Veckans tänkvärda
My goal is not to be better than anyone else, but to be better than I used to be. / Dr. Dayne Dyer
Author: Ingmarie
Runners Club
Här i Helsingborg finns det flera olika löparklubbar och massor av olika träningar att välja mellan. Det enda ”felet” är väl att de flesta passen är på kvällen och eftersom jag jobbar skift så blir det antingen att jag jobbar och därför inte kan eller så ”måste” jag vänta hela dagen vilket jag tycker är sjukt segt. Dessutom är min bästa” springtid” på förmiddagen så att sticka ut vid 18 känns helt bakvänt för mig. Men ibland får man tänka om och testa nytt för att se hur det är och känns.
Därför började jag med att simma vilket i och för sig inte är något ovanligt. Blev ett riktigt bra pass trots att jag frös redan innan jag hoppade i vattnet. (Hallå sommaren – kom tillbaka!)
Strax innan kl 18 hojjade jag bort till Pålsjö-parkeringen för att vara med på ett första pass med Runners Club. Catrine, som jag sprang med i går, hade peppat mig och lovade att alla var snälla och att även om man är en grupp så gör man lite som man vill på själva intervallerna. Det kan verka jättelöjligt att jag är ”orolig” över att springa i grupp men faktum är att jag alltid tyckt det är en utmaning första gången innan man vet lite mer om vilka som är med och hur det liksom går till. Jag har varit med i så många olika att jag vågar påstå både att det finns ”otrevliga” grupper och att det där med ”lugnt tempo” är en galet bred definition.
I dag var det trail-backar på schemat. Uppvärmningen dit gick lite för snabbt för mig just i dag, det kändes liksom att benen jobbat på bra i går, men jag hängde på. Trailbacken var flera olika varianter och man valde hur man ville lägga upp dem under de 20 min vi skulle hålla på. Backigt var det och trailigt var det så ingen slapp varken mjölksyra, svett eller trötta ben. Som avrundning blev det ben-tabata och det var nog enda gången jag kände att jag verkligen kunde utmana.
Jag kommer absolut hänga på igen när det funkar för Catrine hade helt rätt!
Kram från Ingmarie
Bästa på länge!
Jag var lite, lite nervös för dagens pass med Catrine men samtidigt så vet jag att vi har samma definition på vad ”lugnt” innebär. Det där är ju annars ett ytterst diffust ord. Kroppen har ju liksom inte riktigt velat det knoppen velat men jag tror det börjar vända nu! Den där kinesiolog-Thomas verkar minsann ha haft rätt hittills även om jag inte riktigt begriper allt. Eller så hade det släppt oavsett. Vem vet? Och kanske man inte alltid ens behöver veta och fatta allt?
Hur som helst så blev det en makalöst fin runda genom Pålsjöskogen, förbi Sofiero hela vägen till Domsten där vi sen tog Skåneleden tillbaka längs havet till Pålsjöskogen och Ringstorp där vi bor. Vi babblade så mycket att jag både glömde bort tiden och nästan glömde fota. Då har man verkligen ett perfekt tempo och perfekt sällskap!
20 km blev det och jag var/är så himla tacksam över detta! Har inte kutat så ”långt” sen Cedro Peak-loppet 21 april! Just därför hade jag inte tänkt köra crosstrainingen på kvällen men plötsligt var jag ändå där. Märkligt va? Haha!
60 minuter riktigt tuff och riktigt skoj träning!
Jag har såklart badat också men det var både osvettigt och ojobbigt.
I morgon ska jag förhoppningsvis göra något jag aldrig gjort förut och det känns jättespännande även om benen kommer bli ännu tröttare…
Kram från Ingmarie
Inget att förlora
Egentligen hade jag tänkt att det skulle bli säsongspremiär för havs-simning i dag men när jag såg vågorna så tänkte jag om. jag kan absolut simma i vågor men inte solo första gången på nytt ställe och efter lpngt uppehåll.
”I might be crazy but I´m not stupid”
Bada var dock inga problem och i dag ville t o m Anders i! Eller ville och ville, det var väl kanske att ljuga en smula, men han ångrade sig i alla fall inte!
Trots Ingmarie-vädret har jag inte sprungit ett steg och det har varit helt självvalt! Nej ännu har jag inte blivit varken senil eller fått total hjärnsläpp men jag har tagit ett beslut om att ändra om lite och se vad som händer.
Dels ska jag försöka dra ner på antalet löppass. Jag springer ju mest för att jag älskar det men kanske kan färre pass göra att benen blir piggare och fötterna gladare? Newton-skorna är min räddning men inte ens de kan göra mirakel med mina (genetiskt) extremt knöliga och ömmande fötter. Ja jag har funderat på operation men ännu har ingen läkare sagt att det garanterat skulle kunna bli bättre av det, tvärtom faktiskt, så jag håller ut så länge det funkar.
Det jag däremot ska köra lite mer av är styrka. Jag blir ju inte yngre och jag vet att muskler är livsviktigt för åldrandet plus att jag tror det kan vara en fördel rent löpmässigt att bli starkare (igen.)
Turligt nog ligger gymet bara 700 m hemifrån så det blev både ett Body Balance pass och ett styrkepass för överkroppen. (Benen fick ju sitt i går.)
Efter att ha börjat hos kinesiologen Thomas, plus en himla massa positiva inlägg/vibbar från diverse håll, så har jag en önskan jag inte trodde jag skulle få någon mer gång. Jag vill springa en ”riktig” mara igen och den jag vill kuta är Helsingborgs marathon. Visst hade det varit skoj att kuta Stockholm men då får det bli nästa år då det blir ett slags ”jubileum” för mig men först ska kroppen såklart vara med på det hela. Jag ska försöka så får jag se hur långt det räcker. Provar jag inte så kommer jag aldrig veta och det vore värre än att prova och inte klara hela vägen. Har ju faktiskt inget att förlora, eller hur?
Kram från Ingmarie
Hur man gör en fredag extra bra
Här är receptet;
Börja med en löptur i en skog som magiska Pålsjöskogen.
Sen tar man tåget (som håller tiden) till Malmö. Där kör man ett Prformance strength-pass på Sats Malmö City. Jag har. saknat denna klass jättemycket för det är verkligen ett av mina favvo-pass. Instruktören, Tobias, var grymt bra och jag kommer försöka vara med på hans pass så ofta det bara går.
Sen ser man till att ha en dejt med allra bästa Anna. Hon är inte bara en väldigt kär vän och en rackarns bra löpare, hon vet också var alla Malmös guldkorn finns. Dessutom är hon inspirerande som få så nu har jag en massa (galna) idéer i skallen. Just i dag blev det Nostra som är mer än väl värt ett besök om du är i krokarna!
Innan man sen åker hem igen (med tåget som håller tiden) har man bokat ännu ett besök hos Thomas på Kinesiologikliniken. Jag är mer och mer imponerad av hans kunskap och även om vissa grejer är ”jobbiga”, känslor och spända muskler kan ju liksom vara det, så känner jag massor av hopp och inspiration!
Väl hemma i fina Helsingborg igen så cyklar man direkt till havet, det tar max 4 minuter från tågstationen, och njuter av vattnet och solnedgången. Anders ville av någon skum anledning inte bada. Vet inte vad det är för fel på karln om jag ska vara ärlig…
Älskar dessa små omklädningshytter!
Efter en liten cykeltur i stan trampar man hem, gör mat, chillar på balkongen och njuter av utsikten.
Vad är ditt bästa fredags-recept?
Kram från Ingmarie
Nordost
Oavsett varför jag är på ett nytt ställe så brukar jag försöka börja med att springa åt alla vädersträck för att få en liten hum om området.
I och för sig har jag redan varit norrut så för att få upptäcka mer svängde jag österut när jag kom till Maria Park via skogen.
Maria Park är ett före detta sjukhusområde i stadsdelen Mariastaden i norra Helsingborg. Sjukhuset hette förr Sankta Maria sjukhus och fungerade som mentalsjukhus från invigningen 1927 till 1990-talet då sjukhuset avvecklades. Samtidigt med avvecklingen bytte området namn till Maria Park och byggnaderna innehåller nu bostäder, kontorslokaler och ett antal skolor. Här finns också ett par kommunala förvaltningar, liksom Skånes Näringslivsarkiv.
Man har verkligen lyckats bevara alla fina gamla byggnader och sett till att de nya liksom passar in. Det finns kilometerlånga vackra alléer och stora grönområden. Jag lyckades missa att fotografera precis allt. Skyller på att jag hade fullt upp bara med att glo och att hitta. haha.
På tillbakavägen sprang jag förbi Nya Kungshult där vi var nära att köpa en lägenhet för ett tag sedan men just nu känns det väldigt, väldigt bra att vi hamnat där vi har på Ringstorp. Jag försöker lära mig vad alla områden heter så det är bl.a därför jag name-droppar en massa. Inbillar mig att det kan hjälpa…
Vid Östra Pålsjö tog jag mig in i skogen igen och det var ett himla bra val för ungefär då öppnade himlen sig! Trots de breda och täckande trädkronorna blev jag totalt plaskblöt och det blev minsann både sprada och swimrun samtidigt trots att jag inte var i närheten av varken hav eller sjö.
Det blev en fin pöl efter mig i hissen…
Däruppe påvåning 13 och 14 bor förresten vi!
För att bli ännu lite blötare har jag simmat också. Samtidigt som de riktiga simmarna. Vi kan väl säga som så att det märktes vem som nöter kakel oftast…
Kram från ingmarie
Nya upptäckter, invigning och osvettig
Precis där simhallen ligger i Filborna finns det en skog som, passande nog, heter Filbornaskogen.. Beroende på hur man springer så är det ca 2,5 – 3 km dit. På kartan ser den väldigt liten ut men i verkligheten var den om inte stor så i alla fall inte liten.
Jag har inte hittat exakt hur många kilometer det är runt den men det spelar ingen roll. Parken är perfekt för all slags löpning utom möjligen långpass men om man fortsätter bara lite förbi parken och under väg 111 så kommer man till Bruces skog. Här kan man absolut få till ett långpass enbart genom att kuta där. Jag upplevde bara en pytteliten bit så jag har massor av roligheter kvar att upptäcka där!
Efter det drog havet och det var både busigt och ljuvligt!
Min ”nya” lilla hemma-ateljé är nu äntligen invigd! Som jag längtat!
Sen funderar jag på varför jag inte är riktigt som de flesta andra tränande. När jag t ex var på crosstraining-passet i kväll, och detta är inte första gången, så svettades i princip alla massor men inte jag. Jag är snustorr. Har inte ens fukt på tröjan. Mesar jag trots att jag inte hade kunnat göra en enda DB Squatjump eller armhävning till? Eller är jag bara sjukt dålig på att svettas om jag inte är i en Hot Yoga-sal eller det är 30 + grader och strålande sol? Å andra sidan är jag ruskigt bra på att hantera värme så jag hade garanterat vara en av få som inte klagat på vädret på Stockholms maran på lördag.
Kram från Ingmarie
Malmö-besök
Att kunna synka två bra grejer när man är i Malmö är verkligen dubbelt bra.
Dels var jag på ännu en behandling på Helix hos Thomas. Det är väldigt komplext och ”stort” så jag har lite svårt att förklara vad det är. Han är ungefär som Guru-Danne men med en något annorlunda knorr då han bl.a även utövar healing. Jag sökte upp honom av flera anledningar och visste egentligen inte mer än de hundratals rekommenderande recensioner jag läst om honom och jag kan bara hålla med dem. det här kommer bli en mycket både spännande och intressant ”resa”!
Det som var extra bra var att min fina vän Ulrika också var ledig och kunde tillbringa hela eftermiddagen med mig! Vi har promenerat, pratat, fotat, pratat ännu mer, fikat och kollat in både slottet, Saluhallen och en massa torg. Jag är så himla glad över att vi började prata där på tåget för många år sedan på väg hem från Stora Stöten swimrun i Falun annars hade vi högst troligt inte varit med om denna dagen.
I dag var förresten Garmin på ett ovanligt humör för den föreslog 2 x 17 min. i tröskelfart. trodde den bara kunde säga ”vila”. haha!
Jag har tydligen slöat till mig eftersom den ändrat sig så drastiskt men när en sån här sak händer ”måste” man ju passa på, eller hur? Sen att jag inte kunde hålla Garmins föreslagna fart är en annan sak men det är intressant vilka höga förväntningar klock-skrället plötsligt hade på mig!
Kram från Ingmarie
Den viktiga enkelheten
En sak som gjorde att vi ville till Helsingborg är närheten till i princip allt. Dvs allt som jag/vi tycker är viktigt.
Sånt som skogen, havet, gym, jobb, mataffärer, caféer, vegohak, simhall och kommunikation men även att det finns kultur och sevärdheter.
Allt detta finns här på spring/cykelavstånd och jag älskar det! Livet och vardagen blir så mycket enklare och smidigare när man slipper vänta på/jaga buss eller tub, slipper åka bil och slipper frakta sig själv i timtals.
Att ha dessa kontraster som jag hade på min löptur i dag gör ju dessutom vem som helst lycklig!
Jag har aldrig bott så nära mitt gym som nu och jösses vad det sparar tid att kunna cykla dit på 3 minuter.
På 8 minuter kommer jag till havet och den där perfekta badstegen. Här kommer jag tillbringa mycket tid oavsett årstid. Det kommer göra vintern otroligt mycket enklare när jag vet jag har detta.
Hem tar det lite längre tid, typ 12 minuter, för då är det uppförsbacke men vägen är bedårande vacker nu så det är nästan bra att det går lite långsammare.
Har du nära till det du tycker är viktigt?
Kram från Ingmarie
Ensam!
Det tar alltid ett litet tag innan man liksom lär sig när det är bäst att träna i en simhall (och på ett gym) om man är ute efter att inte behöva trängas med en massa andra med samma mål.
Hittills har det varit bra med plats både i bassängen och i dusch-rummet på Filborna men aldrig trodde jag det skulle vara så här en söndag förmiddag!
Inte en kotte i hela bassängen varken i eller ovan vattnet.
I den andra simbassängen, ja det finns två, var inte tom men inte heller full. Jag var tvungen att gå och fråga om jag fick simma där. Haha!
Det fick jag! Kändes sjukt lyxigt!
Resten av dagen har vi haft finbesök av lillebror och Noel och varit hos världens bästa mamma för att fira henne. Egentligen ska man ju såklart fira henne varje dag och egentligen tycker jag alla dessa kommersiella dagar är ganska fjantigt. Själv har jag inte ens en namnsdag att fira. Borde det inte finnas en ”systerns”, ”sambons” eller ”dotterns” dag?
Kram från Ingmarie