När man blir glad av att ha fel

Jag vet att det finns de som tycker det här med att jobba kväll är hemskt men jag tycker det är typ miljarder gånger värre att behöva gå upp långt innan solen för att ta mig till jobbet. Särkilt denna del av året. Vid kl 14 är jag segare än en gammal disktrasa och väl hemma vet jag inte om jag vill stå, ligga, sova, äta eller dö en liten stund.  Eller dö vill jag ju inte men du fattar nog.

Det funkar så här då och då och utbildningsdagen var absolut värd det! Min strategi är att bara  nonchalera de där känslorna och tankarna och göra det man planerat så jag hojade iväg till gymet i mörket. Hade verkligen inga förhoppningar om varken ett  bra eller vettigt pass men tji fick jag.

Jag kände mig som en mini-Hulk! Hur kunde det bli så? Innan hade jag nästan inte orkat gå upp på övervåningen för att hämta träningskläderna och cykelturen kändes ovanligt lång. Fascinerande!

Marklyft, höftlyft, rygg, olika magövningar och hopp med och utan vikt. Superskoj!

Tog nästan en timme innan jag kände mig nöjd. Ibland är det verkligen fint att ha fel! Men nej, jag har inte ändrat min uppfattning om att börja jobba tidigt.

Kram från Ingmarie

 

2 Comments

  1. "Herr" Johansson

    Det är aldrig fel att ha fel??? Åt rätt håll, alltså 😉

    Åsså var det en gammal kollega som, med stor glimt i ögat, påstod:

    “Jag har aldrig fel! Trodde dock vid ett tillfälle att jag faktiskt haft fel…..men det visade sig senare att det var helt fel”.

    För övrigt tycker jag att personer som anser sig vara “felfria ” faktiskt är rätt tråkiga 👎

Comments are closed.