Runners Club

Här i Helsingborg finns det flera olika löparklubbar och massor av olika träningar att välja mellan. Det enda “felet” är väl att de flesta passen är på kvällen och eftersom jag jobbar skift så blir det antingen att jag jobbar och därför inte kan eller så “måste” jag vänta hela dagen vilket jag tycker är sjukt segt. Dessutom är min bästa” springtid” på förmiddagen så att sticka ut vid 18 känns helt bakvänt för mig. Men ibland får man tänka om och testa nytt för att se hur det är och känns.

Därför började jag med att simma vilket i och för sig inte är något ovanligt. Blev ett riktigt bra pass trots att jag frös redan innan jag hoppade i vattnet. (Hallå sommaren – kom tillbaka!)

Strax innan kl 18 hojjade jag bort till Pålsjö-parkeringen för att vara med på ett första pass med Runners Club. Catrine, som jag sprang med i går, hade peppat mig och lovade att alla var snälla och att även om man är en grupp så gör man lite som man vill på själva intervallerna. Det kan verka jättelöjligt att jag är “orolig” över att springa i grupp men faktum är att jag alltid tyckt det är en utmaning första gången innan man vet lite mer om vilka som är med och hur det liksom går till. Jag har varit med i så många olika att jag vågar påstå både att det finns “otrevliga” grupper och att det där med “lugnt tempo” är en galet bred definition.

I dag var det trail-backar på schemat. Uppvärmningen dit gick lite för snabbt för mig just i dag, det kändes liksom att benen jobbat på bra i går, men jag hängde på. Trailbacken var flera olika varianter och man valde hur man ville lägga upp dem under de 20 min vi skulle hålla på. Backigt var det och trailigt var det så ingen slapp varken mjölksyra, svett eller trötta ben. Som avrundning blev det ben-tabata och det var nog enda gången jag kände att jag verkligen kunde utmana.

Jag kommer absolut hänga på igen när det funkar för Catrine hade helt rätt!

Kram från Ingmarie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *