Jag må ha kört mig helt slut i går men det var då inget fel på benen i dag. Helt plötsligt kunde jag springa nästan 3/4 av min runda! Inbillade jag mig bara att jag var trött i går? Eller var det så enkelt att benen blev sprittiga för att hela rundan var isfri, fåglarna kvittrade och solen sken så där som den bara kan på våren!
Och sen Yin yoga med bästa Jenny som kronan på dagen.
Bättre än så kan väl första torsdagen i mars 2017 inte bli?
Kram från Ingmarie
Tyckte jag laddat så bra med hemmajobb (=rumpnötande), långpromenad, powernap (??) och simning.
Jag kände mig verkligen tokpepp inför Glenns spinning och kanske det är därför det blev som det blev. För, pardon my french, fy satan vad jag blev trött. 75 min. stenhårda intervaller och jag dras med till 100% när det ska jagas watt och kadens.
Tror det är första gången ever jag faktiskt fuskade på de sista intervallerna. ? Så trött var jag. Fredda däremot svirade direkt om för att kuta på bandet. Vem sa att ungdomarna är slöa?
Benen var så darriga att jag även satt ner på tuben hem. Händer typ aldrig.
Men kan väl konstatera att jag fuskade i alla fall inte! ?
Kram från Ingmarie
Jag beundrar alla som pallar både att ha och köra bil i 08a land. Hitta parkeringar, vägarbeten, enkelriktat, omändringar och köer.Helt crazy ju. Tacka vet jag SL. I alla fall när det funkar.? Men ibland ”måste” man ha bil helt enkelt för att SL inte funkar dit man ska. Och då får man stå ut med allt det där ovanstående. Och tacka stjärnorna för att man slipper ha det så där var och varannan dag.
Nej jag körde inte och fotade. ?Stillastående evighetskö.
Faktum är att jag vet nog ingen stad som är lika hetsig, tuff och hård när det gäller trafiken som 08a land. Och då inkluderar jag miljonstäder som LA och San Diego. Det är något skumt här på det viset. Tempot är vansinnigt och mer eller mindre alla liksom rusar oavsett om man behöver det eller ej. Jag är absolut inget undantag. Bara jag hör ljudet av tuben så känner jag hur hjärtslagen ökar och benen rör sig snabbare. Märkligt… Och löjligt. För att inte tala om läskigt! Exakt hur lättmanipulerad är människan egentligen?
Jag är tacksam jag har rutin på att yoga och meditera så jag åtminstone inte börjar dagen med adrenalinpåslag. På gymet känner jag mig heller väldigt sällan stressad. Där ökar pulsen av annat. ?Biluthyraren låg precis vid gymet med det hemska namnet men fina insidan så jag smidigt kunde ta mig dit. Undra vem som valde just den uthyrningsfirman??
Inte ens på Eriksdalsbadet känner jag mig stressad trots att det kan vara så mycket folk att det t.o.m är kö till duschen. Det var det i kväll men det var gott om plats både i bassängen och i bastun så det jämnade ju ut sig med råge.
Men nu är jag tröttmössa i kubik. Kommer garanterat somna ovaggad.
Kram från Ingmarie
När man är, och ska vara, rädd om en kroppsdel upptäcker man på något vis en himla massa saker som man i vanliga fall inte ens funderar över. Eller om man vill undvika något ö h t förresten. Tex om du inte kan träna. Helt plötsligt är man helt fixerad vid hur alla andra tränar hela tiden och man ser inget annat än tränande människor. Vilket såklart inte stämmer.
Men tillbaka till kroppen. Ibland verkar det som om allt man gör involverar den där stackars kroppsdelen som är krasslig. Ja du vet. Har du ett sår på tummen så nog sjuttsingen slår du i precis den tummen precis där såret är hela tiden. ? Och tummen är typ det enda man tänker på 24-7.
Min rygg vill inte kuta några längre sträckor och det lilla den vill får inte vara på hårt eller slirigt underlag. Lördagens is, inkl. några asfaltssnuttar bekräftade det med råge. Ont-ont-ont. Men det går tack och lov över hyfsat fort.? När jag begav mig ut i morse trodde jag det var kört för skogsvägen som är springvänlig var helt osandad och även om snön gjorde att underlaget blev mjukare så var det snorhalt. Rena mordet på en diskbråcksrygg…
Men någon ville mig väl för precis när jag tänkt vända så kom sandtraktorn!
Så jag fick min lilla runda ändå! Och ännu verkar ryggen ganska oledsen trots kånkande och traskande mest hela dagen. ?? Peppar, peppar… Hoppas på barmark snart så jag slipper vara så underlagsfixerad.
Kram från Ingmarie
Söndagar är något speciellt. Som löpare betyder det väldigt ofta långpass med efterföljande lunch och powernap. Men kan man inte kuta långpass får man försöka köra sig slut på annat vis. Det går-jag lovar.
Daniel H:s marathonspinning (vilket betyder världsrekordtid) är ett hett tips. Långa tröskelintervaller (16+18+19+23 min) är härligt utmanande och jag älskar det! På riktigt. Benen svider, hjärtat pumpar och hjärnan försöker lura mig till att maska. ( Vilket den misslyckas med.) Och det är 100% svettgaranti!
Xtra toppen blir det när jag får ”eget” sällskap för även om man inte snackar så mycket så ger det liksom kraft och energi när man har en fin vän som Annelie jämte sig.
Efter det där var det grymt gott med mat. Den som inte tror man kan bli mätt på veganmat, eller ens tror det är gott, tror väldigt, väldigt fel.
Visst fick jag en liten stunds känsla av långpass-ben men eftersom cykling inte ”stöter” så blir man ju inte sliten på samma sätt som t.ex löpning. På gott och ont antar jag. Så det blev ett simpass också. Trodde det skulle vara knökfullt, simtävlingar+ sportlov är nämligen ingen höjdarkombo, men tävlingarna var slut (!) och sportlovskidsen härjade där de skulle så det var massor av simplats!
Fick till både ett bra pass och fina glosögon.
Så du ser, det kan bli en grymt bra söndag trots uteblivet löplångpass. Den där powernapen missade jag dock men det var det värt! ?
Kram från Ingmarie
Här i 08a land är det julafton mest varje dag för de som gillar is. Jag tillhör inte dem. Det går väl an att den är på sjöarna, även om den då stoppar mig från att Sprada, men varför ska den vara på vägarna? Och stigarna?
Men kanske finns det en mening med det också för om det hade varit barmark, sol, vårkvitter och ljumna vindar hade jag ganska säkert kutat både för mycket och för länge. Som det är nu blir det ju liksom naturliga gå-joggintervaller vare sig jag vill eller ej.(Och nej, broddskor är inget alternativ varken för mina plockepinn-fötter eller diskbråcksrygg.?)
Det där lilla räcker förstås inte så långt en nästanledig lördag (om man bortser från städa-tvätta-handla-lagamat) så efter att jag hållit egen yoga-klass passade jag på att testa Barre toning. Ganska skoj men inget ”wow”. Kort och intensivt helt enkelt. Med bra övningar för ffa benen. Men du vet ju, på 30 min hinner jag på sin höjd få en halv svettdroppe i pannan.
Hot mojon är däremot ett säkert kort om du frågar mig. Jag gillar ju det mesta med svettgaranti.?
En bra fys-lördag helt enkelt! I alla fall utifrån kroppens dagsläge. I morgon hoppas jag på en minst lika bra fys-söndag.
Kram från Ingmarie
Alla borde ha en alldeles egen Guru-Danne. Inte så där så man har ensamrätt, det vore förskräckligt ego, utan att man har möjligheten att få ta del av hans oerhörda kunskap, kompetens och energi. Frågar du mig så är han en gåva till mänskligheten. I synnerhet oss klena.?
Jag tror faktiskt att om fler haft en egen Guru-Danne så skulle vi alla vara både friskare och gladare. Under alla år jag känt denne man, och nyttjat hans tjänster, så har jag alltid, alltid lämnat honom med en känsla av eufori. Du vet så där så man riktigt känner hur hoppet återvänder, kraften tar plats i kroppen, handen knyts och man tänker ”nu jäklar”. Jag må ha ett envist diskbråck men efter förra veckans, och dagens, Danne-besök så inte bara känner jag en avsevärd förbättring rent fysiskt. Jag har även fått tillbaka hoppet!
Nej, det är ingen pickadoll utan en aktivator. Grym grej!
Danne är så himla bra att jag övertygade lillebror Daniel att åka ända från Göteborg och sen med bussen ut till skogen (=Haninge) för ett besök. Nu kom han inte enbart för det, vi är lika bra på att roa oss med träning, jobb och mat överallt oavsett, men du fattar nog själva grejen.
Jag tror faktiskt att han lite önskar att han också bodde i 08a land efter detta.
En annan bra grej med Danne, fastän han håller till långt ut i skogen?, är att där är ett stort gym man kan nyttja. Så det gjorde jag såklart tills det var min tur. Kassa bilder men man kan ju inte alltid lyckas.?
Drömmen och längtan efter att få köra Utö Swimrun med bästa Fredda har fått nytt liv och även om vi inte kan kuta ihop just nu så kan vi ju simma tillsammans.?
Kram från Ingmarie
T.ex kan man:
• skriva klart två artiklar
• skicka fakturor
• göra matlådor
• svara på en bunt mail och rensa undan i alla inboxar
• planera och plugga in ett yogapass + ladda ner en spellista
• fylla kalendern med ännu mer roliga grejer
• minimini-powernappa
• gå hela vägen till tuben för att precis när man kommit fram inse att simgrejerna ligger kvar hemma och därmed ”tvingas” gå fram och tillbaka i slasket en gång till
• roa sig på egen (lunch)bana
• köra bästa Glenns spinningpass tillsammans med lika bästa Lena tills det inte fanns någon svett kvar
I morgon ska jag nog bara jobba ”vanligt” och träna.?
Kram från Ingmarie
I går trodde jag våren var på väg på riktigt men tji fick jag. Förstås. Det är ju faktiskt inte ens mars ännu!
Jag är ju ingen snö- eller kylälskare så det var ju inte så jag hoppade glädjeskutt precis men det är som alltid när det gäller vädret bara att gilla läget. Och som alltid finns det även en framsida när det finns en baksida.
Framsidan är att snön gjorde att det gick alldeles utmärkt att kuta på slingorna i skogen. Innan var de nämligen helt isbelagda.
Mjukt var det också. Och ljust.
Dessutom kommer det ju inte ligga kvar så länge för vår del av jorden är verkligen på väg mot våren nu.?
Jag hade inte tänkt skriva mer än så här men jag måste också berätta hur festligt livets kringelikrokar kan vara. För längesedan, på den tiden då jag var väldigt mycket yngre och sprang fort som vinden, träffade jag ibland Lena på något race. På den tiden var även hon väldigt mycket yngre och snabb som vinden. Sen har livet snurrat på utan att vi kanske ens tänkt på varandra innan vi hittade varandra på fejjan för något, eller några, år sedan igen. Men det var först i dag som vi träffades IRL igen och det var så himla härligt!
Vi hade tack och lov en massa tid för att babbla innan vi skulle uppleva något ingen av oss gjort innan. Nämligen ”Ljusmeditation med Thomas Di Leva.”
Vilken grej! På flera sätt och vis. Det som ”drog ner” det hela var att många av deltagarna helt verkade ha missat det här med social kompetens och att det här inte var en kväll för egen psykologhjälp… Men Thomas är fantastisk och jag är ett stor fan av honom. Så himla ödmjuk och klok!? Förutom mycket vishet bjöd han på två långa härliga meditationer som gick rakt in på mitt tacksamhetskonto.
Kram från Ingmarie
