 6-7 som egentligen var så där snorjobbiga men det räckte. Bara hoppas detta är ett bra sätt att bygga exstra starka ben på! Det är åtminstone roligt! Äspet och vägen hem var betydligt mer lättsprunget och fint var det precis hela vägen!
Det var helt perfekt att simma efter det där. Eftersom varenda utebad har stängt fick det bli inne men det var ok för det var så lugnt och skönt och jag hade egen bana hela tiden.
Nu är jag hyfsat laddad för en jobbhelg i alla fall!
Kram från Ingmarie
Om jag någon gång ska våga mig på ÖST 60 får jag komma på träningsläger hos dig 😀
Sand är det jobbigaste jag vet!
Men ÖST hade inte mycket sand alls! Däremot stenar… Du är dock välkommen oavsett! 😀