Author: Ingmarie

När skenet bedrar

Man brukar ju säga att en bild aldrig ljuger men det vet i sjuttsingen. Rent spontant tycker jag denna bilden ser ganska mysig ut. Som om det är en härlig löptur i lampornas sken en tidig höstmorgon/kväll.

Tidig, höst, löptur och lampsken är i och för sig rätt. Men det var totalt mysbefriat. Kallt, regnigt, blåsigt, trögt och tråkigt är en mer korrekt beskrivning. Men så där är det ju ibland och alternativet, att inte kuta alls, hade högst troligt varit ännu sämre. För hur det än är och känns på de där träningspassen oavsett form så ger de till 98% ökad energi. I alla fall för mig. Och den är alltid bra att ha! Särskilt vid ett långt arbetspass.

Det börjar kännas riktigt bra med allt det ny-nya. Den gamla uppvaknings-avdelningen är öppen en vecka till eftersom en del av själva operationsdelen ännu inte helt har flyttat. När jag har varit där så känns det som att behöva gå in i en bunker för den nya delen är så otroligt ljus, lyxig och ”luftig”. Man vänjer sig snabbt!

På tal om lyxigt. I  morgon är jag ledig plus att vi får en extra timmes sömn i natt! Även om jag tycker allt det här med att flytta klockan hit och dit är trams, det borde vara sommartid hela tiden, så känns det just nu väldans härligt!

Kram från Ingmarie

Fredags-röj

En löne-fredag kan vara precis hur festlig, slö, slapp, flärdfull och flådig som helst men också hur fullspäckad  svettig och maxad som helst. Jag tror jag vågar påstå att min mest varit det sistnämnda…

Den var förvisso arbetsbefriad men det var också mycket som skulle hinnas med. Tandläkar-besök (felfria tänder förutom en som skadats av yttre omständigheter och måste fixas), handla, läkar-besök (inget allvarligt men kräver åtgärd), göra matlådor till helg-jobbandet , telefonsamtal samt fixa några smågrejer inne i city. Ta sig fram inne i stan är i princip alltid en (stressig) utmaning men kanske särskilt en lönefredag-eftermiddag när typ alla som är sugna på att hänga någonstans på AW verkligen gör det. Plus allt transporterande hit och dit med cykel och tuben. Det tar sin lilla tid bara det. 😬

Sen ska det ju tränas också! Och det är såklart festligt!🥳

Gymet var totalt knökfullt när jag var där men det gör mig inte så mycket. Tvärtom faktiskt. jag blir mest bara ännu mer inspirerad. Till en viss gräns förstås. De där som ska sitta (till 98% sker det just sittande) och pilla med telefonen  i en massa minuter mellan varje set kan göra mig en smula irriterad. Man måste verkligen inte ha telefonen med sig alltid och hela tiden vara tillgänglig och absolut inte när man tränar. De har nog inte kollat på Anders Hansens ”Hjärn-program”... 🙄 Faktum är att jag inte riktigt kan begripa hur man ö.h.t. kan träna/fika/umgås samtidigt som man håller på med telefonen. Inte enbart för att det är taskigt mot andra, särskilt om man t.ex fikar, men också för att man tappar ju fokus! Eller så är jag bara gammeldags.😁

Passet blev bra i alla fall och jag blev både svettig och trött. Som vanligt alltså. Fredag eller ej. 😀

Ledig vardag brukar vara svårt att få tränings-sällskap av ”vanligt” folk. Alltså sådana som jobbar kontorstider. Därför är det himla bra att jag har likasinnade som jobbar lika ojämnt och oregelbundet som vad jag gör. Per t.ex! Simma ensam är kul men simma med sällskap är banne mig dubbelt skoj! 🤩

Kram från Ingmarie

En vanlig (var)dag

Hur mycket en del än verkar ha fest och flärd i sitt liv ( det är ju lätt att man tror det om man följer det sociala medier-flöde) så består livet trots allt mest av vardag.

I alla fall mitt.

Jag vaknar och går på toa, yogar och mediterar en stund, fixar frukost och glor ut genom samma fönster som jag brukar. Ibland från höger, ibland från vänster sida.

Beroende på arbetstid kan det därefter såklart bli olika men mestadels blir det sen träning, dusch, cykla till Kärrtorps-tuben, åka till Skanstull och sen bussen sista biten till jobbet.

Och där gnetar jag på tills det är både mörkt och sent innan det blir samma väg hem igen.

Skillnaden mot när jag kom är att jag är väldigt mycket tröttare.

Inget fancy alls med en sån (var)dag men just nu funkar det bra och jag gillar mina vardagar! Åtminstone ett tag till och så länge jag kan bryta av med lite fest och flärd-dagar. 🤩 Eller göra som i dag. Inviga ett par sprillans nya skor till löpturen! Det är ju också en slags fest!

Gillar du dina vardagar?

Kram från Ingmarie 

 

En Yang & Yin dag

En gång i veckan ”vågar” jag ösa på med löpintervaller. Ösa på med mina mått mätt alltså. 🤪 Allt är ju som bekant relativt men vi kan väl säga så här. Den fart jag har på intervallerna nu för tiden är ungefär den jag hade på långpassen förr. Dvs när benen var raskare, kroppen piggare och passet visade att jag var sub 45 år. Kanske t.o.m 40. 🙄 Även minnena blandas ju liksom ihop ju fler år man haft förmånen att få leva.

Hå hå ja ja. Men då är då och nu är nu. Jag är jättetacksam över att kroppen över huvudtaget vill och kan kuta intervaller. Klockan må visa ”långsamma” intervaller men känslan är densamma som för 20 år sedan. Liksom ansträngningen. Jag blir lika trött oavsett att benen springer långsammare.  I min värld är det ändå det viktigast.
5 x 5 min. ( vila 1 min) + hopp&skutt i uppförsbacke och styrka på utegymet.

Det var onekligen lite extra skönt att ”bara” behöva leda ett yin yoga pass efter det där. Yin är verkligen guld för alla kroppar men kanske särskilt för dagens ”moderna” stela, stressade, spända och yang-överflödiga kroppar  Yinyoga är egentligen precis som annan yoga – men också dess motsats.  Man gör den långsamt, i stillhet och i medveten närvaro. Positionerna kan vara utmanande men man eftersträvar ingen perfektion och man varken pressar, pushar eller trycker på. I stället handlar det om att slappna av i musklerna och låta gravitationen göra jobbet. När jag har klass är jag oftast med på så vis att jag gör positionerna. Numera kan jag verkligen slappna av även om jag så att säga är aktiv. Och jag Älskar det!

Jag gillar i princip all slags yoga och det fina är ju att ingen utesluter den andra. Man kan ju faktiskt göra alla former när som helst och hur som helst.  Jag väljer helt enkelt efter vad jag behöver och är sugen på. Faktum är att det är lite samma med löpningen. Jag har en grundplan men följer inget slaviskt schema utan gör oftast det jag känner för. Särskilt intervallerna! Och det börjar kännas som det är dax att försöka sig på två fartpass/vecka väldigt snart.

Hur gör du? Kör du alltid samma yogaform och/eller följer ett träningsprogram? Och framförallt, hur skapar du balans mellan Yin & Yang?

Kram från Ingmarie

 

Premiär!

I dag hade nya operations- samt pre- och postoperativa avdelningarna på SÖS premiärinvigning! Det fanns ingen röd matta, champagne, musik eller ens ett tal men mängder av tårta! Och kaffe. Tårtan skippade jag men kaffe säger jag i princip bara nej till efter klockan 14.30. Dricker jag efter det vägrar nämligen John Blund att infinna sig.


Det är såklart jättefint med allt det nya och verkligen superkul att få vara med från början. Men det är också extremt mycket som inte funkar, som inte är helt klart, som vi inte har rutin på, som vi inte hittar och som behöver både förändras och förbättras för att det ska bli riktigt bra. Hade jag haft stegräknare i dag hade den garanterat blivit överkokt.  Jag fick rast först klockan 19.30. Då hade jag stått och gått non-stop sen klockan 13.10. Ja du fattar. Men det var bara att gneta på och hålla humöret uppe.

Morgonsimningen gav inte så trötta ben, coachen lät oss nämligen vila från bensparks-drillen, men det betyder inte att jag inte blev trött. För det blev jag. Mest var jag ändå glad. Morgonsim är verkligen en fantastisk start på dagen!

Nu hoppas jag en god natts sömn ska göra underverk för benen. Och skallen. Jag  tror faktiskt den glöder.

Kram från Ingmarie

Från det ena till det andra

I morse var jag på Halmstad-gymet och svettades. Egentligen hade jag tänkt låta benen vila men det sket sig om jag säger så. Jag har ju den där lilla egenheten att jag inte kan låta bli att inspireras på gym. På gott och ont antar jag. Men mest blev det en bunt bra core-övningar.

I kväll hade jag hokus pokus hamnat tillbaka i 08a land och vid ”min” fina, fina Söderby-sjö. Just i kväll var den magiskt vacker!

Ändå var det bara jag och fåglarna som var i och simmade. Mycket märkligt faktiskt. 😳 På riktigt önskar jag att fler människor skulle våga testa. Vad är liksom det värsta som kan hända? Tänk om det faktiskt är så härligt som de redan ”frälsta” påstår att det är.

Och jo, det är kallt. Typ åtta grader. Och ja, jag blir kall. Särskilt när jag varit i ett tag. Men det är en del av grejen och man både tinar och blir varm igen. 😀

Och fingrarna är fortfarande ”färgglada” trots att jag varit inne i värmen en bra stund.

Men känslan, den där härliga, lyckliga, starka och endorfin-höga, den är kvar ännu längre!😍

Kram från Ingmarie

När man plötsligt får till det

Vissa saker tar tid att få till hur gärna man än vill. Men skam den som ger sig! Vill man så går och blir det även om vägen dit kan vara både lång och krokig. Jag har dessutom lyckats få till två såna där ”knepigheter” i dag.

Min yngsta (och unga) lillebror Hannes började kuta för några år sedan och jag har hjälpt  honom lite på vägen med råd och pepp. Han springer riktigt snabbt och bra nu!  Men förutom att han varit med på något event jag haft med klubben så har vi på något märkligt sätt aldrig kutat tillsammans. Förrän i dag. Och då slog vi till rejält! 😄

Dels med en annorlunda turvariant från A till B och dels ett både tids-och distansrekord för Hannes. (Hoppas han inte svär åt mig i morgon…😱)

140 minuter med avslut ute vid Ön där mamma och Morgan-hunden väntade. ( Det är btw Hannes som  är Mogges ”riktiga” husse.)

Det bra med denna tur var inte enbart att jag tycker det är kul att springa med fint sällskap från A till B för att få lite nya vyer och liksom ha ett ”spring-projekt”. På Ön finns ju även fina Torvsjön. Och, tja du fattar… Det fanns en viss baktanke med det hela…🤪

Hann sen precis lagom tillbaka till stan för att hinna med att duscha, cykla till tågstationen, köpa en kaffe, hoppa (nåja) på tåget söderut och sjunka ner i en fåtölj.

Målet var Helsingborg där allra bästa Anna mötte upp! Jag säger som henne.. Att jag inte vet när vi lärde känna varandra första gången men jag vet att det är tack vare bloggarna. Så himla bra grej! Annars hade jag missat allt det här!
En supersmarrig vego-lunch på Bruket, en lika god havre-cappuccino, en fin promenad, och framförallt många timmars (nörd)snack och plansmidande. Lika barn smida planer bäst eller hur det nu var. 😄🙄

Efter denna och de andra dagarna här känner jag mig hyfsat redo att ta mig an 08a land igen. Hemstaden är verkligen ett extremt bra laddnings-ställe!

Kram från Ingmarie

(En slags)Triss-vinst

Ha mini-trainingcamp på hemmaplan är bra fint det! Jag ju vet precis hur jag ska utnyttja alla guldklimpar till max plus att det (nästan) alltid finns det någon som vill haka på när jag vill ha sällskap. Vilket jag oftast vill!

Trots att jag haft massor av familjemys hos både mamma, Ulf och Mogge-hunden samt hemma hos lillebror Markus med familj har det blivit tre riktigt bra träningspass. Med bästa sällskapet alla kategorier.

Jag och Sara var typ först in när grindarna öppnade på Arenabadet i morse. Men tvåa i plurret. Någon snabb rackare hann före. En man. Måste varit för att han bara skulle ha ett par mini-badbrallor på sig. Och inte hade någon att snacka med. Sara är en hårt satsande skitbra triathlet med coach och spikade program. Jag bara hakade på. Som en liten parasit körde jag samma pass som henne. Och överlevde! Framförallt blev jag inspirerad på många sätt och vis, inte bara träningsmässigt, för Sara har alltid den effekten på mig.

Goggle-ögon får man oavsett hur bra man är. På så vis är även simlivet rättvist.

Lagom till frukosten smält undan var det dax att hämta upp bästa Karin för en löprunda. Samma Karin som jag haft förmånen att få kör en del swimrun-race med och som är en av de där som alltid kan prestera oavsett hur ”dåligt/lite” de tränat. Så om det finns något som kan kallas naturbegåvning så har hon det. Dessutom är hon världens trevligaste och ödmjukaste.

Vi tog ”Sperlingsholmsrundan”. Det är en av de där rundorna jag ogärna vill missa när jag är hemma. Jag är ganska säker på att Karin, som aldrig sprungit rundan innan,  inte kommer vänta på att kuta där igen tills jag kommer ner nästa gång. (Observera förresten hur synkade vi är!)

90 minuter njutarspring blev det. Men inte nog med det! Lite senare fick jag hennes sällskap i den andra av stadens bassänger. Ännu ett bra pass in på simkontot. Inte utan att jag känner mig överlycklig!

I morgon blir det något helt annat. Fast ändå inte. Bara hoppas att jag inte springer helt tok, missar ett tåg och/eller svälter ihjäl..

Kram från Ingmarie

Några guldklimpar i Halmstad

Det finns så många guldklimpar här i min fina hemstad att jag lätt skulle kunna skriva en liten bok om det.

Men jag ska i alla fall berätta om några av dem eftersom jag nyttjat och njutit av dem alla denna dag.

  •  Sats i Halmstad.  För många år sedan (vi snackar typ 20) när de öppnade var det stans coolaste gym. Sen blev det ett av de sunkigaste och tråkigaste. Det blir ju lätt så när det aldrig fräschas upp.. Sen såldes det till en annan kedja (tror det var Fresh) som rustade upp det en hel del och när Sats sen tog tillbaka det och fixade ännu lite till så har det blivit jättebra! Stort, ljust, bra grejer, inspirerande, fräscht och trevligt.Så där så man blir både glad och pepp så fort man kommer dit!
  • Cortado Cooffeshop. Inget besök i stan utan (minst) ett besök där! Och låt dig inte luras av namnet. De har makalöst gott kaffe men också minst lika makalöst god mat. När man dessutom har finsällskap av Karin så blir det ännu bättre!
  • Yogainstitutet. Utan tvekan stans bästa yogaställe. Faktiskt ett av Sveriges bästa när jag tänker efter. Alltid bra instruktörer och bra klasser. Rent, mysigt och shyssta priser!
  • Stan. Tyvärr har fler och fler butiker tvingats stänga inne i själva city p.g.a de stora köpcentren utanför stadskärnan, och det är nästan lite kusligt tyst och tomt där. Jag hoppas verkligen det blir ändring på det. För själva centrum är fin och jag älskar att kommunen verkligen ligger i för att lysa upp det mörka. Biblioteket utmed Nissan är nog banne mig Sveriges vackraste.

    Sen finns ju havet, Prins Bertil stigen, Galgberget där jag var i går, alla kompisar, min familj, Kaneberget med sina trails och sjöar, andra caféer, Östras bageri, Söderpiren, Tylösand, klippor, milslånga stränder, min klubb, vattenfall, Riccardos glassbar och jag vet inte allt. Jag kommer återkomma till en del av det där men resten får nog bli i den där boken…

Kram från Ingmarie