Search Results for: fredrik

Äventyrslöpning igen

En av anledningarna till att jag fortsätter träna som jag gör är att jag vill kunna tacka ja till att springa 2-3-4 timmar med vänner när jag får möjlighet. Innebär det dessutom löpning från A till B på en ny plats med matavslut och Annas fantastiska sällskap så finns det ju liksom absolut inget att tveka på!

Jag tog tåget till Åstorp. Tredje gången på någon vecka jag är där och innan dess visste jag inte ens att stället  fanns!🤪

Anna och Fredrik mötte upp och medan Fredrik for vidare för att köra MTB så sprang jag och Anna mot starten av dagens äventyr. Två etapper av Skåneleden. Åstorp-Krika.

Första 10 km är hyfsat platta och går genom bokskog, förbi böljande fält och hagar med betande djur. Jag visste det skulle bli kuperat på slutet så jag bad en tyst bön att benen skulle vakna till liv. Det gjorde de inte.🤪😱

Men Anna är snäll och höll nere tempot så jag kunde hänga med. Vi hade ju faktiskt ingen brådska heller!😀

Vi gjorde ett kort stopp vid Hålebäck innan vi vimsade vidare. För lite tokigt ”måste” det såklart bli! Annars är det väl inget riktigt äventyr? 😃 Tre felspringningar och en vurpa lyckades vi med men ingen skada och hellre för långt än för kort du vet!😄

Hur som helst så började klättringen vi väntat på så småningom. Ibland var det så brant och mekkigt att vi både fick gå och hålla oss i träden.🤪 Men det var det värt! Det är verkligen en sagolikt vacker miljö!

22 km senare väntade snälla Fredrik. Han hade varit lite väl optimistisk över när vi skulle vara framme och fått vänta på oss en bra stund. Han kommer dock nog att lära sig att när jag är med går det inte snabbt! haha!

P g a lite (trots allt) tidsbrist, tågen går inte jätteofta, så fick vi hoppa badet men maten missade vi inte. Mitt andra besök på vegohaket Sababa i Röstånga. Blev inte besviken denna gången heller!

Jag känner mig verkligen superbortskämd och obeskrivligt tacksam. Blir ju skjutsad hit och dit av dessa två, mamma och kusinen och tågen jag åkt har gått enl. tidtabell. (Bara en sån sak liksom!)  Jag får uppleva nya vyer och äta god mat med finfint sällskap, har en familj som jag älskar och en kropp som ställer upp på (nästan) allt jag önskar av den. Vad mer kan man egentligen begära och vilja ha?

Tack för i dag Anna & Fredrik! Jag kommer ha kvar dagens lyckobubblan i magen länge!

Bada fick jag också! I havet!

Kram från Ingmarie

Landskrona-Helsingborg

Egentligen skulle jag ha sprungit lopp i dag. Det kändes som en jättebra idé för en vecka sedan men sen jag lämnade mitt uppdrag i Lindesberg har lusten försvunnit mer och mer till att slut bli obefintlig.

Då blir ju frågan, ska man springa ändå? Jag är ju trots allt varken sjuk eller skadad. Eller ska man ställa in och lyssna på hjärtat?

Jag vet av erfarenhet att när lusten inte finns så blir det inte bra. Plus att jag tänker som så att livet är för kort för att göra saker man egentligen inte vill “bara för att”.

Den största anledningen till att jag inte hade lust är nog ändå att en annan sak lockade mer. Anna har fler än 14 gånger berättat om sin favvosträcka mellan Landskrona och Helsingborg och jag har velat springa den sen första gången jag fick höra om den. Nu hade jag ju plötsligt chansen! Jag är här och Anna både kunde och ville!

Så nu blev det så och med facit i hand vet jag att jag valde rätt till 100% för vilken dag vi haft.

Jag tog tåget norrifrån och Anna söderifrån så vi i möttes på stationen i Landskrona.

Regn, grått och lite småkyligt men bara efter någon kilometer åkte min jacka av. Anna var mer hardcore och körde t-shirt direkt.

Själva sträckan börjar egentligen några kilometer från stationen och följer delvis Skåneleden och följer kusten i princip hela vägen in till Helsingborg city.

Redan där i början började fatta varför Anna var så lyrisk över denna sträcka. Den är magisk! Man springer utmed havet, inne i skogen på små stigar, passerar hus så gulliga att man dör gullighetsdöden direkt, beskådar färgsprakande blommor på gula ängar och förbi bryggor som kan få vem som helst badsugen. Det blev många fotostopp!

Undra var Stor-Ola finns?

 

Om man nu tror det är platt hela vägen så tror man helt fel. Sträckan innehåller både branta backar och trappor minsann!

Sista ca 7 km in till stan går genom industriområde och är väl kanske inte lika vackert men jag måste erkänna att jag tycker det har sin charm det också. Dock glömde jag helt att fota…

Att ha Anna som guide är både roligt, trevligt, mysigt, lättsamt och med ett garanterat kaffestopp. I dag på mysiga Bruket.  Satt finfint i magen efter dryga 25 km. Vi var dock inte riktigt klara där för det finns ju andra “måsten” på en tur med mig…

På en (lång)löptur med mig utmed ett hav kan man ju liksom inte skippa att sprada. Det vore ju rent kriminellt!

Sista biten till “vår” lägenhet uppför Hälsovägs-backen var en smula seg men jag är oerhört tacksam över att mina fötter pallade dessa 28 km och allra mest över att Anna ville dra med mig på detta. TACK! 

(Det tog 17 minuter att åka tåget ungefär samma sträcka men liiiiite längre tid att springa. haha)

Dessutom fick vi både hennes och Fredriks fina sällskap på middag. Det är andra gången jag och Anders äter på veganska restaurang Chay och vi blev inte besvikna denna gången heller. Otroligt gott och helt ok priser. Rekommnderas!

Tror förresten inte jag behöver ta några extra steg i dag. haha

Kram från Ingmarie

Finbesök

När Anna messade i går för att fråga om vi var hemma och kunde tänka oss ett snabb-besök av dem under deras färd norrut, blev jag helt lycklig i hela magen. Anna och Fredrik vill man nämligen helst träffa varje dag men avståndet gör det en smula omöjligt.🤪 (Sen är jag ju inte helt säker på att de stått ut med att träffa oss varje dag.😁)

Att besöka Hellas en dag som denna kan nog få vem som helst att vilja bli 08a bo. I alla fall om man gillar att vara ute i naturen, träna och bada. Dvs sånt som vi alla gillar. Det var ett kort men oerhört uppskattat besök och jag är ännu mer lycklig i magen nu.❣️ Det bästa är att vi redan planerat in nästa träff och den är hanterbart långt borta. Tack Anna och Fredrik för ni tog er tid att träffa oss! Så uppskattat!🙏🏻

Anna och Fredrik passade på att springa när de var här och hur gärna jag än hade velat haka på så hade jag bestämt mig för att vila benen från löpning och i stället simma. Två gånger blev det! Den första var härlig och den andra jättehärlig!



Förresten, visste du att jag är en rackare på att packa grejer på en cykel? Det är jag!

Kram från Ingmarie 

 

 

 

Två premiärer

Jag skrev ju i lördags att jag skulle göra två premiärer i går. Det var sant men egentligen var det bara 1,5. Den andra halvan var i dag men jag återkommer till det.

Den första var årets swimrun-premiär. Sen jag började med den sporten för flera år sedan så har jag aldrig startat så här sent. Vet inte varför faktiskt. Suget har inte riktigt funnits tror jag. Förrän nu då. Fredrik hängde med mig och när vi efter drygt två timmar i skogen, upp och ner i sjöarna, skiljdes åt kändes det helt ofattbart att jag väntat så länge med att dra på mig swimrun-prylarna. Tur sommaren bara precis har börjat! 🤩

Lite senare på eftermiddagen satte jag mig på tåget västerut.

Som du vet gillar jag att åka tåg men jag gillar inte att det alltid ska strula. Åtminstone har 100% av mina tågresor detta år gjort det och SJ är verkligen ur-usla på att ta hand om sina resenärer både när det gäller att ge information och att kompensera för  extra restid och utgifter. Över två timmar fick jag sitta i Hallsberg och vänta bara för att första tåget var försenat. Hur kul är liksom det på en skala?😱😵‍💫

Men jag kom fram. Till Lindesberg. Det lilla samhället vid Lindessjön i Bergslagen.

I morse sprang jag bl a runt den där sjön och det var verkligen oväntat vackert!



Springer man runt en sjö kan det förstås bara sluta på ett sätt.🤪😄

Jag antar att du undrar vad jag gör här? Det gör nästan jag också. Haha!

Svaret är enkelt och stavas j-o-b-b. Här.

Det kommer bli ganska många veckor med grönkläder och so far so good!😄🙏🏻

Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

Öva, öva, öva

Det där att inte kunna göra det man velat och planerat för är skittrist men ibland är det så och man får helt enkelt bara gilla läget. Och göra det bästa av situationen.

Så medan Anna och Fredrik har roat sig i Göteborg utan mig har jag fått roa mig själv utan dem. Under de skrala förutsättningarna har jag lyckats ganska bra om jag får säga det själv.

Tekniksim med TS är alltid kul och lärorikt. Den där rotationen börjar ta sig! Nu ska jag “bara” öva vidare ännu mer och även mer på draget, vinklarna, isättningen, tajmingen och alla andra triljoner detaljer. Men det är ju onekligen bra att ha något att klura på! Så tråkigt det skulle bli annars menar jag.

En annan grej jag behöver öva på är traillöpning. Jag är och förblir nog en av jordens sämsta men så länge jag håller mig på benen är jag ändå väldigt nöjd! Det gjorde jag i dag. Sprang inte ens vilse. Bara en sån grej liksom.

När det gäller kall- och issim kan man kanske tro att jag “kan” det men faktum är att det också måste övas på. Visst hjälper min erfarenhet mig men för att hålla uppe vanan måste man öva. Helt klart är detta vara en av de vackraste övningsplatser man kan hitta.

Vad övar du på?

Kram från Ingmarie

När man missar festen

Egentligen skulle jag ha varit i Göteborg nu och hängt med världens bästa Anna och Fredrik. I morgon skulle vi ha kutat GBGfive, druckit finkaffe och frossat i god vegomat.

Nu blev det inte så som du kanske förstår. Anledningarna är flera och det är bara att gilla läget. Jag får roa mig så gott jag kan här hemma i stället och klurar på en egen fest. Förvisso inte samma sak utan deras sällskap men vi ska nog få ihop något annat framöver.

Finskogen utanför husknuten har bjudit på magi både i går och i dag. Bästa sättet att förbereda sig  för jobbet är att vara i skogen om du frågar mig. Mina lår svider fortfarande från i torsdags men inte värre än att det går att kuta. Nästa PT-pass tror jag dock jag ska vägra göra pistols...

Enda benövningen jag gjorde på gymet i dag var lite lätta marklyft. Resten blev överkropp. I normala fall kör jag igenom hela kroppen när jag kör själv med extra fokus på någon kroppsdel. När jag kör med PT-Rafael så gör jag bara vad jag blir tillsagd att göra. Haha. Så galet lydig är jag.

Styrketränar du med PT

Kram från Ingmarie

 

 

Nya prylar och galet impad

Det här att ha kissekatt igen är så mysigt! Och roligt! Nu kan man gå in i djuraffärer igen och köpa grejer. Inte bara gå in och drömma… För mig är det nog lite som ett barn i en leksaksaffär.🤪

En klösbräda, en skål och (ännu) en sele. Det sistnämnda är inte helt enkelt har det visat sig. Dels för att Puzzel verkligen ogillar dem och dels för att hon har så mycket päls. Men jag är hoppfull och envis så vi ska nog hitta en bra lösning.😻

Tursamt nog har det varit precis lagom på jobbet. Inte tokmycket så man inte varken hinner äta eller tänka men heller inte så lugnt att man blir arbetsskygg när det väl händer något. (Jo man blir faktiskt det efter ett tag om man har för lite att göra..😱)

Träningen var också lagom. En fin runda i skogen till mitt favorit-utegym. Det blir inte lika bra träning som inne, åtminstone inte för mig, men klart bättre än inget!

Häftigast, coolast, tuffast och starkast denna dag är utan tvekan Fredrik som fixade kuta Järvens stig 84 km vildmark på strax över 13 timmar. Och vi snackar höjdmetrar och bröte i kubik där bara 25% brukar klara av att komma i mål! Helt galet bra! Jag är obeskrivbart imponerad men precis som hans fru så föredrar jag lite mer springvänlig terräng. Det finns ju en anledning till att den kallas “en elak jävel” och även om jag gillar utmaningar så kan man ju tack och lov välja sina strider. Det är väl därför jag är extra impad för något sånt här finns liksom inte ens i min fantasi-världsbild.

Kram från Ingmarie

 

TGS-race

Det finns lopp och sen finns det lopp. 

Du vet de där som går rakt in i (löpar)hjärtat och som ger minne för livet.

I dag har jag sprungit ett sånt! 🤩 TGS – Trail genom Skåne – arrangeras av Anna Nystedt,, Fredrik Nystedt och Laurent Leloup.
TGS50 är en 50 km lång A-B-sträckning mellan Lövestad och Kullatorpet.
TGS 25 är de sista 25 km på ultran, från Snogeholm till Kullatorpet.

Jag valde 25:an (i verkligheten var den 26,3 km men det visste jag inte då🤪) mest för att jag inte ville Anders skulle behöva vänta på mig för länge.😬

Snogeholm är ett enormt  vackert strövområde och vi var en härligt brokig skara löpare som hämtade våra nummerlappar och ”stämpel-pinnar” innan start. Smidigt och enkelt!

Betydligt knepigare var det att välja kläder…Det blåste kallt och varnades för regn så t-shirt kändes plötsligt inte så smart. Valde en tunn långärmad tröja i stället och vantar. Är man klen så är man. 🥶( Vantarna åkte dock av efter en halv-mil.😄)


Anna hade en kort genomgång innan vi äntligen fick springa iväg.

Loppet följde Skåneleden med några få utsvävningar emellanåt. Den är minst sagt varierande! Stigar, grusvägar, asfalt, små byar, ”djungel”, kohagar, snår, bröte, platt, kuperat, djup skog, öppna slätter, färister, stegar, grindar och obanat.jag tror banne mig allt fanns med utom möjligtvis vattenpölar och gyttja.

Första halvan var ”lätt” på så vis att den var utan bröte. Jag hade redan innan bestämt mig för att njuta och inte maxa. Inte så lugnt att jag såsade omkring men så lugnt att jag inte skulle krokna eller missa det vackra. Tog t o m lite foto!

Suveränt markerad bana!



Efter nästan halva skulle man ”stämpla in sig” innan det bjöds på ”godis-bord”!  Massa godsaker som gav mer energi!


Efter några kilometer till kom tok-backen. Lång, seg och med motvind. Tur jag gillar sånt!😀Det var värre med ko-hagen och brötet den bjöd på. Där hade jag verkligen inga snabba ben. Inte bland brötet innan golfbanan heller. Benen blev inte direkt snyggare om jag säger så och det är väl tur jag inte är en klen fotbollsspelare för då hade jag väl lagt mig ner och rullat runt av smärta.🤪🤪🤪

De sista kilometerna blev jag plötsligt lite osäker på om jag sprang rätt för jag såg inte en enda pil. Däremot de orange Skåneleds-markeringarna så jag tuffade på. Det var här “grindöppnandet” också började. Jag tappade räkningen ganska fort. Skulle ju hålla koll på vart jag skulle också och även om jag var pigg så är väl hjärnan inte den skarpaste vid slutet av sådana här äventyr. Åtminstone inte min.

Några kilometer från mål stod Anders så då visste jag att jag var rätt. Brant ner, brant upp, lite stig och sen platt väg in i mål!

Fredrik och Anna- det fantastiska paret som ordnar flera lopp/år!

Resultaten kom direkt på den stora skärmen (fördel med “stämpel-pinnar”) och allt flöt på fantastiskt smidigt. Massor av godsaker att välja på direkt efter mål och sen fick vi dessutom en varsin burgare. (Jag valde vegan förstås.) Supersmarrigt!

Jag fick även pris! Kom tydligen 3a efter ungdomarna.🥳

Det här loppet får 10 av 10 möjliga poäng!
Otroligt välorganiserat, mysigt och trevligt! Banan hade allt man kan önska sig, suverän service rakt igenom och dessutom helt galet billigt! Tack Fredrik, Laurent och Anna för ett helt otroligt bra arrangemang! 🙏🏻 Ni lyckades t o m hålla borta regnet! 😄

På vägen till Halmstad, där vi är nu, åkte vi inom Saxtorpssjöarna igen. Hur skulle jag liksom kunna låta bli. Jag är helt kär i denna (konstgjorda) sjö! 😍

Kram från Ingmarie

STHLM 5 – the full story

Vår plan var att börja guld-utmaningen på STHLM 5 kl 8.30 i går med Brunnsviken och så blev det. För alla utom mig vill säga. Mina oregelbundna jobb-tider sista tiden har (tillfälligt) satt min dygnsrytm helt ur spel. När klockan blivit 01 och jag fortfarande var klarvaken så insåg jag att det inte skulle funka med så tidig uppgång och start för mig. Några sms senare till Anna och Kajsa så var min plan ändrad. (De sov förstås.) Jag startade helt enkelt en timme senare och skippade finkaffet mellan Brunnsviken och Kungsholmen för att ha en chans att hinna i kapp dem.

Brunnsviken-rundan är ca 12 km. Jag har ju kutat den, liksom alla de andra, massor av gånger men dels var det ett tag sedan jag var i de där trakterna och dels sprang jag åt “fel” håll så det kändes nästan som en helt ny runda. Så “lättlurad” är jag!

Väskan hade jag gömt i ett buskage och tanken var att jag skulle ta buss och tunnelbana till St Eriksplan för att möta upp Anna, Fredrik och Kajsa men ingen buss kom. Eller så stod jag vid en hållplats som inte var en hållplats. Man kan aldrig riktigt veta med SL… Så det slutade med att de fick åka tillbaka för att hämta upp mig. Snacka om service! Och mer blev det! Fredrik körde som om han aldrig gjort annat än rattat runt i 08a land. Vi hade inte ens problem att hitta parkeringar. Helt otroligt!

Kungsholmen runt är ca 9 km, om man springer rätt, men babblar man för mycket och glömmer svänga blir det en kilometer till. Den metoden använde vi. Att ha sällskap gör att tiden liksom bara försvinner och jag tyckte knappt vi börjat innan vi var klara och det var dax för lunch.

Och vilken lunch! Jag har gått förbi Organico massor av gånger men aldrig ätit där. Nu vet jag att jag kommer gå dit många fler gånger för jösses vilket ställe! Allt är vegan och det var så gott att vi nästan inte kunde prata. Dessutom var detmycket mat och billigt!

Det var också ungefär då regnet kom. I rejäla doser. Det var också efter detta jag anade att min utmaning skulle komma. Har nämligen aldrig suttit ner och käkat så här för att sen börja om igen. Södermalm och Årsta var nästa etapper. 10,7 + 7,5 km med ministopp mellan för påfyllnad och, skulle det visa sig, ombyte till torra kläder.

Vi parkerade vid Eriksdalsbadet under bron vilket var perfekt för då slapp vi regnet åtminstone den lilla stunden vi stod där.

Jag vet inte om det var maten, pausen eller något annat men för mig kändes det som jag sprang utanför mig själv. Jätteskumt! Jag var liksom där men inte i kroppen. Den sprang dock så helt borta kan jag ju inte ha varit. Det regnade precis hela tiden och jag och Anna lyckades bli extra blöta när några bilar passerade vägens regnpölar exakt när vi var i jämnhöjd. Tur det inte var is-vatten….

Fredik inte bara sprang, hittade kaffe-barer och körde runt oss. Han fotade en massa också!

Mitt jobb i bakgrunden!

Efter det där 19 km-badet blev det torra kläder (igen) och finfika vid Maria-torget på Johan & Nyström.

Kaffe med havremjölk alltså! Och kaka! Hur kan man leva utan det?

Nu var det bara Djurgården kvar. Knappt 9 km. Lite stelt var det allt i början och jag fick åter igen den där känslan att jag var “utanför mig själv”. Men sprang gjorde jag. Hela vägen och vi ökade t o m lite på slutet!

 

Känslan av att vara i mål var minst sagt härlig!

Och naturligtvis blev det en sprada. Har aldrig gjort det på Djurgården innan så hur skulle jag kunna låta bli? Mina vänner var lite tveksamma men otroligt lättövertalade! Vet till 100% att de inte ångrade sig för man gör faktiskt aldrig det!

Sen var det bara avslutningen kvar. Efter ca 48-49 km (beroende på vems klocka vi kollade på) var maten och myset på vego-haket Chutney obeskrivbart! Anders mötte upp och även om han inte kanske blev direkt sugen på att haka på någon annan gång så blev han inte avskräckt. Lyckan och glädjen hos oss gick liksom inte ta fel på!

Denna dagen är en av de jag alltid kommer att minnas. Vilket äventyr och ffa vilket sällskap! Tusen, tusen tack Anna, Fredrik och Kajsa! Utan er hade detta nog aldrig ens blivit av och det hade ju varit helt fruktansvärt sorgligt!

I dag känns kroppen nästan löjligt pigg, måste ha varit all mat och kaffet, men jag nöjde mig med lite vattenlöpning i Söderbysjön. Det kommer ju fler spring-dagar! Och fler lopp!

Nu sitter jag på tåget söderut för nya äventyr och upplevelser. Livet alltså! Så himla fint!

Kram från Ingmarie

STHLM 5

Vi klarade det! Fem rundor i Stockholm på en dag. Brunnsviken, Kungsholmen, Södermal, Årsta och Djurgården. Totalt visade min klocka 49 km.

Att Anna, Fredrik och Kajsa skulle klara det visste jag men jag var mer osäker på mig själv. Har inte kutat så här långt sen förra hösten någon gång. Men det gick bra! Trots att jag “försov” mig. En utförlig “race (och mat)-rapport” kommer i morgon.

Kram från Ingmarie