De sista som 57

Många verkar tycka att födelsedagarna efter 30 mest är sorgligt och nästan som ett nederlag. Kanske för att för varje år så är det ett år närmare slutet. Jag tänker inte riktigt så även om jag såklart fattar att det är så. Det är inte “roligt” att bli äldre, rynkigare, långsammare, stelare och allt vad det nu kan vara men samtidigt så tycker jag det är härligt att få fortsätta vara med i livet. Alternativet är väldigt mycket sämre. Jag må vara just långsammare, stelare och rynkigare men jag är också lugnare, kunnigare, mer ödmjuk och starkare än innan. Det går alldeles utmärkt att fortsätta utvecklas och utmana sig själv trots att man blir äldre. Det går också alldeles utmärkt att strunta i den där åldern och bara leva som man vill, känner för och mår bra av. Tack och lov har ju det där förändrats en hel del. Man “måste” liksom inget bara för att man är i en viss ålder. Visst finns det vissa saker som det är en bäst-före-datum på men ärligt talat är det inte så många grejer. (Jag tänker ffa ex på att skaffa barn eller försöka bli världmästare på 100 meter.)
Vill man något så kan man oftast oavsett födelseår.
För bara några generationer sedan var man ju rent av gammal när man var 50. Så är det ju knappast nu. Tvärtom!

I morgon blir jag 58 år. Det känns konstigt. Snart 60. Jag känner mig mer som 35-40. Åtminstone i sinnet. Kroppen är väl inte riktigt lika vass som då. Haha!
Men den hänger med och är i hyfsad form. Det är inte alltid den gillar det huvudet vill men faktum är att den ändå inte helprotesterar och det är gott nog för mig.
Att kuta två timmar efter gårdagens tuffa pass utan att tvärvägra är ex något jag är väldigt tacksam över att den ville. Fötterna ojar sig förvisso men det är förståeligt. Deras gener är inte de bästa och jag har lärt mig att acceptera och anpassa mig något sånär. Jag tog Skåneleden runt Åhus och det var så himla härligt att kunna kuta en hel runda utan att behöva riskera att halka eller att behöva slira i snö och modd. Hurra!

Vinden var emellanåt ganska kall men i solen och i lä kändes det som vår!

Dagen har ägnats åt flyttfix, kiropraktorbesök och måleri och denna sista dag som 57 åring avslutades på absolut bästa, vackraste och mäktigaste viset med ett månskensbad.

Jag önskar på riktigt att alla fick uppleva denna magi. Det är omöjligt att förklara så det måste verkligen upplevas.

Helt stilla, klart och djupt vatten, tyst och obeskrivbart vackert.