Onsdags-Prinsdejt

Minnet kan vara väldigt, väldigt kort ibland. Så där kort att det liksom lika gärna kunnat kvitta. Särskilt när det gäller hur lång en runda är. Planerade att kuta lite längre i dag, typ runt två timmar, och tänkte att det nog kunde vara lagom ta längsta vägen ut till Tylösand och tillbaka igen. Prins Bertils stig som går utmed havet är gudavacker och extremt svår att tröttna på trots att jag kutat den jag vet inte hur många gånger. Jag såg förresten att den var med på någon sån där ”15 ställen i Sverige du inte får missa-lista” och jag förstår precis varför. Den har liksom allt. Platt, kuperad, trollskog, öppna fält och ängar, hav, klippor, stränder, bebyggelse, öde, båthamnar, stig, grus och lite asfalt. Och en vansinnigt fin Rhododendronpark!


Det var segt som tuggummi den första halvtimmen och jag hade faktiskt busskortet med mig om och i fall att jag helt skulle få punka borta i Tylösand. För dit skulle jag om jag så skulle gå. Men plötsligt bara vände det. Har märkt att det varit så ganska många gånger nu efter att diskbråcket gett med sig. Trögstartad har jag alltid varit men nu är det löjligt hur lång tid det tar. Men skit detsamma så länge ryggen är glad och benen rör sig! Dessutom var det rejäl motvind hela vägen ut. Ungefär som alltid med andra ord.




Det som också är bra med Prinsen är att man kan fylla på med vatten på flera ställen utmed vägen så man slipper kånka på tunga flaskor/rygga. Och turligt nog hade jag två nötcreme med som extra energi för när jag väl var vid vändpunkten visade klockan 90 min. Jag hade helt enkelt glömt hur långt det faktiskt är hela omvägs-rundan dit ut. Och nu när jag hade stretat hela vägen i motvind så ville jag ju såklart njuta av medvinden också! Så jag travade hemåt. Lite orolig över om detta var smart men samtidigt tänkte jag att om ryggen fortfarande inte protesterat efter söndagens äventyr så borde det vara ok. Busskortet var ju som sagt var med, även om jag innerst inne visste att jag inte skulle palla stå och vänta på någon buss, och vädret var skönt så gå skulle funka utmärkt om jag skulle krokna.




Den sista kvarten var jag nog ingen rolig syn. Eller så var jag det.😜 Benen ville inte mer och jag förstår dem. Hittills är ju det längsta jag kutat två timmar. Men när jag var så nära tre timmar kunde jag ju inte ge upp. Tänkte bl.a på Helenas race rapport från Utö där hon slitit både ont och hårt. Ibland måste man liksom pressa sig en bra bit utanför komfortzonen för att komma vidare. Och vad gör det att benen var sura vedpinnar den sista kvarten när de var med mig alla de andra? Så himla glad och tacksam både att det funkade och att jag vågade!

Den lunchen och powernapen satt fint kan jag berätta. Sen var jag megapigg igen och simpasset gick riktigt bra!


Avslutade det hela med ett klubbevent och fick testa en massa olika Sailfish våtdräkter.   Så nu klurar jag på om jag har plats (och ffa råd) med en till…


Hoppas du med haft en fin dag och fått göra minst en sak du älskar.

Kram från Ingmarie

 

Sport-tisdag

I princip alla mina dagar innehåller sportaktiviteter av något slag men vissa dagar är verkligen extra sport-innehållsrika. Som t.ex just denna tisdag.

* Löpning i sagoskogar. Kändes riktigt bra! För både in- och utsidan.


* Styrketräning med extra allt. Jag lät dock benen slippa allt för tuffa övningar. Tänker att det är dumt att vara för kaxig.


* Simning tillsammans med Karin. Hon blev tydligen inte helt avskräckt i söndags utan vill köra mer race med mig.Tjoho säger jag förstås. Så vi passade på att öva med lina inför Bockstenen. Det är både lite läskigt och utmanande att sikta mot ett gemensamt mål, särskilt när den andra är väldigt mycket bättre, men det är också skitskoj och otroligt peppande!

* Poolrun i solen! Underbart. Höll på tills jag var så kissnödig att det inte gick längre.

* Lång spännande intervju av en annan superkänd atlet. Du kommer kunna läsa (nästan) allt på Alltomswimrun.com inom en snar framtid.😄

* Tävlingsmöte inför Halmstad triathlon.. Sjukt mycket att fixa och hålla reda på men det kommer bli ett såååå bra event. Du har väl bokat in det i kalendern? Antingen som deltagare eller som publik. Kommer även hända massor i stan den helgen.

Kram från Ingmarie

.

Måndagsmys och nya planer

Det ser inte mycket ut för världen men skenet bedrar. Insidan är outstanding. Varje klass på Yogainstitutet är verkligen top notch och kvällens var inget undantag. Ytterligare 90 min real flow. Underbart!

Kroppen känns förvånansvärt ok sen i går. Även om det inte gick ”snabbt”, eller var särskilt långt, så var ju den där terrängen och backarna verkligen inte en walk in the park.  Plus att jag trots allt inte är särskilt väl löptränad. Så visst, lite trött i benen är jag nog, men inte ett dugg stel. Känner lite som Anna beskrev det för någon dag sedan. Att man bara vill ha och göra mer, mer, mer! Så det hann inte ens gå ett dygn innan jag anmält mig till två nya lopp. Det första redan på söndag.  Som det kan bli!

Jag har ändå varit duktig och tagit det easy. Är ju liksom inte 45 längre.😜Förutom yogan har jag kört vattenlöpning i ruskigt friska vindar. Det var så friskt att det blev små vågor även i bassängvattnet. Men vattnet var ljuvligt och det var väldans gott om plats.



Och såklart jag fikat! Det gör jag i och för sig i princip varje dag men inte med  pappa-sällskap.💕


Kram från Ingmarie

Borås Swimrun 2017

I inbjudan till Borås Swimrun står det på de första raderna: ”Borås SwimRun är en av årets hårdaste konditionstävlingar med utmanande och vackra banor”. Lite senare: ”Borås Swimrun sträcker sig runt Öresjö med omnejd och bjuder på en magnifik naturupplevelse och en synnerligen kuperad och utmanande terräng”.

Och detta gällde både sprinten och långa banan även om långa såklart är mer av allt. Men du vet hur det är. Man kan aldrig riktigt föreställa sig exakt hur kuperat och hur utmanande det egentligen kan vara. Men nu vet jag…

Karin plockade upp mig tidigt på morgonen och vi kom fram till tävlingscentret vid Almenäs strax utanför Borås i perfekt tid. Smidigt och lätt fixade vi chip-och västhämtningen och hann lagom säga hej till några klubbisar och se när de drog iväg på långa banan.



Just där och då var jag allt lite avis. 35+5 km är ju liksom mer skojigheter mot ynka 13 km +1200m. Nu är i och för sig 14 km Swimrun inte alls samma sak som 14 km ”vanlig” löpning och man måste ju inse sina begränsningar och tänka på att det finns en morgondag också. Med facit i hand var det megaklokt tänkt…

Vi bytte om, gjorde ännu ett toabesök och joggade bort till första backen som kom redan ett par hundra meter efter starten. Den var… brant.😳 Och lerig. Blev andfådd bara av att kolla på den. Och det var bara början visade det sig.


Karin är grym i terräng och en av de där som liksom bara rinner iväg oavsett hur underlaget är. Jag är långsam i vanliga fall just nu men bland stenar, rötter, gyttja och dy blir jag en stoppkloss.Av rang!  Det där att banan inte är ”särskilt teknisk” har jag (och fler med mig i dag) ännu en gång konstaterat är relativt. När vi kom till första simningen flåsade jag som en lungsjuk 90-åring och väl i vattnet fick jag svårt hitta in i rytmen. Så där så jag nästan fick panik och ville lipa. Men nu har jag lärt mig. Det går över och jag kommer varken att drunkna eller dö. Knepet att fixa det är ganska enkelt. Sluta fjanta dig Ingmarie och dra ner på tempot. Så det gjorde jag. Och det vände. Förstås. Sen försökte jag hänga på Karin så gott jag kunde. Sju löpsträckor och sex simningar i överjäklig terräng. Stackars Karin fick bromsa för jag hängde helt enkelt inte med när hon höll sitt tempo. Men hon var tålmodig och jag slöade verkligen inte. Orken var det inget fel på. Det är växlarna! Som inte finns. Plus de där s.k stigarna som var bombarderade med rötter, grenar, sliriga stenar, dy, lera, vattenpölar och en och annan stubbe. Backarna går inte ens att beskriva. Eller de två trapporna samtliga var tvungna gå i om man inte skulle bli diskad. (Tror helt ärligt ingen hade velat även om de fått.) 

Men även den mest kuperade bana har ett slut och vi kom i mål i ett och samma stycke som vi startade. Lite skitigare, lite tröttare men också väldigt mycket gladare!


Först kände jag mig ändå besviken på mig själv som liksom bromsat Karin hela loppet. Jag vet att hon visste läget innan men jag tror du förstår vad jag menar. Det är inte skoj att vara den där bromsklossen oavsett. Men sen tänkte jag att jag var verkligen onödigt hård mot mig själv. Hur mycket kan jag liksom begära av min diskbråcksrygg och kropp som för bara någon månad sedan inte ville jogga mer än korta långsamma sträckor innan den behövde paus. Så jag bestämde mig för att vara nöjd. T.o.m skitnöjd! För att inte tala om tacksam. Och ännu nöjdare blev vi båda när vi fick mat i magen.


Och superduper-nöjda blev vi när vi såg att vi faktiskt kom tvåa bland damerna!


Tusen tack för i dag Karin! Du är grym och jag hoppas det blir en nästa gång. Och tusen tack Jonas Colting för ett grymt bra arrangemang. Och det roligaste PM jag någonsin läst!


Och tack lillebror Daniel för att du kom och käkade, bollade idéer och hängde med mig i kväll.❤️


Kram från Ingmarie

Stenhård laddnings-återhämtning

Det som är extra bra med att jag och Karin rekade tillsammans i går är att hon vet min (brist på) fart. Så hon slipper bli chockad i morgon menar jag. Å andra sidan har jag hört att banan är så tuff att det inte precis hjälper om man är racersnabb på platten om man inte också kan älga på upp, ner och bland bröte. Med andra ord har jag två ”handikapp” redan där. Men skit detsamma. Jag/vi gör det för upplevelsen och målet är att ha skoj och inte komma sist i vår klass.

Jag har i alla fall vilat och laddat duktigt i dag. Med mina mått mätt vill säga. Började med fantastisk Yang och yin yoga på Halmstads absolut bästa yogahak. Obegripligt hur 90 min kan ”försvinna” så där!


Cyklade direkt vidare den korta biten till Simstadion Brottet för lite easy poolrun. 


Magiskt! Hade nästan hela bassängen för mig själv!


Det mesta är ju nära i denna stad så på hemvägen pausade jag på ett av mina guldställen. L-ä-n-g-e.


Turbovilade verkligen! Läste, fikade, kollade på surfare och njöt av solen.



Nu ska jag i princip bara sova gott med innan det roliga börjar!

Kram från Ingmarie

Rekat x 2

Den 1/7 går Halmstad Triathlon och eftersom förra årets race blev en sådan megasuccé så måste vi i klubben anstränga oss extra mycket i år. Och det gör vi! Ordna tävlingar i allmänhet, och triathlon i synnerhet, kräver enorma resurser och en minutiös planering.  Jag och bästa Micke är ansvariga för själva löpbanan. Eftersom det samma helg är en himla massa andra aktiviteter i stan så kan vi inte använda riktigt samma bana som förra året. Därför har vi rekat, mätt, funderat och trixat så de grå nästan kokat över. Tur vi hade cyklar, för annars hade det tagit ännu fler timmar, och tur det plötsligt blev sommarväder!

Start- och målområdet i år.



Och jag lovar att årets bana blir minst lika fin och utmanande som 2016. 😄


Mitt andra rek gällde något helt annat men ändå inte för både löpning och simning ingick. För bara några dagar sedan spontananmälde jag och klubbisen Karin oss till Borås Swimrun. Förvisso ”bara” sprinten (12 km + 1200m) men för mig, som för bara någon månad sedan inte ens vågade tänka tanken swimrun, känns det här fantastiskt! Ska bli så himla skoj! Jag och Karin körde tillsammans några gånger förra sommaren men mycket har ju hänt sedan dess. Hon är ruskigt mycket bättre på allt. Jag är lite bättre på att simma men väldigt mycket sämre på att springa. 


Men hon är cool och vet läget. Vi testade bl.a med och utan rep, förvaring av rep, diskuterade energi-intag och funderade på hur tuff den där banan egentligen är. Enda vi vet är att den är ”krävande” och kuperad.



Och såklart vi klurade på vädret och vattentemperaturen. Men jag har hela kitet med mig så jag är så redo jag kan bli när det gäller den biten.



Kram från Ingmarie

Några Halmstad-tips

Det är verkligen, verkligen plättlätt att älska Halmstad. Chansen är stor du läst det förut men låt mig ge dig några exempel. Det finns såklart massor av fler tips och de kommer. Jag vill ju inte göra dig övermätt direkt.😜

Galgberget ligger mer eller mindre mitt i stan och förutom att det var här 91:an,  87:an & Co höll till (du som är yngre än 35 år får antagligen googla vilka de var) så finns här bl.a  både fint utegym och flera olika typer av löpslingor. Kan man någonsin få nog av bokskog, sommarblommor och Rhododendron?





Simstadion Brottet är ett stort utomhusbad med flera mindre bassänger samt en 50-meters. Samtliga innehåller renat saltvatten vilket gör det extra härligt att simma där. Dessutom har de både öppet många av sommarens veckor plus att det är gratis! Hur bra är inte det? Jag körde med våtdräkt, för att öva, men det var snudd på för varmt t.o.m för mig trots jag valt den tunna. Gött!

Sist men inte minst på dagens Halmstad-tipslista är Yogainstitutet. I Love it! Varenda klass är top notch! 100 min hot yoga fick jag njuta av nu i kväll. Underbart!


Kanske du också har några Halmstad-favoriter?

Kram från Ingmarie

Hemma (där de förstår mig)

Precis innan jag skulle av tåget i går stod jag och chitchattade med en kvinna som också skulle av. Plötsligt säger hon:  ”åh det hörs då verkligen att du är härifrån Halmstad”.

Dialekter är härligt och jag hoppas min aldrig försvinner. Ännu så länge, trots 15 år i ”exil” från min hemstad, så finns den tydligen i alla fall kvar.😄 Här begriper alla vad jag säger. Nämligen inte alla i 08a land som fattar vad koåt, gueka, tåeg eller kåev är.😜

Men bäst är förstås att helt enkelt bara vara här. Det mesta blir ju liksom så enkelt när man kan cykla och gå till nästan allt. Förmiddagens besök i stallet tillsammans med mamma krävde dock bil. Ingen av oss har nämligen fått den där gillarcyklafleramiliösregn-genen. Älskar att vara där! Rosenlund är en oas. ”The sweet escape for horse and human”.

Här finns massor av islandshästar, hundar, katter, minigrisar och superfina och välvårdade stallar, hagar och utehus till hästarna. Och snart även till de människor som besöker gården. Dessutom ligger det vansinnigt vackert nära både skog, hav och öppna fält.



Mamma och Stjarni på ovalbanan



Minigrisarna vid sitt lilla hus




Efter en sån start kan ju allt annat under dagen inte bli annat än superbra. Och så blev det. Förstås. Även om mamma och Ulf försvunnit på resa, det är nämligen därför jag är här för Silverkatten behöver ju någon som fixar maten och kelar honom,så känns det superhärligt! Bara en kort promenad från lyan ligger t.ex Actic. Där kan man leka nästan hur länge som helst. och en regndag som i dag är det ett perfekt ställe att hänga på!





Kram från Ingmarie

Vågar ropa hej!

Man ska aldrig ropa ”hej förrän man är över ån” och bla bla bla har jag hört men jag börjar känna mig ganska säker på att det vänt för mig nu! Att ryggen slutat vara så ledsen att den nästan inte ens vill gå och att nerver, muskler och allt annat som ska funka är med mig igen. I alla fall till 90%. Diskbråcket kan fortfarande ibland protestera om jag t.ex sovit på magen eller varit still för länge och det går då inte fort när jag kutar. Men vem bryr sig om fart när jag utan problem kan springa i två timmar? Då anser i alla fall jag mig vara på rätt bana igen! Hur som helst är jag absolut sten-säker på att det är tack vare Micke på Kiropraktorkompaniet och Guru-Danne jag är där jag är. Utan dem hade jag garanterat fortfarande varit hänvisad till promenader.

Fick dessutom finfint sällskap för Camilla hakade på en stor del av turen.

Hon behövde dock korta av för att hinna med ett flyg. Jag skulle förvisso med ett tåg men hade gott om tid så jag hann även med en underskön Sprada! Om du fortfarande inte varit i vattnet så är det hög tid för nu är det banne mig fisljummet! Enjoy summertime! Det är nu den är!💕





Just i detta nu sitter jag på tåget mot min hemstad och har det fin-fint. Älskar åka tåg! Jag är på väg fastän jag gör en massa annat. Behöver ju inte ens göra toastopp! Och (gratis)kaffet är super-gott! Hur bra är inte det?


Kram från Ingmarie

Tips på annorlunda triathlon

Nu är verkligen sportsommar-säsongen i full gång! Nästan överallt och hela tiden finns olika event för t.ex open water simning, swimrun och triathlon. Beslutsångesten för vad man ska välja är nästan plågsam emellanåt. ( ”Ren” löpning och cykling räknar jag inte riktigt för det körs ju mer eller mindre året runt.😀)

Jag är ingen triathlet men en grej jag blev ruskigt sugen på, men som rent logistikmässigt inte funkar i år om jag inte kommer på hur det där med kloning funkar, är Lidingö terräng- triathlon den 13/8. Läs deras beskrivning här så förstår du vad jag menar!

Är du sugen på en ny utmaning? Kanske drömt om att prova på ett triathlon, men tänkt att triathlon bara är för supervältränade och elitsatsande långdistansare?  Då är Lidingö Triathlon Terrängloppet för dig!


Välkommen till ett naturskönt och familjärt lopp som är perfekt för den som vill prova triathlon för första gången. Här får du testa det roliga i att kombinera simning, cykling och löpning i en härlig naturmiljö bara ett stenkast från Stockholms innerstad. 


Du kan välja Sprintdistansen vilket är simning 850 m, cykling 21 km och löpning 5 km, eller Olympisk distans som är det dubbla i längd. Är du bara simkunnig, kan cykla och springa, samt i hyggligt god form så klarar du det! Eller varför inte bilda ett stafettlag där ni delar och tar en gren var?

Barnklasserna simmar 100 meter, cyklar 3 km och springer 1,2 km. För den yngsta klassen (11 år och yngre) kan man välja om man vill springa 800m istället för att simma 100m.



Cyklingen sker på Lidingöloppets spår, löpningen på stigar i skogen runt Södergarn och simningen i vackra Askrikefjärden/Södergarnsviken strax intill



Tävlingsområdet är centrerat till Södergarns stora och öppna grässlänt där det finns gott om plats för publiken att heja på deltagarna i loppets alla grenar, vilket gör det till en perfekt familjeutflykt.



Vår ambition är att skapa årets roligaste triathlontävling i terräng, där alla känner sig välkomna och gemenskapen står i centrum.”

Visst låter det både skoj och härligt? Natur-triathlon liksom! Redan nu på söndag, 11/6, finns möjlighet att vara med på deras gratis-träning!


Jag kommer dock befinna mig på ett helt annat äventyr på en helt annan plats just den dagen…😄

Kram från Ingmarie