Ett riktigt 50-årskalas!

Anna har sen hon fyllde 40 haft som vana att vart 5e år ordna kalas då man springer samma antal kilometer som år. Om man vill alltså. Det går lika bra att göra mindre dock tveksam till om det går att göra mer. Ingen vill ju liksom fylla mer än vad man gör.
Hon fyllde 50 i fredags, Fredrik lite tidigare, och i dag var det (löp)fest med stort F.

Kl 8 började de riktigt tuffa. De som var både morgonpigga och sugna på 50 km. Varje varv var 6,7 km så för att få ihop 50 behövdes det 7,5 varv. Några hoppade av efter lunchpausen, några tillkom och några körde alla. Jag nöjde mig med 5,5 varv helt enkelt för jag kände att även om jag skulle klara 50 km så skulle det kosta för mycket efteråt.

Rundan var verkligen helt perfekt! Lite asfalt, mycket vacker skog, varierande, rolig och väldigt mycket gegga. Tur jag inte hade nya skor…

Jag hade verkligen inte min bästa dag men tack vare trevligt sällskap, pepp och massor av godsaker så gick det ändå bra. Jag har inte sprungit över 22 km på flera månader så även om jag helst hade velat fira med 50 km så är jag väldigt nöjd med 37.

Några av alla som sprang

Varje varv började prick på timmen. Dvs kl 8-9-10-11 osv. Precis som en Backyard alltså. Den pausen man fick ägnades åt att värma sig inomhus, käka godis och dricka galet gott fin-kaffe som Fredrik fixade.

Mellan kl 12-13 bjöds det på supergod lunch och hade jag inte hade “behövt” springa efteråt hade jag ätit betydligt mer.

Deras fina Sportstuga är verkligen perfekt för just sport och friluftsliv. Jag är allt lite avis men mest tacksam över att jag får vara med på ett hörn så här

Det regnade i princip hela tiden men det fanns inte en sur min någonstans. Vilket gäng alltså! Jag är så impad! Snabba, starka, trevliga och lättsamma allihop. Mest impad är jag nog ändå av Fredrik och hans mamma som fixade och servade allt så himla bra. Han lyckades t o m göra spillet på tröjan som värsta finaste cappuccino-hjärtat!

Efter sista varvet var det avslutning med värsta godaste pajen! jag skämdes inte ens när jag lassade på så det nästan rann över tallriken.

Köra hem i mörkret gick bättre än väntat. Trodde jag skulle vara skittrött men tydligen inte. Nu hade ju det där lilla badviruset planterat sig redan innan dagen började men jag “vågade” inte göra det efter löpningen för tänk om pajen hade tagit slut! Så det blev i Åhus. I mörkret. Men det finns ju pannlampa! Fortfarande mycket tång så fick klafsa genom den innan jag kom i plurret men väl där var det s-å-h-ä-r-l-i-g-t!

Ska bli spännande att se när mina skor och fötter ser mer normala ut men jag är så himla tacksam över denna dag! Tack Anna & Fredrik, er familj och alla som var med! Detta är onekligen ett minne för livet! Tack tack tack!

Kram från Ingmarie

4 Comments

  1. Lisa Clark

    Vad häftigt kalas!! Måste testa backyard nån gång 🙂 Mkt imponerande med nattbadet skall tilläggas.

Comments are closed.