Month: juni 2024

Rivstart

Inte vet jag hur det gick till men benen var jättepigga i dag och jag kände mig som en ogrön Hulken på gymet.

Observera min koncentrerade min. haha!

Resten av dagen har det varit full rulle på jobbet. Som vanligt får jag väl lov att säga för det är är sällan, typ aldrig, lugnt på akuten där jag numera försöker göra nytta. Det bra med det är att det blir aldrig långtråkigt och tiden går rasande fort. Rätt som det är är det dax att lämna över till nästa gäng och just i kväll bjöd himlen på en extra fin cykeltur hem.

Kram från Ingmarie

Långpass, finbesök och gåvor från Moder jord

Knappt två-siffrig temperatur, friska vindar och rikligt med regnskurar. Med andra ord inte mitt väder men det är väl också (tyvärr) typiskt svensk sommar så det är bara att gilla läget. Men inte ens kylan och vätan kan ta bort lyckan av att få och kunna springa här. Provade några nya vägar österut och norrut och hamnade till slut i Laröd och Hittarp innan jag vände tillbaka och sprang utmed havet upp i Pålsjöskogen innan jag var tillbaka hemma.

Jag frös så mycket, särskilt om händerna, att jag nästan inte fick upp nyckeln och jag är väldigt tacksam både över att det är en bricka som låser upp ytterdörren och att vi har hiss för benen hade förvandlats till två ispinnar efter de där 21 km.

Men med varm dusch och mat i magen så var allt bra igen och när vi fick finbesök av mamma och Ulf hade det slutat regna och vi fick en fin promenad i mestadels medvind.

Vi hann precis hem innan det öste ner igen men när solen äntligen visade sig en liten stund bjöd Moder jord oss på detta! Hon vet verkligen hur hon ska få oss på gott humör igen vår fina Moder jord.

Kanske det var därför jag också fick ett extra härligt och vilt bad. Det var så vilt att jag inte vågade släppa stegen för det var ett galet sug i vågorna.

Kram från Ingmarie

Dagpass

Det där att börja jobba kl 7 är verkligen inte min grej. Särskilt inte när den enda pausen under över 8 timmars non-stop full rulle är ett matuppehåll då man på 10 minuter ska få i sig både mat, kaffe och gå på toa. Så är nämligen helgpassen och så är den svenska (akut)sjukvården allt för ofta i dag.  3 miljoner övertidstimmar hade sjuksköterskorna förra året. TRE MILJONER. Det är nästan 8000 heltidstjänster. Det är inte ett dugg konstigt att personal lämnar och börjar med något helt annat. Bara att hoppas att blockaden och strejken som pågår kommer att göra en förändring för det är minst sagt nödvändigt om vi ska ha någon sjukvård kvar i framtiden.

Jag trivs dock på mitt nya jobb och ska berätta mer om det lite senare. Börja kl 07 kommer jag inte gilla oavsett hur mycket bättre det blir. Det enda bra är att jag slutade innan kl 15 och därmed hann fint till Filborna-bassängen för lite vattenlöpning. Precis som i går hade jag egen bana och när jag kom var det t o m helt tomt i tävlingsbassängen.

På tal om vatten så tycker jag det mer än väl räcker med det som kommer uppifrån. Stäng kranen och sätt på värmen igen!

Kram från Ingmarie

 

Nytt kortinnehav

Jag brukar tänka att man vet att man blivit ”en riktig” local när man köpt någon slags årskort dit man flyttat så det är jag nu för jag har köpt ett årskort till Filborna simhall. Det kommer bli fler på andra ställen men jag är tacksam jag i alla fall slipper köpa gymkort….

Det här kortet vet jag att jag kommer utnyttja rejält. Fastän de inte har någon utomhus-bassäng…  Faktum är att jag aldrig har köpt ett årskort och sen inte använt det flitigt. Har väldigt svårt att förstå (läs ”jag är för snål för att förstå”) de som köper ex dyra gymkort och sen använder dem 5-10 gånger. Så himla onödigt liksom! Det finns tydligen undersökningar som visar att de som köper gymkort med gruppträning nyttjar sitt kort mångfalt mer än de som ”bara” har gym. Något att tänka på kanske om du/någon du vet ska köpa ett. (Om du vill ha bra erbjudande till Sats i Halmstad så kontakta mig så fixar jag!)

Mitt kort är i alla fall invigt och om fredags-eftermiddagar är så här lugna och med så gott om plats som i dag så kommer jag garanterat att hänga här varje gång jag är ledig!

När jag sprang i dag tog jag mig bort till Maria Park igen och nu hittade jag en riktigt fin runda! Jag hittade även ett mat-ställe som absolut måste besökas plus enmassa av de där blå pilarna till maran jag hoppas kunna vara med på i september.

Kram från Ingmarie

Nationaldagsfirande

Jag vet egentligen inte hur man ”ska” fira nationaldagen. Kanske borde man ha någon slags Nationaldräkt på sig eller åtminstone blå-gula kläder? Hissa flaggan alternativt sätta en på balkongen/terassen? Äta jordgubbar, grilla och sjunga Nationalsången?

Jag har inte gjort något av det där men jag har ändå firat på mitt sätt att jag bor och lever i Sverige. Allt är långt ifrån perfekt och bra här men jag är ändå tacksam det är här jag är född.

Så som vanligt har jag firat på mitt sätt.

Det blev intervaller hemma i ”min” skog på förmiddagen. 5 x 6 minuter som kändes helt ok.

Planen var sen att åka till Halmstad och stanna tills i morgon men du vet hur det kan strula till sig i bland med både det ena och det andra så det blidde bara en eftermiddags- och kvällsvisit i min gamla hemstad. Men det är ok för dels är det bara en kort resa numera och dels blev det några galet bra timmar där.

Började med ett styrkepass på Sats innan jag hade ett Outdoor-runningpass. Inte så många i dag trots röd dag och det utlovade regnet helt försvann och istället blev det sol och perfekt löpväder! Well, de som var där hade både roligt och blev härligt trötta!

Utan att passera någon dusch, hann dock byta till torra kläder, så klev jag rakt in i personalmötet på ovan nämnda gym. Mycket bra snack med massor av skratt och inspiration. Jag är verkligen glad och tacksam över att få vara en del av detta härliga gäng!

Nu är jag hemma igen utan att ha varken ha sjungit eller ätit en enda jordgubbe men det gick ju bra det också! Särskilt när man har denna kvällsvy!

Har du firat något i dag?

Kram från Ingmarie

Klädbyte

När jag kollar senaste dagens bilder kan det se ut som jag aldrig byter kläder. En del kanske tror att jag inte ens tvättar dem.

Så illa är det dock inte. Det som ofta händer är att när jag tvättat det jag haft senast så hamnar det liksom överst i garderoben och då tar jag samma igen.

Därför blev det samma kläder på gymet i går som jag hade på Runners club löpningen i måndags.

Plus på dagens löptur.

Jag behöver kanske försöka vara lite mindre lat och gräva mer i garderoben för att inte verka allt för sunkig..

Kram från Ingmarie

 

Runners Club

Här i Helsingborg finns det flera olika löparklubbar och massor av olika träningar att välja mellan. Det enda ”felet” är väl att de flesta passen är på kvällen och eftersom jag jobbar skift så blir det antingen att jag jobbar och därför inte kan eller så ”måste” jag vänta hela dagen vilket jag tycker är sjukt segt. Dessutom är min bästa” springtid” på förmiddagen så att sticka ut vid 18 känns helt bakvänt för mig. Men ibland får man tänka om och testa nytt för att se hur det är och känns.

Därför började jag med att simma vilket i och för sig inte är något ovanligt. Blev ett riktigt bra pass trots att jag frös redan innan jag hoppade i vattnet. (Hallå sommaren – kom tillbaka!)

Strax innan kl 18 hojjade jag bort till Pålsjö-parkeringen för att vara med på ett första pass med Runners Club. Catrine, som jag sprang med i går, hade peppat mig och lovade att alla var snälla och att även om man är en grupp så gör man lite som man vill på själva intervallerna. Det kan verka jättelöjligt att jag är ”orolig” över att springa i grupp men faktum är att jag alltid tyckt det är en utmaning första gången innan man vet lite mer om vilka som är med och hur det liksom går till. Jag har varit med i så många olika att jag vågar påstå både att det finns ”otrevliga” grupper och att det där med ”lugnt tempo” är en galet bred definition.

I dag var det trail-backar på schemat. Uppvärmningen dit gick lite för snabbt för mig just i dag, det kändes liksom att benen jobbat på bra i går, men jag hängde på. Trailbacken var flera olika varianter och man valde hur man ville lägga upp dem under de 20 min vi skulle hålla på. Backigt var det och trailigt var det så ingen slapp varken mjölksyra, svett eller trötta ben. Som avrundning blev det ben-tabata och det var nog enda gången jag kände att jag verkligen kunde utmana.

Jag kommer absolut hänga på igen när det funkar för Catrine hade helt rätt!

Kram från Ingmarie

Bästa på länge!

Jag var lite, lite nervös för dagens pass med Catrine men samtidigt så vet jag att vi har samma definition på vad ”lugnt” innebär. Det där är ju annars ett ytterst diffust ord. Kroppen har ju liksom inte riktigt velat det knoppen velat men jag tror det börjar vända nu! Den där kinesiolog-Thomas verkar minsann ha haft rätt hittills även om jag inte riktigt begriper allt. Eller så hade det släppt oavsett. Vem vet? Och kanske man inte alltid ens behöver veta och fatta allt?

Hur som helst så blev det en makalöst fin runda genom Pålsjöskogen, förbi Sofiero hela vägen till Domsten där vi sen tog Skåneleden tillbaka längs havet till Pålsjöskogen och Ringstorp där vi bor. Vi babblade så mycket att jag både glömde bort tiden och nästan glömde fota. Då har man verkligen ett perfekt tempo och perfekt sällskap!

20 km blev det och jag var/är så himla tacksam över detta! Har inte kutat så ”långt” sen Cedro Peak-loppet 21 april! Just därför hade jag inte tänkt köra crosstrainingen på kvällen men plötsligt var jag ändå där. Märkligt va? Haha!

60 minuter riktigt tuff och riktigt skoj träning!

Jag har såklart badat också men det var både osvettigt och ojobbigt.

I morgon ska jag förhoppningsvis göra något jag aldrig gjort förut och det känns jättespännande även om benen kommer bli ännu tröttare…

Kram från Ingmarie

Inget att förlora

Egentligen hade jag tänkt att det skulle bli säsongspremiär för havs-simning i dag men när jag såg vågorna så tänkte jag om. jag kan absolut simma i vågor men inte solo första gången på nytt ställe och efter lpngt uppehåll.

”I might be crazy but I´m not stupid”

Bada var dock inga problem och i dag ville t o m Anders i! Eller ville och ville, det var väl kanske att ljuga en smula, men han ångrade sig i alla fall inte!

Trots Ingmarie-vädret har jag inte sprungit ett steg och det har varit helt självvalt! Nej ännu har jag inte blivit varken senil eller fått total hjärnsläpp men jag har tagit ett beslut om att ändra om lite och se vad som händer.

Dels ska jag försöka dra ner på antalet löppass. Jag springer ju mest för att jag älskar det men kanske kan färre pass göra att benen blir piggare och fötterna gladare? Newton-skorna är min räddning men inte ens de kan göra mirakel med mina (genetiskt) extremt knöliga och ömmande fötter. Ja jag har funderat på operation men ännu har ingen läkare sagt att det garanterat skulle kunna bli bättre av det, tvärtom faktiskt, så jag håller ut så länge det funkar.

Det jag däremot ska köra lite mer av är styrka. Jag blir ju inte yngre och jag vet att muskler är livsviktigt för åldrandet plus att jag tror det kan vara en fördel rent löpmässigt att bli starkare (igen.)
Turligt nog ligger gymet bara 700 m hemifrån så det blev både ett Body Balance pass och ett styrkepass för överkroppen. (Benen fick ju sitt i går.)

Efter att ha börjat hos kinesiologen Thomas, plus en himla massa positiva inlägg/vibbar från diverse håll, så har jag en önskan jag inte trodde jag skulle få någon mer gång. Jag vill springa en ”riktig” mara igen och den jag vill kuta är Helsingborgs marathon. Visst hade det varit skoj att kuta Stockholm men då får det bli nästa år då det blir ett slags ”jubileum” för mig men först ska kroppen såklart vara med på det hela. Jag ska försöka så får jag se hur långt det räcker. Provar jag inte så kommer jag aldrig veta och det vore värre än att prova och inte klara hela vägen. Har ju faktiskt inget att förlora, eller hur?

Kram från Ingmarie