Author: Ingmarie

Det är nu det händer!

Du märker det väl? Att det är nu den där gigantiska målarfärgsburken med alla möjliga sorters grön färg fullkomligt väller in över vårt land! Det är nu allt vaknar till liv igen, nu som dagarna upplevs som längre, nu som de tunnare kläderna plockas fram och nu som man kan ta sin lilla powernap ute!


Jag vet att det tyvärr finns de som upplever våren som kämpig, både fysiskt och psykiskt, och jag lider verkligen med dem alla. Särskilt de som  sjunker ner i deppighetsträsket. Jag har ju själv varit där och det är inte roligt någonstans. Min räddning från det där svarta hålet kom när jag började käka D-vitamin  för många år sedan. Nu för tiden älskar jag våren! Så där mycket så jag inte vill sova för jag vill inte missa en endaste liten sekund.
Helst vill jag vara ute hela, hela tiden men vissa grejer får man masa sig in för att göra om man vill göra dem och det vill jag ju.😊

Sånt som Hot yoga t.ex. Och besöka bästa laser-Micke.


För att inte tala om simma och vattenlöpa. Sprada i all ära men det är en helt annan grej att köra riktiga träningspass i någon sjö  ännu så länge.


Men jag har varit i stans bästa butik och kittat upp mig för att klara åtminstone en liten stund i öppet vatten. Gick dit för att köpa en liten grej men precis som alltid så kom jag ut med en hel påse prylar.😜



Nåja. Ingen risk att någon av de där sakerna blir någon dammsamlare i alla fall…

Kram från Ingmarie

Åter i 08 a land

Det må vara segt att gå upp i snorottan för att kuta men alternativet, att inte kuta alls, är ju faktiskt ännu segare. Ibland får man liksom bara göra. Jag är obeskrivbart tacksam att jag ö.h.t kan! Och får! Med denna vyn är det dessutom extra enkelt att glömma den sköna sängen.😍 Livet är banne mig ett gigantiskt mirakel! 








Lika fint som alltid även om de “förstört” delar av den fina grusvägen ut till Främby udde med någon slags stenhård cementblandning.😱 Vet inte hur de tänkte där… Inte på diskbråcksryggar i alla fall.😳

Jag hann precis med tåget söderut och fick verkligen en (supersen) lunch with a view!💕

Så nu är jag tillbaka i 08a land igen. Hej å hå. Nu ska jag turbovila så jag kan nyttja helgen till fullo!

Kram från Ingmarie

Slut i rutan

Det är som alltid superhärligt att vara i Falun igen men det är då inget viloläger. Det är full rulle från tidig morgon till sen kväll och jag är helt tokslut.😳 Spelar ingen roll att det är hur skoj och bra som helst. Sitta 80% under en dag är verkligen inte min grej. 


Kanske därför träningen för första gången på väldigt, väldigt länge faktiskt varit… tråkig i dag!

Kom aldrig i gång på gymet nu i kväll hur mycket jag än försökte. Cykeln och vikterna var liksom lika inspirerande som en vissen tulpan.


Morgonlöpning i snorottan är i princip aldrig min kopp te men miljön och vädret var onekligen det absolut bästa och livade upp det hela avsevärt. Fina, fina Falun! Men “lätt och kul” kan jag inte säga att det var.






Men lite tråkighets-känsla är bra ibland för det är då nya idéer och energier föds tänker jag.  Den kommer heller inte vara särskilt länge. Det har den i alla fall aldrig gjort hittills.😀

Kram från Ingmarie

I Dalarna

I morse (läs snorottan) härjade jag på “mitt” utegym i 08a land. Det är ruskigt lyxigt att ha det så nära och dubbellyxigt att ha det helt för sig själv i morgonsolen.


Nu, många timmar senare, är jag i Falun. Framförallt för att jobba men inte mer än att det t.ex hunnits med en långpromenad och picknick-stund med bästa (hett efterlängtade) Maria i kvällssolen. Så himla härligt både för kropp och själ.

Kram från Ingmarie

Den där känslan

När man haft ont väldigt länge någonstans, du vet sån där smärta så man hela tiden måste tänka på hur och vad man gör för rörelser för att inte dö smärtdöden, och man sen helt plötsligt inte har ont längre så är det banne mig som att uppleva största tonårs-förälskelsen igen! Man vill inget annat än hångla och hänga med den där godbiten 24-7-365. Är det dessutom blandat med starka vårfeelings får man plocka fram sin absolut starkaste karaktär för att det inte ska sluta illa.😜

Jag är väl medveten om att springa tre dagar på raken i mitt “tillstånd” inte är varken optimalt eller att rekommendera, men vad gör man när lusten och längtan är starkare än ett drogbegär? Jag hade i alla fall förnuft nog att cykla till och från mitt kära Flaten för att få kuta runt och omkring den. (I vanliga fall springer jag ju plättlätt dit och hem.)

Det är som i en sagobok där nu. Glömde nästan andas!😍


Och jo, såklart det blev en Sprada-tur. 💕 Absolut omöjligt att låta bli!



Jag dog lyckodöden flera gånger om där kan jag berätta…


Men lite förstånd verkar jag ha kvar. Förutom cykelturen menar jag.

Dels blev det ett Hot mojo-pass. Behålla rörligheten och styrkan är ju superviktigt! Det var förresten en sprillans ny release som jag gillade jättemycket!


Sen har jag även varit hos Micke. Lasermannen du vet. 😁 Ännu vågar jag nämligen inte släppa honom.


Så nu håller jag mina tummar och tår stenhårt för att det fortsätter så här.🙏🏻

Kram från Ingmarie

Valborg med känsla

Vet inte om jag vågar skriva det men jag tror faktiskt det vänt nu och att diskbråcksryggen är med mig igen. På riktigt! I dag fanns den där känslan där igen. Den där när stegen är synkade och kroppen känns som en enhet. Den där när andningen och rytmen liksom sköter sig själv.




Det hjälpte garanterat till en hel del att det verkligen är vår och att jag hade ett par sprillans nya Newton på fötterna. Men bara till viss del. Både du och jag vet ju att vill inte kroppen hjälper varken superdojor eller solsken.



Så himla tacksam över att kroppen lät mig springa så länge att jag faktiskt hann bli trött i benen.💕



Eftersom jag var klen i torsdags så valde jag att göra den dagens jobb i dag. Superskoj och hur trevligt som helst. Hade sen en max-lyxig AW med min goa (super-triathlet) kompis Camilla. Inte en sån där AW med bubbel i glaset och finkläder på något tjusigt hak med en massa andra lika finklädda.. Nej här snackar vi en blöt, lycraklädd, endorfinstinn variant i egen simbana. Det är inte på Eriksdalsbadet 08a borna startar Valborgskvällen om jag säger så.😜 Men den hinns ju med den också.😄


Kram från Ingmarie

Maxad lördag

Vi har, i alla fall som jag ser det och i alla fall i vår del av världen, alltid minst två val. Antingen kan vi se det som är bra eller det som är dåligt. Därmed inte sagt att det alltid är så himla enkelt. Sjukdom, dödsfall, misär och orättvisor är aldrig något “bra” no matter what, men i eländet finns alltid, alltid någon liten strimma ljus tänker jag. Det är just den vi kan välja om vi vill se eller om vi vill stanna kvar i mörkret.

Matförgiftning/magsjuka är ju inte precis någon stor eländesgrej men det är ju inte precis lattjolajbans eller något man strävar efter. Ändå tänker jag, som jag skrev i går, att den nog ändå var ganska bra. Om det inte hade hänt hade jag högst troligt kutat på för mycket efter den lyckade helgen och sen hade ryggen varit skrot igen. Eller så hade jag hittat på någon annan dumhet.😜 Nu tvingades jag vila både bokstavligen och bildligt talat för jag var totalt utslagen i typ två dygn.

Resultatet verkar ha blivit en slags dopingfri Red bull-turboeffekt.

I dag har jag nämligen först hunnit med att yoga, städa, tvätta, handla, laga mat och röja/slänga skräp. Jag är gräsänka hela helgen så det var bara jag som gnetade. Ingen “fuskhjälp” alltså.

Plus att jag har hunnit med ett löppass inkl Sprada.😍









Och ett rejält gympass där det minsann blev både PB och uppnått mål. 150 kilo med kälken kaboooom!💪🏻Ska jag greja mer måste jag nog dock skaffa spikskor eller rejäla dobbar så jag får grepp…




Och ett ruskigt bra simpass. För första gången ever fick jag simma om och simma om varenda en på min bana. Förvisso den “långsamma”, och förvisso bara fyra pers, men jag väljer att tänka att jag gjort framsteg för det har aldrig hänt innan.😁


Och nu har jag skrivit klart det här med!😃

Kram från Ingmarie

Klenis goes friskis

En bra grej med (de flesta) magåkommer är att de försvinner ungefär lika fort som de kom. Några dygn i helvetet, något dygn på darriga ben och sen är det förhoppningsvis som vanligt igen.😄

Jag har haft den där “darrigaben-dagen” i dag. På G men inte helt som vanligt. Eller jo kanske förresten…

Jobbade några timmar innan jag for till Eriksdalsbadet. Förra veckans fina svit på fem simpass hade förvandlats till fem simfria dagar och för mig känns det inte riktigt bra. Jag behöver öva flitigare än en myra för att inte tappa det som kallas vattenkänsla. Det kändes faktiskt lite nervöst men det gick helt ok så nu behöver jag inte oroa mig så väldans mycket inför nästa pass. Känslan fanns kvar.😜 



Sen var tanken ett kort vattenlöpningspass men så kom bästa Lisa och du vet hur det kan bli när sällskapet är det rätta.


 Tiden flög iväg och plötsligt blev det bråttom värre för att jag inte skulle missa tiden hos Lasermannen. Alias Micke G. Det verkar ju som min rygg gillar den där makkapären och det andra (inte alltid så mysiga) som Micke pysslar med. För dig som inte vet kan jag berätta att de där små triggerpunkterna kan göra förbenat ont.😱Men han verkar nöjd…🙄


Sen hann jag bara hem för att byta väska och cykla vidare till Hot yogan. Det där är troligtvis bästa höghöjdsträning på sealevel enl. forskningen.😄


Extra bra måste det ju bli när jag sen på hemvägen cyklade över den där backen.


Så egentligen har fredagen varit precis dom en vanlig fredag på hemmaplan. Tydligaste tecknet på att jag nog kan anse mig som kurerad igen är att i dag är jag hungrig!😍🙏🏻 Och vet du, jag tror t.o.m att det som hände var bra. Hur ska jag berätta i morgon.

Kram från Ingmarie

Klenis

Minns inte när jag var sjuk-sjuk sist. Tror det var på den där terräng-SM tävlingen i oktober 2013. Liksom då är jag antingen matförgiftad eller har “vanlig” magsjuka men liksom då tror jag mer på det förstnämnda helt enkelt för att symtomen stämmer mest på det.

Det kom i tisdags natt. Skitont i magen, spydde, spydde, spydde och sen låg jag totalt utslagen i soffan hela dagen i går och hela natten till i dag. Var inte ens utanför för dörren och det har, som även Anders påpekade, typ aldrig hänt. Inte ens t.ex när jag var nyopererad sist. Då är jag sjuk på riktigt.😳

I dag har jag lyckats hålla mig vaken nästan hela dagen och magen har inte fullt så många knivar och taggtrådsstängsel i sig. Har t.o.m varit ute på två korta (med betoning på väldigt korta) promenader. Den ena blev till vår unika lilla Japanska trädgård här i Bagis. Ännu är det inte så mycket liv i den men ändå väl värt ett besök. Särskilt för en klenis.



På den andra lilla promenixen såg jag minsann en liten humla!💕


Nu vill jag väldigt gärna bli pigg som vanligt igen. Och hungrig!

Kram från Ingmarie