Author: Ingmarie

Hej från klenisen

Det där att ha träningsförbud brukar ju normalt sett vara värsta tänkbara straffet. Men inte nu. Hade inte ens orkat byta om till träningskläder om jag så fått betalt. Ja du fattar, då är det illa…

Jag tog mig till jobbet i alla fall. Och jobbade typ 4 timmar sen sa både kropp och knopp tack och goodbye. Jag liksom rasade ihop. Kallsvettig, yr och med minimalt blodtryck. (Det positiva är att jag i alla fall gjorde det på ”rätt” ställe…)

För att göra en lång story kort (har haft kontakt och hjälp av både läkare och tandis) så är det helt enkelt en reaktion från gårdagen. Hade jag haft ett lugnt och stressfritt jobb där man hinner både dricka vatten och tänka klart så hade det nog funkat men nu är ju inte mitt jobb sånt…. Det är ofta turbofart, oräkneliga saker att hålla reda på samtidigt och där det krävs snabba beslut.

Hjärnan sa helt enkelt stopp.

Så det blev till slut taxi hem och ryggläge i soffan. Med hamsterkinden som sällskap.

Vi får se vad det blir av detta för jag tror även det kan vara en annan liten varningssignal. Stress och ansvar tär när det blir för mycket…

Kram från Ingmarie

Nyopererad

Förhoppningsvis är sista tand-operationen på väldigt länge (gärna forever) gjord nu. Skruven till implantatet sitter äntligen fast i käkbenet så nu ska det ”bara” läka.

Ärligt talat var det ganska brutalt och jag är rejält knockad av både anspänningen och alla painkillers. Men det är tur det finns! Tänk för längesedan när det var sprit och tandutdragning hos smeden som gällde.😱 Jag hade dött direkt. Om inte av blodförgiftning/blodförlust så av smärta.

Tur är det också att jag har jordens bästa tandis och tandsköterska. Jag vet liksom att de är proffs och att det kommer bli bra så småningom. Dessutom får man alltid en liten ”Goodiebag” med sig när man gapat extra länge.🤪

Kram från Ingmarie

Vackert och smart

När jag kom till jobbet i dag kändes det som att jag kom för sent trots att jag var ovanligt tidig. Det blir ju lätt den känslan när man redan hunnit med en massa innan uret ens visar instämplingsdax. (Vilket för mig är kl 12.50.)

Förutom det vanliga jag gör på morgonen så hann jag t.ex kuta en riktigt härlig runda i skogen. Och så bedårande vacker!

Sen var det bara att direkt packa ihop och dra till Liljeholmen. Fågelvägen är det inte så långt dit men med SL tar det sin lilla tid för tuben går ju liksom inte raka vägen…

Målet var mitt företags-löpgäng där jag bjudit in Coach Ulf att föreläsa om bl.a ”Träningsoptimering”.

Om jag får säga det själv så var det himla smart att fixa en föreläsning som jag själv ville lyssna på.🤪 Nu kallade ju dock den där plikten så jag hann inte lyssna färdigt på riktigt hela men nästan och allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie

Gråmåndag

Jag vill inte tro det men jag inser att det är så. Hösten är på väg med sitt mörker och sin kyla.

Jag kan i och för sig tycka det är helt ok med höst. Den har sin charm med alla färger, friska luft och inneaktiviteter som börjar igen. (Däremot har jag extremt svår vinterallergi.)

Innesimningen är ju redan i full gång. Innegymandet också. Körde faktiskt båda i dag. Och jag har tänt varenda lampa i lyan!

Men trots denna mysighet, och trots den fantastiska sommar vi haft, så känner jag mig liksom snuvad. Här har jag gnetat på hela sommaren i landstingets kläder med hopp om några fina lediga veckor i mitten/slutet av augusti. Men vad händer? Ledigheten börjar med regn och efter bara någon vecka stupar jag och får en obrukbar fot. Borta var både de efterlängtade soldagarna och de långa springpassen i skogen. Kvar blev en, troligtvis två, DNS-lopp, noll dagar liggandes på en handduk i solen och noll löppass i skogen över 30 min.

Antagligen borde jag skämmas som gnäller men just nu tycker jag ändå lite synd om mig själv och har inte ens vett nog att känna någon skam.😳

Men även denna känsla av ”snuvenhet” (tror inte det ordet finns i SAOL) kommer såklart gå över. Just för att det bara är en känsla och de kommer ju och går lite hur som helst beroende på hur mina tankar är. Men tankar kan man styra så jag fortsätter där och jobbar dem mot rätt väg igen. Och planerar flyktvägar.😍

Kram från Ingmarie

Inspirerande helg

Ledig helg och finväder! Ändå valde jag att vara inne en massa i går.😱 Men det kan bli väldigt bra ändå!

Först en massa timmar i Eriksdalsbadets ena bassäng. Fick nämligen fint sällskap av Lisa plus att det var nästan solobana på crawlbanan igen! Då får man minsann passa på! Hot vinyasa-yogan lite senare var en av de hetaste jag varit på, och jag har varit på en hel del, och även en av de bästa. Var som en mjuk disktrasa efteråt. Det blir ju lätt den känslan när hälften av ens kroppsvätska ligger som en mindre sjö på ett golv.🤪

Bra lördag men som sagt var mycket inne. Fast jag cyklade åtminstone utomhus!😄

I dag har jag däremot varit ute desto mer! 95 min löpning bjöd kroppen på! Det var ganska ok, i alla fall bitvis, men efteråt kändes det som jag kutat i 3,5 timmar. Minst! Vansinnigt stel och mör. Löpform är utan tvekan en färskvara!

Men den blev i alla fall inte stelare än att jag kunde cykla till Hellasgården för att träffa Fredda en stund. Alltid lika trevligt och inspirerande! Vi testade även en varsin drink från Raw food-cafét. Grymt smarriga!

Fredda stack sen på en löptur och jag hoppade i vattnet för en simtur. Lite svalare nu men fortfarande lika ljuvligt!

Några andra som inspirerat mig denna dag är de här två! Paula och Michaela.

De är grymma tjejer på alla sätt och vis. Och ruskigt bra swimrunners. Det var en helt oplanerad dejt och helt plötsligt har det börjat smidas en massa roliga planer!

Röstat har jag också gjort såklart. För att jag vill, kan och får. Och jag hoppas verkligen att du också gjort det!

Kram från Ingmarie

Viktigaste i dag

Det är nära nu! På söndag är det val och det kommer bli en rysare om du frågar mig. Tror aldrig jag varit så engagerad!
Så dagens viktigaste är inte att jag kunnat kuta hela 75 min utan smärta, att jag har köpt två par olika nya trailskor (som inte är Newton) som jag ska testa eller att jag kört ett riktigt bra gympass.

Nej, det viktigaste alla kategorier i dag är att lyssna på Svt1:s slutdebatt. (Går att lyssna på även i morgon såklart.)

Och att rösta på söndag.

Kram från Ingmarie

Tub-marodörer

Jag tycker det är bra att åka kommunalt. Man sparar ju alltid på miljön och oftast även tid och pengar. Men så finns det då de där gångerna när man ska ta sig från A till B och det är signalfel, spårfel, bråk eller som i dag några fjantar som tyckte det var ball att springa på spåret och därmed stoppa all tunnelbane-trafik. (Nu menar jag alltså inte de stackare som vill avsluta sina liv där utan de som verkligen vill förstöra för andra.) Hade lyckats få plats på ett yin yoga-pass på Sveavägen som jag skulle hinna precis lagom till efter Hot mojo-passet på Sofo men se det sket sig just pga att någon snorunge ville busa på spåret. Varför liksom?

I och för sig mest sorgligt för vad har man för liv när springa på ett tub-spår är det roligaste man kan hitta på en torsdag kväll?😳🙄

Nåja. Hot mojon var guld liksom simpasset. Egen 50-metersbana är inte vardag men plötsligt händer det!🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Guru-hjälp

Du som följt mig ett tag vet att det finns en person som jag om och om lovordar och som ständigt hjälpt mig med allt möjligt och omöjligt. Guru-Danne. Det finns ingen som honom. Han är och förblir min Guru och jag är evigt tacksam att han äntligen är tillgänglig igen.

Danne hittade både det ena och det andra i min kropp när jag var där sist. Eftersom det i princip är omöjligt att förklara så sammanfattar jag det hela med att min kropp har ”stängt av” och att allt hänger ihop. Plus att jag själv är en rackare på att känna min kropp och vet när något inte är som det ska hur litet det än är. Som nu. Däremot vet jag inte alltid riktigt hur jag bäst kan hjälpa den. Men det gör Danne för han kan även luska ut vad som är fel. 😄

Det kommer inte hända några revolutionerande grejer över natten men det kommer hända grejer nu. Både fysiskt och mentalt. Faktum är att det började nog redan på Hot yogan i kväll. Yogan är cool på det viset för när man är där ”på riktigt”, och har släppt alla försvarsmurar man så ”duktigt” byggt upp, då kan det hända häftiga grejer! Ofta märker jag det direkt, särskilt om det liksom lossnar/klickar i kroppen eller om jag upplever starka känslor, men ibland kommer det smygande lite senare. Oavsett så händer garanterat något, precis som hos Danne, och kombinationen kan bli riktigt maxad. Just nu är jag därför helt slut och vet en som kommer sova extra djupt i natt.🙏🏻

Kram från Ingmarie

Tisdags-filosoferande

En del skulle kanske kalla det tröst-shoppande. Jag kallar det investerings-shoppande. För när de gamla leksakerna börjar bli lite väl utslitna måste man ju skaffa nya, eller hur? I alla fall om man vill kunna fortsätta leka och det är väl typ det livet går ut på tänker jag.🤪 Och som i princip alltid så hittar jag de roligaste prylarna på Trispot. 😍

Om jag har något som kan kallas talang så är det väl just att jag är bra på att leka. Själv eller med andra. Efter egen-simmandet (om man bortser från alla andra som simmade vill säga) så blev det poolrun med bästa Lisa. Det där är guldstunder för vi inte bara tränar utan hinner även prata om både små och stora livsviktigheter. Jag tror faktiskt det har bearbetats, avslöjats, funderats, tjurats, filosoferats, skojats, bråkats och förenats extra mycket bakom dessa väggar.

Men jag tror också att skogen och naturen är en av de bästa ställena oavsett var och hur man är i livet. Den är ju på något vis grunden till allt och där vi enklast kommer i kapp oss själva. Det är liksom väldigt mycket svårare att stressa eller ha överspeedade tankar bland stadiga träd, tunga stenar och långsamt växande svampar. Naturen bara är. Kravlös, stabil och icke dömande. Och det smittar. Åtminstone är det så för mig.

Inte ens om jag kutar och rör mig framåt med fart kan jag undgå att tagga ner. Särskilt inte när foten är nästan, nästan, nästan som vanligt. 🙏🏻

Kram från Ingmarie