Privilegium och några podd-tips

Den här sjön alltså.  Den är utan tvekan en av de vackraste och bästa ”swimming-pooler” jag vet!

Jag älskar dess skiftningar och nyanser oavsett årstid men just nu är den absolut som vackrast.
Simma här är en ynnest och ett stort privilegium!

Ett annat privilegium är det där att få betalt för att springa. Just denna klassen på onsdagar är bara tillfälligt och är slut nästa vecka (kör ju inne under höst-vinter-vår) och extra lyxigt är det förstås när solen skiner. Bjöd på ett backpass i dag och den som inte blev trött fick helt enkelt skylla sig själv.🤪

Jag vill också rekommendera (ännu) några podd-avsnitt från min favvo Rich Roll.

Ett är avsnittet med Hellah Sidibe.  Han är mannen från en fattig by som kom till USA för att bli proffs-fotbollsspelare men pga bl.a visumproblem så började han i stället springa mer och mer. Nu har han bl.a sprungit över 1500 dagar på raken (minst 5 miles/dag) och kutat över USA som den förste svarta personen och han gjorde det på 84 (!!) dagar. Helt plantbased. Hans inspiration och livsglädje smittar så var beredd på att det kan dyka upp (nya)  idéer även i din skalle.

Ett annat avsnitt är det med Mary Cain. Det var hon som sprang i Nikes team i Oregon med coach Alberto Salazar. Hon var bara 16 år när hon kvalade till OS men i stället för att bli världslöpare bröts hon ner av Nike-teamet och “försvann”. Tills nu. Ett oerhört gripande avsnitt men ändå fullt av hopp.

Jag har även lyssnat på några “Sommar” och har bl.a gillat Fredrik Steen och Peter Jöback. “Problemet” när man börjat lyssna på Roll är att man blir ganska kräsen. Ytligt snack gör liksom att jag tappar intresset. Jag vill ha djup, intressanta ämne, kunskap och liv i det jag lyssnar på.

Har du några podd-tips?

Kram från Ingmarie

 

 

Makalösa dagar

Jag har nästan tappat räkningen på hur många soldagar vi haft nu. Kanske är det som kompensation på alla de dagar vi inte hade det i slutet av förra året.
Härligt är det i alla fall! Och nu när det är så kallt gillar t o m jag snön. Den lyser verkligen upp även sent på kvällen när jag lämnar jobbet. (Samtidigt försöker jag förtränga hur det kommer bli när allt ska bort…😱)

Jag njuter verkligen av ljuset! Vilken skillnad det gör på både energin och humöret. I alla fall för mig! Fick sällskap av Fredrik och Malin på löpturen i går. Härligt! På köpet fick jag lära mig en ny väg!

I dag sprang jag till gymet och enda biten som är skrot är sista delen på Södermalm. Is, is , is gömd under lager av lös modd. Att det får vara så är obegripligt. Borde inte det vara olagligt?😳

Men skogen är fin!

Att träna med PT innebär ständigt nya utmaningar, det är ju liksom lite det som är grejen, och nu är fokus explosivitet och tung styrka. Det där med explosivitet är inte min starkaste sida om jag säger så… Stackars Rafael har nog aldrig sett en långsammare dam (försöka) spänsthoppa. 🤪Å andra sidan finns det en oändlig utvecklingspotential! 😁

Och ja, jag tycker det superskoj!
Liksom jag tycker det är superhärligt att kallbada/simma. Egentligen är det nog hela proceduren. Koka te, bylta på sig, promenera ner till sjön, hacka hål i isen som i dag, sitta där i vaken (4-5-6 minuter beroende på vad känslan är) och sen ta på sig och dricka det där teet i tystnaden och lugnet. Enda som hände var att en skidåkare gled förbi. För övrigt var det bara jag där. Så fridfullt, vackert och stillsamt.❤️

Jag är verkligen lycklig när jag gör det! Så där så det bubblar i bröstet. Under de där stunderna har jag verkligen noll bekymmer i världen och kan inte ens stava till varken stress, oro eller planering. Måste vara en av de bästa återhämtningsmetoder ever!😍🙏🏻

 

BYO

I flera länder kan man nyttja BYO, dvs Bring Your Own, med syfte att man alltså tar med sitt eget vin/sin egen öl när man går ut och käkar. Ganska bra grej egentligen. Inget slängs ju faktiskt då. Precis som med doggy bag. Jättesmart grej!

I dessa tider har BYO fått (minst) ännu en innebörd. Åtminstone på Sats är alla mattor borttagna så går man på t.ex yoga/Body Balance så tar man helt enkelt med sin egen matta. Jättebra ju! Förutom möjligtvis de gånger jag redan har en multistor trunk med träningsgrejer… Då längtar jag ännu mer efter att det ska bli lite mer som vanligt igen. Å andra sidan tror jag aldrig det blir det igen.

Springa ute är hur som helst fortsatt säkert när det gäller smittorisk. Även om man kutar med en kompis hyfsat nära och ger varandra en liten snabb kram när man skiljs åt. Jag körde en liten extra runda för jag ville dra på men annars höll jag och Fredrik ihop hela vägen runt fina Flaten.

Och den, Flaten alltså, kan man ju sprada i också! Det sägs att covoid 19 trivs i kyla men jag är faktiskt tveksam till att det finns i just de sjöarna jag hoppar i. Det är ju faktiskt inte så troligt att någon med viruset badat just där jag är. Eller att någon badat där ö.h.t förresten. Vilket jag ju tycker är extremt märkligt för jag är helt säker på att folk skulle vara både friskare och gladare om de gjorde det. Fredrik var tveksam före men du skulle höra honom efteråt! Gladare än glad och kvittrade som en lycklig pippifågel!

Kram från Ingmarie

 

Olika slags sekundrar och intervaller

30 sekunder kan vara väldigt långt men också väldigt kort. Allt beror på vad man gör. Du som vet vet…

Gjorde också en hel radda med löpskolnings-övningar. Helt klart är även det en färskvara. Men kul var det! Och ännu roligare var det att ha finfint sällskap av både Veronica och Fredrik i bassängen. Långa intervaller med paddlar som gjorde gott för (och med) musklerna. Gott om plats fick vi med!

Avrundade med riktigt god mat på ett (ganska) nytt Falafel-hak på Ringen. Väldans gott!

Dessutom undkom jag ovädret som drog in senare på dagen. Det gjorde inte Anders…

Kram från Ingmarie

 

Saker som trots allt är väldigt bra

Det är lätt att deppa ihop och känna hopplöshet just nu. Inte konstigt såklart. Att kanske behöva se någon nära vara sjuk, inte kunna besöka vem man vill, mista sitt jobb, se sitt livsverk försvinna, vara orolig för sin egen/andras hälsa eller känna sig begränsad är tufft för vem som helst! Jag är inget undantag men jag känner mig ändå ganska ok. En grej jag gör är att jag undviker media så gott det går för tro mig, det är mycket skrämselartiklar som enbart är till för att locka läsare. För mig räcker det gott med att jag håller mig uppdaterad så jag kan sköta jobbet och har hyfsad koll på utvecklingen/avvecklingen.

Sen försöker jag fokusera på allt som är bra. Det är inte enkelt men allt räknas!
Jag är t.ex extra glad och tacksam i dag över att jag har en mamma som fyller år och en lillebror som kommit hem efter x antal veckor i karantän i Australien. Liksom jag är glad och tacksam över att ha Anders, resten av min familj, mina vänner, ett hem och ett jobb. Miljön verkar må bra av det minskande resandet, uppfinningsrikedomen för att sköta sitt jobb är enorm och jag inbillar mig att människor är ute och rör på sig mer. Fast det är kanske just bara inbillning?

Jag är också glad och tacksam över två riktigt bra träningspass. De var dessutom hårda som attan. 100 min löpning i olika zoner i iskalla vindar (vem uppfann egentligen just isvindar?) och ett sim-intervallpass Att det sistnämnda blev så bra tackar jag Fredrik för.

Vad är du glad och tacksam för just nu?

Kram från Ingmarie

Bästa alternativet

Märklig känsla att jag bara för 5 dagar sen var i skön värme och mådde hur bra som helst för att nu frysa och mest känna mig less. Jag vet, det är lyx”problem”, men jag är verkligen less. Särskilt på blåsten. Den är så jämrans kall att jag liksom dör inuti och jag har oerhört svårt att hålla livsgnistan vid liv så den inte helt slocknar.

Att träna hjälper massor, åtminstone en stund, och jag är tacksam jag orkar ta mig ut även om jag tycker det är skittråkigt. Alternativet är nämligen ännu tråkigare. Visst sken solen på löpturen men det kändes mest trögt och oinspirerat.

Simpasset gick bättre och det som är bra i dessa galna corona-tider är att det är gott om plats även en söndag. I normala fall är man liksom inte på E-badet mitt på dagen en helgdag om man slipper. Det är liksom som att be om att bli frustrerad. Men inte i dag alltså!

Jag, Anders, Fredrik och Carola gjorde sen en liten picknick-utflykt vid vattnet och emellanåt, när vinden tillfälligt höll sig lugn, var det riktigt härligt! Och sällskapet var oavsett det absolut bästa!

Det kommer att vända och bli varmt, skönt och härligt igen. Det vet jag ju. Tills dess är det bara att kämpa på och härda ut.

Kram från Ingmarie

Värme i kylan

Jag förstår mer och mer att de där supermodellerna och stjärnskådisarna verkligen är värda sina pengar för att göra film och fota ute i snöyra, kalla vindar och några ynka plusgrader kräver sin kvinna.  Och man. Å andra sidan har de väl både någon som klär på och av dem, serverar varma drycker och sätter på en värmelampa om det behövs. Vi höll ut länge, jag och Joachim på TOT, utan någon sån lyx men till slut fick vi ge oss. Det blir liksom inget bra när fingrarna slutar samarbeta med fotografen och modellen fryser så hon hackar tänder. Fortsättningen får bli om några dagar då vi tinat upp igen.

Men kul var det och bra blir det! Kanske inte min insats men själva grejen som sådan är snorbra! Stay tuned!

Bastun efter vattenlöpningen med delvis sällskap av Fredrik har nog aldrig varit ljuvligare. För att inte tala om den värmande goda vego-maten på Mahalo och den ännu mer värmande stunden med Karin.

Kylan tär på mig både fysiskt och själsligt. Det är inget nytt, och såklart en bagatell med tanke på världsläget, men likväl något som jag verkligen vill undvika. Därför är det en väldans tur att jag har roliga saker som detta, och så underbara vänner, för annars hade jag hamnat i “det svarta hålet” inom 3 sekunder.

Kram från Ingmarie

Bästa laddningen …

…innan ännu ett (jul)jobbpass måste väl ändå vara detta?


Särskilt när det delvis var med bäste Fredrik!

Jag hade i alla fall mycket energi på jobbet och det behövs ju typ alltid.

Kram från Ingmarie

 

 

 

Den började åtminstone bra

Efter gårdagens härliga flow bestämde jag att det var ok att jobba igen. På mitt jobb kan man ju liksom inte vara ”halvfrisk” utan man behöver känna att man är helt återställd för man kan verkligen inte räkna med att kunna vila hur mycket man än behöver.

Dagen började bra i alla fall. Så där lagom slö innan jag kutade iväg för att möta upp bästa Fredrik för en springtur tillsammans.

Härligt höstväder på alla sätt och vis. Ljummet och lite smådimmigt med en sol som ibland tittade fram.

Vi fick en fantastisk tur ihop. Mycket snack och mycket (skogs)syre in i lungorna!

Så kom vi till Hellas-sjön. Så vacker och så inbjudande att det bara fanns en greja att göra.

Precis!

Sprada!

Kanske stämde förra veckans temperatur, kanske inte, men en sak är tvärsäker. Det var ljuvligt!

Och jobbet? Tja. Jag nötte inte stolen om jag säger så och början av dagen var typ 38 miljarder gånger bättre än slutet. Det var väldans skönt att få stämpla ut när nattpersonalen tagit över.

Kram från Ingmarie

När man gör saker man för inte så längesedan trodde man inte kunde

Första grejen:

Två simpass på en dag. Det är förvisso inte första gången men det är första gången jag gör två pass med Coach Ville. (Med coach ö h t förresten.) Ena gången stod han på brygg-kanten när han drillade mig och Fredrik.

Mest teknik av olika slag men det är tröttsamt på sitt vis. Och vansinnigt bra!

Den andra var hans pass på pappret. Intervaller. Och det är garanterat alltid jobbigt.

Två helt olika pass men båda galet bra och kul! “Pappers-passet” var (inte helt oväntat) klart jobbigast.

Andra grejen:

Hänger upp några av mina tavlor så de blir offentliga och kan ses av i princip vem som helst. Så vill du kika finns de hos Kiropraktorkompaniet. (Ligger smidigt vid Hötorget) De flesta är även till salu om man är på det humöret.🤪

Läskigt som attan även om jag egentligen skiter i vad folk tycker. Jag har skapat dem och de är väldigt mycket jag. 😄 Konst är subjektivt rakt igenom och jag tror inte ens det finns någon riktigt bra definition på vad konst egentligen är. (?)

Ernst Billgren har i och för sig i sina två böcker ”Vad är konst 1 och 2” både ett kort och ett långt svar i båda böckerna.

De korta svaren är: “Ett sätt att tänka” och “Vem bryr sig?” De långa svaren är för långa för att stå här och inte riktigt så som man kanske tror de ska vara. 😁

Böckerna må utifrån titeln verka handla om enbart konst men faktum är att de handlar om livet. Roliga, kluriga, underfundiga och tänkvärda både frågor och svar. De är ruskigt bra och absolut läsvärda!

Kram från Ingmarie