Author: Ingmarie

Winter is coming!

När jag för ca tre veckor sedan fick höra talas om Winter is coming tyckte jag det lät som ett alldeles ypperligt bra event som avslutning på swimrunsäsongen för just då var det nästan vårvärme och tvåsiffrigt i vattnet.

Så jag anmälde mig.

I morse tyckte jag inte det var en riktigt lika ypperlig idé.

Nordanvind, +4 grader i luften och många grader under tvåsiffrigt i vattnet redan för två veckor sedan…

Hur i all sin dar hade jag tänkt? Att vintern skulle hoppas över? Eller att jag helt plötsligt skulle bli galet varmblodig och toklängta efter kyla?

Helt ärligt var jag nära att banga men jag visste innerst inne att om jag skulle göra det så skulle jag gräma ihjäl mig. Och vem vill dö på det viset?

Sen var jag faktiskt väldigt, väldigt nyfiken och om det är något jag inte vill så är det att dö nyfiken.

Jag ville veta hur galet kallt det skulle kännas. Om mina nya Hoka-skor var så där bra som alla säger och ffa om mina tokfötter skulle tolerera dem. Och jag ville veta vilka som skulle haka på detta äventyr, om jag skulle bli helt avhängd och om Team snabbare var så där trevligt som det verkade.

Så jag packade precis alla attiraljer jag hade för Swimrun och cyklade genom skogen till Hellas. Tillsammans med en hel bunt magfjärilar.

Redan i omklädningsrummet var det några jag kände igen så det kändes ändå lite tryggt. Och det var fler fryslortar för vi klarade inte ens av att vänta på varandra ute utan stod inne och häckade tills alla var samlade.

Tomas var huvudledaren som tillsammans med coacherna Pål och Ulf tipsade och lotsade oss genom uppvärmning och vidare hela Swimrun-rundan runt.

Reglerna var enkla. Egentligen var det bara en.

Ingen lämnas ensam.

Jag tror vi alla var lika spända inför den första simningen. 5-6 grader är trots allt inte mycket ens med heatseeker tröja + brallor, neoprenpannband + mössa, våtdräkt och vantar. Och öronproppar.

Men konstigt nog var det inte alls så ”illa” som jag befarat. Snarare svalt och uppfriskande. Men visst, någon längre simsträcka hade jag väl inte velat ge mig på.

I might be crazy but I’m not stupid du vet.😜

Coach Tomas hade lagt en runda som gick på en (för mig) rejält utmanande bana. Leriga och sliriga trails, under och över grenar och upp och ner för branta klippor. Men du vet hur det är, när man klarar grejer man inte tror man klarar, då växer man! Jag som får svindel bara av att klättra uppför en liten stege fick ta till varenda mindfullness-knep jag kunde komma på och tack vare fantastisk support av de andra gick det superduperbra! Tror jag blivit minst en halvmeter längre i dag!

Det var så himla kul! Och så himla härligt gäng att jag helst hade velat pussa dem allesammans men man får ju behärska sig lite. I alla fall första gången. 😜

Så nej, jag blev inte avhängd. Ingen blev det!

Men ja, det var kallt men inte alls så farligt som jag befarat. Enda jag egentligen frös om under hela tiden var fingrarna. De frös å andra sidan rejält… Det må göra ont när knoppar brister men det vet i fasiken om inte det gör mer ont när fingrar tinar!😱

Och ja, Hoka-skorna funkade fantastiskt bra! Jag är helt nerkärad i dem!

Och ja flera gånger om. Team snabbare är ett fantastiskt härligt gäng! Så mycket glädje, kärlek och gemenskap. Lyllos mig som hittat dem!

Tyvärr missade jag den gemensamma lunchen för jag skulle iväg på ett möte, men det kommer fler chanser och när jag cyklade hem var det med massor av gladimagen-fjärilar!

Var så upprymd att jag tog en extra simtur framåt kvällen. Inomhus. Någon måtta på äventyr får det ju ändå liv att vara. Åtminstone på en och samma dag.

Miljarder tack alla som var med i dag! You made my day!

Särskilt tack till Rebecca för alla fina action-bilder!💕

Kram från Ingmarie

Hur en sömntuta vaknar till liv

Hello friends! Vad har ni gjort i dag?

Jag har mest lekt. Eller nääää. Det var inte riktigt sant för jag har städat multum, handlat, lagat mat och jobbat med att planera yoga- och löppass också. 😜 Men resten har bara varit bara play, play, play!😃 Och jag ska förklara varför.

Sov ända tills jag vaknade av mig själv och det var så skönt att jag nära på inte ville gå upp utan i stället börja om med sovandet. Jag tycker verkligen det är vansinnigt segt nu när mörkret kommer. Men det är som det är så jag tänder varenda lampa och ljus som finns, nyttjar dagsljuset så mycket jag bara kan och har dubblat på min D-vitamin dos.

Sen ser jag till att göra extra mycket av det jag gillar. Tror absolut det är bästa medicinen mot det mesta!

Jag tillhör ju dem som gillar intervaller (när kroppen vill) och jag fullkomligt älskar känslan efter! Att jag färgmatchat så fantastiskt bra är förresten bara en ren slump. Mycket är jag, men färg- och klädmedveten är då inget man kan kan anklaga mig för.

Det kan säkert verka extremt motsägelsefullt att jag även tokgillar gym. Vissa mer än andra förstås.

Och precis som i princip alltid så tar det högst 3 min. innan jag är i full gång och kör all in på allt. Trots att jag tänkt ta det easy. Finns säkert någon lämplig bokstavskombination för den där åkomman också…

Så vilken tur att jag inte dubbelsov! Då hade jag ju missat hela detta endorfinmjölksyresvett-kalaset!

Plus den sköna känslan när man jobbat med varenda lite muskelcell och avslutar med lite relaxing yoga-moves. Som ett extra tack till kroppen.

Och kom ihåg att i natt får vi en timme extra att sova. 😍 Vore på ett sätt synd att missa den men en extra vakentimme också är ju också härligt!

Kram från Ingmarie

Fredagsfysmys

Kom ovanligt ”sent” till etapp ett av mitt Fredagsmysfys (stavas j-o-b-b) men det gjorde inget för fram till kl 15 kan man härja bäst man vill i 50-meters bassängen.(Efter det stängs allt för föreningarna på vardagarna och man får härja vidare i 25:an. Tillsammans med väldigt många andra.

Men jag hann alltså före. Och hade riktigt bra med plats.

Det är skitskoj nu när jag liksom kan fortsätta öva på tisdagsträningen nära på direkt. Det gick ok och jag ger mig själv godkänt men jag tycker att jag inte riktigt fick till ”flytet”. Någon (och det var inte jag denna gången heller) hade fixat väldigt mycket motströms..Hela tiden! Märkligt…🙄

Däremot var det jag som själv tryckte på ”boka-knapparna” så det blev en onsdag en fredag.

Gäller ju att passa på när de satt in ett extra-pass! Och som vanligt var det jag som svett-stänkte mest. Finns det pris för en sådan talang?

Kram från Ingmarie

Vågar vägra frysa

Jag är den första att erkänna att jag inte precis jublar när det vankas intervaller och det är max 7 plusgrader och både blåser och regnar från alla håll och kanter. Lägg till att det är gråare än en extragrå blyertspenna och det är snubblande nära att träningsplaneringen förvandlas till ingenting alls.

Men om det är något jag lärt mig genom åren så är det att det alltid är värst att stå inne och titta ut. Och att man inte ska fundera så himla mycket.

Väl ute och igång blir det ju bättre och jag har hittills aldrig ångrat mig. Så egentligen är det ju bara trams det där att man tvekar. Frös var verkligen det absolut minsta jag gjorde.

Men jag kan ju inte hålla på att kuta runt hela tiden för att hålla värmen varje gång jag ska ut i ruskväder. Är så himla glad att jag investerade i den där Dryroben. Finns inte en chans i världen varken att frysa eller bli blöt i den.

Faktum är att den var nästan för varm efter de där nära 2 timmarna i SoFos Hot sal. Trots att jag unnade mig både extralång eftersvettning och kalldusch. Någon, och det var inte jag, hade nämligen pillat på aggregaten så luftfuktigheten var på max.

Då behövs det inte många knop för att det ska börja rinna ( läs forsa) svett från mig.

Vem vet, kanske det här kan bli hösten, och vintern, som går till min livshistorias första hyfsat frysfria!😀

Kram från Ingmarie

Racertisdag!

Igen! Tycker ju nyss den var….🤔

Har åkt tokmycket kommunalt i dag, man kommer väldans långt på ett och samma SL-kort, och eftersom det där också oftast innebär mycket rumpnötande så var det skönt att jag kunde rasta benen och andas friskt syre i morse.

Och det var minst lika härligt att få vara inomhus på kvällen och nöta bassänglängder med Ulf och Team snabbare-gänget.

Egentligen helt obegripligt hur något så enformigt kan vara så vansinnigt roligt. Men egentligen är det ju allt utom just enformigt. Precis som löpning, och troligtvis vilken idrott som helst, så finns det hur mycket som helst att öva och träna på. Kanske särskilt i simning där både teknik, styrka, fart och uthållighet är viktiga komponenter.

Och precis som förra tisdagen så längtar jag redan till nästa. På det viset är det ju en himla tur att tiden går så rasande fort.

Kram från Ingmarie

Det är inte hur man har det…

… utan hur man tar det.

Ja det sägs ju så.

Jag var hos tandläkaren för drygt 1,5 v sedan på en sån där årlig kontroll. Inga fel alls och jag var jublande lycklig. Såklart. För även om jag har jordens bästa tandis så ogillar jag verkligen att gå dit…

Men så i slutet på förra veckan kände jag någon slags galet smärtsam ilning i en kindtand och den har kommit flera gånger under helgen när jag haft något kallt eller varmt i munnen. Ytterst oskönt och även om tanden f.ö inte gjorde ont så tänkte jag att det var bäst att kolla upp det så fort som möjligt. Vilket med facit i hand visade sig vara helt rätt.

Om jag nu fattat det hela hyfsat rätt så har jag någon väldigt ovanlig åkomma där roten på något udda och märkligt vis förgör sig själv. Man vet inte varför det blir så, det är som sagt var väldigt ovanligt, men det krävs en omfattande rotfyllning med extra allt av en specialist för att fixa till det hela. Gör man inte det kan det bli riktigt, riktigt illa.😱

Du kan ju bara ana vad det kommer kosta…

Det är superbra att hjälp finns men det är sura pengar. Begriper verkligen inte varför det inte är samma högkostnadsskydd som inom ”vanliga” sjukvården?

Särskilt när man egentligen inte ens har något val…

Först blev jag jättedeppig. Och lite rädd. Det finns nämligen ingen garanti att det ens blir bra efter alla besök och tusenlappar.

Men sen sansade jag mig. I alla fall tillfälligt. Jag får ju utgå från att det blir bra och ffa påminde jag mig om att det inte är något dödligt. Egentligen klen tröst men alternativet är trots allt ännu sämre. Oroa sig i onödan är slöseri. Har förresten tillräckligt med gråa hår redan.😜

Det ”bra”, förutom att jag inte kommer dö av eländet, är att detta inte är mitt ”fel”. Jag hade verkligen inte kunnat förebygga hur mycket jag än borstat och dragit tandtråd. (Vilket jag förstås redan gör.)

Det är heller ingen fara att träna. Jag får köra precis hur mycket och hårt jag vill för det handlar absolut inte om någon infektion. (Där höll jag nära på att pussa tandläkaren.)

Fick på köpet en lång uppfriskande (läs blöt och kall) cykeltur dit och hem. Kom nämligen på att det skulle ta minst lika lång tid med SL. 😳

Och det var ju fint med dagsljus för rackarns vad det mörknar fort redan nu! Lite mysigt på sätt och vis det också. Försöker inbilla mig det i alla fall.

Kram från Ingmarie

En typiskt bra söndag

Då kutar jag några timmar i skogen med bästa Fredrik. Babblar om allt och inget, testar nya små (leriga) stigar, njuter av naturen och planerar vad vi ska hitta på för skoj nästa gång.

På hemvägen Spradar jag. Och blir ännu lite lyckligare! Och tacksammare. Vilket privilegium att ha det så här som jag har det!

Sen myser jag hemma en stund med mat, planering av yogapass och soffhäng innan jag tar tuben till Eriksdalsbadet för ännu mer bassängnötande.

Tja sen är det kväll och dax att åka hem för kvällsmys och laddning inför en ny vecka.

Hoppas din söndag också varit härlig!

Kram från Ingmarie

Det här med att bli (fysiskt) trött

Det här med intervaller är ganska märkligt. Jag tycker på riktigt att det är kul! Under förutsättning att kroppen vill förstås.

En del påstår att det gör ont men jag vet inte jag…

Helt ärligt tror jag många förväxlar smärta med obehag.

Ont är sånt jag t.ex känner när jag slår tån i en kant, vurpar med hojjen och landar i asfalten eller har akut diskbråck.

Att köra intervaller, eller bli fysiskt trött på annat vis, gör i princip aldrig ont om man är frisk och hel men det kan vara sjukt obehagligt.

När tröttheten, mjölksyran och andnöden är som värst är det lätt att tänka och tro att det är farligt och att man snudd på ska dö. Särskilt vid simintervaller. Då tror jag ibland att jag ska både spränga lungorna och drunkna.

Men det kommer inte hända för det är bara en illusion. Kroppen är som bekant ruskigt smart och såklart den inte vill bränna all sin energi utan vill spara på den till sämre tider. Ungefär som den gärna vill lagra fettreserver. En gång i tiden gjorde de där försvarsmekanismerna säkerligen att vi överlevde. Men få av oss på denna delen av jorden behöver tack och lov vara oroliga för att varken ta ut oss till totalkollaps för att överleva eller svälta ihjäl.

Intervaller behöver heller inte betyda att man maxar och nära på stupar. Det handlar snarare om att man tar i så pass mycket att man hamnar utanför sin egen comfortzon. Det fina är att ju mer man utsätter sig ju ”enklare” blir det att hantera den där känslan. Jag välkomnar den snarare än fasar den. Säger liksom hej, hej dig känner jag igen. Nu kör vi!

Har märkt att det funkar superbra även i t.ex yogan och ”vanliga livet” också.

Jag är övertygad om att vi behöver denna typ av träning. Vårt ”moderna” liv är fantastiskt men det har också gjort oss bekväma och lata, i skallen, och allt för många följer ”minsta motståndets lag”. Våra kroppar behöver ju dock fortfarande ta i. Ordentligt! Åtminstone en gång/vecka.

I dag kände jag mig åter sugen på intervaller men nöjde mig med en rejäl bunt 1-minutare. (20 för att vara exakt. Med 30 sek vila.)

Jag ljuger om jag säger att det var ”lätt” men det var absolut ok. Och oavsett hur det egentligen går så avslutar jag alltid sista intervallen med någon slags YES! För att jag genomfört och kämpat väl.

Sen är det ju faktiskt som så att vilan blir så otroligt mycket härligare när man tagit ut sig innan, eller hur?

Sen kan det ju hända att man inte är så himla sugen på att ta i. Men ibland får man helt enkelt ta till det där gamla knepet fake it till you make it.

Har det inte vänt efter 20 min. kan det vara läge att omplanera men faktum är att på den tiden brukar tankarna och kroppen ha fattat och är med på det hela.

Kände mig lite småseg när jag drog till gymet nu i kväll men jag har lärt mig att bara jag kommer dit så vänder det i 9 av 10 fall. Blir sjukt inspirerad där och det blir nästan alltid mer än jag tänkt mig. Av allt. Även trötthet.

Vet i sjuttsingen om detta var en smart uppladdning inför morgondagen men det lär visa sig.😀 Viktigast är ju nuet, eller hur?

Kram från Ingmarie

Äntligen lite gammal go-rutin

Det var på tok för längesedan jag hade en sån där riktig mysfysfredag. Inte för att jag inte velat utan enbart för att jag varit bortrest eller jobbat ”fel” tider.

Men nu så! Nu ska det förhoppningsvis bli lite ordning på den biten ett bra tag framöver.

Jobba halvdag (”rätt” tid) och sen direkt till Eriksdalsbadet. Fredagar vid den tidpunkten jag är där är guld. Massor av plats för vattenlöpning och i princip egen simbana hela tiden.

Simmade, simmade, simmade och övade, övade och övade på det jag lärde mig i tisdags.

Det var ingen walk in the park om jag säger så men roligare än bästa nöjesparken!

Vet inte om maten egentligen hunnit smälta, som som det egentligen ”ska” innan yoga, men jag har sällan problem med det. I alla fall om jag inte glufsat i mig allt för mycket. Lite får man ju allt lov att behärska sig.😜

Och som extra piff på denna dag så fick jag ett fint litet paket på posten från Trispot.

Hurra!

 

 

Kram från Ingmarie